Det är inte enkelt att jobba ensam och samtidigt oroa sej en massa. Morgonklassen blev ganska stor, 33 personer som skulle tas om hand. ALLA hade ett extra leende åt mej och inte en enda gnällde över att det tog tid i kassan. Så gött!!!
 
Mellan klasserna tog jag det lugnt, pratade med Vännen och satt en liten stund i solen. Jag skulle egentligen gått till centrum, men valde att vara kvar i lokalen istället. Vännen kom till mottagningen kl 10.00 och när vi pratade vid 11 hade inget hänt, inte när vi pratade vid 13 heller…
 
Så jag tog nästa klass, nu bara 21 personer, EN missnöjd. Fixade kassan, städade av och hämtade Baileys hos mamma. DÅ fick jag ett sms att det var dax – ingen inställd operation alltså. Men stackars Vännen hade ju inte ätit sen igårkväll och var HUNGRIG. Så i detta nu sker det alltså… och snart borde han höra av sej och säga hur allt gått.
 
Under tiden ska jag lägga mej på baksidan en stund, ryggen gör för ont för att sitta mer i dag. Sen ska jag ta Junior med mej och köpa glass, vi bor nära en återförsäljare som bara tar 4 kronor pinnen/struten. Så vi ska fylla på lite. Vännen ska ju vara hemma ensam hela dagen imorrn, då behöver han lite uppmuntran.
 
Jösses! VIlken jobbig dag, för skallen alltså…