Nu ska jag vara väldigt osvensk och skryta om mina underbara ungar! För det får man ju igentligen inte göra i vårt avlång land, alla ska ju vara ”lagom”…
 
Upprinnelsen är att jag helt otippat träffade en av Juniors gamla lärare på Ica. Hon berömde båda killarna och sa att hon alltid tyckt att de varit ödmjuka, vänliga, trevliga och riktiga förebilder för sina kompisar. Sånt känns ju väldigt bra att höra!
 
Idag ställde sej Junior och bakade vaniljdrömmar… bra sådär… Han ville ha nåt att göra och var sugen på kakor. Så då bakade han ett gäng, helt utan min hjälp. Han sökte recept på internet och satte igång.
 
Senior jobbar på sitt första sommarjobb och gör tydligen bra ifrån sej. Han fick besked med posten idag att han och Baileys kommit med i en ungdomsgrupp som ska träna agility i höst. Han såg lite chockad ut när jag berättade, men sen tyckte han att det skulle bli kul.
 
Jag är så otroligt stolt över killarna! Bra betyg är ju inte allt. Det viktiga är att de bryr sej om andra människor och är trevliga. Alltså genuint trevliga – inga fasader för att skaffa sej förmåner. Nu har de bra betyg också och det tror jag iofs är en naturlig följd av att de lyssnar på sina lärare och kompisar och gör det de ska i skolan utan att tjafsa.
 
Vännen har sagt att han aldrig önskat sej några barn, men att han nu fått de bästa som finns  😉