Vi tog oss till Strömstad där vi hade en plats bokad för hela veckan. Här stod vi högt upp på ett berg med en fantastisk utsikt över hela staden. Den absolut häftigaste camping jag någonsin bott på!
Martin var inte jättepigg när vi skulle flytta oss från Grebbestad till Strömstad, men det vara bara en halvtimmas körning så det gick bra ändå. Vi kom till First Camp City – Strömstad på eftermiddagen, checkade in och började leta efter vår plats. Hela campingen är på ett berg, där går små vägar i kringelikrokar hela vägen upp. Å där högst upp, var vår plats. Så häftigt!
Jag har sett bilder från campingen och tänkt att en dag ska vi också åka dit. Och då ska vi ha den bästa platsen. Å så blev det! Mitt i raden längst fram på kanten, kan verka lite läskigt – men det var bara häftigt. Här har man en egen altan, med gott om plats och vi skulle alltså stå här i fyra dagar och jobba. Det såg vi verkligen fram emot mot. Fast Martin var faktiskt sjuk hela veckan tråkigt nog.
Tisdagen och onsdagen var lite halvtråkigt väder. Martin sov mest medan jag jobbade undan så mycket jag kunde. Här var lugnt och skönt, så han kunde sova ostört och sitta ute lite då och då när han orkade och vart efter han mådde bättre. Jag satt ofta och bara tittade ut genom fönstret, den utsikten tröttnar man lixom inte på.
Första morgonen såg vi en ambulanshelikopter som hämtade någon från Sjöräddningens båt. Nästa morgon såg vi ambulansen göra detsamma. Genast börjar jag fundera på livet ute på öarna, det kan inte alltid vara så lätt. Nu har vi såklart inte en aning om vad som hänt, men att bli sjuk eller föda barn kan ju bli lite krångligt om man bor på en ö.
Jag fick iaf till både jobb och träning där uppe på berget och i slutet av veckan mådde den käre maken tillräckligt bra för att ta en promenad ner på byn. Väl nere vid foten av vårt berg, såg vi hur högt det faktiskt är. Bilarna ser ju jättesmå ut!
Målet var att antingen äta en skaldjurstallrik eller köpa färska räkor, för det är ju ett måste när man är på Västkusten. Det blev att köpa räkor och ta med tillbaka till bilen. Vädret var perfekt, så vi dukade upp på vår altan och medan vi åt gick solen ner och bjöd på en helt magisk solnedgång.
Jag har sällan upplevt en mer perfekt kväll faktiskt. Iaf inte i Sverige. Ni ser ju själva på bilderna. Visst är et vackert? Vi satt i flera timmar och bara njöt.
Å detta skulle vi alltså lämna dagen efter. Det är en av få gånger som jag verkligen inte vill åka vidare. Vi stod så fint och allt var lixom helt perfekt, förutom att Martin inte mådde toppen. Men den här utsikten gjorde ju lixom inte ont. Men vi kommer tillbaka, det är ett som är säkert!
Det kommer såklart en film på youtube från campingen, så fort vi hinner.
Även om solen fortfarande värmer ordentligt på dagarna, så känns det ändå att hösten är på väg. Så nu blir maten lite mer ”höstig”, grytor och gratänger står på menyn.
Det som är bra med just grytor och gratänger är att de blir bra även uppvärmda efter en tid i frysen och därför passar bra som matlådor. Ni som hängt med ett tag vet att matlådor i frysen är min räddning och det som räddat min viktnedgång och nu även hjälper mej att hålla vikten. Vi har oftast frysen full så det bara är att plocka fram till lunch eller middag om man inte har lust eller tid att laga mat.
Nu är det svampsäsong och jag vet att många hittat mängder med kantareller. Om ni har gjort det så måste ni testa fredagens paj, den är sååå goood! Gillar ni att plocka svamp? Det gör jag, men kommer nästan aldrig ut ändå… En dag i skogen ger ju både motion och gratis mat, så det borde ju prioriteras. Får bli bättre på det!
Zucchinipasta passar inte i matlådan, men kör man med pasta istället så blir det perfekt och då funkar alla veckans rätter i matlådan. Så gör mycket 🙂
Många av mina favoriträtter finns med den här veckan, bla zucchinipastan, laxgrytan, kycklingen, pajen och tacogratängen. Missa inte dem! I experimentköket har det börjat hända saker igen, så ha koll!
Vi ville åka mot solen n när vi hade en vecka över. Valet stod mellan Skåne och Västkusten. Västkusten vann, där skulle det vara bäst väder under kommande vecka. Så vi drog till Grebbestad och hade mycket riktigt tur med vädret.
Martin mådde fortfarande inte bra, men orkade köra till campingen i Grebbestad. Vi hade valt First Camp Solvik eftersom vi kunde utnyttja husbilspasset och bo för bara 250 kr. Här fick vi en fin plats med utsikt över vattnet och tänkte att det kunde bli ett bra kontor på måndagen. Men då vaknade den käre maken och mådde sämre igen, så det blev sjukstuga för honom och jobb för mej.
När vi kom fram mådde han ändå hyfsat, så vi kunde se oss om lite, gå på stranden, fota och filma området. Det är ju eftersäsong, så det är väldigt lite folk överallt. Nästan lite öde faktiskt. På campingarna är det nästan bara långliggare kvar och de är lixom en liten community för sej.
Medan söndagen spenderades ute, så blev måndagen en innesittande historia. Martin sov mest, jag satt och jobbade. Jag har en lång lista på grejer som måste göras och fick massor gjort. Det gick iväg en himla massa mail och två texter förbereddes för att skickas iväg. Vi har haft 12 texter beställda under året, nu är det bara fyra kvar. Sen är det dax att skicka fakturan, me like!!!
På eftermiddagen var det dock dax att packa ihop och dra iväg. Vi hade en bokad plats i Strömstad, så det var lixom bara att pallra sej iväg oavsett mående. Men det var bara en halvtimme bort, så det gick bra. Till campingen i Grebbestad kommer vi dock gärna tillbaka, här var väldigt fint och vi vill se mer av orten.
