En riktig myshög

En riktig myshög

Kommentarer 0 kommentarer

Jag har läst så mycket spänningsromaner under sommaren, att jag behövde en rejäl portion mys. Så när vi drog iväg mot Strömstad och sedan Elmiamässan, packade jag med en massa mysböcker. Två tvättäkta feelgood, en historisk typ feelgood och en cosy crime.

Vissa böcker ser jag fram emot mer än andra. När Jenny Colgan kommer med en ny bok kastar jag mej över den, likaså med Natasha Lesters böcker. De här två har ett alldeles särskilt sätt att skriva och man vet vad man får. Trodde jag… Natasha lurade mej lite den här gången. Anna Lönnqvist har också blivit en favorit. Hon har en alldeles särskild penna, som jag gillar väldigt mycket.

Men vi börjar uppifrån som vanligt 🙂

Den första gång jag såg dig – Anna Lönnqvist

Feelgood går ju ut på att först bygga upp en mindre trevlig historia, för att sedan vända den till något betydligt mysigare. Så är det med den här boken. Mira spelar fiol i den fina orkestern, men sliter ut sin axel och är tvungen att vila från fiolspelandet. Då passar hon på att följa med sin italienska pojkvän hem till Italien. Resan blir inte riktigt som hon tänkt sej.

Boken hoppar tillbaka till hennes liv 14 år tidigare, när hon hängde ihop med hockeyspelaren William. Nu möter hon honom igen och deras gemensamma historia spelas upp. När hon stöter på William igen tvingas hon konfronteras med händelser och minnen hon sedan länge försökt att förtränga.

Det är en fin historia som författaren knåpat ihop. Det handlar om vänskap, kärlek, sårbarhet, förlåtelse och en massa annat. Känsligt skrivet, så det berör ordentligt. Himla bra helt enkelt!

Screenshot

Alix St Pierres Tre liv – Natasha Lester

Natasha Lester har skrivit en av mina favoritböcker, nämligen Den Franska fotografen. En fin berättelse om en ung kvinna som åker på fotouppdrag och samtidigt hittar sin bakgrund. Den här gången är boken lite annorlunda. Jag trodde det skulle vara ungefär samma ton i den här, men det var istället betydligt mer historia och en spännande berättelse om en kvinna som levt tre olika liv.

Året är 1943 och kriget rasar. Den unga Alix St. Pierre värvas som spion för de allierade, ett uppdrag hon är väldigt bra på. Efter kriget flyttar Alix till Paris för att börja ett nytt liv och får jobb på modehuset Christian Dior. Plötsligt dyker en person från hennes förflutna upp och Alix framtid hotas. Hon inser att hon måste göra något drastiskt om såren efter gamla oförrätter ska kunna läkas och rättvisa skipas.

Jag har läst lite om olika spioner och tycker det är både intressant och obehagligt på samma gång. Lester har gjort sin research, allt är mycket trovärdigt och känns autentiskt. Alix historia berör, man vill lixom att det ska gå bra för henne. Här blandas krigshistoria med vänskap, kärlek och svek, allt som behövs för en bra historia alltså.

Den lilla skolan på klippan – Jenny Colgan

Jenny Colgan. Vad säger man om henne? Den som läser feelgood vet mycket väl vem hon är. Vi hade faktiskt förmånen att lyssna på henne på Bokmässan förra året. Vilken härlig människa!

Detta är första delen i en serie om internatskolan Downey House, belägen på en klippa i Cornwall. Den är faktiskt utgiven förut, men under annat namn – för hon var inte säker på att någon skull vilja läsa den. Helt galet, boken är fantastisk!

Maggie, är ny lärare på flickskolan Downey House och fast besluten om att hon ska ingjuta hopp och framtidstro i sina elever. Hemma lämnar hon sin trygga, men ganska tråkiga sambo Stan. Hon är inte säker på att förhållande kommer att överleva på distans, men hoppas det. På pojkarnas internatskola finns läraren David, som hon möter på sina promenader och blir lite intresserad av.

På skolan finns bla eleven Simone som kommit in med hjälp av ett stipendie, hon har som mål är att jobba hårt och göra sina föräldrar stolta. Fliss vill inte alls gå på internatskola och hatar att vara så långt hemifrån. Medan Simone gör allt för att passa in gör Fliss allt för att ta sig därifrån. Precis som i alla Colgans böcker vävs flera olika historier samman. Här är vänskapen viktig, men hon belyser även rivalitet, svek och till sist kärlek, samt en och annan moralkaka. Jag älskar det!

Döden på chateau des Livres av Katarina Bivald

Detta är den andra delen i serien om författaren Berit Gardner som löser mord när hon egentligen borde skriva. Jag har inte läst den första, men det gjorde absolut ingenting – jag hängde med ändå.

Berit är i Frankrike för att undervisa på en skrivarkurs, men allt ställs på ända när kursens stjärna, en bästsäljande författare, mördas mitt framför ögonen på henne. Kommissarie Roche vid Lyonpolisen får händerna fulla med tjugo blivande författare som misstänkta. Inte nog med att alla är vana vid att hitta på saker, de ser också hela polisutredningen som en fantastisk möjlighet att göra research. Berit Gardner blir inblandad när hon lägger näsan lite för mycket i blöt och allt förvärras när ett andra mord begås.

Detta är en blandning av Agatha Christie och Morden i Midsumer. En liten dam som högst ofrivilligt blir inblandad, motarbetas av ovillig polis och sedan löser hela kviddevitten. Allt skrivet med en stor portion humor och värme, trots att det handlar om mord. Otroligt underhållande, jag ser fram emot fler delar om Berit Gardner.

Fyra mysiga böcker, jag kan rekommendera allihop!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Jag har fått nog!

Jag har fått nog!

Kommentarer 5 kommentarer

Varför är folk så elaka? Det skrivs nedlåtande kommentarer kors och tvärs. Snackas skit om folk man inte känner eller saker man inte har en aning om. Drevet går och folk tar skada. Jag har fått nog!

Jag och många andra utsätts då och då för tråkiga rykten, får elaka kommentarer i sociala medier eller konstiga blickar i verkliga livet. Jag har särskilt en person som tydligen stört sej på mej sedan första gången vi möttes. Hon visste ingenting om mej då och vet knappt något om mej idag. Ändå är det alltid pikar i form av mysko och väldigt elaka kommentarer. Jag har markerat att det inte är ok, ändå fortsätter hon.

Den här personen träffar jag kanske 1-2 gång om året, så det är egentligen ingen fara. Ändå stör det mej. Häromdagen hände det igen. Vi var på ett event för reseskribenter där hon såklart dök upp, trots att hon egentligen inte skriver något längre vad jag vet. Jag försökte undvika henne, satte mej längre bak osv. Men hon körde igång redan när vi ”checkade” in, då hon stod en bit ifrån och tittade oss. Martin fick en lott, det fick inte jag och frågade såklart efter en och fick svaret att det var en lott per publikation. Ok, då så, inget mer med det. Detta hörde hon såklart och konstaterade ”Mycket vill ha mer” med ett väldigt menande leende.

