Så var man hemma då…
Äntligen hemma! Eller…???
Jo, det är skönt att vara hemma, även om det är med blandade känslor man packar och drar iväg. Men livet hemma är lite enklare ändå.
Vi tog det lugnt på hemvägen, stannade och badade Baileys i Gamleby, fikade hos Seniors tjej när vi släppte av henne och passade på att handla på Maxi. Så det tog ca 7 timmar, istället för de knappa 6 som det brukar ta.
Baileys som inte alls tycker om att sitta i sin bur, var jätteduktig. Han brukar yla och gnälla från det att vi stänger buren, till ca 5 mil senare. Idag pep han knappt! Himla bra! Han kanske är botad eller också ville han väldigt mycket hem? Spelar ingen roll vilken orsaken var, det var bara så jätteskönt att han inte lät och var ledsen.
När vi kom hem packade vi ur bilen medan han sprang runt benen på oss och var lycklig. Sen har han suttit i ett fönster på övervåningen och spanat in området och gruffat lite. Han som nästan aldrig äter har ätit en ganska stor portion och kommer alltså somna nöjd.
Vi mår alltså väldigt bra allihopa… det är bara Senior som fattas. Han är kvar på Öland ett par dagar till.