VI har inte så mycket tur med vädret när vi är på Västkusten, men nu såg det ju faktisk ut att bli riktigt fint. Skulle vädret hålla i sej tro?
Under våra dryga tre år med husbil har vi träffat en himla massa trevliga människor. Inte minst på våra husbilsträffar som vi arrangerar. Nu skulle några från träffen på Öland ses och vi bjöds in som hemliga gäster. Så himla kul!
Jag säger ofta att vi köpt lycka för pengarna. Vår första husbil, Peppe, gav oss faktiskt ett helt nytt och lyckligare liv. Nu har vi Ralle och det roliga bara fortsätter. Husbilsmänniskor är så otroligt generösa, visst finns det några rötägg också – men de allra flesta är så fina. Som exempel Annelie och Ludde (Our Third Home) som vi fixat träffarna med eller Helene och Krister (Berggrens Bilbo) som vi möter upp rätt ofta. Människor som vi numera kallar vänner 🙂
Mia och Johnny (Hjulkul) är ett annat roligt par, som vi faktiskt träffade mitt ute i skogen första gången. De såg oss och kände igen oss från Youtube, hälsade och på den vägen är det. Nu skulle de ha en miniträff med folk från Ölandsträffen och frågade om vi ville komma, men det skulle vara hemligt. Vi skulle ändå den vägen, så det blev ett självklart ja. Sen sa vi till Berggrens också, bara för att.
Träffen skulle vara på ställplatsen Hjälmare Docka i Arboga, mellan fredag och söndag. Vi kom dit redan på torsdagen och satt sedan och jobbade på fredagen när folk började rulla in. Så himla kul att se deras miner när de såg oss. Vår bil är ju inte direkt anonym, utan med dekaler på alla sidor – så vi syns tydligt. De första som dök upp var Eva och Rolle från Sundsvall, mysiga människor med nästan likadan bil som vi har.
Sen rullade de andra in; Carina och Peter, samt Anna och Per som åker runt med två fluffiga katter. Och till slut kom Helene, Krister och pälsbollen Levi, samt Mia och Johnny med sin pälsboll. Så var vi kompletta. 12 husbilsgalningar och fyra pälsbollar som skulle tillbringa helgen tillsammans.
Fredagkvällen gick snabbt, det blev middag och roliga samtal. När vi vaknade på lördagen var Martin rätt dålig, så han sov större delen av dagen. Sååå tråkigt, mest för honom såklart – men även för oss andra. Man vill ju att alla ska må bra och vara med. Men han kunde inte, han var helt väck med feber. Så nu har vi testat sjukstuga i husbilen också. Kan vara bra att veta att även det fungerar när vi ska bo heltid i bilen.
De andra tog hand om mej på bästa sätt. Vi tog en lång promenad, åt god pinsa med räkor på caféet och myste i solen. På kvällen lagade Helen mat även till oss, och då kom faktiskt Martin ut och åt med oss. Han mådde betydligt bättre och var sedan med hela kvällen. Det är ju det som är så bra när man åker husbil, det mesta umgänget sker ju utomhus. Så även om man är lite krasslig kan man vara med på sin kant. Några tog fram eldkorgar som vi satt länge och myste vid.
På söndagen mådde han bra och vi kunde köra vidare efter en fantastisk helg med nya härliga bekantskaper. För även om vi sågs på Öland, så hann vi lixom inte att umgås eller prata särskilt mycket. Nu hann vi och har fått några nya roliga kompisar. Husbilslivet är som sagt en riktig dörröppnare till nya kontakter.
Jag är så glad och tacksam att vi realiserade vår dröm och inte bara fortsatte att drömma. Att köpa husbil är något av det bästa vi gjort!
I slutet av mars hämtade vi nya husbilen och var så himla glada, förväntansfulla och nöjda. Såklart var vi medvetna om att det kunde vara lite fel och mindre skavanker, det är ju ändå en begagnad bil. Men med 6 månaders garanti, var vi inte särskilt bekymrade. När vi kom upp i 12 olika fel, kändes det inte lika lugnt längre…
När vi hämtade Ralle hade han haft 2 ägare före oss och gått ca 1500 mil. Lite konstigt att en knappt fem år gammal bil redan är inne på tredje ägaren och gått så lite. Berodde det på felen vi hittade, eller är det bara en slump?
Med bilen följde 6 månaders garanti, så vi var inte särskilt oroliga när vi direkt fick toahandtaget i handen. Sen följde fel på fel, men vi litade på garantin och noterade bara felen. Bilen använde vi som vi gjort med den förra.
Vi bytte ju bil mycket för att kunna duscha. I vår förra bil var duschen för liten för min tvåmetersman. När det var dax att inviga duschen fyllde vi först på med vatten för att se att det inte var något läckage i botten. Det var det inte. Så jag drog ur ena proppen utan problem och sedan den andra, då följde rörsystemet under golvet med – i smulor. Juhupp… det var ju inte så bra…
Under sommaren upptäckte vi fel efter fel, till slut var vi uppe i en listan på 12 olika punkter. Mer eller mindre allvarliga. Detta skickade vi iväg till firman som sålde bilen till oss, de svarade direkt med en tid då vi skulle lämna in bilen. Inga tjafs eller någon diskussion. Så himla skönt.
Här ser ni en film på alla fel:
Säljaren ringde även upp oss efter någon dag och bad oss komma så fort vi kunde, så de kunde åtgärda några av felen direkt. Nu hade även vattnet till kranarna börjat läcka, det bokstavligen rann vatten ur bilen. Då blir problemen rätt stora, när man inte kan borsta tänderna, diska, spola i toan osv. Så vi stängde av vattensystemet och började använda vatten på dunk istället. Lite krångligare, men det är så vi gör på vintern och är rätt vana.
