Det är faktiskt ganska otroligt! I 9 år har jag bloggat så gott som varje dag, ibland flera gånger om dagen. Om allt och ingenting. Ännu mer otroligt är det att det är så många som läst det jag skrivit. Flera hundra tusen faktiskt… en svindlande siffra för mej, en veckoranson för storbloggarna.

De 9 åren firades med ett stort kalas på Café Opera igår! Kanske inte… men vi var där på kalas (Finest Awards) och det var massor med bloggare där, så jag kan väl få låssas att det var lite för mej  🙂

Från början låg bloggen på Expressen. Vi var ett litet gäng som lärde känna varandra och några av oss träffades i verkliga livet också och har kontakt även idag 9 år senare. Expressen tryckte oneliners i papperstidningen med citat från våra bloggar och på så sätt fick man massor med läsare nästan på en gång. Mej följde de under flera konferenser och pushade för bloggen, särskilt under valet på hösten 2006. Att ha 1000 läsare på en dag bara efter några månader var inget jag reagerade över då, men nu förstår jag hur mycket det faktiskt var.

Men 2008 la Expressen ner sina bloggar och jag fick leta upp en ny portal. Det fanns inte så jättemycket att välja på, hade jag varit smart hade jag ju skaffat min egen domän – men så blev det aldrig och nu trivs jag här på blogspot.

Under åren har jag avhandlat precis allt! Det har varit mycket politik och bakom kulisserna från tingsrätten och andra uppdrag. Jag har lyft fram neuropsykistriska funktionshinder så mycket jag kunnat, samt andra dolda funktionshinder. Det har varit snack om ensamhet, familjeliv och mitt nya liv som sambo med Martin. Ni har varit med till Tanzania, Egypten, London, Krakow, Gambia och en massa andra ställen.

På de här 9 åren har inte bara bloggen utvecklats utan även jag. Jag har gått från att vara en utbränd, ledsen småbarnsmorsa med sjuka barn till en relativt pigg och glad medelålders kvinna med två vuxna grabbar. 7 av åren har tillbringats med Martin och det har förstås förändrat livet enormt mycket och allt har ni fått veta det mesta om. Bloggen som från början var mitt skyltfönster inför Riksdagsvalet 2006 har blivit min ventil och dagbok.

Å nu har bloggen ynglat av sej i ett webbmagasin, helt galet! Att det kunde gå från att skriva om lite politik, till att bara handla om mej för att övergå i allehandla skriverier om ditten och datten och utvecklas till ett helt magasin är ju helt otroligt. Bloggen blev helt enkelt för spretig och då fick magasinet lasta av lite så bloggen kunde bli jag igen. Bloggen fick en lillasysteroch det går faktiskt jättebra!

Allt är er förtjänst. Ni som läser det jag skriver. Så många som jag inte har en aning om vilka ni är, var ni bor, hur ni mår eller vad ni funderar på. Skriv gärna en kommentar och ge er till känna. Några känner jag, men det skulle vara roligare att känna fler. Gilla gärna bloggen på Facebook så vi kan lära känna varandra och få ett ansikte på varandra och/eller följ mej på Instagram så jag kan se era bilder  🙂

Jag vill tacka allra ödmjukast för att ni läser det jag skriver och följer mitt liv med familjen, hunden, vikten, operationer och alla andra tokigheter jag pysslar med. 9 år är en lång tid, men jag har inga planer på att sluta så jag hoppas ni följer med mej även i fortsättningen. Jag har en massa kul att berätta om de senaste dagarnas äventyr med invigning på Aquaria, galan igår och lite om min farmor som åkt in med en förmodad stroke igen. Lilla farmor…

Så häng med! Här händer det alltid saker!