Helgen har varit både lugn och intensiv på samma gång på nåt sätt, hur den nu kan vara det… Vi har väldigt stort fokus på motion och mat just nu och mycket tid läggs ner på just detta. Både jag och Martin är supertaggade och gör vårt allra bästa för att gå ner de kilon som vi vill ha bort och må som bäst.

Förmiddagarna har börjat med att Martin tagit Baileys och gått ett varv som är dryga milen och då varit borta nån timme. Under den tiden har jag själv antingen varit ute och sprungit eller fixat med något annat. Mellan motion och mat har vi vilat och njutit av solen. Resultatet av vårt kämpande den här veckan blev ett kilo var och det är iaf jag väldigt nöjd med. Snart är jag tillbaka till vikten jag hade innan jul, det tog ”bara” fem månader… Det kom ju lite operationer och skit emellan…

En av anledningarna till att jag vill gå ner så mycket som möjligt just nu är ju att vi ska på bröllop. En annan är att jag ska fotas för ett reportage som kommer i Aftonbladet i Juni. Då ska jag visa en tjockisbild och en smalisbild och då ska man ju gärna se skillnaden lixom… Så på fredag kl 11, ska jag enligt önskemål från tidningen klä upp mej i färgglada kläder och le stort. Helst ska solen skina också så vi kan ta bilderna utomhus. Jaja, vi får väl se hur det går med allt.

Vi försöker kryssa mellan allt som händer och kommer att hända, jag snickrar på talet jag ska hålla på kusinens bröllop, vi funderar på mat och annat till Juniors student, planerar vår semester och jobbet till hösten som ska passa ihop med Martins pluggande. Vi har lite att tänka på och planera för om allt ska funka för oss, familjen och våra medlemmar. Med det jobb vi har handlar mycket om att tänka på vad som är bäst för våra medlemmar, för då blir det även bra för oss.

Dagarna går så jäkla fort och allt som ska hinnas med hinns inte riktigt med. Hemmet är kanske inte ett bombnedslag, men inte långt ifrån… Men vem vill vara inomhus nu när sommaren kommit? Inte jag! Istället har jag varit ute, klippt gräset och fixat i trädgården. Varje kväll har vi gått långa promenader i solen och njutit. Det har varit så otroligt skönt och vi har kunnat prata igenom saker ordentligt. Vi har ju inte träffats och hunnit prata som vi är vana vid under året när Martin pluggat, men nu kommer tiden och tillfällena tillbaka till oss. Om två veckor har han sommarlov och allt blir som vi är vana vid igen, under några månader. I höst börjar skolan igen, sista året…

Men allt känns bra och jag kan ärligt säga att jag vaknar varje morgon och är nyfiken på vad som ska hända. Nu är kroppen helt läkt och jag kan nästan leva som vanligt igen. Livet känns toppen och väldigt spännande att leva just nu. Jag hoppas att den här känslan ska hålla i sej länge!