Jag och min kusin Eva

Jag har en massa kusiner, men jag vet faktiskt inte hur många… Det kanske är 20… kanske fler, jag har ingen aning. Men jag umgås bara och har kontakt med 2-3 stycken. Hade inte Facebook funnits hade jag nog bara haft kontakt med en…

Nu hade jag sån tur att en av mina kusiner och den jag lekte mycket med som barn faktiskt befinner sej här på Öland just precis nu. Min kusin Eva är 9 månader yngre och den ”flickigaste” av alla mina kusiner. Hon var den lugna och väluppfostrade medan jag och hennes storasyster var lite grabbigare och gick vår egen väg. Fast det stämde nog inte egentligen, för jag var väldigt flickig när jag var liten. Jag ville bestämt ha vita knästrumpor och klänning varje dag… men det var ju samtidigt mycket roligare att hitta på bus och äventyr, så jag stod som åsnan mellan två hötappar titt som tätt.

Men med åren blev vi mer och mer lika, mer än vi förstått tror jag. Vi tappade kontakten under många många år. Inte så konstigt när den ena bor i Göteborg och den andra i Stockholm. Men så kom Facebook och vi återupptog kontakten och har nu en nästan daglig kontakt genom våra bilder och uppdateringar. Jag gillar FB!!! Snacka om ”conecting people”.

Å idag fick vi äntligen träffas igen! De är här på Öland över helgen för att lämna av en son som ska jobba hos min bror hela sommaren. De kom i morse och åker hem imorrn igen. Så jag åkte för att träffa dem i förmiddags och vi bestämde att vi skulle äta middag tillsammans på Lammet & Grisen som precis öppnat för säsongen. Vart efter vi pratade kom fler och fler likheter fram… vi har fibro bägge två, älskar hundar, är lika envisa, lika långa (ja, 156,5 är faktiskt ganska långt), har ungefär samma värderingar osv. Nu är vi dessutom precis lika flickiga och båda två har snott de trevligaste männen också  🙂

Å då slår det mej återigen… man behöver inte ha blodsband för att vara släkt eller för att likna varandra. Eva och jag är släkt och delar samma morfar (hennes farfar). Men min kusin Becca som är adopterad från Indien är också väldigt lik mej (inte till utseendet dock) och vi har inga blodsband alls. Det tycker jag är lite intressant. Hur mycket är miljö och hur mycket är arv?

När det gäller Eva kunde jag även berätta för henne att hon är av Kunglig börd. Vi är släkt i rakt nedstigande led med både Karl den store och Harald Blåtand. Så nu vet hon att hon är blodblodig och det tänker hon utnyttja flitigt! Det här finns det faktiskt papper på, så det är inget jag hittat på själv…

Det var verkligen jättetroligt att träffas och hinna prata ordentligt. Att lära känna hennes fina familj och umgås en stund med alla. Jag är helt säker på att kontakten bara kommer att bli bättre och bättre, särskilt när deras två barn snart är så stora att även de kan göra lite som de vill. De får gärna hälsa på oss i Stockholm och vi kanske kan hälsa på dem i Göteborg. Cirkeln sluts på något sätt och det gillar jag. Vår historia började som små på Öland och efter att ha tappat kontakten är den nu återupptagen och kommer att bibehållas. Jag är inte mycket för släktband och vet knappt vem jag är släkt med, men dem jag verkligen gillar dem håller jag fast vid. Om jag får förstås. Och i det här fallet tror jag faktiskt att lilla kusinen håller med mej, för vi hade verkligen en jättemysig kväll tillsammans.

Det fanns alltså en mening med att åka till Öland just precis nu. Det var meningen att jag skulle få träffas och umgås med kusinen Eva  🙂