Jag gick upp i ottan för att ta den sista operationsduschen. Martin skulle ha sin första dag på nya jobbet, men åkte in tidigare för att följa med mej till sjukhuset. Jag togs om hand direkt och han gick iväg till sitt nya äventyr. 

Jag förbereddes som vid sövning, om och ifallatt… Så det blev infart för dropp i armen, EKG och lite annat smått och gott. Men alla var överens om att jag skulle vara vaken.

Jag blev ritad på, fick snygga kläder, la mej på operationsbordet och fick ett uppvärmt täcke över mej. Sofie och Petra jobbade på varsin sida och allt var över på mindre än en timme. Det enda som gjorde riktigt ont var när bedövningen sprutades in. Det blev väldigt många sprutor, området var rätt stort. 

Jag har alltså tagit bort bröstvävnad som blivit kvar från förra bröstet. Fettvävnad som legat i kläm mellan behå och hud. Eftersom jag inte har någon känsel i det området känner jag inte när det klämmer åt och med tiden kan det bli allvarliga skador av detta. Jag har även tagit bort en liten knöl vid sidan om bröstvårtan som man tror är helt ofarlig.

En del verkar tycka att detta är en lyxoperation och att jag tar tid från andra som behöver den bättre. Min bröstförminskning var enbart för att få en bättre hälsa, slippa rygg- och nackbesvär, sova bättre, kunna röra mej obehindrat osv. Att det skulle bli komplikationer med ärren var knappast något jag räknat med. Det var läkaren som ville rätta till detta, inte jag! Jag känner inte till vilka komplikationer det kan bli av klämt skinn, det vet hon. Jag följer min läkares råd, inget annat.

Min bröstförminskning fick jag genom landstinget, men det är ingen operation man bara ber om och  får beviljad. Man ska uppfylla en mängd kriterier innan man ens får träffa en läkare. Processen är lång och reglerna många och superhårda! För oss som genomgår en bröstförminskning innebär det att vi får ett helt nytt liv! Jag helt sluppit den rygg- och nackvärk jag haft de senaste 15-20 åren, jag sover mycket bättre och jag kan träna och ta hand om mej på ett helt annat sätt än tidigare. Jag är friskare helt enkelt! Iofs är det lyx att må bra, den finaste lyxen av alla – tänker man så är det väl en lyxoperation. Men i mitt fall var det ingen skönhetsoperation, det vill jag ha klargjort en gång för alla!

Sedan jag vart 11 år har jag kallats för Dolly Parton pga min byst. Jag har haft begränsad rörlighet och värk. Nu har jag en byst som passar min lilla kropp, som jag orkar bära runt på. Så snälla! Kalla det inte för lyxoperation förrän ni tagit reda på fakta.

Efter operationen mådde jag hur bra som helst! Jag klev bara ner från operationsbordet, åt en smörgås, kissade och bytte kläder. Sen gick jag till bussen och åkte hem och sov. Idag har jag lite ont i såren, de skar upp mer än jag trodde – så det är lite svullet och stramt. Men som det ser ut genom plåstren så är den där valken borta och nu ser det faktiskt ut som en hel tutte, inte en och en halv…

Det är nu trasslet börjar. Jag kan inte gå ut med hunden på några dagar och får inte träna på fyra veckor! Jag får inte röra armarna över huvudet eller mycket åt sidorna, roddmaskin är typ jättedåligt. OCH jag kan inte sova på mage!!! Så jag har sovit skitdåligt inatt och kommer väl göra det ett tag eftersom jag bara kan sova gott på mage. Men jag gör som sist och pallar upp mej med kuddar i framstupa sidoläge. Det funkar så där…

Nu hoppas jag att det sista är gjort nu när det gäller bysten. Det är definitivt inga roliga ingrepp och de tar lååång tid att läka. Men jäklar så bra det blir när allt är klart! Mitt nya, friska och aktiva liv!!!