Jag försökte som sagt undvika henne, men hamnade såklart framför henne när vi skulle ta för oss av buffémiddagen. En av rätterna var redan slut och det kom en kommentar direkt ”jaha, så du har redan ätit upp alla mat. Det var ju rätt självklart”. Detta sagt med ett rått skratt. Samtidigt tar hon över det samtal jag redan har med en vän i kön och tränger sej mellan oss för att verkligen stänga ute mej. Härskartekniker at its best lixom.

Jag är inte rädd för att säga ifrån, men väljer mina tillfällen. Alla vet att hon är så här, så egentligen behöver det inte markeras så mycket. Hon själv har ingen social kompetens alls, att säga till henne där och då hade bara skapat en konflikt som blivit obehaglig för arrangören. Det vill inte jag vara orsak till. Dessutom är hon rätt bra på att göra bort sej på egen hand på olika sätt. Det gjorde hon även denna kväll, utan någon som helst hjälp.

Men det som stör mej är alla dessa människor som på olika sätt använder härskartekniker för att trycka ner folk. Varför? De vinner ju ingenting på att bete sej så. I just detta fall görs allt synligt, men oftast är det ju anonyma kommentarer på bloggen eller påhittade profiler på sociala medier. Jag råkar inte ut för det jätteofta, men det händer. Särskilt på youtube, som verkar locka flest tråkmånsar. Det stör mej också att så många bara ser på, utan att göra något.

Vår vän ”Husbils-Annika” har varit rejält drabbad senaste veckan. Hon la upp en grej om vårt ansvar som campare, särskilt när vi fricampar och att hon börjat säga till när hon ser att någon gör fel. Detta för att det inte ska komma fler förbud mot sk fricamping. Och hon får så mycket skit för detta. ”Vem tror du att du är?”, ”Sköt dej själv och skit i andra”, ”Lägg dej inte i” och en massa mer eller mindre elaka och tom hotfulla kommentarer kan man läsa i hennes flöde. De flesta anonyma såklart. Här snackar vi om en liten söt dam som kan reglerna och bara vill kunna fortsätta sitt fria liv i husbilen. Varför är folk så elaka?

Jag blir både orolig och uppgiven. Att vara arg och elak kan ingen må bra av. Det tar energi, det vet väl alla som blivit rejält förbannade. Man är ju helt slut efteråt. Att då gå runt och vara konstant arg måste ju vara otroligt energikrävande. Varför måste man dessutom skriva det man tänker? Som Stampes mamma sa: Har man inget snällt att säga kan man vara tyst.

Å det blir bara värre. Folk verkar må väldigt dåligt. Vad kan vi göra åt det? Självklart ska man säga ifrån när man blir dåligt behandlad, men ibland kanske det inte är läge. Jag tror på civilkurage, att säga till åt varandra. När jag ser att Annika blir dåligt behandlad måste jag steppa upp och säga ifrån för hennes skull. Precis som jag önskar att någon gör det för min. Men alla vågar ju inte och ibland fattar man inte vad som händer förrän efteråt.

Men det är inte ok att behandla någon illa! Det måste vi ha med oss. Alltid. En elak eller ironisk kommentar kan ta mer skada än vi någonsin kan tro. Blir de många kanske vederbörande börjar tro på dem. Självkänslan slipas långsamt ner och med den rasar snart även självförtroendet. Detta kan bli förödande.

Vi måste bli snällare! Mot varandra och mot oss själva. Det är min fasta övertygelse. Vi måste sprida kärlek som konfetti och ta hand om varandra. Stötta. Hjälpa. Hat och elakheter får aldrig vinna, kärlek och vänlighet ska alltid ha överhanden. Det börjar med oss själva. Där vi står. Å vi måste hjälpas åt med detta.

Är ni med? Vad kan just du göra för att bidra till ett vänligare samhälle? Vågar ni säga ifrån?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi har bokat resa!

Vi har bokat resa!

Kommentarer 6 kommentarer

I slutet av sommaren brukar vi börja titta på vinterresa. I år ville vi försöka komma till Gambia igen, då Apollo börjat med resor dit. Men hur vi än vände och vred på det, så skulle det bli för dyrt… jäkla skit.

I januari brukar vi ha semester på ”vårt vis”. Det innebär att vi jobbar kanske 1 timma om dagen. För oss är det semester, även om det låter konstigt i andras ögon. Men håller man på med sociala medier och är sk digital kreatör håller man lixom på jämt – iaf de flesta av oss. Det mesta på magasinet Du i Fokus kan jag förinställa, men här på bloggen vill jag ha lite av det som är aktuellt och det jag gör just nu. Å det gör mej ingenting, så här har jag haft det i 18 år. Jag är van 🙂

Kraven för vår vinterresa ska vara värme och bra pris, gärna all inclusive så vi bara kan sätta oss vid dukat bord och inte behöva bry oss. Charter brukar alltså bli alternativet, just för att det är bekvämast. Men vi är inte fast på hotellet ändå, om ni tror det. Vi är nog mer rörliga än många andra och ger oss ut på en hel del upptäcktsfärder under resans gång. Så blir det även den här gången, även om vi åker till en plats som är välbekant för oss.

Det blir nämligen Egypten. Igen. Efter en massa letande och resonerande kom vi fram till att det är enklast och billigast, då vi vill spara pengarna till en större resa till vår 10-åringa bröllopsdag. Det har blivit väldigt dyrt att resa, vi vill ha varmt och lugnt – men inte betala 50 000 för ett par veckor. Efter att ha jämfört olika resor landade vi på Makadi Bay strax söder om Hurghada. En plats vi hört massor om och iaf tänkt besöka någon gång. Varför inte nu?

Här ovan ser ni bilder från förra årets resa till Hurghada.

Återigen har vi hittat ett sk vuxenhotell, utan barn och utan underhållning. Bara lugn och ro. Vi tryckte på bokaknappen och delade vårt beslut på facebook. Vi har ju fått en massa nya roliga bekantskaper på senaste åren och tänkte att någon kanske ville följa med. Å det gjorde det. Våra husbilsvänner Helene och Krister ville också hänga på. Så himla roligt!

Vi har aldrig reste med vänner förut, bara med familjen – så detta blir väldigt spännande. Å nu när de följer med och det är deras första gången i Egypten, måste vi ju åka till Kairo och se pyramiderna. Jag älskar Kairos galna kaos och härliga atmosfär och vill gärna visa upp den lite annorlunda huvudstaden för dem. Vi stannar två veckor, medan vännerna bara är med första veckan. De kommer ha sån ångest när de lämnar oss, men har jobb hemma som hindrar dem från att vara med hela tiden.

