Hörde en mamma säga: ”ingen riktig mamma vill ju att barnen ska flytta hemifrån”. Jag säger bara: VA???
 
Jag ska villigt erkänna att jag längtar efter den dagen mina barn behöver flytthjälp! Det är ju den dagen man får kvitto på att man uppfostrat självständiga och duktiga ungar. Först då vet man ju helt säkert att de verkligen vill och kan stå på egna ben. Är det inte något att se fram emot?
 
Jag ser fram emot den dagen då vi har huset för oss själva. Då ska jag starta familjehem och ta emot trasiga barn/ungdomar. Men jag kanske inte är någon ”riktig” mamma…?