Valet är över och ingen vann kan man väl säga. Jag har jobbat politiskt i mer än 15 år och vet hur svårt och frustrerande det kan vara. 2006 kom jag med på Riksdagslistan men visste ju att jag inte skulle komma in trots hårt arbete. Därför tycker jag att det är lite bra att inte våra sk kändisar heller kommer in på första försöket. Jag ska förklara…

Att jobba politiskt är svårt, frustrerande och långsamt men också väldigt roligt och spännande. Processen är otroligt långsam, från förslag till lagändring kan det ta tio år. Så var det för mej och förslaget om glasögonbidrag för barn, jag la förslaget första gången år 2000 tror jag och det blev verklighet först när jag hoppade av politiken för bara något år sedan och då var det dessutom som förslag från ett annat parti. Lite fräckt kan man tycka, men så går det till i politiken.

Att komma med på lista för kommunen är ganska lätt, det gör man rätt omgående om man är hyfsat aktiv i lokalföreningen. Även till landstinget är det ganska enkelt, men det tror jag är mest för att det inte är lika ”hypat” att jobba med landstingspolitiken. Att däremot komma på riksdagslistan kräver lite mer, det är lite ”finare” och mer status. Jag kom dit efter 11 år som politiskt aktiv och det kan tyckas vara en lång tid, men man ska ju inte bara hamna på en lista – man ska ju kunna nåt också.

I år har vi haft tre sk kändisar på riksdagslistorna, dessa är Alice Bah Kunke, Richard Herrey och Martin Melin . Det kanske är fler men det är dessa jag hållit ögonen på. Alice blev överraskande minister efter förra valet, vilket man kan tycka vad man vill om, och har sedan dess jobbat stenhårt och ofta visat i sociala medier vad hon gör och vilka frågor hon brinner för. Oavsett vad man tycker om hennes politik så har hon visat att hon jobbar hårt och vad hon pysslar med på dagarna även mellan valen.

Både Herrey och Melin är ganska nya inom politiken och har försökt komma igenom det socialamediabruset men pga den korta tiden så har de självklart inte hunnit visa särskilt mycket. De har egentligen bara visat upp sej under valrörelsen, inte vad de gör mellan valen – vilket är naturligt eftersom de inte varit med särskilt länge innan det blev valrörelse. Alice har lyckats få sina 5 % och lyckats kryssa in sej i riksdagen, det har inte herrarna och det tycker jag är rätt bra.

Jag tycker nämligen inte att det ska vara för enkelt att ta en plats i riksdagen. Man ska kunna visa att man jobbat hårt politiskt och att man gör det även under mandatperioden oavsett om man blivit invald på någon plats eller ej. Detta visar att man inte kryssas in automatiskt bara för att man är ett känt namn, för att bli invald måste man kämpa och vara rätt envis. Jag säger alltså inte att de inte är rätt personer för riksdagen, bara att det krävs mer jobb än de hittills visat upp.

Detta är viktigt att belysa just för att inte spä på politikerföraktet. Att det faktiskt krävs något för att få en riksdagsplats och att man inte har en räkmacka bara för att man är känd. Man måste faktiskt kunna något och visa upp sej politiskt en längre tid för att förtjäna sina kryss. Nu tror jag iofs att både Herrey och Melin kan massor med saker, men de har inte visat upp sej i det politisk livet tillräckligt länge för att bevisa det. Nu har de chansen att jobba aktiv i 4 år i sina lokalföreningar och visa detta i sociala medier och på så sätt förankra sej på den politiska arenan. Så är jag helt säker på att de får många fler kryss i nästa val. Å var detta bara ett intresse under valet, så lär ju det också visa sej…

Man ”halkar” liksom inte in i riksdagen på ett bananskal pga av sitt namn, man måste visa att man är rätt person för att vara där också. Att man jobbar även när det inte syns, att man är envis, kunnig och gör mycket ideellt och inte för pengarna som en riksdagsplats ger. Det är väldigt få som får så mycket som 5% av kryssen och lyckas kryssa in sej på en plats och gå om de som ligger före på listan. Oftast är det bara partiledarna och kanske någon till, men inte särskilt många fler. Det kräver hårt jobb och att folk verkligen förstår hur mycket ett kryss betyder.

Jag ser spänt fram emot nästa valrörelse och det ska bli intressant att se om Herrey och Melin jobbat även under mandatperioden och är mer bevandrade politiskt då än idag. Då kanske de även kan berätta om det politiska livet i kommunerna och hur många som jobbar otroligt hårt utan att det syns. Något som inte syns idag, som media inte visar. Om de gör det så är jag helt säker på att de kommer ha betydligt fler kryss än idag och har större chans att nå de där 5%. Det återstår att se  🙂