Så nu planerar vi för fullt. De fixar pass och vaccinationer, medan vi letar efter någon som kan ta oss till Kairo och hänga med oss där. Det är en utflykt på ett dygn ungefär, bara vägen dit tar 6-7 timmar. En fantastisk resa genom öknen medan man ser solen gå upp. Det brukar vara helt magisk. Det är 10 år sedan vi var i Kairo senast, så det blir kul att komma dit igen. Såklart blir det film från besöket vid pyramiderna!

Vi åker 1 januari, tidigt på morgonen – så det blir till att fira nyår tillsammans innan vi drar till Arlanda. Det ska bli så kul och spännande. Man undrar ju lite om de kommer att älska Egypten lika mycket som vi gör. Hoppas det 😛

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Svenska Revyn och Dreamgirls

Svenska Revyn och Dreamgirls

Kommentarer 2 kommentarer

Höst innebär teater. Medan vi var på mässa i Jönköping hade två teatrar premiärer som vi alltså missade. Det var Svenska Revyn på Scalateatern och Dreamgirls på Chinateatern, dem såg vi ikapp förra veckan. Jag blir sällan stum, men nu hände det.

Jag tycker om att skratta och jag älskar musikaler, att se både revy och musikal på en och samma vecka är alltså inte dumt alls i mitt tycke. En bra start på hösten kan man väl säga. Eftersom vi missat premiärerna behövde vi inte ha några kameror med oss, utan hade lyxen att komma bara några minuter innan föreställningarna började och glida ner i stolarna för att njuta. Men det är ju ett jobb, vi ska ju titta kritiskt för att recensera, så koppla av gör vi inte om ni trodde det.

Det började alltså i onsdags då vi såg Svenska Revyn på Scalateatern. Den börjar redan 18.30, vilket är lyx. Då kommer man ju hem hyfsat tidigt och kan skriva recensionen direkt, utan att stupa av trötthet. Fast inte när föreställningen är tre timmar… vilket denna var. Tre timmar i en väldigt varm salong, helt utan syre. Hjärnan var mos på slutet.

Om jag säger Henrik Dorsin, Vanna Rosenberg och Johan Ulveson, så fattar ni kanske på ett ungefär vilken slags humor vi pratar om. Henrik älskar ju kupletter och historia och sätter sina kollegor i jobb kan man väl säga. Här avhandlas enkelt sagt en hel del av Sveriges historia, kungar genom åren, lite politik, dialekter och allsång.

Det är roligt, jag blir definitivt road och får skratta – men alldeles för långt. Henrik Dorsin är skicklig, Vanna Rosenberg är en fantastisk sångerska och Johan Ulveson är något av det roligaste som just nu går i ett par skor. Så är det bara. Här är recensionen från Svenska Revyn.

Dagen efter var det dax för en bokrelease, den ska jag skriva om separat. På fredagen gick vi på teater igen, nu var det dax för Dreamgirls. Ända sedan jag fick veta att den skulle komma och särskilt sedan jag fick veta att Laila Adele skulle vara med har jag sett fram emot detta orimligt mycket. Det är ju så spännande när en bekant äntligen får en huvudroll och chansen att äntligen visa upp sin talang. Jag var rätt säker på att detta skulle tända hennes alldeles egna strålkastare. Å så blev det!!!

När vi kom in i salongen visade det sej att vi var fler som missat premiären, där var några bekanta i publiken som hälsa glatt. Ridån gick upp och vi slängdes direkt in i en talangtävling där Laila, Janice och Mary kommer in som Deena, Effie och Lorrel. Allt är hyfsat lugnt fram till strax före pausen, då får Laila sitt första stora solo och tänder den där strålkastaren som jag pratade om tidigare. Publiken sitter först som tända ljus, innan de ställer sej upp och jublar. Helt galet. Stående ovationer mitt i en förställning är väldigt ovanligt. Laila får tre stycken!

Laila och jag lärde känna varandra 2017 då jag tog en bild av henne på Gröna Lund som hon såg och vi började prata. Sedan har åren gått, vi har bla sett henne i shower som Tomas Ledins sidekick och som röst i tecknade filmer. Alltid lika proffsig, ödmjuk och varm – men det stora genombrottet har låtit vänta på sej. Tills nu. Nu har hennes alldeles egna strålkastare tänts och den kommer inte att slockna. Jag satt där i teatersalongen och var stolt som en tupp, att få se henne där på scenen. Stråla av lycka. Vi är alltså inte ens släkt – ändå är jag så stolt över henne.

Publiken var som galen efteråt. Jag var helt utmattad. Efter första solot var jag knockad och skrev genast ett meddelande till henne. ”Satan så bra”, det var också det som sedan stod i recensionen. Den kan ni läsa här. Jag trodde hon skulle vara helt slut efter föreställningen, så jag frågade inte ens om vi kunde ses – men där stod hon när vi kom ut ur salongen. Lite trött såklart, ändå energifylld och lycklig. Hon gör det hon älskar och hon har äntligen slagit igenom. Jag är så glad för hennes skulle och att få vara med på hennes resa.

Dreamgirls kommer att spelas på Chinateatern ända fram till slutet av januari. Här finna alltså chansen för er att köpa en riktigt bra julklapp till era nära och kära. En upplevelse är den absolut bästa presenten i mina ögon, en teaterupplevelse är väldigt fint både att ge bort och att få. Så gör det!

Nu laddar vi om för mer teater, den här veckan blir det faktiskt en premiär också. Häng med på min instagram så ser ni vad jag hittar på @marlenerinda 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Nu är Hamberg i farten igen!

Nu är Hamberg i farten igen!

Kommentarer 0 kommentarer

Efter två månader ute på rull kom vi alltså hem några par dagar i augusti. Då låg det några härliga böcker och väntade på mej! Äntligen har Emma Hamberg kommit med en ny bok och den kommer lixom lite som ett paket med en kokbok. Låter kanske kryptiskt, men ni kommer snart att förstå.

Det som vi boknördar kallar bokpost är nog det bästa som finns. Ibland hör man när brevbäraren kommer och det lixom dunkar till i brevlådan, då vet man att där ligger en ny bok. Så skyndar man sej snabbt ut för att hämta den. När man kommer hem efter en resa ligger där ofta fler böcker, det är som julafton!

I den här högen ligger både nytt och gammalt. Emmas bok samt kokboken är nästan pinfärska, även Lee Christiernssons. Däremot är Stefan Ahnhems från förra året, eller nåt… men den var jag ju tvungen att vänta med tills jag läst serien och det gjorde jag ju under resan.

