Man brukar prata om att mäns leksaker blir större och dyrare med ålder och i många fall måste jag väl hålla med om att det stämmer. Just i vårt fall har de radiostyrda, små, bilarna växt undan för undan och blivit större och större motorcyklar även kallade donatormaskiner.

Yngste sonen, nu 20 år, har alltid varit intresser av motorer och sedan moppekortet fixades för fem år sedan har målet varit en riktigt stor motorcykel. Jag hejjade på när det gällde moppe-kortet, det innebar en otrolig frihet för både sönerna och mej och de skulle också få trafikvana inför det vanliga körkortet. Junior fixade snabbt moppekortet och när han fyllde 16 köpte han en lätt mc och skaffade även mc-kort så snabbt han kunde. Dagen efter han fyllde 18 körde han upp för bil och strax efter var det dax för lite tyngre mc och nyligen var det alltså dax för det tunga artilleriet…

Under vintern köpte han en 800 cc och har gått och längtat efter att kunna ge sej ut på vägarna. Men först var han tvungen att klara av ytterligare en uppkörning… den fixade han i tisdags och lycklig som ett barn på julafton körde han alla 50 milen till Öland i onsdags. Och igår körde han hem igen… och inom kort ska han rulla tre veckor i Norge på sin älskade tvåhjuling.

Som mc-morsa mår man sådär när man vet att en av de man älskar mest i världen är ute i trafiken, ganska oskyddad, bland en massa galningar, rattfyllon och trötta yrkeschaufförer… Men det var värre när han bodde hemma, då visste jag ju när han var ute och åkte. Nu har jag oftast ingen aning och det är mycket lugnare. Dessutom vet jag att motorcykeln är ett stort intresse han har och älskar, han är inte särskilt riskbenägen och kör inte vårdslöst (vad jag vet). Han njuter av körningen, inte nödvändigtvis av att det går snabbt. Men jag har krockat sittandes på en motorcykel och vet hur illa man kan göra sej även när det går bra. Så jag vet hur oskyddad och utsatt man är, men det vet sonen också! Han är trots allt läskunnig och ser och hör på nyheterna vad som händer i trafiken.

Så jag sväljer och försöker ha is i magen och vara cool. Jag kan inte tvinga honom att avstå från sitt stora intresse för att hålla morsan lugn. Jag är väl medveten om att det kan gå åt helvete, väldigt snabbt, och att han dessutom har statistiken emot sej. Som mc-morsa är det lixom bara att vädja till honom att köra så förståndigt han kan och ha ögonen med sej. Sen är det bara att ha is i magen och hoppas att allt går bra. Mer än så kan man faktiskt inte göra.