Varannan dag är det vår och varannan är det höst. Igår var det en vacker vårdag och humöret var i topp, idag är det värsta höstvädret och humöret sjönk ner i skorna. Tänk att vädret har sån påverkan på vårt (eller iaf mitt) humör.

Baileys har bäddat ner sej i min säng och vägrar att gå ut. Själv sitter jag här i träningskläder och försöker få motivation  att springa en tur på löpbandet, det går sådär… Medan jag väntar på motivationen så försöker jag skriva veckobrevet till våra medlemmar, det går också sådär… jag får ingen riktigt ordning på tankarna och texten spretar åt alla håll. Inte ens med en kopp lakritste går det bättre.

Jag gäspar så käkarna går ur led, nätterna och sömnen har väl inte varit de bästa de senaste två dygnen. Ena natten väntade jag på Junior som var på studentskiva och igår väntade jag på Senior som jobbade sent och när jag väl somnat har Martin dragit tunga timmerstockar. Så nu har jag bett Junior att sova borta på lördag så jag kan ta hans säng och få sova ut.

Regnet öser ner utanför fönstret och det känns som höst igen. Igår var det värsta vårvädret och idag är det höst, sommaren var väldigt kort i år…