Men vi börja uppifrån som vanligt:

För alltid Lee – Lee Christiernsson

Ni som hängt med ett tag i mina boktips vet att jag älskar biografier. Det är som julafton varje gång jag får öppna en bok som något skrivit om sitt liv. Jag tycker det är så otroligt modigt att skriva en bok om sej själv, tänk om ingen vill läsa lixom… 😛

När Snickar-Björn kom ut som Lee, var det nog många som undrade en hel del och ville veta mer. Så att den boken skulle sälja var såklart rätt självklart. Jag tog mej an boken med stor nyfikenhet, men även med stor ödmjukhet. Att gå från man till kvinna är ju inget man gör bara sådär, det kräver massor med mod och beslutsamhet. Att sen skriva en bok om processen och få orden rätt kan vara rätt knepigt, men jag tycker att Lee lyckats väldigt bra.

Här berättas hela processen från tanke till hur allt är idag. Läsaren får följa med långt in i skallen på Björn/Lee men även till psykologen och läkaren. Vi får vara med vid första makeupen, ta del av familjens reaktioner och en massa annat. Det är så oerhört fint och känslosamt skrivet att jag som läser känner mej faktiskt lite exklusivt inbjuden att få vara med på resan. En jättefin bok helt enkelt.

En helt annan historia – Stefan Ahnhem

Efter att ha plöjt hela Ahnhems serier och Fabian Risk under sommaren, var jag ju tvungen att fortsätta med den fristående fortsättningen. När jag ändå höll på lixom. Medan serien handlar om Fabian Risk, är detta en spinoff och handlar istället om hans fd kollega Malin Rehnberg.

Rhenberg har fått en ny chef som hon inte riktigt är i synk med. Hon har det dessutom lite trassligt på hemmafronten. När en känd livsstilsbloggare hittas mördad i en svit på ett av Stockholms finare hotell ställs allt på sin spets, både på jobbet och hemma.

Stefan Ahnhems böcker är så otroligt bra. Intrigerna är intelligent skrivna och det är inte förrän alldeles i slutet som man fattar hur allt hänger ihop. Så är det även den här gången och jag hoppas att det blir fler böcker om Malin. Jag vet att han redan skrivit en ny bok, den ligger här hemma – men den handlar om något helt annat.

Kärlekens Idioter – Emma Hamberg

Toklas kokbok – Alice B Toklas

Jag älskar Emma Hambergs böcker, så är det bara. De är hjärtliga, varma och roliga. Så även denna, även om den var lite seg till en början. Jag trodde det var något fel på mej när jag inte fick riktigt samma läslust som jag brukar få, men det är tydligen fler som upplevt samma sak. Man är lixom van vid att fastna vid första raden och sedan vara helt förlorad i boken tills den är slut. Men så var det inte den här gången. Det tog några kapitel att fastna, men sen så!

Det handlar om Simona, JP och Gertrud – tre helt olika personer som har sina egna sätt att överleva. Simona skriver listor på allt hon vill komma ihåg och allt hon måste förtränga.  JPs liv har alltid kretsat kring de stora historierna. Men nu är det dags för honom möta sin egen. Gertrud läser böcker på heltid och umgås bara med sin själsfrände sedan 70 år tillbaka: kastanjeträdet Alice B Toklas.

Trädet är döpt efter en rätt excentrisk kvinna som föddes på 1800-talet. Hon skrev en annorlunda kokbok, som Emma nämner i boken flera gånger och även har varit med att uppdatera. Den ska man alltså också kolla in när man läser boken, det lagas nämligen en mängd roliga rätter ur den.

”Kärlekens idioter” är en saga om några människor som tror de vet precis hur de ska rädda sig själva. Men när Gertruds kastanjeträd försvinner spårlöst, helt utan logiska förklaringar, korsas deras vägar för att aldrig bli desamma igen. Kontroller tappas, 30 000 böcker dyker upp, nycklar till gömda portar upptäcks och hjärtan börjar slå så högt att marken i Lilla Bävan skakar. 

Även om början är lite seg så är resten av boken precis lika hjärtlig, varm och rolig som man är van vid. Precis som vanligt handlar det en hel del om starka kvinnor som går sin egen väg, på sitt alldeles egna sätt. Jag kan tänka mej att den är ännu bättre om man lyssnar på den, med Emma själv som inläsare.


Fyra helt annorlunda böcker alltså, allt från biografi till kokbok. Alla läsvärda på sitt eget sätt. Efter att ha läst Emmas bok är jag extra pepp på att se ”Je m appelle Agneta” som har premiär som teater på torsdag. Jag älskade den boken och är så nyfiken på hur föreställningen ska bli och även på Martins reaktion, han har inte läst den. Vi kommer att vara där med både kamera och filmkamera och hoppas såklart få ett snack med Emma också. Vi får väl se om vi lyckas 🙂

I helgen är det även dax för bokmässa, men vi kommer inte att vara där i år. Vi får nöja oss med att läsa böcker och gå på teater istället. Det är helt ok det med.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 39

Matsedel v 39

Kommentarer 2 kommentarer

Nu är det bara drygt tre månader kvar av 2024. Tiden går så otroligt snabbt! Tänk att vi för ett par år sedan, precis hade tagit oss ur pandemin och suttit instängda i nästan två år. Det känns som en evighet sedan.

För två år sedan tog stressen över helt och jag blev faktiskt sjuk av stress. Min sköldkörtel strejkade och mycket annat i kroppen sa också ifrån, saker som jag fortfarande inte fått ordning på helt än. Jag mår betydligt bättre psykisk nu, nästan helt bra faktiskt, men kroppen är det fortfarande ingen ordning med. Den har tagit för stor skada.

Jag är konstant trött, samlar på mej vätska och funkar lixom inte som jag ska. Jag gick upp några kilo när det var som värst och dem bråkar jag med nu. Ett hekto i taget, här snackar vi minsann inga stora siffror inte. Stress är faktiskt livsfarligt och skadar mycket mer än man kan tro. Så gör vad ni kan för att ta bort stressen ur ert liv.

Vi gör så gott vi kan med vila, återhämtning, mat, promenader och träning. Oftast måste jag sova många timmar på nätterna och ibland en stund på dagen för att ens fungera hyfsat. Så vi planerar vår mat, fyller frysen med matlådor, planerar kommande resor och försöker att få frisk luft och sol på näsan. Sånt gör att vi ändå orkar en hel del 🙂

Planering is da shit! Och den är extra viktig när man inte mår helt ok. Ni vet väl att det finns över 600 färdiga veckomenyer här på bloggen? Ni hittar dem HÄR. Och det finns mer än 700 recept med uträknade Points på Du i Fokus? Ni hittar dem HÄR.

