”Min” Poliskille pratar med sin överordnade.

Vissa dagar blir inte riktigt som man tänkt sej, igår blev det helt galet alltihop!

Jag kom till Haninge vid 15-tiden och Martin stod och väntade på mej vid parkeringen. Vi gick tillsammans till lokalen och insåg att vi glömt en massa saker hemma. Så jag ringde mina föräldrar och bad dem hämta allt vi glömt och komma med till oss i Haninge, annars hade vi inte kunnat ta hand om alla nya som vi misstänkte skulle dyka upp.

Medan vi packar upp och gör ordning för klass så hör vi ett jäkla liv utanför fönstret och tittar ut. Just då syns inget mer än att folk tittar åt vårt håll och det låter en massa. Vår lokal ligger dörr i dörr med Nordea i slutet på en lång byggnad. Inom bara någon minut hör vi sirener och massor med polisbilar kör upp vid huset. Ganska snart kommer även en ambulans och vi ser hur polisen börjar spärra av området. Några av våra medlemmar har redan kommit och står och väntar och en av dem pratar upprört om att det varit bankrån bara några meter från oss.

Vi kör igång som vanligt, men får höra att resten av våra medlemmar inte får komma in eftersom Polisen spärrat av vår dörr. Varpå jag går ner för att kolla läget och prata med Polisen. Mycket riktigt. Trots att man redan tagit hand om buset/rånare så har man ändå spärrat av långt mer än man behöver. Vi delar dörr med tandläkaren som kommer ut halvt skogstokig och skäller på Polisen. Jag försöker att prata med den stackars Polisaspiranten som bara är beordrad att hålla uppsikt över avspärrningen. Jag föreslår en annan avspärrning som gynnar oss, men inte förstör något för dem och polisen håller med och pratar med sitt befäl. Men får nej. Jag ser hur ambulanspersonalen kommer ut med en skadad person inlindad i en filt bara någon meter från mej.

Våra medlemmar står bakom en avspärrning ca 20 meter ifrån mej och hejjar på. Jag ropar till en av dem att gå till baksidan och se om det inte finns en dörr där, vilket hon gör. Det finns en dörr, men den är tydligen låst. Jag ber att få prata med ett befäl, men nekas. Det är alltså så dumt att Polisen bara dragit tejpen på enklaste sätt för dem, utan minsta tanke på att det finns många som blir berörda. Jag säger att jag är nämndeman i Tingsrätten och mycket väl förstår vilka rutiner de måste ha, men att i detta fall kan tejpen dras på annat sätt och minska besväret för oss andra. Jag ber dem att åtminstone ge mej en tidsuppskattning på avspärrningen iom att de redan gripit buset och kört iväg med honom.

Jag pekar på hela skaran med människor, som nu är ca 50 medlemmar som ska in till oss och säger ”Det är min lön som står där, nu vill jag ha besked”. Tandläkaren säger att det står 10 sysslolösa tandläkare och att de väntar flera akuta besök. Jag visar hur man kan dra tejpen på annat sätt, som gör att vi alla kan sköta vårt jobb utan att störa Polisen och aspiranten håller med och pratar med sitt befäl ytterligare en gång. Den här gången hjälper det och avspärrningen hävs, jag tackar för hjälpen och springer tillbaka. Medlemmarna väller in och då ringer mamma och säger att de är framme med grejerna, så Martin springer ner och hämtar dem.

Allt är nu rejält försenat men eftersom alla vet vad som hänt, så är det ingen som säger något om att lektionen startar några minuter för sent. Alla har kommit in säkert, blir vägda och får sitt material. Men fler än vanligt sitter kvar på lektionen och det pratas väldigt mycket. När vi tagit hand om alla inklusive de nya är vi helt slut. Det står fortfarande någon polisbil kvar utanför, men nu är det lugnt och vi pustar ut. Vi lyckades få in alla 70 pers i nästan utsatt tid trots allt som hänt. Det är tur att vi är samarbetade och vet exakt vad vi pysslar med. Det är också tur att jag inte är rädd för att prata med Poliser eller andra ”höjdare” så att man kan lösa grejer och situationer.

Efter allt detta skulle vi ju ha en klass till och efter den kunde vi äntligen åka hem. Väl hemma stupade vi i soffan, kollade lite tv och åt något. Sen dök jag i säng och tvärslocknade! Sov dåligt och vaknade med huvudvärk.  Nu ska jag ut och gå med Baileys och hoppas på ett lugnare arbetspass ikväll. Jag har haft nog med spänning på jobbet för ett långt tag framöver.