Det kommer fram en dam till bordet och ber att få köpa 30 chokladbarer. Hon köpte 10 i fredags och vill nu ha fler till mässpris eftersom hon ”tappat bort” de hon köpte i fredags… Aj då, säger jag – vi har bara de här 4 paketen kvar – allt är slut! Damen blir då fruktansvärt oförskämd, kräver att få prata med min chef osv. Jag säger att jag vet att min chef är på ingång och att hon just nu är på jakt runt om i sthlm för att eventuellt få tag på mer godis att ta till mässan. Då säger damen att jag ska ge henne telefonnr så hon kan ring min chef. Jag vägrar men säger att jag ska ringa och höra om hon fått tag på mer godis och om hon är på ingång. Damen är inte nöjd med svaret, men låter mej iaf ringa. Jag tar min privata telefon, går in på lgaret och ringer. Medan jag pratar med min chef beklagar damen sej bla inför Martin och säger att jag är värdelös att prata med eftersom jag inte hjälper henne… Tack för den!

Min chef meddelar att hon är på väg, men att hon inte fått tag på något mer godis. Allt är slut – även på lagret i Malmö. Jag ska vänligen men bestämt avisa damen. Den här damen låter sej dock inte nöjas, vägrar acceptera svaret och menar att vi ändå ska se till att få tag på det hon vill ha och SKICKA det hem till henne. Jag försöker än en gång förklara att det inte finns något att göra och får då veta att jag är en idiot som inte är serviceminded! Då slår det slint för mej! Jag klarar att bli skälld på, men när någon blir personlig och kallar mej något – DÅ jäklar blir jag förbannad! Jag frågar om hon verkligen står där och kallar mej idiot och det gör hon säger hon. Då frågar jag vad hon har för rätt att kalla mej det och om det är så hon brukar tilltala folk. Då får jag veta att hon brukar säga så till folk som inte fattar nåt och att hon faktiskt är journalist och kommer skriva om detta. Jasså du, säger jag – gör det!!!

Jag är så förbannad att jag mår illa och går åt sidan. Under tiden jag är borta kommer en ansvarig från mässan och säger att det står en upprörd dam vid sevicedisken, om någon kan vara så snäll och komma och lugna henne. Vaddå lugna henne? Hon har förolämpat mej å det grövsta och det är HON som ska lugnas för att hon mår dåligt! Hur som helst så går en av våra äldre kollegor dit och får tydligen styr på henne. Kollegan talar om för henne att hon betett sej olämpligt och att hon därför får räkna med att få ungefär samma behandling tillbaka. Att jag inte gjort något fel.

Jag coolar inte ner mej förrän jag får prata med min chef och hon säger att jag agerat helt ok och att jag inte gjort något fel. När folk börjar kalla en saker, då behöver man inte hålla sej lugn längre. Jag klarar många smällar, men att bli kallad idiot accepterar jag inte. Resten av dagen är ok, men nog sjutton sabbade hon en stor del av dagen. Vår kollega sa hela tiden att jag skulle glömma vad som hänt, så damen inte snodde min dag – men det var ju ganska svårt… Hur som helst så var resten av dagen trevlig och de vi stod med i montern var verkligen supermysiga. Jag har verkligen försökt och ska försöka glömma det som hände idag – men ett är säkert: INGEN KALLAR MEJ FÖR IDIOT!