Martin är, som jag berättat tidigare, på utbildning den här helgen. Då får de en massa information, lär sej nya grejer, träffar nya konsulenter och lite annat smått och gott. På kvällen är det förstås fest med god mat och uppträdanden. Jag får inte följa med eftersom VV bara bryr sej om sina konsulenter, all annan personal är tydligen oviktig…

Den här gången hade man från början sagt att även kassörerna skulle få följa med, men när det väl kom till kritan så fick vi inte det. Tyvärr. Väldigt mycket tyvärr. Jag hade väldigt gärna velat vara med just nu ikväll… Martin blev nämligen utnämnd till Årets Guldkonsulent! Det har varit ett hårt arbete att komma till den nivån som vi just nu är på och det är ett teamwork – inget enmansjobb. Vi har gjort det tillsammans och jag skulle så gärna velat vara där och firat detta med honom. Dela HANS kväll!

Tänk bara att få sitta där, höra hans namn ropas upp, höra motiveringen, se hans glädje när han tar emot priset och sedan få fira med honom hela natten lång. Nu missar jag det. Det vi tillsammans byggt upp får han fira utan mej. Surt! Det blir ju inte riktigt samma sak att fira det hemma en annan gång lixom. Jag är jätteglad för hans skull, han har väntat så länge på detta. Men det är nu, sedan vi börjat jobba tillsammans som han kunnat lyckas fullt ut. Jag vill oxå ha lite kredit!

Han får ett diplom och ett designat armband. Jag får bara höra via sms vad som händer… Vad får jag – inte ett smack. Å andra sidan behöver jag inget, jag har våra härliga medlemmar. De bästa i Sverige. Vår Guldkonsulent har Guldmedlemmar!  Kassören är inget, varken guld eller silver… bara lite bitter…

Fan! Jag ville också vara med och fira  🙁

.