… berätta vem jag är för eventuellt nytillkomna läsare?

Jag är en 39-årig, tonårsmorsa till två grabbar. Senior blir snart 16 och Junior fyllde 14 i vintras. Killarna och jag har varit ensamma under 10 år och är ett väl sammasvetsat team. För 3 år sedan stod jag på Riksdagslistan för Kristdemokraterna (nej, jag är varken homofob eller abortmotståndare) och hade som vallöfte att köpa en hund om jag inte kom in i Riksdagen. Jag visste ju att jag inte skulle komma in vid första försöket och hunden var efterlängtad, så det var iaf inget tomt löfte 🙂

Så i april 2007 blev vi med hund! Borderterriern Baileys flyttade in hos oss och förgyller verkligen vårt liv. Men han är en riktigt terrier… med allt vad det innebär… det är nog jag med, vi närmare eftertanke…

Efter 10 år som ensamstående supermorsa träffade jag Martin. Eller ja… vi hade igentligen träffast 6-7 år tidigare som arbetskompisar då och då – men nu började vi jobba mer frekvent och då trillade polletten ner. Han skulle bli MANNEN i mitt liv, förutom de två tonåringarna och hunden alltså. Vi konstaterade att vi var ett par 4/2 2008 och ett par veckor senare bodde han hos oss. Allt har gått supersmidigt med hundar och ungar – alla har accepterat varandra på ett strålande sätt.

Min politiska karriär ligger just nu lite i träda, jag skriver lite och försöker hålla mej aktiv. Men det är inte så lätt när man blivit utsatt för utfrysning och härskartekniker. I bästa fall får jag chansen igen till hösten att komma tillbaka inför nästa val. Det man ska vara väl medveten om är att det inte är lätt att vara kvinna inom politiken! Särskilt inte när man är 1 1/2 meter hög som jag och knappt når upp till mikrofonen i talarstolen :-S

Under tiden jobbar jag på Viktväktarna och tar han om familjen. Jag jobbar 3 dagar i veckan och stöttar grabbarna så mycket jag kan resterande tiden. Senior har adhd, tourettes syndrom och lite annat. Junior har ett omsättningsfel i magen och bägge har astma och allergier – så det finns att göra även utan ett heltidsjobb. Sen måste ju Baileys få sitt också, många promenader blir re…

Jaha… det var väl jag det…

.