Så har man fått rycka ut och hämta olycklig son. Känns ju för jäkligt att först nästan tvinga iväg honom, fast han inte ville och sen köra som en galning och hämta honom för att han storgråter. En 12-åring ska vara uppkäftig och säga emot, inte gråta och förtvivlat be mej att hämta honom.
 
Så nu blir vi två som åker till lillebrors simtävlingar imorrn – det är bara att gilla läget…