Dagen igår började rätt så bra, men på eftermiddagen brakade allt. Först blev det trassel med sonen och när vi höll på att reda ut det såg jag en status på Facebook som fick min tillvaro att gunga rejält. Det stod ”Ving ställer in alla resor till Gambia fram till jul”. Va? Jag fick panik!

Först blev jag ledsen och besviken över att vår resa ställs in, sen blev jag oroad över alla våra vänner där. Så jag startade chatten med Ving för att kolla vad som hänt. Jodå, man ställer in samtliga resor fram till 23/12 pga för få bokningar. Det är alltså inte direkt på grund av ebolan, utan indirekt. Folk är rädda för sjukdomen och vågar inte åka till Gambia.

Ebola är en sjukdom som förs vidare när man blandar kroppsvätskor, ungefär som HIV alltså. Det går att bota, men då krävs en speciell medicin eller att man upptäcker sjukdomen tidigit. Ebolan har inte nått varken Gambia eller Senegal och finns alltså inte i de länderna. Men precis som vid HIV så överreagerar folk och får panik. Ving har hela tiden sagt att man följer UD´s rekomendationer och UD har inte avrått från resor till varken Gambia eller Senegal. Men eftersom paniken sprider sej pga folks okunskap så uteblir bokningarna och man kan inte gå med tomma flyg, alltså ställs hela säsongen in.

Besvikelsen är stor, men sen kommer oron. Inga flyg – inga turister – inga jobb – inga pengar – folk kommer att dö! Inte pga ebolan utan pga utebliven turism! Våra vänner och deras familjer kommer att få det väldigt, väldigt svårt. Vi som skulle åka ner och hjälpa vår familj med en massa saker som skulle underlätta deras liv. De skulle få hjälp med kläder, hälsokontroller och en hel del annat. Vi skulle bla följa med Smile och söka jobb på den svenska jordnötsfabriken där vi skaffat kontakter. Nu kan vi bara fortsätta skicka pengar, som inte kommer att räcka… Hur ska jag kunna berätta detta för Smile som senast igår skrev hur mycket han såg fram emot att träffa oss igen.

Det gör ont i mej! Hjärtat känns dubbelt så stort och spricker snart av sorg, besvikelse och oro. Visst är det tråkigt att vår resa inte blir av, men vi kan åka nästa år. Värre är att vi inte vet hur våra vänner ska klara sej och vilka som fortfarande lever den dag flygen går igen.

Har ni ett hjärta i kroppen och några hundralappar i månaden över så önskar jag att ni tar ett fadderbarn med SOS-barnbyar i Gambia. Då går ni in på länken, klickar i att ni vill bli by- eller barnfadder och sen kontaktar ni SOS på telefon 08 – 545 832 00 och ber specifikt om Gambia. Det går nämligen inte att välja på sidan. Vill ni däremot hjälpa till med ett pengabidrag, men inte bli fadder så kan ni sätta in pengar på Plusgiro 90 02 29-6 och märka insättningen med Gambia så kommer pengarna rätt. Vill ni hjälpa vår familj skickar ni ett mail direkt till mej mrinda@swipnet.se, så pratar vi mer den vägen.

Barnen behöver er. Folket och hela landet behöver er. Ett isolerat land är ett land i kris, som riskerar att dö. Ni kan göra skillnad.