Förra veckan la jag upp en ganska irriterad status på facebook på en av de vikt-sidor jag är med på. Den såg ut ungefär så här: ”Jag blir så irriterad på alla som säger till mej att jag inte ska bry
mej om pluset som kom efter semestern. Den vanligaste kommentaren är
”det var ju semester, då måste man njuta och unna sej”. Jag avskyr den
kommentaren!!!”

Jag själv använder aldrig ordet unna, eftersom jag tycker att det är en ursäkt att göra saker som man kanske inte borde. Man ”unnar” sej att äta något trots att det inte är bra för en, man ”unnar” sej att köpa de där skorna fast man inte har råd… jag har faktiskt aldrig hört en person med mycket pengar ”unna” sej att köpa något – de bara köper… Så i mina öron blir det en ursäkt, i era öron kanske det betyder något annat. Jag väljer istället vad jag äter eller köper och är medveten om konsekvenserna. Så var det även på semestern! Jag vill aldrig mer tillbaka till livet innan, se bara på bilden här brevid…

Jag är väl medveten om att min val på semestern var utöver mina vanliga och att det skulle bli plus på vågen. Så de knappa 3 kilona var varken en överraskning eller katastrof, det är sanningen och en konsekvens och nu är de bara att jobba bort igen. Jag gjorde bra val och valde bort bla alkohol, friterat, sötsaker och större mängder med mat. Det där som andra alltså tycker att man ska ”unna” sej och det som tydligen hör ihop med semestern. Jag har fått höra att det inte är någon riktigt semester om man inte struntar i allt…

Då måste jag fråga: blir semestern mer lyckad när den innehåller större mängder mat och alkohol? Då har jag verkligen missat något!!! Det är nämligen så det låter när jag säger att jag valt bort detta. Att min semestern skulle vara sämre enbart för att jag inte ätit okontrollerat och druckit rosévin varje kväll. Det är långt ifrån alla som säger så här, men skrämmande många! För mej är en semester mycket mer än mat och dryck! För mej handlar det om upplevelser, att se nya platser och träffa nya människor. Att smaka på den lokala maten och drycken hör förstås till. Men blir det bättre och godare för att man äter och dricker mer än i vardagen?

Jag dricker knappt någon alkohol överhuvudtaget och det är tydligen fel, för det ”ska”
man göra – särskilt på semestern. Jag tycker om att promenera, men då hör man folk som
stönar om att man ska ta det lugnt för det är ju ändå semestern. Är det
så att man ger folk dåligt samvete för att man faktiskt ”sköter” sej
även på sin ledighet?

Jag har haft en helt underbar semester som jag njutit av till 200%. När jag nu är hemma igen kan jag se tillbaka på en helt magisk bröllopsresa och samtidigt konstatera att jag är i ungefär samma form som när jag åkte, att jag mår bättre än innan och att våra plånböcker också mår helt ok. Totalt tvärtemot vad man ser på facebook och löpsedlar alltså: man ska börja hösten med tokbantning av sommarkilon, behöva vila efter semestern och vara helt pank… krasst sett alltså.

Jag är i bättre form än någonsin! Semestern gav mej en chans att motionera med en magisk utsikt på en massa platser i Europa! Jag har hittat ett sätt som jag kan leva efter resten av livet när det gäller mat, dryck och motion och har inte saknat något annat än min hund  🙂

Hade jag gått upp mer i vikt så hade min
värk blir värre och hösten hade blivit jobbigare än den nu kommer att bli. Det här vet jag och det är alltså ett medvetet val att leva ungefär som jag alltid gör. Jag måste motionera även under semestern eftersom ryggen strejkar annars och jag tycker att alkohol är en ganska onödig utgift… och ja, jag medger att jag är motvalls kärring! Jag vet också att andra skulle vilja göra som jag men får höra att de ger upp pga kommentarerna de får och det är därför jag skriver detta! Det är för dem jag står upp och säger att det är helt ok att gå sin egen väg och att man är skyldig sej själv att välja det man mår bäst av.

Om du mår bäst av att släppa allt under semestern, ja men gör det då! Ingen kommer att säga till dej att göra annorlunda eftersom du gör det normala valet. Men jag mår bäst av kontroll! Låt mej då ha det och låt bli att stöna när jag tackar nej till nästa portion mat, alkoholen eller snacksen. Jag kommer fråga om du vill med på promenaden och det är helt ok att säga nej, men hindra inte mej från att gå iväg en stund! Vi gör alla våra val, låt oss göra det utan att döma eller ge dåligt samvete. Jag blir inte lycklig av mat och min semester blir inte mindre lyckad än din av de val jag gör. Däremot blir mitt liv, min höst och min värk bättre av mina val.

Jag vet vad jag mår bäst av och det är inte en massa sommarkilon och en tom plånbok. Vad mår du bäst av? Och vågar du stå upp för dina val? Får du mycket skit för de val du gör? Blir semestern bättre och blir man lyckligare av mat?