”Du som tränar så mycket kan väl ta en kaka till”… ”Eftersom du redan gått ner så mycket så gör väl inte en liten tårtbit något”… så kan det låta från folk utifrån som inte riktigt greppat läget när någon försöker lägga om sin livsstil. De förstår inte hur mycket de saboterar.

Vi har en bekant som gått som medlem hos oss under några år innan vi slutade på VV och som numera blivit en vän som jag bryr mej väldigt mycket om. En otroligt ödmjuk och kärleksfull person, runt 165 och kanske runt 90 kg. Alldeles för tung alltså för att det ska vara hälsosamt och det är hon väl medveten om. Hon kämpar på och är rent ut sagt skitduktig!

Vi ses på Curves där hon tränar tre gånger i veckan och hon fortsätter att kämpa med VV´s program. Jag stöttar så mycket jag kan, både genom att pusha, vädja och skälla, både i verkliga livet när vi ses och på facebook. Å då blir jag så förbannad när jag ser hur folk försöker att sabba för henne, förmodligen inte medvetet, men ändå! Min otroligt snälla vän är nämligen så snäll att hon inte säger från.

Nu senast var det ungefär den första meningen som skrevs under hennes incheckning på Curves häromdagen. Det var nåt i stil med att det var länge sedan de sågs och att det var dax för lite kakor efter all träning. Varför skriver man så??? Det är ju inte så att övervikten är osynlig eller att hon ser ut som hälsan själv – tvärtom faktiskt! Man ser verkligen hur jobbigt hon har med sej själv och hur gärna hon vill komma i bättre form. Att då locka med kakor är så jäkla fult! Särskilt till en människa som inte vill hamna i konflikt med någon utan vill alla väl.

Jag hade god lust att skriva någon riktigt spetsigt, men gjorde det inte eftersom jag inte vill att min vän ska få obehag. Men nästa gång kommer jag nog inte kunna låta bli. När någon säger så till mej får man svar på tal och inte ett särskilt vänligt sådant. Jag tränar inte för att äta kakor! Å tar jag ändå en kaka, så gör jag det för att jag vill – inte för att jag tränat!

Men det här med godsaker kan vara förvirrande för personer utanför Viktväktarna. Ena gången säger man tvär nej och andra gången tar man gärna en bulle. Å det är ju det som är så bra med VV, man kan planera för att äta sina godsaker och ändå gå ner i vikt. Inget är förbjudet. Ibland spårar man ur totalt och då är man medveten om pluset på vågen. Men då ska det vara MITT val, inte för att någon annan vill att jag ska äta.

Fina L! Det här är till dej: jag finns här för dej och nästa gång kommer jag nog inte kunna hålla tyst. Men du kanske vill ha hjälp att säga ifrån, då är det bara att säga till! Hoppas träningen ikväll gick bra och att vi ses snart igen, du är en kämpe och du kommer att lyckas!

Alla ni som trugar och tjatar på folk att de ska äta, sluta med det! Vad vi äter är upp till oss själva, det ska ingen annan bestämma. Å skulle ni råka på någon som vill att ni ska ta den där kakan, så säg vänligt med bestämt ”Nej tack, jag är nöjd”. Mer än nöjd kan man nämligen inte bli och det är svårt att säga emot. Vill ni ändå att de ska se ut som ni ätit så kan ni bryta kakan eller bullen i små små bitar och smula mycket, så får ni bara i er en bråkdel men det ser ut som ni ätit  🙂

Men bäst är det förstås att förklara att ni försöker lägga om livsstil och behöver allas hjälp. Jag önskar bara att alla kunde respektera och acceptera detta. Tyvärr gör inte folk det, de förstår lixom inte allvaret. Ibland undrar man hur folk tänker och om de överhuvudtaget bryr sej om en…

Kan man inte bara hjälpas åt och vara snälla mot varandra?