Men det är ju rätt bekvämt att ha fungerande vatten och såklart något som ska fungera. Så vi åkte till firman på fredagen, lämnade över bilen och satte oss och vänta. Där fanns iaf bra tidningar att läsa, bla Husvagn & Camping, som är den som vi skriver för 😛
Nästan hela fredagen satt vi där, så pass att vi tom fick gå iväg och äta lunch i närheten. Vi pratade med lite folk under dagen, några som följer oss på sociala medier och de som jobbar där. På eftermiddagen hade ett vred byts ut på ugnen, toahandtaget var fixat och ett kretskort som brunnit i kylen var utbytt. Tre saker att stryka på listan alltså. Men vattnet var inte fixat, det funkade nämligen när det slogs på igen. Va fan… vi visste ju att det var läckage. Mycke mysko!
Jaja, vi körde hem, började förbereda för nästa resa genom att fylla på vatten igen och sätta igång allt. Då började det rinna igen, nu kunde vi tom se var det läckte. Så vi filmade och skickade iväg filmen till säljaren som direkt frågade om vi kunde komma tillbaka på måndagen igen. Så det var bara att köra dit en gång till och sitta av tiden igen. Nu tog det dock bara ett par timmar. Säljaren visste exakt vad som var fel, bytte några kopplingar och snart funkade allt som det skulle igen.
Allt är ju inte lagat, men allt funkar tillräckligt för att vi ska kunna åka iväg igen. Vattnet var lixom avgörande. Så i torsdags drog vi iväg nöjda med det som gjorts och bemötandet vi fått. Resten av felen ska fixas i slutet av september, då vi ska lämna bilen på verkstan tills allt är gjort.
Vi har bara hört gott om Caravanhallen i Södertälje, nu vet vi att omdömena stämmer. De är väldigt bra att ha att göra med. Snart är bilen som ny igen!
Vi var inte hemma så många dagar, men hann ändå med en hel del. Bland annat så var vi inbjudna till invigningen av restaurang ART – Hagastaden, där man firade med Pink Party!
Restaurang ART har funnit sedan 2016, men då på Döbelnsgatan i Stockholm. Ägaren Roy, ett energiknippe utan like, tyckte nog att restaurangen låg lite för lugnt för hans smak. Han kanske flyttade av någon helt annan anledning vad vet jag, men läget i Hagastaden är definitivt mer mitt i smeten. Här kan ART bli den perfekta pusselbiten i den ganska nya stadsdelen.
Det var alltså Pink Party, me like – inte jättesvårt för mej som nästan bara har rosa kläder. Så det blev rosa byxor, vit blus och rosa smycken, till detta hade jag även en rosa jacka om det skulle bli kallt. Den behövde jag inte använda förrän vi åkte hem.
Roy är entreprenör ut i fingerspetsarna och vet exakt hur han vill ha det. Han har skapat en färgklick i två våningar som är både smakfull och rolig. Här serveras både lunch och middag och går såklart även att abonnera och fixa roliga fester. Har en känsla av att vi kommer att komma hit på fler event i framtiden, det är verkligen perfekt för fest!
Vi fick komma in lite innan gästerna, för att filma och fota – så det kommer såklart en film på Youtube (Jikitas på Äventyr) så fort vi hinner. Det är ett sånt där ställe som är perfekt om man tycker om att fota och väldigt ”instagram-vänligt”.
Gästerna välde in hela kvällen. Peter Siepen agerade toastmaster, presenterade alla, gjorde små intervjuer och såg till att alla trivdes. Vi bjöds på ostron, risotto, snacks, godis och gott i glasen. Ville man kunde man även få en tatuering, Roy har måååånga!
Vi var inte kvar jättesent, men det var väldigt trevligt så det var svårt att gå därifrån. Men vi skulle ju hem och packa, det var dax för ny husbilstur 🙂
Till ART kommer vi att gå flera gånger. Maten var sjukt god och personalen så otroligt proffsig. Och Roy… ja, vad ska man säga om honom? Han gör en glad!
Jaha, då är september här och det är alltså höst nu. Sommarmånaderna bara swishade förbi, tre månader. Vi har utnyttja sommaren ordentligt och bara varit hemma några dagar på hela sommaren, resten har vi varit ute med husbilen. En riktigt bra sommar, dessutom med riktigt fin väder!
Våren och sommaren är i mina ögon rätt enkla när det gäller hälsotänket. Promenaderna blir fler och längre, det är nästan lätt att träna och allt går nästan av sej själv. Nästan alltså. Det är ljust, varmt och långa dagar. Sen kommer hösten, mörkret och väderväxlingarna, då lägger kroppen av. Värken blir värre och tröttheten nästan övermäktig vissa dagar. Livet med fibromyalgi lixom.
Jag skulle kunna ta värken och tröttheten som ursäkt för att inte träna och promenera, men varför? Då skulle jag ju bara må ännu sämre. Så jag kopplar på pannbenet och fortsätter framåt #fuckinggördetbara lixom 🙂
Men nästan allt handlar ju om maten, oavsett om det handlar om vikt eller hälsa i stort. Maten är så viktig för mej och planering är a och o för att allt ska fungera bra. Veckomatsedlarna hjälper massor!
Taco kan se ut på många sätt, vi kör tacokryddad pulled chicken, egen tacokrydda såklart och ärtamole istället för guacamole – det är mycket lättare att hitta mogna ärtor än mogen avokado och det smakar faktiskt nästan likadant. Testa gärna och ge mej ert betyg.
Till bolognesen väljer man såklart vilken färs man vill, vi brukar ta quorn. Bolognesen, vitlökskycklinggrytan, kasslern och söndagens gratäng är kanon till matlådor så gör lite extra. Pulled chicken har vi alltid i frysen till sallader, wraps och taco. Än finns tid att grilla, testa gärna grillspettet med stora räkor.
Nu förbereder vi hösten och gör massor med matlådor. Så skönt att bara ta fram när fantasin och energin tryter.
Det säkraste tecknet på att hösten närmar sej är när det är dax för Formex. Den stora designmässan som visar kommande säsongs trender. I tisdags var vi där heeeela dagen!
Jag har besökt Formex varenda gång (tror jag) sedan ca 10 år tillbaka och sett hur den förändrats genom åren. Strax innan pandemin var den som störst med över 900 utställare, det tog typ 3 dagar att gå igenom allt. Då var den alldeles för stor för min smak, jag vill klara av allt på en dag. Så är det nu.