Här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för viktväktare)

Måndag: Morotsplättar (7 P/port)

Tisdag: Superenkel lax med limesås (3 P/port, plus potatis)

Onsdag: Pastagratäng med skinka och tomater (54 P för hela gratängen)

Torsdag: Cannelloni med kasslerfyllning (2 P/rulle)

Fredag: Bakad potatis med räkröra (0 P för räkröran, lägg till för potatis)

Lördag: Kycklinggyros med tzatziki (1 P/port, plus tillbehör)

Söndag: Makaronilåda (30 P för hela)

Den här veckan vill jag slå ett extra slag för cannellonin. Gör en hel plåt på en gång och portionera sedan i matlådor. Samma sak med laxen, pastagratängen och makaronilådan som är kanon att göra en stor sats av. Kanonbra matlådemat! Fler rätter som funkar i matlådan hittar ni HÄR .

Ha en riktigt härlig vecka nu och ta hand om er!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hemma igen, sådärkul…

Hemma igen, sådärkul…

Kommentarer 6 kommentarer

Efter en vecka på en mässcamping tillsammans med 3000 andra ekipage, kändes det nödvändigt att ta en natt helt ensamma. Så på vägen hem från Jönköping tog vi en sista natt på den nya ställplatsen i Norrköpings hamn. Ett smart drag!

Den här gången var vi bara ute 17-18 dagar, det känns inte alls länge numera. Att bara åka ut fredag -söndag, som de flesta gör, känns nästan helt otänkbart. Vi vill vara ute längre, minst en långhelg – men helst mer. Och eftersom vi kan jobba från bilen, så gör vi ju lite som vi vill. Alltså bestämde vi oss för att ta ytterligare en natt ute på rull, innan vi åkte hem. Vi behövde lugnet och att bara få vara ifred. Att umgås konstant med tusentals mässbesökare under så många dagar, frestar på även om det är väldigt roligt.

Där var gott om plats på ställplatsen när vi seglade in vid 17-tiden på söndagkvällen. Vi var helt slut och skulle egentligen suttit och jobbat lite, men det blev en tv-kväll för första gången på flera veckor. Vi har en kompis som är med i The Floor och ville titta ikapp för att hänga med i snacket om programmet. Men vi däckade rätt snabbt.

På måndagmorgonen gick Martin upp och jobbade som vanligt vid 6, medan jag sov ett par timmar till. Det bästa som finns är att vakna i husbilen, men lite deppigt är det när man vet att det är sista gången på ett tag. Nu har vi massor att göra och bilen ska in på verkstan.

Direkt efter frukost kröp jag därför upp i sängen igen och läste klart en bok. Medan Martin satt i ”kontoret” fram, så satt jag i ”kontoret” bak. Eller… jag satt inte, jag låg 😛

Strax efter lunch packade vi ihop oss och körde resten av vägen hem. Med det obligatoriska stoppet på Ica Maxi i Alby. Vi har ju ingen liten bil längre, då gäller det att passa på att handla stort när man ändå åker förbi. Sen var det bara att fortsätta resten av vägen hem, lika tråkigt varje gång. För hemma är det en massa krav som vi inte har ute på rull.

Direkt såg jag hur gräset växt, hur ogräset tagit över rabatterna och hur hög häcken runt huset blivit. Juhupp… bara att ta tag i så fort vi hinner alltså. Inne var det inte bättre, fönstren är skitiga, nu när bilen ska in på service är vardagsrummet belamrat med husbilsgrejer och överallt står grejer som ska säljas på loppis. Det är sååå rörigt 🙁

Medan Martin packade ur det sista ur bilen, körde jag igång första maskinen tvätt. Vi har ju inte kunnat tvätta den här gången, så där var smutstvätt från nästan tre veckor. Plus lakan och handdukar. Mycket enklare när man kan tvätta på vägen och kommer hem med nästan tom tvättpåse. Jaja, sånt är livet.

Under tiden vi varit borta har vi missat en del grejer, bla två premiärer. Så nu var det dax att titta lite noggrannare i kalendern och lägga upp kommande veckor. Vi kom hem på måndagen, tisdagen var lugn… sen körde det igång. Direkt på onsdagen skulle vi se Svenska Revyn på Scalateatern, på torsdagen var det en spännande bokrelease och idag ska vi se Dreamgirls på Chinateatern. Jätteroligt såklart, men lite stressigt när man haft det så lugnt i flera månader. Dessutom har det varit tandläkarbesök också som inte är alls så kul, men måste göras.

Vi kom iaf igång direkt med våra promenader, det är ett väldigt smart sätt att smita undan städning.

Så nu har jag suttit i röran runt mitt skrivbord i vardagsrummet och försökt att ignorera alla grejer som ligger här. Det ska vi ta tag i under helgen. Då ska trädgården fixas för vintern, gräsklipparen ställas undan och sommarmöblerna plockas bort. Sen ska vi ta tag i eländet inne, röja och tvätta fönster.

Ni fattar varför jag vill bo i husbilen va? Där finns ingen trädgård, iaf inte som man måste sköta och det tar 5 minuter att storstäda inne. Kraven är betydligt färre, allt är så mycket enklare. Men men… nu är det som det är.

Dax att snygga till sej, stänga dörren till eländet och gå på teater. Det är mycket roligare än att städa och klippa gräset 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Har pratat mej hes – men haft så kul!

Har pratat mej hes – men haft så kul!

Kommentarer 6 kommentarer

Veckan på Elmiamässan är över. Fem dagar med mer än 35 000 besökare, jag har inte ens träffat 2% av dem – men är helt slut. Massor med härliga möten som gett energi, men tagit min röst 😛

Mässan började alltså i onsdags, en vecka sedan redan! Helt galet vad tiden går fort. Sedan dess har det gått i ett. Vår Influencerhörna har varit öppen 10-18 varje dag, utom söndagen då vi hade stängt för att hinna gå runt själva.

Hit har folk kommit för att sitta ner, prata lite, ladda telefonen och få hjälp med olika grejer på sociala medier. Vi har hjälpt till med allt från att byta namn på instagram till att publicera någons första film på youtube. Det är en ära att få förtroendet att göra detta och så himla kul att få hjälpa folk framåt!

Varje dag har vi haft ett stort vinstregn med jättefina priset. Sisådär tio glada vinnare har gått från hörnan varje eftermiddag. Lite att rodda med, men också himla kul att se hur glada alla blivit. Vi har även pratat med olika företag, satt dem in i de regler som gäller för samarbeten och lite annat smått och gott. Vi har alltså gjort en himla massa olika grejer, men främst har vi träffat och pratat med alldeles fantastiska människor som älskar camping. Och vi har haft en livesändning med info från mässan och intervjuer med några som var där. Den kan ni se här nedanför.

