Senior ringer när vi är på väg från jobbet ”Det rinner ur frysen!”. Å jag tänker bara, NEJ inte nu igen! För bara två månader sen var det kylen som gick sönder, så vi fick åka och köpa en ny. Då passade vi på att även köpa ny frys, för säkerhets skull… Den rann det alltså vatten ur nu.
 
Senior berättade att allt hade tinat, det rann vatten och var flera grader varmt i den. Jag ringde pappa! Min pappa åkte dit och kunde berätta att allt hade inte alls tinat, det rann vatten och var runt nollan. Lite skilda meningar, men ändå ett ganska stort problem i min värld.
 
Vi skulle ju iväg en stund efter jobbet, jag skulle få träffa mina partikompisar och presentera Vännen. Det tyckte min pappa att jag skulle göra oxå,  det var ju inget jag kunde gör med frysen ändå… Så Vännen och jag gick iväg, träffade folk och åt äppelkaka – men vi satt inte så länge som jag kanske skulle gjort i vanliga fall. Vi ville hem till vår frys!
 
Visst, frysen var inte så kall som den skulle – lååångt ifrån. Maten hade flyttats över till en annan, det var bara en bit lax som tinat. Så det var iaf inget att oroa sej över, pengarna fick inte vingar den här gången… Vännen ställde in den rätt igen och vi kunde se att kylan spred sej i maskinen igen. Tack o lov! Förmodligen stängde jag den inte helt när jag var och handlade igår. Så den har nog stått lite, lite på glänt i nästan ett dygn. Jag har haft problem att stänga lådorna, men det ska Vännen fixa nu.
 
Nu ska den bara bli helt kall igen, sen kan vi flytta tillbaka maten. Ingen skada skedd, förutom att jag återigen kände hur hopplösheten spred sej i bröstet på mej. Varför kan inget gå smärtfritt i mitt liv??? Hoppas att detta bara var ett litet bakslag…