Idag firar vi Sveriges Nationaldag, en högtidsdag utan nästan några traditioner alls. Vi lever i ett land som är tryggt, vi kan uttrycka vår åsikt utan att riskera vårt liv, vi har en vacker natur, rent vatten att dricka och rena sjöar att bada i. Vi har det väldigt bra i vårt lilla Sverige.

Men inget är ju så bra att det inte kan bli bättre, eller hur? Man skulle ju kunna önska sej mer acceptans och tolerans, särskilt när det gäller sexualitet, vart vi kommer ifrån, vilket språk vi pratar, vilken Gud vi tillber osv. Vad är det som säger att det bästa är en blåögd, blond svensk av normallängd med villa, volvo och vovve. En typisk svensson som helst heter Maria Johansson…  Varför skulle hon vara bättre än Ismaila Korita från Gambia, en svart muslimsk man utan några ägodelar som jobbar häcken av sej för att försörja sin familj. Vad är det egentligen för skillnad? Varför värderas dessa två människor olika?

I EU-valet såg vi hur fientliga vindar sprider sej över vårt land och även över Europa. Vill vi leva i ett land där man inte accepterar olikheter? Ett land där min vän som är homosexuell får sin cykel nerkletad med bajs… Idag, 2014… man tror ju att vi kommit längre än så.

Jag vägrar tro att vi förlorat greppet! Att fientligheten har vunnit. Jag vägrar tro att man måste vara blond, blåögd och hetero för att bli accepterad! För vad är egentligen svenskt? När är man svensk? Jag är inte ens blond… Ni anar inte hur många gånger jag blivit kallad för svartskalle och blatte av sk svenskar och svenne eller svennebanan av nysvenskar. Jag är svensk! Det står så i mitt pass… men jag är 156 cm, mörk och blir väldigt lått solbränd. Jag är född i Sverige av svenska föräldrar. Ändå har jag ”fel” utseende för att passa in i den svenska mallen och blir därför utsatt för rasism…  Så när är man svensk?

Jag älskar Sverige och kommer aldrig sluta slåss för allas lika värde. Våra olikheter berikar. Min kusin är adopterad från Indien, men hon är precis lika svensk som jag! Vi är kusiner i vått och torrt oavsett våra ursprung. Vi måste förstå att utnyttja varandras olikheter, erfarenheter och kunskaper och lära oss av varandra. Det är därför vi är just olika, för att kunna lära oss mer om livet och om världen.

Tänk så tråkigt det skulle vara om vi alla såg likadana ut och tänkte likadant, då skulle vi ju inte kunna lära oss något av varandra. Ta vara på olikheterna. Våga prata. Våga umgås. Få ett rikare liv!

Idag firar vi Sveriges Nationaldag. Jag firar våra olikheter och saluterar alla som vågar vara sej själva och även står upp för andra. Skål!