Å när dagen varit slut har de gemensamma kvällsmiddagarna tagit vid. Vi är några som samlats vid vår bil, bla våra vänner Helene och Krister Berggren som vi träffar lite då och då och arrangerar nästa husbilsträff med. Men även Anne och Stefan som vi firade midsommar med och ska fira nästa midsommar med också, samt Agneta och Markku som vi träffar alldeles för sällan. Samtliga är himla mysiga och hjärtliga människor som bjuder på sej själva. Och alla har även egna Youtube-kanaler, klicka på deras namn så hittar ni kanalerna.

S

Efter den långa mässdagen har vi alltså ätit middag tillsammans och sedan suttit och pratat till sent. Det har inte blivit jättemycket sömn, men väldigt mycket kvalitetstid med härliga vänner. För så är det verkligen, detta är vänner som vi fått tack vare våra husbilar. Ingen av oss har nog något större nätverk av vänner, men nu har vi hittat varandra. Å det känns så himla fint!

Varje morgon har vi sprungit runt och filmat de olika hallarna, på lördagen blev vi intervjuade av vår egen redaktör till campingtidning vi skriver för och på söndagen kunde vi titta runt på mässan lite mer för vår egen skull. Då pratade vi med olika utställare, roddade samarbeten och tackade våra sponsorer till lotterierna.

Vi träffade även mässans ledningsgrupp som konstaterade att vår hörna är en bra grej och att de vill fortsätta utveckla den. Sverige är unikt vad det gäller influencers inom camping och vi är ju dessutom lite äldre än andra influerare. Många av oss är 55+ och har följare som är minst lika gamla och äldre.

Nog för att det finns många digitala kreatörer som är långt mycket större än vad vi är, men våra följare är en köpstark skara med tid, nyfikenhet och tjockare plånbok än de som kanske följer våra yngre kollegor. Detta börjar företagen att upptäcka och då måste även de utbildas i vad som gäller vid samarbeten. Att det inte är ok att betala med produkter, utan det ska skickas faktura på belopp som går att betala räkningar med.

Det är nämligen så att om man gör ett samarbete mot en produkt, så måste man betala skatt på produkten och då har man ju faktiskt betalat för att göra reklam. Det kan vara ok om det är något man ändå tänkt att köpa, men hur många yoga-byxor eller väskor kan man ha lixom…? Tänk på detta du som funderar på att samarbeta med ett företag. Du ska ha betalt för det jobb du faktiskt gör. Skatt ska betalas och skatteverket granskar fler och fler av oss digitala kreatörer – så gör rätt!

På söndagen landade vi faktiskt ett samarbete, vilket får ni se snart. Det händer inte särskilt ofta eftersom jag inte orkar jiddra med priser och sånt. Det krävs säkert 20 mail innan man kommer överens och bara en förfrågan av kanske 100 ger ett samarbete. Många frågar, men vill inte betala. Men nu gick det alltså i lås, tjoho!

I övrigt tittade vi på det vi skulle, sa bye bye och lämnade mässan. Väldigt trötta, men även tacksamma och nöjda. Å den här gången vet vi ju att vi kommer tillbaka nästa höst, vi behöver inte vänta på besked och fundera.

Här nedan kan ni se hur mässan såg ut i år.

10-14 september 2025 är vi tillbaka på Elmias mässcamping och vår hörna. Då kanske ni också är där? Det skulle vara väldigt kul!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 38 – lättlagat

Matsedel v 38 – lättlagat

Kommentarer 0 kommentarer

Nu börjar det bli höst på riktigt, årstiden som många älskar men som jag avskyr. Nu gäller det verkligen att jag följer mina rutiner så att jag inte stänger in mej och bara ligger på soffan. För det är det jag helst skulle vilja göra när tempen går under 20+.

Så nu får pannbenet jobba. Promenaderna ska tas, träningen ska göras – finns inga undantag förutom sjukdom. Å riktigt dåligt väder, för då går jag bara inte ut! Kom nu inte dragandes med det där ”det finns inget dåligt väder”, för det finns det visst!

När kylan kommer och vädret slår om får jag ofta väldigt ont i kroppen och fryser inifrån. Det är svårt att beskriva, men det enda som då hjälper är att ligga fullt påklädd under ett tjockt täcke med värmedynan påslagen på max.

Några av er med fibromyalgi vet hur det kan vara… Men man får kämpa på och försöka göra det som är bäst för en och för mej brukar det vara att träna.

Äta bör man, så här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för viktväktare)

Måndag: Falska köttbullar (2 P/port, plus pasta)

Tisdag: Lax med broccolipuré (2 P för all puré)

Onsdag: Gratinerad kassler med vitlöksröra  (4 P/port, plus potatis)

Torsdag: Kyckling och broccoli i grönpepparsås (3 P/port, plus pasta)

Fredag: Snabblagade curryräkor (1 P/port, plus pasta)

Lördag: Fläskfilégryta med granatäpple (7 P/port, plus ris)

Söndag: Pad Thai (7 P/port)

Lättlagat och gott kan man väl säga är veckans tema. De falska köttbullarna och Broccolipurén måste ni testa. Kasslern och fläskfilégrytan passar även till fest. Curryräkorna är kanon och vem gillar inte Pad Thai? Hoppas något ska locka er att våga prova, berätta gärna vad ni tycker 😉

Skulle ni lägga upp någon av våra rätter på instagram så får ni väldigt gärna tagga @marlenerinda så jag ser vad ni gör. Det är så roligt att se era uppläggningar.

Ha en fin vecka!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Halvvägs in i Elmiamässan

Halvvägs in i Elmiamässan

Kommentarer 6 kommentarer

I onsdags körde Elmia Husvagn Husbil igång. Den gigantiska mässan för oss som har ett liv på hjul. Drygt 30 000 besökare ska passera under fem dagar. Några tusen av dem ska vi prata med och jag har redan tappat rösten…

För tre år sedan var vi ett gäng som samlades i en soffgrupp, där vi satt för att träffas och uppdatera våra sociala medier. Vi blev så många att mässan kom och frågade vilka vi var. Så förra året hade de fixa en hörna åt oss, där vi fick uppdraget att hålla ordning. Det var sååå roligt och blev väldigt lyckat.

I år är vi tillbaka. Vår hörna är flyttad och har fått ett betydligt större område. Här får digitala kreatörer skriva upp sej för träfftider, så att deras följare enkelt kan komma och träffa dem. Vem som helst är välkommen hit för att ladda telefonen, vila fötterna, få tips och råd om sociala medier och blogg mm eller bara chilla och snacka skit. Å det är så himla kul att träffa alla!

Det händer massor här! Vi är tre par som har samarbete med Elmiamässan, Helena och Peter från FreedomTravel och Carina och Håkan från Husbilsresor och Äventyr. FreedomTravel har sitt destinationstorg med roliga och intressanta resmål. Ni hittar dem i Lobby Syd, vid C-hallens entré. De har också föreläsningar om olika ämnen.

