Här om dagen hade Martin skrivit ut papper för hindersprövning och mitt namnbyte. Jag tittade på papprena men inget mer. Igår skrev jag på dem och med ens blev allt på riktigt. Precis så sa Martin när han stod med papprena i handen ”Nu är det på riktigt! Vi ska faktiskt gifta oss!” 

Klart det varit på riktigt förut också, men nu finns det lixom på papper. Så igår satte vi igång på riktigt med att hitta vigselförrättare då den vi hade i första hand har fått förhinder. Så nu letar vi febrilt. Vi vill ha någon som känner oss iaf lite och inte är helt okänd. Så ett par stycken är kontaktade, så får vi se. Jag har även mailat en förfrågan till platsen där vi vill gifta oss och se om vi får komma dit, men det känns osäkert.

Men papprena är påskriva och så länge Skatteverket inte hittar på att vi är syskon eller nåt så säger vi alltså snart JA till varandra. Nu är det på riktigt!