Igår var det tänkt att jag och tre tjejkompisar skulle gå ut på kvällen. Detta har varit planerat ett tag och jag har verkligen sett fram emot det, fram till i förrgår kväll… Då fick jag en rejäl ångestattack och var tvungen att älta lite med Martin.

Visst skulle det vara jättekul att gå ut, särskilt att någon ville gå ut med just mej! Det var ju trots allt inte igår som jag var ute senast. Min första fundering var just VAR vi skule hamna. För mej var det fullt tillräckligt att gå ut på nåt ställe och bara ta något att äta och/eller dricka. Men tänk om de andra ville ut och dansa! Jag tycker verkligen inte om att dansa disco, jag gillar danser där man tar i varandra inte står och hoppar upp och ner. Men ok, jag kunde ju alltid stå i baren 🙂

Sen började tankarna vandra… de tre jag skulle ut med är alla snygga, vältrimmade, klädmedvetna, långa tjejer några år äldre än jag. Där skulle jag alltså sitta som en miniatyr, småfet med dålig klädsmak. Bläää! Självkänslan bara rasade av mej och nu blev ångesten ganska stor. Martin försökte trösta och lugna mej och lite bättre mådde jag väl efter en stund. Men viljan att gå ut var inte särskilt stor.

Under eftermiddagen lämnade en av tjejerna återbud och ytterligare en hade svårt med barnvakt. Jag andades ut eftersom det nu bara var jag och bästa kompisen Å kvar. Med henne är det inget problem, hon känner mej väl och vet vad jag är bekväm med. Vi var så trötta att vi blev kvar hemma och tyckte det var helt ok. Ända tills det kom ett sms från C som inte hade barnvakt. Hon undrade om vi inte bara kunde går ner på en lokala syltan och ta något att dricka. Å och jag tyckte det var helt ok och gjorde oss i ordning.

Vid 20.15 gick vi iväg och träffade C. Vi satt och pratade ett par timmar och hade jättetrevligt. Helt i min smak 🙂 Jag hade inte det minsta problem att umgås med dem och var nog inte så mycket sämre eller fulare än dem. Även om jag på bilden här nere kan tycka att de andra ser mycket trevligare och mer ”inne” ut än vad jag gör. Men det är ju vad JAG ser. Förstår inte vad det är som gör att jag inte tycker att jag duger. Jag jobbar med min självkänsla precis hela tiden, men det går så långsamt. Jag vet att jag är en bra person och att jag duger, men varför gör jag inte det i mina egna ögon???