Då är nog det mesta fixat inför morgondagens ”äventyr”.
Sista tvätten är hängd, vi har storhandlat (tröstchoklad är inköpt), hemmet är ok städat och ikväll ska jag ta den obligatoriska operationstvagningen med allt vad det innebär… Sen är jag redo, tror jag…

Imorrn kl 7.15 ska jag skriva in mej på avdelningen, få droppnål och sexiga kläder. Sen får vi se när jag körs ner till operation. Eventuellt kommer min mamma att följa med mej dit redan på morgonen och stanna tills jag är klar. Förra gången fick jag skjuts dit och blev hämtad när allt var klart, så det blir en ny erfarenhet att ha sällskap. I bästa fall är jag hemma igen innan lunch.

Jag ska alltså fixa en, vad man tror är, gammal förlossningsskada. När jag fick någon av killarna 1993 eller 1995 måste mitt urinrör släppt från en muskel och det har jag alltså inte kollat upp förrän nu. Visst har jag känt att något varit fel, men problem med de ”nere regionerna” tas inte riktigt på allvar och man vill inte propsa på något med risk för att bli till åtlöje. Men jag hade alltså rätt och fick operation (sk TVT) beviljad direkt när jag väl tog hjälp, 20 år senare… hur korkad får man va att vänta så länge???

Det enda jag vet är att man ska sätta ett band under urinröret för att hålla det på plats och att ingreppet tar ca 15 minuter. Sen är det totalt lugn som gäller några veckor och en rejäl smärta. För att inte bara fokusera på operationer, ont och stillasittande har jag tackat ja till en blogglunch på tisdag. Oavsett hur jag mår och hur ont det gör, så är det bra att ha något skoj att se fram emot. Det är mitt sätt att ignorera allt läskigt som ska göras och smärtan som ska komma. Läskigt imorrn, kul i övermorrn!

Nu håller jag tummar å tår att allt ska gå bra och bli precis så bra som alla säger. Snart kan jag gå långa promenader utan att bli kissnödig, shoppa loss i köpcentrum utan att leta efter toa och nysa/hosta utan att korsa benen  🙂

Tänk på mej lite extra imorrn så hörs vi när allt är över!