Rwandas monter

Det har gått i ett senaste veckan. Jag har knappt hunnit sitta ner, ännu mindre sitta ner och skriva i lugn och ro. Lugn och ro måste jag nämligen ha när jag skriver, annars blir det bara en massa svammel. Jag ligger alltså efter med en massa spännande saker som jag vill berätta om. Vi börjar med Matka!

Förra onsdagen drog jag iväg till Helsingfors efter några timmar på Formex. Från mässa till mässa lixom… 16.45 lämnade Silja Symphonie Värtahamnen, vi var 100 resesugna skribenter, bloggare, journalister och resebyrårepresentanter som såg fram emot ett par spännande dygn tillsammans. Jag kände kanske tio stycken innan jag klev ombord, när jag klev av på fredagen kände jag betydligt fler!

De flesta åkte i par med en kollega, vän eller partner – jag åkte ensam. Det är helt ok för mej att åka ensam, även om det är roligare med sällskap – särskilt om Martin är med. Men nu var han tvungen att jobba, så det fick bli så här. Redan vid välkomstdrinken hittade jag folk jag kände, några som vi reste till Finland med i somras. Lite senare vid middagen träffade jag ytterligare en från den resan, Peter, som jag sedan skulle tillbringa större delen av resan med. Peter är resejournalist och ett riktigt reseproffs. Han har varit över hela världen och bla både skrivit och fotat för National Geographic. Han tar fantastiska bilder och hade nyligen två hela uppslag om Sidney i DN. Peter är inte bara otroligt bra på det han gör, han är dessutom väldigt trevlig och generös.

Peter och Björn

Det föll sej rätt naturligt att jag höll mej till honom och hans kompis Björn. De reser ofta tillsammans och är goda vänner, nu släppte de in mej i sin lilla gemenskap. Jag vet inte om det har med saken att göra, men bägge har fruar och är typ 20 år äldre än mej. Det kanske låter udda, men jag kommer oftast bra överens med äldre män och de brukar gilla mej. Så de blev mina ”gubbar” och vi hade så roligt och det blev alldeles försent bägge kvällarna.

På torsdagsmorgonen var vi framme i Helsingfors och blev bussade till mässhallarna. För mej är det enklast att gå ensam på en mässa, då kan man bestämma själv vem man vill prata med och hur lång tid man vill titta på olika saker. Så jag sa bye bye till gubbarna och traskade iväg. Tydligen är Matka Nordens största resemässa med sina nästan 100 utställande länder. Jag hade träffat flera av de olika representanterna på en annan mässa i Stockholm nyligen, så jag passade på att uppdatera de kontakterna lite. För mej handlar det mest om att hitta nya spännande resmål att skriva om och därför hitta nya bra kontakter. Jag hittade några riktigt spännande, vi får väl se vad det kan leda till…

När jag sett det jag skulle mötte jag upp Peter igen vid Italiens monter, där vi bägge fick en pratstund med Anna som vi båda två rest med tidigare. Så gick bussen tillbaka till båten och det var dax att vända fören mot Stockholm igen. Vår resa tillbaka började med varsitt glas champagne som gubbarna tyckte att vi var värda efter att ha gått massor under dagen. Sen blev det en tur i taxfree innan middagen. Vi satt länge och åt och pratade. Flera satte sej vid vårt bort och vi hade så himla trevligt. Efter maten gick vi till nattklubben, där finns en bar bakom scenen och där kan man faktiskt höra vad man säger till varandra. Det var tydligen ingen annan som hittade dit för vi var alldeles ensamma där, så där satt vi och pratade om precis allt hela kvällen.

Peter och Jag förra sommaren

Jag uppskattar verkligen samtal som de jag hade där på båten. Här sitter jag med 71-årig Björn som varit VD på ett skitstort företag och haft med alla möjliga
auktoriteter att göra. Han berätta generöst om sitt liv, ger mej råd och
tips för mitt fortsatta liv. Precis som Peter som är gör som är några år yngre än Björn. Peter är även villig att försöka hjälpa mej att sälja några av mina
texter och vill att vi ska ses då och då för att uppdatera varandra på
det som händer. Två män, bägge framgångsrika, som inte har ett dugg med
mej att göra men som ändå vill göra något för mej. Jag vet inte riktigt
vad jag ska säga utan blir bara så otroligt tacksam. Det brukar vara jag
som hjälper folk, inte tvärtom. Jag kan säga att detta gjorde hela min
resa! De där timmarna tillsammans med mina fina ”gubbar” var de allra
bästa och jag hoppas jag får fler såna kvällar.

Detta är
nätverkande när det är som bäst! Å det var där på båten som jag knöt
några av de bästa kontakterna som jag hoppas ska leda till roliga möten
och projekt. Jag hoppas förstås också att jag kan hjälpa någon i min
tur. Å så verkar det faktiskt bli… Peter är inte jättehaj på den
digitala världen, men det kan ju jag hjälpa honom med! Kanske kan vi
göra något tillsammans? Vi får väl se  🙂