Höstens mässa var den bästa på länge, den var lagom stor och det var intressanta pressaktiviteter. Jag saknade iofs några av utställarna som jag alltid besöker, bla mina favoriter CULT som gör min fina frukostservis. Men många ”gamla” var kvar och några nya intressanta hade kommit till.
Martin och jag var där redan 7.30 när pressrummet öppnade, kl 8.15 serverades sk pressfrukost. Det brukar alltid vara härliga mackor, så vi åt såklart ingenting innan vi kom dit. Vi blev därför väldigt förvånade när det istf macka serverades en saffransbulle med glass… kan inte vad vi hade planerat för eller vad vi kallar frukost.
VI fick en snabb genomgång av höstens mässa och sedan en rundtur av hallarna. Sen var det bara att köra igång med presskaktiviteterna och går runt till alla utställare. Det tog hela dagen. Vi kom alltså dit tidigt på morgonen och åkte hem vid 16-tiden. Då hade vi sett massor med fina grejer, kollat in nya trender, varit med och korat årets design talent, träffat en massa bekanta och testat massor med nytt godis. OCH gått typ 15 000 steg… vi var sååå trötta.
Det är jätteroligt med mässor, men man blir rätt slut både av intrycken och av att vara på benen så länge. Nu är det fem månader till nästa gång, men det missar vi – för då är vi på resa. Om det ska jag berätta i ett annat inlägg 🙂
Vi är på tv-inspelning ibland. Det är kul och kostar gratis. Himla bra underhållning och kul tidsfördriv alltså. Vi har sett En mot Sverige, Gäster med gester, Tror du jag ljuger och en massa annat. I söndags var det dax för IFS – Invandrare för svenskar. Det blev en helt galen eftermiddag.
Det är rätt bra att bo i Stockholm när det gäller billig underhållning. I början på varje termin kan man gå på tv-inspelningar och vara publik på genrep av olika teaterförställningar. Oftast är det gratis, ibland är det en symbolisk summa.
I söndags var det dax att åka till tv-huset och se inspelningen av IFS – Invandrare för svenskar. Äldste sonen hade bokat in oss. Vi var inte jättepigga och hade ingen direkt lust, men vi pallrade oss iväg ändå såklart. Tur var väl det, för vi hade så roligt!
Först blev det en lång promenad från centralen till Gärdet där SVT ligger. Vi tog en fika på vägen och hade jättemysigt. Utanför tv-huset mötte vi upp sonen och hans flickvän innan vi fick komma in i tv-studion. I entrén står Bolibompa-draken, henne måste man såklart hälsa på innan man sätter sej på plats.
Väl inne i studion börjar den sk publikvärmaren direkt att bearbeta publiken och locka till skratt. Vi får börja med att skratta och applådera på kommando, allt för att kameran ska få bra bilder i olika vinklar. Deltagare och programledaren presenteras, smink bättras på och alla gör sej redo. Sen kör allt igång.
I IFS är det åtta personer i panelen, en programledare och tre tävlande. Jag vet inte riktigt hur man skakat fram tävlande till just detta program, men man brukar få anmäla intresse själv och sedan komma på sk casting. Det borde gått till så även den här gången, det blev ett ovanligt galet gäng.
Programledaren Ahmed är en kul prick. Och lååång. Jag har intervjuat honom och nådde knappt upp med mikrofonen. Han är ett riktigt proffs, vilket märks när han improviserar emellanåt. Det fick han göra några gånger, för de tävlande var faktiskt helt osannolika typ hela tiden. De var lixom omöjliga att styra upp med några manus, eller ens ha ett litet hum om vilken väg allt skulle ta. Samma sak med panelen… de är galna!
Det började med att den första tävlanden presenteras som hästpsykolog. Sen gick det lixom bara utför. Det ena utspelet var roligare än det andra och till slut fick allt pausas för att alla vred sej i skratt. Tydligen var just den här inspelningen så galen att den kommer att inleda hela säsongen. Första avsnittet alltså, typ 13 oktober har jag för mej. Då ska ni absolut titta, så kommer ni förstå vad jag pratar om. Det går lixom inte att förklara.
För oss som bor i Botkyrka och har den sk ”blatte-svenskan” runt oss är detta ett väldigt roligt program. Ni kanske har sett det?
Jag gillar att plöja en hel bokserie samtidigt, oavsett om det är tre eller 15 böcker. På så sätt har jag koll på alla karaktärer mycket enklare än om man läser en bok i taget med lång tid emellan. Den här sommaren har jag maratonläst tre helt olika serier av Läckberg/Fexeus, Olseni & Hansen samt Stefan Ahnhem. Sååå bra böcker och nu är det dax att skriva om dem 🙂
Jag gillar inte bokhyllor, det är jag nog rätt ensam om. Och eftersom jag ger bort alla böcker jag läst, så tycker jag inte att jag behöver någon bokhylla heller. Men nu har jag ju bokhögar överallt istället, särskilt som jag samlar ihop hela serier innan jag läser dem. Här ligger påbörjade travar med Anna Janssons böcker om Maria Wärn (saknas 7-8 stycken), Sofie Sarenbrandts om Emma Sköld (saknas en! Del 2), Denise Rudbergs, Mons Kallentofts, mfl mfl. Golvet brevid min säng börjar bli fullt 😛
När jag har en komplett serie, flyttar den ut i husbilen. Å när vi är ute på en längre tur så kör jag igång och läser. Den här sommaren var vi ute i drygt två månader, det blev 3 serier och 18 böcker. 3 väldigt olika serier, men alla var riktigt bra!
Sommaren började med BOX, KULT och MIRAGE av Camilla Läckberg och Henrik Fexeus. Den serien har legat alldeles för länge och väntat. Det är ju faktiskt bara tre böcker, men med runt 600 sidor vardera. Den första, BOX, kom 2021, sen har de andra kommit 2022 och 2023. Maken läste dem direkt och älskade dem – nu var det alltså min tur.
