Det som jag alltid gillat med Viktväktarna är devisen att man får äta allt, men inte alltid. Inga undantagna livsmedel som med vissa andra dieter alltså. Därför blir jag lite konfunderad när jag läser vissa statusuppdateringar på de olika VV-sidor jag är med på.

Så här kan det se ut:
* Hjälp! Jag råkade köpa en chokladkaka och tryckte i mej hela. Har jag förstört allt nu?
* Jag köpte hem kakor till helgens kalas och utan att jag visste hur det gick till hade jag ätit fyra stycken! Nu har jag sabbat allt!
* Vad får jag äta om jag går med i Viktväktarna?
* Får man äta vanlig mat med VV?
* Måste man äta lightprodukter?
* Har ni ”unnardagar”?

Och det man själv ofta får höra som Viktväktare är ”Men, får du verkligen äta det där, du är ju Viktväktare?” Eller om man bjuder någon på mat ”det här var ju gott!!!” Äähhh, ja…  asså, vad svarar man?

Så nu gör jag ett litet förtydligande efter 17 år som medlem och 14 av dem i kassan på VV. Med Viktväktarna får man äta allt! VV är ingen kur utan ett sätt att leva. Kan vi vara överens om det? Viktväktarnas program är heller inte Svea Rikes lag! Att köra av banan och i superfart tugga i sej hela skafferiet, frysen och grannens ungar är ingen katastrof! Det är lixom som sånt händer… Jo, det är katastrof att tugga i sej grannens ungar, det är det!

Eftersom VV är en livsstil så tar man bara nya tag och kör upp på banan igen. Nästa vägning kanske inte blir jättekul, men det är så livet är. En dag av årets 365 är faktiskt ingen större grej. Jag sköter mej kanske 10 månader av 12 och det funkar bra det med och är ett sätt jag kan leva med. Många har sk ”unnar-dagar” när de äter vad de vill en gång i veckan eller månaden. För att orka i längden. Jag avskyr ordet ”unna” men tycker tanken är god.

Jag vet numera hur jag ska leva och vad jag ska äta. Jag för inte längre checklista varje dag, men gör det om vikten skenat iväg för mycket åt fel håll. Jag planerar inte mina kalas genom att äta snålt på förmiddagen om jag ska på fest på kvällen, utan äter som vanligt hela dagen. Överskrider jag min Points så får det vara så, jag kör bara upp på banan igen efteråt. En festkväll är alltså inget jag kompenserar eller straffar mej för. Det hör livet till och får bli som det blir. Men jag går inte totalt bananaz och äter allt jag kommer över, utan njuter av god mat och gott sällskap och sen är det inget mer med det.

Viktväktarna handlar om energi in och energi ut, fast det kallas SmartPoints. Det är ingen kur, utan en slags livsstil som det tar ett tag att komma in i. Jag skulle aldrig kunna leva strikt varenda dag, året om! Det går ju inte! De som kör strikt utan att trilla av banan en enda gång, trillar förr eller senare av hela vägen. Det är en för stor inverkan på livet och man orkar helt enkelt inte. Å är man strikt för länge, utan att äta sin favoritchoklad eller en pizza då och då så längtar man till slut så mycket efter den att det inte finns någon gräns när detta väl ställs framför en. Jag vet… jag levde strikt i tre år, inte ett enda snedsteg… Många får ångest efter en så smäll och har svårt att ta sej tillbaka, många ger upp. Jag gjorde konstigt nog inte det, utan tog mej upp igen och kunde med en sundare syn på mitt matintag ta mej till målvikt och sedan faktiskt också stanna där.

Till dej som kanske nyligen börjat med Viktväktarna eller känner att du inte orkar stå emot längre vill jag säga: ÄT! Visst, håll dej till programmet om det går – men straffa dej inte för mycket om det blir lite fel ibland. Det ända som händer är att du kanske får ett plus på vågen och vad gör det egentligen i långa loppet! Men sätt en gräns för ditt ätande, ett visst antal bitar, en dag eller en period. Å gå och väg dej även om det blir plus! Jag äter åtta bitar lakrits varannan vecka ungefär, det räcker för att jag ska bli nöjd.

Livet går inte under av en godisbit på fel dag eller en pizza då och då. Självklart ska man äta det man gillar även om man vill gå ner i vikt, bara inte lika ofta eller lika mycket som förr. Är det något du kan vara utan resten av livet, fine – uteslut det då! Men är det något du faktiskt längtar efter – ät!

Jag satsar mina semestrar på att ta hand om mej. Det är då jag har tid och mer lust att vara snällare mot mej än i vardagen. De flesta gör tvärtom. Men det spelar ju ingen roll vilket sätt vi väljer så länge vi håller fast vid det. Å som sagt, varje dag måste inte vara perfekt. Det räcker med att vara lite lagom faktiskt… så länge vi sköter oss oftare än vi slirar av banan alltså.

Med det sagt är jag rätt säker på att det blir lite god likör framför Let´s Dance ikväll. Dooleys med lakritssmak… den är god den och värd precis varenda Point. Gör man på mitt sätt går man inte ner lika snabbt som den som sköter sej prickfritt, men jag kom i mål och har stannat där många år nu. Så helt fel kan det ju inte vara  🙂