Historien om mitt ben fortsätter… tydligen…

Jag hade ont strax nedanför knät i två år. Ett gäng undersökningar, byte av vårdcentral, mediciner och 3-4 kortisonsprutor senare blev det bättre. Helt bra trodde jag, eftersom jag inte haft ont på säkert ett par månader. Igår, utan någon anledning alls, hade jag skitont. Sådär så jag faktiskt kved vid varje steg jag tog. Å jag har hög smärttröskel…

Jaja, bara att ta det där häxpillrena igen, tog tom två och tog det sen lugnt. Det regnade ju, så det var inte så svårt att ligga i soffan större delen av dagen. Hittade ingen annan anledning än att det kanske var väderomslaget som orsakade smärtan. Så kan det ju faktiskt vara för en del.

Så jag vaknade i morse och blev genast på bra humör när jag såg att solen sken in genom sovrumsfönstret. Det är söndag och varje söndag går vi promenad med våra medlemmar. 6,5 km. Men vid första steget kände jag att jo då… det gör ont. Inte som igår, men tillräckligt för att jag ska bli sur och frustrerad.

Men men… i med häxpillret och en alvedon och iväg. Å promenaden funkade faktiskt riktigt bra. När jag väl fått upp farten var det helt ok. Men när vi kommit hem, ätit lunch och skulle iväg igen var det bara att fylla på med en alvedon och gå försiktigt.

Nu ska jag ta det lugnt resten av dagen, har gått 12 500 steg hittills, och har jag ont imorrn med så får jag väl ringa Dr Kompis och be om en ny kortisonspruta. Han ska ändå kolla på några födelsemärken som ska bort.

Men jag blir så frustrerad! Jag trodde ju att jag var bra nu och så börjar det göra ont igen. Jäkla skit!