Böckerna handlar om polisen Mina och mentalisten Vincent. De dras in i en härva av mord och psykologiska intriger. Mycket drabbar Vincent och utreds av Mina, men det börjar med att hon söker hjälp och hans kunskap för att hjälpa dem vidare i jakten på mördaren.
Det är så sjukt bra! Här snackar vi intelligenta intriger och en mycket välskriven historia. Visst känner man igen Läckbergs sätt att skriva, men med Fexeus hjälp blir det med en helt annan dimension. Som mentalist har han ju ett annan sätt att se på saker och ting och vet särskilt hur människor reagerar på olika saker. Det blir väldigt väldigt spännande och med tvister som är helt oväntade. Gillar ni psykologiska mordgåtor så är detta serien för er!
Problemet är att man ser Fexeus framför sej när man läser om Vincent… bra eller dåligt? Jag vet inte, men det blir spännande att träffa honom nästa gång och prata om boken 😛
Efter de tjocka och rätt obehagliga böckerna behövde jag lite lättsammare läsning. Jag visste att snart skulle det bli obehagligt igen… så jag lättade upp sinnet med lite Mord i Falsterbo av Olseni & Hansen. En humoristisk serie om ett pensionärsgäng som snarare stjälper än hjälper, kanske man kan säga. De har en förmåga att bokstavligen snubbla över döda kroppar och hjälper gärna den lokala polisen Mårten med utredningen.
Det är lite “Morden i Midsumer” möter “Hundraåringen som klev ut genom fönstret”. Helt galet, otänkbart och väldigt roligt. Här snackar vi lättsamma och underhållande böcker, sådär som man småfnissar när man läser. Hittills finns det 9 böcker i serien, men det blir minst en till.
Böckerna börjar när de är 84 år (har jag för mej) och sedan blir de ett år äldre för varje bok som kommer. Man undrar ju hur länge författarna kan hålla liv i dem? Någonstans går ju gränsen… eller gör den inte det när allt är påhittat? Oavsett så kan jag tycka att även om det är underhållande, så är en bokserie för lång när den rör sej upp emot 10 böcker. Nu bjuder den här serien hela tiden på nyheter om det ålderstigna gänget, men vi får väl se hur länge de kan hålla ånga uppe utan att det känns forcerat.
Kul och underhållande är det iaf. Är man ute efter lättsam läsning men med lite mord, sk cozy crime, så är detta ett tips.
Efter pensionärerna i Falsterbo var jag äntligen redo för mer tung läsning. Jag hade hört att Stefan Ahnhems serie om Fabian Risk var något utöver det vanliga. Såklart var jag nyfiken.
Mellan 2014 och 2021, kom de 6 delarna i bokserien ut. Så länge har den alltså fått ligga till sej här hemma. Jag saknade nämligen en bok, den blå, och fick inte tag i den förrän i våras.
Första delen börjar med att en träslöjdslärare hittas brutalt mördad. Bredvid hans kropp har mördaren placerat ett klassfoto från 80-talet där offrets ansikte är överkryssat. Polisen Fabian Risk återvänder till hemstaden Helsingborg med sin familj. De hinner knappt anlända till det nya huset innan han blir inkallad för att arbeta med mordfallet. Offret är en av hans gamla klasskamrater och snart är hela klassen hotad, även han själv. Men det som händer i resten av serien handlar egentligen om det som sker i del 2 och som beskriver tiden före Helsingborg.
Här snackar vi också intelligent bokmanus. Det är spännande, överraskningar, knepiga människor och otroligt smarta övergångar. Vi rör oss mellan Helsingborg och Köpenhamn, det är en del dialog på Danska (men inte särskilt knepigt att förstå) och en massa spännande karaktärer. Så jäkla bra helt enkelt!
Tre väldigt bra serier helt enkelt! När jag läst klart MIRAGE kände jag bara ÄNTLIGEN! Det var typ 1800 sidors sträckläsning. Det gick inte att lägga böckerna ifrån sej. De har legat där så länge och tittat på mej och äntligen var jag igenom dem och de var precis så bra och fängslande som alla sa.
Att köra igång med Mord i Falsterbo och hela 9 böcker kändes lite tungt, men de gick så snabbt att läsa att de inte alls kändes så många. Tror en bok tog 1-2 dagar att läsa igenom, sen var det bara att ta tag i nästa. Där är rätt många karaktärer, så det var skönt att läsa alla på en gång så man inte glömde bort dem.
Ahnhem… ja, vad säger man om honom. En väldigt skicklig författare. Jag har två böcker till här hemma, bla en spin-off på serien om Risk. Så den ska jag grotta ner mej i när jag läst klart boken jag håller på med. Det ser jag väldigt mycket fram emot.
Nu ska bara böckerna recenseras också i Du i Fokus. Det jag skrivit här är ju inga recensioner, detta är texter i form av boktips. En recension tar upp både positivt och negativt, mer kritisk än det jag skrivit här. De två första har jag redan fixat, nu är det bara den sista kvar. Sen kan jag lägga dem åt sidan helt.
Nu ser jag fram emot att få läsa lite feelgood och bara mysa ett tag. Härliga kärlekshistorier där man vet att allt trasslar till sej men löser sej i slutet. Blodiga historier får vänta lite ett tag, nio böcker om blod och mord räcker för nu.
Ni är så många som frågar om mina bästa tips för att gå ner i viktoch hur Viktväktarna fungerar. Så det tänkte jag svara på så gott jag kan 🙂
Jag vill till att börja med poängtera att jag alltså förespråkar Viktväktarnas kostprogram och att det handlar om hälsa för resten av livet. För att jag vet att det fungerar helt enkelt.
Min egen viktresa startade jag i augusti 2000 och blev en hälsoresa som fortfarande pågår och kommer att göra det resten av livet. Man blir lixom aldrig klar. Jag ändrade livsstil, gick ner mina kilon, hade några bakslag – men har i stort sett hållit min nya vikt och livsstil sedan 2004. Mitt snitt var mindre än 1 HEKTO i veckan, men jag kom i mål jag med – allt behöver inte gå snabbt, det viktiga är att det blir beständigt. Även med små steg kommer man i mål 🙂
Viktväktarna räknar inte kalorier, utan Points (P). Alla livsmedel har ett sk Points-värde, hur många just du får äta beror på din ålder, kön, vikt och lite annat. När man registrerar sej får man svara på några snabba frågor och blir sedan tilldelad sina dagliga Points och en Veckobonus (VB).