Precis som Carina och Håkan, som föreläser om bla vintercamping, men kan ungefär allt om husbilslivet Särskilt för dem som önskar ett aktivt friluftsliv. De är även experter på allt som handlar om Dalarna och vi hälsade faktiskt på dem när vi var där i somras. Så vill ni veta mer om dalarna och ett aktivt campingliv är det em ni ska ha kolla på.

I vår hörna samlas både digitala kreatörer och följare. Vi pratar konstant med folk mellan 10-18 och är helt slut på kvällarna. Man somnar snabbt, minst sagt. Vi är alltså halvvägs in i mässan. Vi har träffat mängder med härliga människor och har en massa nya intryck att smälta. Det är så himla roligt!!

Är ni här så är på mässan så är det kl 14 ni ska lägga på minnet, då har vi ett stort vinstregn med massor av fina priser. Så det ska jag rodda med nu. Klockan är 13.40 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Sista sommarkänslan

Sista sommarkänslan

Kommentarer 4 kommentarer

Målet för den här turen var Elmiamässan, men än var det ett par dagar kvar innan vi skulle vara där. Alltså passade vi på att överraska ett par vänner och njuta av sista sommarvärmen.

På vägen från Strömstad gjorde vi ett snabbt besök hos husbilskompisar i Falkenberg som återigen hjälpte oss med vissa förbättringar av husbilen. Efter det blev det ett par timmar på Ullared, innan vi drog vidare mot Småland och ställplatsen Kattugglan. Här har vi varit ett par gånger tidigare och även firat midsommar ett år. Ägarna Ica och Fredrik har blivit goda vänner som vi gärna åker förbi då och då och säger hej till.

Nu sa vi ingenting förväg, ställde oss bara på ställplatsen och skickade betalningen via swish med meddelandet ”Hej hej, Jikitas är här nu”. Det tog inte många minuter förrän de dök upp och sen satt vi och pratade långt in på natten. Det var varmt och skönt, vi satt ute i shorts och t-shirt till sent, så härligt.

Dagen därpå körde vi vidare, sista dagen innan vi skulle installera oss på mässan. Den här gången drog vi åt handbromsen mellan Jönköping och Tenhult. Vädret var återigen härligt, vi fick en fin solnedgång och satt ute länge. Att det var sista kvällen med riktigt fint väder visste vi såklart inte säkert, men man såg ju på väderrapporten att svalare temperaturer var på ingång.

Å så var det också. På måndagen var det 10 grader svalare och på tisdagen ännu kallare. Vi körde den korta biten till Elmia och hann precis ställa oss på plats och ta lunch, innan det började regna. Sen kom blåsten, jäklar vad det blåste. Skulle vi få en mässa med dåligt väder? Så himla tråkigt…

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Strömstad, räkor och solnedgång

Strömstad, räkor och solnedgång

Kommentarer 5 kommentarer

Vi tog oss till Strömstad där vi hade en plats bokad för hela veckan. Här stod vi högt upp på ett berg med en fantastisk utsikt över hela staden. Den absolut häftigaste camping jag någonsin bott på!

Martin var inte jättepigg när vi skulle flytta oss från Grebbestad till Strömstad, men det vara bara en halvtimmas körning så det gick bra ändå. Vi kom till First Camp City – Strömstad på eftermiddagen, checkade in och började leta efter vår plats. Hela campingen är på ett berg, där går små vägar i kringelikrokar hela vägen upp. Å där högst upp, var vår plats. Så häftigt!

Jag har sett bilder från campingen och tänkt att en dag ska vi också åka dit. Och då ska vi ha den bästa platsen. Å så blev det! Mitt i raden längst fram på kanten, kan verka lite läskigt – men det var bara häftigt. Här har man en egen altan, med gott om plats och vi skulle alltså stå här i fyra dagar och jobba. Det såg vi verkligen fram emot mot. Fast Martin var faktiskt sjuk hela veckan tråkigt nog.

Tisdagen och onsdagen var lite halvtråkigt väder. Martin sov mest medan jag jobbade undan så mycket jag kunde. Här var lugnt och skönt, så han kunde sova ostört och sitta ute lite då och då när han orkade och vart efter han mådde bättre. Jag satt ofta och bara tittade ut genom fönstret, den utsikten tröttnar man lixom inte på.

Första morgonen såg vi en ambulanshelikopter som hämtade någon från Sjöräddningens båt. Nästa morgon såg vi ambulansen göra detsamma. Genast börjar jag fundera på livet ute på öarna, det kan inte alltid vara så lätt. Nu har vi såklart inte en aning om vad som hänt, men att bli sjuk eller föda barn kan ju bli lite krångligt om man bor på en ö.

Jag fick iaf till både jobb och träning där uppe på berget och i slutet av veckan mådde den käre maken tillräckligt bra för att ta en promenad ner på byn. Väl nere vid foten av vårt berg, såg vi hur högt det faktiskt är. Bilarna ser ju jättesmå ut!

Målet var att antingen äta en skaldjurstallrik eller köpa färska räkor, för det är ju ett måste när man är på Västkusten. Det blev att köpa räkor och ta med tillbaka till bilen. Vädret var perfekt, så vi dukade upp på vår altan och medan vi åt gick solen ner och bjöd på en helt magisk solnedgång.

Jag har sällan upplevt en mer perfekt kväll faktiskt. Iaf inte i Sverige. Ni ser ju själva på bilderna. Visst är et vackert? Vi satt i flera timmar och bara njöt.

Å detta skulle vi alltså lämna dagen efter. Det är en av få gånger som jag verkligen inte vill åka vidare. Vi stod så fint och allt var lixom helt perfekt, förutom att Martin inte mådde toppen. Men den här utsikten gjorde ju lixom inte ont. Men vi kommer tillbaka, det är ett som är säkert!

Det kommer såklart en film på youtube från campingen, så fort vi hinner.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 37 – bra till matlådan

Matsedel v 37 – bra till matlådan

Kommentarer 0 kommentarer

Även om solen fortfarande värmer ordentligt på dagarna, så känns det ändå att hösten är på väg. Så nu blir maten lite mer ”höstig”, grytor och gratänger står på menyn.

Det som är bra med just grytor och gratänger är att de blir bra även uppvärmda efter en tid i frysen och därför passar bra som matlådor. Ni som hängt med ett tag vet att matlådor i frysen är min räddning och det som räddat min viktnedgång och nu även hjälper mej att hålla vikten. Vi har oftast frysen full så det bara är att plocka fram till lunch eller middag om man inte har lust eller tid att laga mat.

