I morse när jag vaknade låg resten av familjen och sov, även Baileys. Vännen snusade högljutt på sin sida, Senior hade begravt sej i täcket i sitt rum med en snarkande Baileys brevid sej, Junior hade stängt dörren till sej så honom kunde jag inte kolla in. Just då kände jag en så otrolig tacksamhet till allt som jag har.
 
Igår var vi till vår lokla Pub här i Löttorp. Det blev ingen konsert av olika anledningar, så vi valde att gå på Puben istället. Där träffade vi min kusi och hennes sambo och hade en trevli stund med dem över en flaska cider. När vi gick hem träffade vi mina kompisar B och S utanför en restaurang. De hämtade sin hund Mira och kom sen över till oss och drack vin. Baileys var så glad över att träffa sin valpkompis igen, det var ett tag sedan.
 
Så satt vi där och pratade till sent och hade jättetrevligt. Å imorse när jag var vaken ensam, så kände jag att jag har så mycket att vara tacksam för. Jag har en hel familj, som är frisk och välmående. Jag har föräldrar som ställer upp i alla väder och som även de är friska och kan göra vad de vill. Vännens föräldrar har accepterat mej och mina barn och är nog ganska trygga med sin sons framtid nu.
 
Jag är inte ensam längre! Det är så stort!