Jag har 23 dagliga P att äta för, sen har jag även 21 VB att göra lite hur jag vill med. Numera är frukt, grönt och vissa proteiner ”Gratis”. Jag vill ha så mycket koll jag bara kan, så detta med ”gratis grejer” är lite knepigt för mej. Det här med gratis grejer kan låta konstigt, men allt blir glasklart efter någon vecka med programmet.
Den där veckobonusen väcker många frågor. Ska den ätas eller går man ner snabbare utan den? Ska man göra detta en gång för alla så tycker jag att man ska äta sin veckobonus, eller iaf en del av den. Ja, du kan går ner lite långsammare – men den gör kanske att du står ut i längden. Dessutom är det en del som går ner mer när de äter av den, så det är individuellt. Det man kan säga med säkerhet är att Viktväktarna inte skapat ett program där man går upp i vikt om man använder verktygen som finns. Så vill du stå ut mer än några veckor, ÄT! Det gäller även dina dagliga Points – ÄT!
En annan vanlig fråga är om man måste väga och mäta allt man stoppar i munnen. Svaret är: nej, men jag vill ha kontroll och gör det. Å detta gör jag alltså fortfarande, trots att jag är färdig och på målvikt. Jag fyller i det jag äter alla ”vanliga” dagar, så kan jag struntar i allt när det är tex festligheter eller jag är bortrest. Det är trots allt det jag äter i min vardag som är av betydelse, inte det jag äter någon gång då och då.
För mej handlar det inte så mycket enbart om vikt, jag ser det som ett paket med vikt, energi, muskler, konsekvenstänkande, sömn och en massa annat – jag kallar det hälsa. Det funkar lixom inte att bara fokusera på en sak, allt hänger ihop. Tex: om sömnen fungerar blir man mindre stressad och då går man lättare ner i vikt och då orkar man lite till och tar bättre beslut mm.
För att lyckas med sin viktminskning/hälsoresa finns det några enkla tips som har hjälpt mej. Jag startade alltså min livsstilsförändring för drygt 20 år sedan och nådde mitt viktmål 2004 men blir aldrig färdig med mej själv och min inre resa. Man blir aldrig färdig och det förstår man längs vägen, man bli aldrig fullärd. Och det är en sak att gå ner i vikt, en helt annan att stå still och sedan jobba med resten av kroppen och särskilt knoppen. Ett jäkla jobb – men så värt det!
Mina bästa tips för att lyckas med viktresan är:
Hitta ditt varför
Gör upp en plan
Planera delmål med belöningar
Sätt ett realistiskt mål
Ha tålamod
Gläds åt minsta framgång
Var beredd på bakslag
Börja aldrig om – fortsätt bara framåt
Varför kan vara så enkelt som att bli mer hälsosam. Det borde ju egentligen räcka som anledning att ta tag i sej själv. För att man vill må så bra som möjligt och att kroppen ska göra det man ber den om, så länge som möjligt.
Hur just din plan ser ut vet bara du, men låt den inte bli för krånglig. Börja inte träna sju dagar i veckan och ha en massa förbud kring vad och hur du ska äta. Börja med långsamma promenader för att sedan öka. Man brukar säga att en halvtimmas fysisk aktivitet är att rekommendera – sikta på det! Hitta alternativ till de dåliga vanorna istället för att förbjuda – då står du ut i längden. Men tänk på att kosten står för 80 % av viktminskningen, tränar gör man för sin hälsas skull.
Sätt upp ett realistiskt mål, detta är viktigt tycker jag! Det är INTE realistiskt att gå ner flera kilo i veckan, inte i längden och inte om det ska vara hälsosamt och du fortfarande ska ha någon form av liv samtidigt. Går man ner väldigt snabbt så kan man drabbas av gallproblem, utebliven mens, blodtrycksfall, håravfall och lite annat. Så ta det lugnt! Lägg heller inte ditt viktmål för lågt, det blir svårare att hålla i längden. Sikta på normalt BMI (jag vet att alla inte gillar BMI, men nu är det det vi har att gå på tills vidare) till att börja med och känn sedan efter kilo för kilo och stanna där du trivs.
Tålamod. Jag kan knappt stava till det, men har varit tvungen att lära mej längst vägen. Jag snittade alltså ETT HEKTO (inte kilo) i veckan i 10 kilo, det tog tre år. Om jag orkade i den takten, så orkar ni i vilken takt som helst! OCH: Minsta lilla steg, även om det är litet, är ett steg närmare mål.
Gläds åt minsta minus, som sagt: jag snittade ett hekto i veckan… ibland kan det även vara helt ok att stå still eller till och med gå upp. Som exempel: efter nyår, jul, påsk osv då är det faktiskt en bragd att stå still, men till och med ok att gå upp något kilo. Vilket som, är förmodligen en framgång mot tidigare livsstil.
Räkna med bakslag, sånt som jag kallar livet. Det händer saker på vägen som man inte kan planera för, tex egen eller andras sjukdom, födelsedagar, högtider, resor, grejer på jobbet mm. Ibland kan det vara bättre att se sina framsteg per månad istället för per vecka, särskilt under knepiga veckor.
Och går det åt skogen, så fundera på vad som gick fel, lär av det, stryk ett streck och fortsätt framåt. Det kommer att gå fel, flera gånger, ingen ide att banna sej själv, fortsätta bara på ”den rätta vägen”. Börja aldrig om, fortsätt bara framåt, på ”rätt” väg!
Jag är noga med att inte ha några förbud, jag älskar godis och hade inte klarat många dagar om jag haft godis- eller sockerförbud. Så istället för förbud gav jag mej tillåtelse att äta lördagsgodis, då vet jag att det kommer en dag i veckan när jag får mitt gott och kan nöja mej med det.
