Livet som Guldmedlem på Viktväktarna

Livet som Guldmedlem på Viktväktarna

Jag vet inte hur det är numera, men när vi jobbade på Viktväktarna så var VV unika med att ta hand om sina medlemmar även efter viktminskningen. När man gått ner sina kilon får man hjälp att hålla sin nya vikt under 6 veckor och sedan blir man sk Guldmedlem. Som Guldmedlem går man gratis resten av livet så länge man inte gått upp mer än 2 kilo och kommer minst var tionde vecka.

När vi jobbade brukade vi rekommendera Guldmedlemmarna att komma var fjärde vecka för att kolla läget. Vi brukade säga att det är det närmaste vaccin mot ny övervikt som man kan komma. Och det stämmer verkligen! När man gått i mål kan man inte bara lägga sej ner och pilla sej i naveln, det är ett jäkla jobb även att hålla vikten. Jag tycker faktiskt att det är svårare än att gå ner. Det är så otroligt lätt att bara strunta i allt, tugga i sej det som är gott och leva livet. Jag är ju smal, jag har koll… eller hur?

Jag blev Guldmedlem 2004. Inte på den vikt jag ville, utan på den vikt min kropp tillät mej. Några kilo över min drömvikt som var helt omöjligt att stanna på. Barnen behövde mej på ett helt annat sätt än idag och livet var stressigt. 2006 hade jag gått upp allt pga bla sjukdom, sen gick det upp och ner… 2013 föll en massa polletter på plats och jag fick en mängd svar och diagnoser som gav mej ett helt annat utgångsläge än tidigare. Nu fick jag hjälp, barnen var stora, stressen släppte och kilona fullkomligt rasade av mej.

Jag har fortfarande inte nått min drömvikt, men är iaf på god väg. Men det viktigaste av allt är att jag fått helt nya vanor och därför kan hålla vikten mycket lättare. Jag tar min dagliga promenader och har kommit i gång med träning på riktigt! Jag har aldrig förstått hur viktigt det är med styrketräning för kroppen, men efter ett par år hos Sussie på Curves känner jag hur mycket bättre kroppen mår. Jag har trots fibromyalgi, mycket mindre värk och är mer rörlig. Och är slankare!

En annan skillnad är att jag inte längre klankar ner på mej själv när det går åt skogen. Det är som det är, livet är inte alltid spikrakt. Det är bara att köra upp på banan igen och låtsas som ingenting. Överhuvudtaget så är jag snällare mot mej själv idag. Jag ger tid för vila och har färre ”måsten”. Det är JAG som är viktig, inte hur städat det är hemma eller hur många inlägg jag gör på Facebook. Jag behöver god sömn, motion och skratt. Det är avgörande för att jag ska kunna hålla vikten. Och självklart vettiga matrutiner.

Just nu går jag ner, men jag vet att jag kommer att gå upp en hel del på bröllopsresan och det är helt ok! Det är så livet är. Det går upp och det går ner. Men nu vet jag hur jag ska göra och leva för att pluset inte ska bli långvarigt. Jag vet efter alla dessa år hur man kommer tillbaka igen. Det är lixom bara att göra, mitt mantra: fucking gör det bara.

Igår fick jag en ny Guldstjärna, som bevis på att jag klarat ytterligare ett år på min målvikt. Jag borde alltså ha 12 stjärnor, men det har jag inte. Men de senaste 3 åren har jag kommit på knepet och hållit vikten helt och hållet, nu är det bara resten av livet kvar. Det kommer alltid gå upp och ner, men nu tror jag att topparna kommer att vara lite mindre och längre emellan. Å Viktväktarna släpper jag aldrig taget om! De finns där när jag vill och behöver  🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.