Mingel med rosa bubblor

Mingel med rosa bubblor

I torsdags var jag inbjuden på sommarmingel på en mysig innergård på Östermalm. Men inte vilken innergård som helt, utan hemma hos Dominika P och Anders Borg 🙂

Det var Dominikas PR-byrå som bjöd in, för att vi skulle få smaka på Say Blush, ett rosa och i mitt tycke väldigt gott bubbel. Det brukar bli ganska små, mysiga och personliga tillställningar när Dominika, Nina och Torsten bjuder in. Så var det även i torsdags.

Jag hade träffat eller stött på de flesta gästerna förut, så det var helt ok att komma dit ensam eftersom Martin var iväg med jobbet. En som jag minglat förbi på olika vimmel men aldrig egentligen pratat med är Zubeyde som var med i Robinson för några år sedan. Vi började prata, alltså på riktigt prata, om livet, kärlek, sorg… allt! Och vi hade jättetrevligt. Vilken genommysig människa!

Dominika är också jättemysig. Vi fick vet hur bröllopsplanerna går, hur klänningen ska se ut och en massa annat spännande. Jag säger inget mer än att det kommer bli en härlig dag för dem!

Vi höll alltså till på innergården men behövde man gå på toaletten så var det den privata bostaden som gällde. Av respekt tog jag förstås inga bilder, men jag måste berätta om deras hall! Den är enorm! Och när man kommer in möts man av tre uppstoppade djurhuvuden, i mitten en stor kronhjort med horn och allt. Jag var helt oförberedd och fick en chock! Älgkrocken sitter lixom i fortfarande. Anders som gick med mej upp undrade nog om jag var mer än lovligt lättskrämd, men jag förklarade lite snabbt att vi krockat med en älg och jag numera har lite svårt med närhet till såna slags djur. Jag håller gärna avståndet kan man väl säga.

Eftermiddagen blev till kväll och vi minglade vidare tills vi blev utsparkade typ. Maten var god, bubblet var bubbligt och sällskapet var helt galet! Älskar när Dominika och hennes firma ställer till med fest. Hoppas det blir snart igen!

Å apropå Say Blush, det måste ni smaka – ett perfekt mingelbubbel!

 

 

Enkelt att knocka en sån som mej

Enkelt att knocka en sån som mej

Som de flesta av er vet så har jag bla både hypotyreos och fibromyalgi. Detta innebär att jag har kronisk värk och egentligen inte vet hur jag mår om bara några timmar. Ena dagen kan vara kanon, nästa är jag ett vrak. Jag är väldigt väderberoende, vilket märks väldigt mycket just nu.

Maj var helt fantastisk med varmt och skönt varenda dag. När tempen rörde sej upp emot 25 grader fick jag mängder med energi, storstädade, tränade och mådde så jäkla bra! Till min lycka fick jag ha det så i flera veckor, vilket ju inte är så vanligt i vårt avlånga land. Juni började lika bra och jag njööööt!

Men så föll helt plötsligt temperaturen och i tisdag var det bara runt 12-15 grader och det var som att bli knockad. Kroppen gör ont igen, energin är borta, humöret nere i skorna – jag har ingen energi alls och får inget gjort. Å jag blir sååå irriterad! Ögonen är som klister och vill inte vara öppna, benen känns som stockar och orkar inte gå. Jag vill helst bara ligga på min värmedyna under mitt tjocka täcke.

Det är en lång väg till att ha en enda bra dag, medan vägen till en dålig är väldigt kort. Det krävs bara ett väderomslag så är jag helt väck. Ändå rev jag lite ogräs igår och klippte gräset. Jag fixade även naglarna eftersom jag ska på en kul brunch idag. Men allt tar väldigt lång tid och det finns ingen glädje eller energi i det jag gör. Det är tur att jag inte har fullbokad kalender just nu, jag funkar helt enkelt inte.

Idag är det lite varmare, ändå sitter jag med sockor på fötterna och fryser. Näsan och fingrarna är iskalla, men nu ska jag ändå gå med hunden en sväng så han får sitt. Det är såna här dagar som jag inser hur väderberoende jag faktiskt är och att jag inte mår bra av att bo i ett land där halva året gör mej sjuk. Jag behöver sol och minst 20 grader varmt för att fungera, det har man bara 2-3 månader här i Sverige – i bästa fall!

Så det är bara att fortsätta att spara pengar och rensa ur, en dag blir det värme året om. Det finns inget annat alternativ!

Ontskönt som gör nytta

Ontskönt som gör nytta

Har ni testat lymfmassage? Jag testade igår, det var som en väldigt grundlig massage där precis varenda millimeter av kroppen gås igenom och var så där ontskönt… men varför gör man det?