Jag vet att man kan ändra sin livsstil, jag har gjort det. Det tar tid och det är inte lätt, men det är så värt det. För mej kanske det är lite extra knepigt då jag har både fibromyalgi, hypotyreos, en sömnstörning och lite annat smått och gott. Men jag vet att om jag ska må så bra som möjligt – så måste jag ta hand om mej så bra som möjligt. Jag måste ha en normalvikt och jag måste träna, då är värken lindrigare, jag sover bättre och rör mej lättare. Men jag måste inte vara trådsmal och jag måste inte träna skiten ur mej. Det räcker med att vara ”good enough”.
Ska vi ta det där med motivation också när vi ändå håller på? Motivation är en färskvara och inget man bara kan sitta och vänta på, då händer det inget alls. Jag ser hälsosresan som vilket jobb som helst, något man bara gör oavsett om det är kul eller ej. Man kan ju inte ringa till jobbet och säga ”jag kommer inte idag, jag är inte tillräckligt motiverad”. Man pallrar sej dit och gör det man ska utan att tänka två gånger. Resultatet blir kanske inte på topp varje gång, men så är det. Så glöm motivationen och gör det du ska ändå!
För mej är även planering viktigt. Vi gör matsedlar varje vecka, ni hittar över 600 stycken HÄR och vi har alltid matlådor i frysen som jag äter till lunch. Bra matlådemat hittar ni HÄR. Mer än 600 recept på mat med uträknade Points hittar ni HÄR. Fler tips för vikt- och hälsoresan hittar ni HÄR. Ett sista tips är såklart att skriva in er på Viktväktarna och ladda ner appen om ni inte redan har gjort det 🙂
Det jag vill skicka mer er mest är att detta inte är någon tävling, ni ska bara må bra. Ni behöver inte vara bäst, bara göra ert bästa. Ni ska bara bli en uppgraderad version av er själva som gör att ni ska må så bra som möjligt, så länge som möjligt. Ni behöver bara vara ”good enough”. Tillräckligt bra för att må lite bättre än igår och för att må så bra som möjligt i längden.
Har ni Instagram så finns jag där också @marlenerinda. Där försöker jag att peppa och stötta så mycket jag kan. Där finns min vardag med livet i husbil, mat, träning, sjukdomar och ibland lite andra resor, gala och glamour. Häng med om ni vill.
Vad tycker ni om årets sommar? För oss har den varit nästintill perfekt. Jag älskar värme, bäst är när tempen orkar upp i 25 och lite till, så jag är rätt nöjd kan man väl säga. Att det fortfarande är dryga 20 grader, så här is lutet av augusti är ju amazing!
Snart är september här och allt har kört igång ordentligt igen. Jag och maken jobbar på, ofta hemma men även ute på rull. Hemma sitter vi på varsin våning och i husbilen sitter vi brevid varandra. Än har vi inte tröttnat på varandra 🙂
När vi jobbar hemma tar vi fortfarande våra dagliga promenader morgon och kväll och äter lunch och middag tillsammans. Same same sedan pandemin lixom… det är en skön paus från jobbet och gör nytta för både knopp och kropp. Dessutom pratar man så bra när man går. Jag tränar mina tre pass i veckan och ibland hänger han på.
Apropå lunch och middag… för något år sedan blev jag tillfrågad om mina favoriträtter, då spaltade jag upp dem HÄR. De stämmer nog hyfsat fortfarande.
Här är veckans matsedel, dock bara med middagar – som vanligt:
(Siffrorna är för dem som följer Viktväktarnas kostprogram)
Den här veckan är det såååå god mat!!! Måndagens pasta är plättlätt, fisken är kanongod, gratängen superb till matlådor och den där melonsalladen är en riktig fullträff! Nu ska det kanske regna på lördag, men grilla kan man väl göra ändå 🙂
Nu förbereder vi oss för ny husbilstur. Vi kom nyss hem, men det ska bli så skönt att komma ut igen.
Jorå, jag lever. Sveriges just nu sämsta bloggare är tillbaka 😛
Vi kom alltså hem från vår sommartripp förra fredagen. Sedan dess har allt gått i ett galet tempo, med jobb, födelsedagar och en massa annat. Det är så många ”måsten” när man kommer hem. Allt är så mycket lugnare när man är ute med husbilen.
Vi kom alltså hem förra fredagen, strax efter lunch. Då var det mest att plocka ur bilen och ta hand om post och sånt. Det första jag gjorde när jag vaknade på lördagen var att ta ett lååångt bad. Det är det enda jag saknar i husbilen.
Sen gick resten av helgen gick åt till att klippa gräs, ta promenader och komma ikapp. Jag har sträckläst ett par böcker, för att kunna skriva om sommarens sista bokserie och lägga den åt sidan. Den recensionen håller jag på med nu.
På måndagen åt vi lunch med killen som jag är kontaktperson för. Vi har känt varandra i mer än 20 år och försöker att ses en gång i månaden. När vi är ute och reser håller vi kontakt på annat sätt. Ett enkelt men värdefullt upp drag. Det brukar stå sushi på menyn när vi ses, så blev det även den här gången. Jag skulle kunna leva på sushi!
Tisdagen gick åt till att jobba och sträckläsa sista boken och på onsdagen var jag inbjuden till Storytels höstträff där de presenterar sina nyheter. Vi fick en god lunch och jag bland annat träffade Victoria Berggren som släpper sin biografi i höst. Den handlar om hennes liv som narkoman och vägen ut ur helvetet. Så otroligt fin människa med ett hårt liv bakom sej. Jag ser verkligen fram emot att läsa hennes bok. Det är mycket om och med böcker just nu.
På träffen fick jag även tillfälle att tala om för Mons Kallentoft att han förstör min planering titt som tätt. Han skriver nämligen så otroligt bra böcker att när man väl öppnar dem får man inget gjort. Det är Mons, Anders De La Motte, Sammy Jeridi och några till som har den effekten. Så när jag ska börja läsa en bok av dem, ser jag till att allt annat är gjort först – sen är det nämligen kört!
