Många sjukdomar och hälsotillstånd syns inte på utsidan, de vet de flesta av oss. Ändå är folk väldigt snabba med att döma någon som lider av något som inte syns. Som för mej idag.

Annelie och jag var på väg med bussen från punkt A till punkt B. Vi sätter oss på platsen för rörelsehindrade eftersom jag vill ha lite mer svängradie för min tämligen nyopererade kropp. Jag vill helst inte stöta i saker eller folk och jag är rädd för att folk av misstag tappar balansen och stöter till mej, då är det skönt med lite extra utrymme. Vi tog upp två av de fyra platserna, det fanns alltså plats för fler brevid oss.

Så kom det in en äldre herre och slår sej ner brevid Annelie, mitt emot mej, och säger att detta är platser för pensionärer. Nej, säger jag och pekar på skylten, det är platser för halta och lytta. Han hör illa, så jag får upprepa det några gånger innan han fattar. Så jag lägger till: jag är nyopererad och fullt berättigad att sitta här. Varpå han säger att jag ser för pigg och glad ut för att ha ont.

Va f-n! Så man får inte se glad ut? Ska man sitta där och gråta av smärta och förpesta tillvaron för alla andra passagerare också? Syns det inte finns det inte – jäkla skitgubbe! Han hade tydligen full rätt at sitta där eftersom han var pensionär. Där fanns inget ifrågasättande om hans hälsa inte, han var ju pensionär och då får man sitta på handikapplatsen.

Jag kanske skulle dragit upp min förhöjda sko med extra klack eller visat mina fortfarande färska operationsärr. Det hade ju iaf varit enkelt gjort, bara dra upp tröjan lixom. Eller varför inte ha intyg på mina diganoser i fickan och visa för alla, men enklast är väl en stämpel i pannan med ”KRONISK VÄRK” antar jag. När han frågade vart jag hade ont så sa jag faktiskt att jag hade opererat brösten, då fick jag höra att jag inte behövde berätta mitt livs historia. Han frågade ju!!!

Nu ska poängteras att jag inte brukar sätta mej på den platsen, men just nu känns det lixom tryggast och bussen var nästan tom i övrigt. Är man ung kan man inte ha ont. Är man glad har man inga beymmer. Tydligen. Skitgubbe!