Man kan väl säga att lymfmassage är en slag storstädning av kroppen. Det hjälper till att avlägsna slaggprodukter som lagrats och hjälper kroppen att hålla ett jämnare näringsflöde. Blockeringar kan uppstå i lymfsystemet pga alla miljögifter som finns men också pga intag av mediciner, stress, rökning, dåliga matvanor mm. Lymfmassagen ser till så att vätska och slagg förs bort, vilket ger en friskare och smidigare vävnad.

Rekommendationen är att gå minst 2-3 gånger så att all skit verkligen får en chans att rensas ut ur systemet. Allt försvinner nämligen inte bara på en enda gång och vissa kroppar svarar inte ens efter bara en gång. Jag gick dit för att testa och se hur det går till och för att kunna berätta för er  🙂

Jag, precis som många andra, tycker det är urskönt med massage och var nyfiken på lymfmassage som jag bara hört talas om. När jag fick veta att min gammal klasskompis Ullis är utbildad att göra detta så tvingade jag henne att göra det på mej, eller… nä… riktigt så var det faktiskt inte. Hon sa att jag gärna fick komma och testa och jag var inte sen att tacka ja. Jag håller på med en behandling som heter Verju (typ tömma fettceller med laser) och då ska man gärna göra lite lymfmassage också för att få rent i systemet efter laserbehandlingen.

Igår gjorde jag min tredje Verjubandling och åkte hem till Ullis direkt efter, drog av mej alla kläder och la mej tillrätta på en uppvärm massagebänk. Under 90 minuter masserades hela kroppen enligt ett särskilt system, så att alla lymfkörtlar öppnas upp och skiten går ur kroppen. Till 95% var det bara skönt, men på några ställen fick hon ta i rejält och idag är jag alldeles öm bla i gäddhänget på armarna. Just igår märkte jag inte så mycket, men idag är jag lite frusen (kan iofs bero på att det är svalare ute), jag är jättetrött (vilket också kan bero på väderomslaget) och jag kissar typ hela tiden! Kroppen känns lättare och fräschare på nåt sätt.

En behandling tar alltså 90 minuter och kostar 800 kr om man inte köper ett klippkort på flera gånger. Självklart tycker jag att du ska testa och bor du i närheten av Tullinge, tycker jag lika självklart att du ska gå till Ullis. Både för att hon är duktig på det hon gör, men också så rackarns trevlig! Hon gör även olika ansiktsbehandlingar, vanlig massage och utbildar i HLR mm. Du bokar tid hos henne HÄR.

Nu vill jag förstås veta om du redan testat och vad du isf tyckte  🙂

 

Matsedel v 23 – Nationaldagsbonus

Matsedel v 23 – Nationaldagsbonus

Juni är här med en helgdag mitt i veckan! De senaste fem åren har vi firat Nationaldagen på Radiohuset med Lotta Bromé, av förklarliga skäl blir det inte så i år… Lite trist faktiskt, för det var riktigt mysigt med gofika, schysst underhållning och oftast återsåg man ett gäng bekanta som man inte sett på länge. Men men, #metoo…

Istället blir det nog en lugn hemmadag i solen med make och hund eller också är vi i poolen hos mina föräldrar. Vilket som är helt ok! Bara vi är tillsammans och solen skiner så är jag nöjd  🙂

Här är veckans matsedel:

Måndag: Tofuburgare fr 2 SP Flex per burgare

Tisdag: Fisk med kräfttzatziki fr 3 SP Flex plus potatis

Onsdag: Varm pastasallad 2 SP Flex plus sås

Torsdag: Kyckling i paprikasås 2 SP Flex plus pasta

Fredag: Snabblagade curryräkor 4 SP Flex plus pasta

Lördag: Färska Vårrullar 5 SP Flex för två rullar

Söndag: Kyckling alfredo med sparris 6 SP Flex plus pasta

Nationaldagsbonus: Hallonsorbet 0 SP Flex

Tofuburgarna måste ni bara testa, även om ni inte är vegetarianer. Jag har aldrig ätit så saftiga burgare någon gång, så goda! Båda kycklingrätterna och curryräkorna passar i matlådan, så gör lite extra.

Gör en fin vecka och ha en trevlig Nationaldag  🙂

Skiter i allt!

Skiter i allt!

Solen bara vräker ner. Det är 25-30 grader varmt varenda dag och jag bara njuter! Men idag är det tydligen sista dagen på detta underbara tillstånd… så idag skiter jag i allt!

Jag mår som bäst när solen skiner och temperaturen rör sej över 25-graderssträcket. Då mår kroppen bra, värken är minimal, jag har massor med energi och får massor gjort. Jag vet att alla definitivt inte fungerar som jag, men jag älskar verkligen rejäl värme. Det ska vara hett! Jag har sagt det förr och säger det igen: jag bor på fel breddgrad och borde verkligen flytta. Jag SKA flytta, en dag…

Hela maj var varm och underbar och juni har börjat väldigt bra. