Idag är det precis ett år sedan jag hämtade hem en liten, underbart söt, Baileys. Han var 8 veckor då och helt bedårande. Året har gått väldigt fort!
 
Jag kommer ihåg att jag jobbade hela eftermiddagen och hade 10 000 kronor i bakfickan under hela passet. Vid 20-tiden åkte jag och hämtade honom. Väl hemma ropade jag på killarna som blev väldigt förvånade, vi skulle ju inte få hem honom förrän dagen efter. 
 
Den här lilla lurviga grabben flyttade in hos oss:

 
Jag är uppvuxen med hund, men har aldrig uppfostrat någon på egen hand. Jag tyckte att jag efter att ha uppfostrat två killar med ganska god framgång, varav en har adhd, inte hade något svårare arbete framför mej. Jösses, va fel jag hade!
 
Baileys är en terrier, i alla avseenden! Jag trodde att JAG var envis, men det skulle visa sej att jag träffat min överman. Men jag var ju tvungen att vinna, så det var bara att stålsätta sej. De första månaderna var överjävliga! Han var en mysko blandning av orm och pyraja. Vi hade bithål i kläder och på händerna, som tur var bet han inte i några av våra saker. Alla som kom hit fick utrusta sej med ett stort tålamod och några slutade hälsa på oss.
 
Valpkursen var en katastrof, han gjorde inget som jag ville och visade sej vara en liten rymmare. Han var bara 4 månader när han tog sin första höna… Den andra valpkursen gick lite bättre, men fortfarande tyckte iaf jag att han var ett hopplöst fall och som jag tränade honom. Varenda dag, flera gånger tränade vi och jag höll på att ge upp – men då vände det. Efter sommaren blev han riktigt trevlig och gjorde flera gånger som jag sa…
 
När han närmade sej året började jag njuta av att vara hundägare. Då blev han sjuk! Han var sjuk i sex veckor och vi fick veta att han hade magkatarr. Baileys gick på diet och blev frisk, men hans mage är fortfarande ömtålig. Idag mår han ändå ganska bra.
 
Nu har det alltså gått ett år och han är en helt underbar liten kompis. Han får sina ryck och ska leka/nafsa oss, men slutar faktiskt nästan alltid när man säger till. Nu kan vi gå långa promenader som vi alla njuter av och han är en väldigt bra sängvärmare som gärna ligger på ens arm och sover. Nu skulle jag inte kunna tänka mej ett liv utan honom!
 
Det här är lyckliga familjen idag:

 
Visst passar han väl bra in i vår familj?!