Jag har ganska höga krav på mina ungar, de är 13 resp 14,5 år gamla. Jag tror att ungdomar tidigt behöver axla ett visst ansvar för att utvecklas till att bli bra och ansvarstagande individer som vuxna.
 
Som ensamstående är det förmodligen lättare att fostra sina unga. Jag har ju ingen som säger emot mej, mitt ord är lag. Men jag har alltid resonerat med mina killar, vi har tillsammans kommit fram till hur saker och ting skall göras och vem som skall göra dem. Belöningssystem har enbart förekommit när vi haft krissituationer som haft med beteende att göra. Jag skulle ALDRIG betala ungarna för att städa våra gemensamma utrymmen eller plocka ur vår gemensamma disk. Jag får inte betalt för det, varför ska då killarna få betalt?
 
Här hemma städar vi allihopa, tvättar och diskar på ”våra” dagar eller när det behövs. Killarna lagar mat på sin dag, eller när jag ber dem. Alla går vi ut med hunden minst varsin gång om dagen, även om jag gärna gör det jämt… Man växer med ansvar, och man kan inte börja ge barn ansvar för tidigt. Minsta lilla unge kan ju hjälpa till hemma.
 
De minsta kan sortera tvätt efter färg eller plocka ur bestickkorgen. De lite större kan hänga tvätt och plocka ur resten av disken och dammsuga. Från ca 8-10 år kan ALLA lägga i en maskin tvätt och sätta igång den, köra igång en diskmaskin, skala potatis till middagen och förebereda en måltid. Och det är ingen skillnad på tjejer och killar… jag vill gärna uppfostra mina killar till att bli den man som jag själv skulle vilja bo med. Den perfekta mannen  😉
 
Det är inte ungdomarnas fel att de är lata, det är föräldrarnas!