Nu är det svampsäsong och jag vet att många hittat mängder med kantareller. Om ni har gjort det så måste ni testa fredagens paj, den är sååå goood! Gillar ni att plocka svamp? Det gör jag, men kommer nästan aldrig ut ändå… En dag i skogen ger ju både motion och gratis mat, så det borde ju prioriteras. Får bli bättre på det!

Här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för viktväktare)

Måndag: Zucchinipasta med tomatsås (1 P/port)

Tisdag: Laxgryta med räkor (3 P/port, plus ris)

Onsdag: Ostgratinerad kyckling (2 P/port, plus ris)

Torsdag: Pasta med purjo- och skinksås (5 P/port, plus pasta)

Fredag: Krämig kantarellpaj (30 P för hela pajen)

Lördag: Fläskfilégryta med champinjoner (7 P/port, plus ris)

Söndag: Tacogratäng med bacon (29 P för hela gratängen, plus ris)

Zucchinipasta passar inte i matlådan, men kör man med pasta istället så blir det perfekt och då funkar alla veckans rätter i matlådan. Så gör mycket 🙂

Många av mina favoriträtter finns med den här veckan, bla zucchinipastan, laxgrytan, kycklingen, pajen och tacogratängen. Missa inte dem! I experimentköket har det börjat hända saker igen, så ha koll!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi åkte mot solen i Grebbestad

Vi åkte mot solen i Grebbestad

Kommentarer 9 kommentarer

Vi ville åka mot solen n när vi hade en vecka över. Valet stod mellan Skåne och Västkusten. Västkusten vann, där skulle det vara bäst väder under kommande vecka. Så vi drog till Grebbestad och hade mycket riktigt tur med vädret.

Martin mådde fortfarande inte bra, men orkade köra till campingen i Grebbestad. Vi hade valt First Camp Solvik eftersom vi kunde utnyttja husbilspasset och bo för bara 250 kr. Här fick vi en fin plats med utsikt över vattnet och tänkte att det kunde bli ett bra kontor på måndagen. Men då vaknade den käre maken och mådde sämre igen, så det blev sjukstuga för honom och jobb för mej.

När vi kom fram mådde han ändå hyfsat, så vi kunde se oss om lite, gå på stranden, fota och filma området. Det är ju eftersäsong, så det är väldigt lite folk överallt. Nästan lite öde faktiskt. På campingarna är det nästan bara långliggare kvar och de är lixom en liten community för sej.

Medan söndagen spenderades ute, så blev måndagen en innesittande historia. Martin sov mest, jag satt och jobbade. Jag har en lång lista på grejer som måste göras och fick massor gjort. Det gick iväg en himla massa mail och två texter förbereddes för att skickas iväg. Vi har haft 12 texter beställda under året, nu är det bara fyra kvar. Sen är det dax att skicka fakturan, me like!!!

På eftermiddagen var det dock dax att packa ihop och dra iväg. Vi hade en bokad plats i Strömstad, så det var lixom bara att pallra sej iväg oavsett mående. Men det var bara en halvtimme bort, så det gick bra. Till campingen i Grebbestad kommer vi dock gärna tillbaka, här var väldigt fint och vi vill se mer av orten.

VI har inte så mycket tur med vädret när vi är på Västkusten, men nu såg det ju faktisk ut att bli riktigt fint. Skulle vädret hålla i sej tro?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi var hemliga gäster

Vi var hemliga gäster

Kommentarer 4 kommentarer

Under våra dryga tre år med husbil har vi träffat en himla massa trevliga människor. Inte minst på våra husbilsträffar som vi arrangerar. Nu skulle några från träffen på Öland ses och vi bjöds in som hemliga gäster. Så himla kul!

Jag säger ofta att vi köpt lycka för pengarna. Vår första husbil, Peppe, gav oss faktiskt ett helt nytt och lyckligare liv. Nu har vi Ralle och det roliga bara fortsätter. Husbilsmänniskor är så otroligt generösa, visst finns det några rötägg också – men de allra flesta är så fina. Som exempel Annelie och Ludde (Our Third Home) som vi fixat träffarna med eller Helene och Krister (Berggrens Bilbo) som vi möter upp rätt ofta. Människor som vi numera kallar vänner 🙂

Mia och Johnny (Hjulkul) är ett annat roligt par, som vi faktiskt träffade mitt ute i skogen första gången. De såg oss och kände igen oss från Youtube, hälsade och på den vägen är det. Nu skulle de ha en miniträff med folk från Ölandsträffen och frågade om vi ville komma, men det skulle vara hemligt. Vi skulle ändå den vägen, så det blev ett självklart ja. Sen sa vi till Berggrens också, bara för att.

Träffen skulle vara på ställplatsen Hjälmare Docka i Arboga, mellan fredag och söndag. Vi kom dit redan på torsdagen och satt sedan och jobbade på fredagen när folk började rulla in. Så himla kul att se deras miner när de såg oss. Vår bil är ju inte direkt anonym, utan med dekaler på alla sidor – så vi syns tydligt. De första som dök upp var Eva och Rolle från Sundsvall, mysiga människor med nästan likadan bil som vi har.

Sen rullade de andra in; Carina och Peter, samt Anna och Per som åker runt med två fluffiga katter. Och till slut kom Helene, Krister och pälsbollen Levi, samt Mia och Johnny med sin pälsboll. Så var vi kompletta. 12 husbilsgalningar och fyra pälsbollar som skulle tillbringa helgen tillsammans.

Fredagkvällen gick snabbt, det blev middag och roliga samtal. När vi vaknade på lördagen var Martin rätt dålig, så han sov större delen av dagen. Sååå tråkigt, mest för honom såklart – men även för oss andra. Man vill ju att alla ska må bra och vara med. Men han kunde inte, han var helt väck med feber. Så nu har vi testat sjukstuga i husbilen också. Kan vara bra att veta att även det fungerar när vi ska bo heltid i bilen.

De andra tog hand om mej på bästa sätt. Vi tog en lång promenad, åt god pinsa med räkor på caféet och myste i solen. På kvällen lagade Helen mat även till oss, och då kom faktiskt Martin ut och åt med oss. Han mådde betydligt bättre och var sedan med hela kvällen. Det är ju det som är så bra när man åker husbil, det mesta umgänget sker ju utomhus. Så även om man är lite krasslig kan man vara med på sin kant. Några tog fram eldkorgar som vi satt länge och myste vid.

På söndagen mådde han bra och vi kunde köra vidare efter en fantastisk helg med nya härliga bekantskaper. För även om vi sågs på Öland, så hann vi lixom inte att umgås eller prata särskilt mycket. Nu hann vi och har fått några nya roliga kompisar. Husbilslivet är som sagt en riktig dörröppnare till nya kontakter.

Jag är så glad och tacksam att vi realiserade vår dröm och inte bara fortsatte att drömma. Att köpa husbil är något av det bästa vi gjort!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube