Det är mycket som händer i ens liv som man inte kan kontrollera eller styra över. Saker som händer utanför familjen men som drabbar en ändå. Sånt som man inte kan göra något åt alls.

Så är det i mitt liv nu. Här händer saker både i och utanför familjen som jag inte kan göra nåt åt, utan jag får helt enkelt bara försöka följa med och fatta vad som händer och lindra smällarna så gott det går.

Det som händer i min familj kan jag inte förstå, men har ändå en större insyn i och kan påverka en del. Inget jag är stolt över och det är blandade känslor i form av frustration, ilska, besvikelse och skam. Det var inte så här jag hade tänkt mej saker och ting, det var inte så här jag hade planerat. Vem kan jag lita på, vad är sanning och vad är lögn? Jag kan inte prata öppet om allt som hänt och fortfarande händer. Martin är mitt bollplank, vi ältar, sover dåligt och mår allmänt piss.

Det som händer utanför mitt hem kan jag inte gör ett smack åt. Här handlar det om sjukdomar, släktingar som klantat till det, trassel och lite annat smått och gott. Sånt som påverkar mej indirekt, som jag inte kan styra. Jag kan bara finnas och kanske lindar en del smällar för dem det handlar om.

Men då blir jag samtidigt lite orolig över vår semester. Den enda viloperiod vi har innan allt sätter igång med skola och jobb i augusti. Vår första ledighet sedan augusti förra året. Vi behöver vila, lugn och ro. Kommer vi att få det? Jag vet hur jag mår när det blir för mycket… jag hamnar i en trötthetsspiral, tappar minnet, går upp i vikt mm.

För att sammanfatta detta så kan jag säga att jag inte vet hur jag mår just nu. Känslorna går som en torktumlare i knoppen, kroppen är trött och har gett mej nackspärr. Killarna får iaf komma iväg från allt, de ska på dykkurs hela helgen och blir borta större delen av det vakna dygnet. Jag ska försöka ta det lugnt och bara vara tillsammans med Baileys. Sova, äta och promenera står på schemat.

Läget är alltså jobbigt just nu, men saker och ting löser sej ju. Det gör det alltid. På nåt sätt… Det är väl bara att vänta och se hur det löser sej den här gången och vad resultatet blir. Solen skiner iaf…