Gick och la mej ganska skapligt igår och somnade ganska snabbt. Vid 2.30 hörde jag Baileys skrapa på dörren för att han ville ut och Martin går upp och släpper ut honom. Jag noterar att Martin kommer tillbaka, men Baileys kommer inte direkt som han brukar. Nåja, han kanske för ovanlighetens skull sover nere…?

Vid 2.50 vaknar jag av ett avlägset skall. Det låter som hundskrället är instängd nånstan… jag går ner och kollar, men hittar ingen hund. Då krafsar det på dörren, jag öppnar och där står en mycket olyckligt liten Baileys. Medan han var ute var Martin på toa och han tyckte sej höra att hunden kom in och stängde således dörren. Men han var alltså kvar ute…

När jag öppnade blev han så lycklig att han inte visste till sej. Stackarn är ju mörkrädd! Han var alldeles kall och sprang direkt upp i min säng, men hade svårt att koppla av igen. Han låg i min säng, i sin säng, på golvet och i min säng igen… Å där låg jag… jag som har så svårt att somna om när jag blir väckt på natten. Jag blev med och mer stressad, eftersom jag visste att jag hade en dag i tingsrätten INNAN jag skulle jobba. Klockan 6 somnade jag om!

Så här sitter jag nu och gäspar, häller i mej äckligt kaffe och gäspar lite till. Imorrn får jag sova, nä just det ja… det får jag ju inte. Då har jag en date med kontaktflickan, men på torsdag – DÅ ska jag ha sovmorgon!

.