Den vidriga dagen tog till slut slut.
Runt 16 ringer pappa och säger att mamma är klar på operation, allt har gått bra och hon är vaken och mår ganska hyfsat. Skönt!!!
Nu kunde jag återigen tänka och fungera nästan som normalt. Men snacka om att hjärnan var frånkopplad under en lång tid. Bara jag visste att mamma vaknat var hjärnan återigen i funktion.
Tyvärr hade jag ingen som kunde lösa av mej i stugan, så jag missade en debatt på hemorten. Men men, i nuläget har inte sånt så stor betydelse. Mamma mår bra!