Hur skulle man varit som människa om man inte haft barnen? I mitt fall är det inte svårt att räkna ut. Jag skulle varit en egoistisk, självömkande karriärist. Tack vare barnen och deras sk. särskilda behov har jag varit tvungen att bli ödmjuk inför livet och sätta mej själv åt sidan.
 
Barnen har lärt mej att organisera min tillvaro, ta vara på tiden, lugna ner mej och en massa annat. De har också lärt mej vad som är viktigt i livet och vad jag kan undanvara.
 
Det viktiga är ju att vi har varandra och faktiskt se vilka möjligheter vi har med de förutsättningar vi givits. Visst är det viktigt med pengar, men viktigare är väl vad pengarna kan ge oss? Utan pengar har vi svårt att få maten på bordet och tak över huvudet – MEN ingen blir lyckligare av överflöd, tror jag…
 
Jag har också lärt mej att man kan undanvara en mängd saker, tex energitjyvar. Människor som bara tar och tar och tar, utan att ge något tillbaka. Dessa har jag strukit ur min telefonbok för länge sen. Mitt liv är för kort för att ge dem av min tid.
 
Dessutom har jag också insett att jag måste ta hand om mej själv om jag ska ha kraft att ta hand om andra. Jag märker själv hur grinig och irriterad jag blir när jag inte mår bra.
 
Så nog sjutton lär man sej mycket av sina barn! Det är livets bästa skola.