Jag vet att det låter som en klyscha, men hos är verkligen inte Alla Hjärtans Dag viktig, vi är bra på att fira kärleken året om. Men det finns saker vi borde belysa en dag som denna, så det tänker jag göra.

Jag vet att folk typ kräks på bilden här vid sidan. Men för oss är just den här dagen inte alls viktig. Vi är väldigt bra på att fira både stort och smått. Det finns nästan alltid en anledning att poppa ett bubbel och skåla. Eller bubbel… skåla kan man väl göra i både cola och vatten också?

Den här dagen brukar jag tänka extra mycket på dem som inte har någon att fira med. Så som jag hade det i över tio år. Jag led kanske inte extra mycket just den här dagen, men visst kändes det rätt visset att inte ha någon vid sin sida – men det gjorde det ju varje dag. Tills jag skaffade hund och accepterade läget. Då blev allt bättre. Då slutade jag faktiskt att bry mej.

Just idag funderar jag på kärleken till oss själva. Jag kan inte säga att jag älskar mej själv och allt sånt där som vissa säger att man måste göra. Men numera har jag en respekt för mej själv och tycker att jag är helt ok. Jag har varit dålig på att ta hand om mej, men blivit bättre och blir bättre och bättre på det hela tiden. För att jag förstått hur viktigt det är. För att jag vill må bra så bra jag kan, så länge jag lever.

Det där med bra kost, motion och sömn, det handlar ju inte om att bli snygg. Det handlar ju om att må så bra som möjligt. Och vad ni och andra än säger om detta så mår man bättre i en sund och hälsosam kropp. Det innebär ju inte att man inte kan ta en glas vin eller en pizza ibland, utan att större delen av tiden inte göra det. Att ta hand om sej själv som man skulle göra med en bästa vän, det är att ge kärlek till sej själv. En bästa vän vill man ju ge det bästa och visst kan det vara både vin och pizza, men kanske inte varje dag – för man vill ju ha sin bästa vän med sej så länge man kan.

Alltså måste vi börja se på oss själva som vår bästa vän och det började jag att göra 2006-2007. När jag accepterat att jag skulle få dras med mitt eget sällskap resten av livet och leva ensam. Sen råkade Martin dyka upp och stannade kvar. Tillsammans hjälptes vi åt med kosten, träningen och hälsan. Självkänslan ökar lite i taget. Jag har kommit långt, men blir aldrig färdig. Jag tror inte att man blir det.

Självklart ska ni fira hjärtedagen om ni vill. Men glöm inte bort att fira er själva också och ta hand om er så mycket ni bara kan. Som ni skulle göra med en bästa kompis. En kram. En chans till vila. En mysig promenad. Gör allt det där som ni gör mot en kär vän, men till er själva. Det är min uppmaning till er idag. (Och ring någon som ni inte pratat med på länge, så har ni gjort någon annan glad också).

Är ni med?

---

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}