Augusti 2011

Som ni vet så kämpar Martin och jag med vår vikt tillsammans med våra medlemmar. Jag började min viktresa på riktigt igen den 21a mars 2011 och Martin la in en överväxel nu i Juni.

När jag skrev in mej på Viktväktarna från början i augusti 2000 vägde jag 66,4 till mina 156 cm. Jag gick ner till 54,8 och hade tänkt stanna där, men det ville inte kroppen. Så jag gick upp till 58 och där jag stannade ett bra tag innan jag gick upp ännu mer och till slut vägde 69,1 i mars 2011. Då hade jag släppt all koll, sov dåligt, stressade som en tok och åt väldigt dålig mat.

Droppen blev när jag såg att 70-sträcket närmade sej och så mycket har jag inte ens vägt när jag varit höggravid. Där och då fick det vara nog och jag började föra matdagbok igen. Men jag har inte varit nitiskt, utan haft mina godisdagar och ätit både hamburgare och pizza. MEN… Inte varje dag utan enbart på helgen. Jag hade hellre tålamod än gjorde stora förändringar, det fick ta sin tid helt enkelt.

Augusti 2012, minus 7 kg

Första målet var att komma ner till 61,1 (översta BMI som naken), det är en gräns som jag inte trodde att jag någonsin skulle kunna nå igen. Nådde jag bara dit så skulle resten gå av sej själv på nåt sätt. Och det gjorde det! Efter ett år hade jag gått ner till 64, efter två år vägde jag 61,5 och på självaste midsommarafton i år klev jag ur 60-klubben! För gott hoppas jag…

Sen har det lixom bara rullat på och nu har jag kommit ner till 58,5 och har bara 0,5 kvar till den vikt som jag faktiskt lyckades hålla ganska länge och som gör att jag kan ha stl 38 utan minsta problem. Det är till och med så att jag har börjat dra upp brallorna för att de hänger löst i rumpan.

Målet har varit att bli av med ”tuttarna” på ryggen, de där äckligt fula fettvalkarna som putar ut vad man än har på sej. Nu är de nästan borta (har även minskat BH-storlek från E till D, yes!), lite lite kvar bara. Jag vet inte vart folk gör av sitt fett när de är tjocka men har platta ryggar? Jag bygger direkt på ryggen, tyvärr… för det är verkligen superfult!

Augusti 2013

Så även om jag snart når det stora målet på 57,9, så tänkte jag faktiskt fortsätta lite till. Jag mådde superbra vid 55, så tanken är att se om det går att ta sej dit igen. Utan någon stor ansträngning alltså. Jag fortsätter som jag gör nu, så får vi se vart det slutar och när. Jag trodde ju inte att jag skulle nå 61 och nu är jag på 58, allt kan hända. Så länge jag inte går under 49 så är det helt ok, då börjar det bli undervikt och det vill jag ju inte. Det kan ju låta väldigt lite, men jag är ju inte så lång…

Att väga så lite som möjligt är alltså inte mitt mål. Jag vill må bra och trivas med mej själv! Samtidigt vill jag inte göra jättestora förändringar i mitt liv, utan leva som vanligt så mycket det går. Då måste man ha tålamod och låta det ta sin tid och det har jag gjort. Jag har minskat nästan 11 kg och drygt 2 storlekar på 29 månader, det är långsamt och så orka de flesta inte göra. Det ska gå fort och när man inte får det resultat man vill på en kvart så ger man upp. Jag funkar inte så och det borde ingen annan heller göra. Jag går ner, men känner inte så mycket av att jag har en reglerad eller tråkig kost. Framförallt så ”bantar” jag inte!

Så här kan jag leva resten av mitt liv; jag äter allt – men inte alltid!