Resten av onsdagen gick åt till ett gäng pressträffar. Designveckan är på ingång, nästa veckan går höstens Formex av stapeln. Men redan denna vecka var det fullt med utställare på Clarion Hotell i Stockholm. Så nu börjar jag få grepp om vinterns trender.
I torsdags fyllde äldste sonen 31 år, så det blev firande av honom. Detta fortsätter dock imorrn, då vi ska på tv-inspelning tillsammans. Vi tycker sån är lite kul och dessutom ett väldigt billigt nöje. Kostar gratis! Imorrn är det inspelning av IFS – Invandrare för svenskar. Otroligt roligt program på SVT och ibland är det någon bekant i panelen. Får se om där är någon vi känner imorrn.
Halva fredagen satt vi fast i bilverkstaden, det är en massa fel på Ralle (nya husbilen). Men det berättar jag om i ett annat inlägg.
Just det! Vi har ätit kräftor, tagit bilder på supermånen och testat ett nytt recept också. Som ni ser så har det varit fullt upp. Jag ligger efter med ALLT! Så idag blir det att banka texter, skriva recept, redigera bilder och fixa filmer. Ja, det är lördag – men är man frilans så är man…
Just det! Ska förbereda nästa vecka också. Då drar vi iväg med husbilen igen 🙂
Den här sommaren har vi träffat så otroligt många härliga människor. Några har vi träffat flera gånger, så är det med Micke och Patric aka Swedenglamper och deras tre pälsbollar. Världens goaste ”göbbar”
För ett par år sedan tog Micke kontakt med oss via instagram, någon månad senare sågs vi på Elmia-mässan. Då var även Patric med och vi blev direkt goda vänner. Det är så härligt när man klickar med personer och ser fram emot att få lära känna varandra mer. Såklart hjälpte det att hundarna finns med i bilden, världens sötaste och knäppaste hundflickor 🙂
Nu skulle vi börja resan hemåt, efter två månader ute på rull. Stoppet hos Micke och Patric blev som sista rycket på en fantastisk sommar. Å vilket stopp det blev!
Vi seglade in genom de stora grindarna i Kil på söndageftermiddagen och hade gott om plats i den härliga trädgården. Här väntades det besök av Patrics bror med familj, så även Micke och Patric skulle bo i sin husbil på tomten. Vi sågs ju för bara någon vecka sedan, så vi behövde inte uppdatera oss särskilt mycket. Men vi fick såklart en husesyn i det vackra och även historiska huset. Ett K-märkt hus från 1600-talet, som de renoverat med varsam hand som det så fint heter.
Efter rundturen satt vi oss ute i solen och drack bubbel, medan vi väntade på deras gäster. Samtidigt som jag såklart myste med hundarna, jag hade ju kommit till paradiset. Inte en. Inte två. Utan TRE pälsbollar!!! Vakthunden Joy, sötnosen Collette och knäppisen Lisa.
Gästerna kom och installerades. Sedan blev det en gemensam middag och ett långt eftersnack vid matbordet innan vi alla gick åt varsitt håll. Alla skulle jobba dagen efter, så det blev inte så sent.
På måndagen hade jag bästa morgonen! Direkt när jag vaknade och öppnade dörren ut mot trädgården trippade det in två små morgonbusiga pälsbollar. Joy och Collette kom på besök och hoppade direkt upp i soffan för att få sitt morgonmys. Lisa hade fullt upp med att vakta grannens kaniner och satt i princip fast vid staketet hela tiden som vi var där. Numera går hon under namnet kanindräparn, fast hon fick inte tag i någon kanin ska väl tilläggas.
Partic hade åkt till sitt jobb, medan vi andra jobbade ”hemma”. Micke dukade upp en fantastisk frukost som vi åt tillsammans ute i solen. Så otroligt lyxigt. Sen tränade jag mitt pass och fick hjälp av hundarna, världens bästa PT´s. Till och med Lisa var med. Så mysigt!
När arbetsdagen var slut och Patric kommit hem tog vi alla en gemensam fika och sedan var det dax för oss att packa ihop och dra vidare. Vi hade skrattat, haft härligt snack, massor med god mat och jag hade fått en massa mysigt hundgos. Trippelt hundgos dessutom!
Här nedan kan ni se intervjun vi gjorde med ”göbbarna”. Så härliga människor.
Det var dax att dra vidare. Att faktiskt åka hemåt. Sååå tråkigt!!
Nu är det bara ett par veckor kvar av augusti och sommaren. Hur gick det, om vi tänker på vikten alltså? Blev det som ni hade planerat, sämre, bättre? Oftast blir det ju inte som vi tänkt, men vet ni? Det gör inget! För det finns alltid en dag imorgon och en ny chans 🙂
Sånt som är gjort går inte att göra ogjort och det är ingen större idé att älta heller. Så konstatera istället bara faktum, fundera på vad som gick snett, lär av det och gör en plan för nästa gång, stryk ett streck och kör upp på banan igen. Det är faktiskt inte värre än så.
Min våg har legat still över sommaren. Jag är lite över målvikt och det gillar inte min kropp. Värken (fibromyalgi) blir värre och jag orkar inte så mycket som jag vill, när jag väger för mycket. Det är lite knepigt att ”sköta” sej när man bor större delen av tiden i en husbil, men det är inte omöjligt!
Nu är vi hemma igen, då blir det lite lättare – men de senaste veckorna har jag faktisk gjort ett ryck och både promenerat och tränat duktig. Det finns ju lixom ingen annan väg. Nu är det drygt fyra månader kvar till nyår, mycket kan hända tills dess. Jag fortsätter att fokusera på bra mat, sömn, promenader och träning. Vad fokuserar ni på?
Även den här veckan passar allt (utom potatissalladen) i matlådan. Så gör lite extra och fyll på matlådorna i frysen, sånt är alltid tacksamt när man står där utan tid och fantasi.
Häng med på instagram om ni vill @marlenerinda, mitt liv som Guldmedlem och (nästan) normalviktig sedan 20 år tillbaka. Och ha koll på Du i Fokus, där kommer mycket gott nu!
