Såg en liten ponny som sträckte sej så långt ut genom stängslet som han bara kunde för att nå gräset utanför hagen. Ändå hade han friskt, saftigt gräs precis där han stod. Var gräset godare utanför kanske?

Man säger ju att gräset alltid är grönare på andra sidan, men just nu håller jag faktiskt inte med. Jag tycker nog att gräset är absolut grönast och godast där jag befinner mej just nu. Jag längtar ingenstans!

Vi pratade om detta i bilen när vi åkte hem ifrån Ica Maxi nyss. Martin höll med mej och sa att han har precis allt han kan önska. Visst kan man längta till värmen och så, men att längta och låta sej omslutas av en annan man har jag svårt att tänka mej. Martin och jag har det bra, jag vill inte ha någon annan. Jag vill inte låta dömande, men jag har svårt att förstå människor som är otrogna. Om man vill ha någon annan kan man inte ha det helt hundra i sin relation anser jag. Bara tanken på hur många som blir sårade borde få folk att dra öronen åt sej, men trots detta så sker det ju dagligen att en och annan går hem med någon som redan har en relation.

Som sagt; jag förstår det inte. Visst kan man dras med och lockas av komplimanger. Men från det är steget långt till att göra något av det. Kanske slår blixten ner, men då måste man väl tänka på dem runt omkring sej liiite iaf? Man kan och får inte såra sin närmaste hur som helst, man måste faktiskt stå kvar med bägge fötterna på jorden trots att marken gungar. Svårt? Ja, men nödvändigt.

Dessutom tror jag att gräset bara ser grönare ut just för tillfället…och på långt håll… Det är nog precis lika grönt som det jag själv står på. Men just nu kan jag lugnt säga att mitt gräs är det grönaste och godaste som finns! Jag har ingen fundering på att sträcka mej långt ut för att smaka på något annat. Jag har det nämligen hur bra som helst!

.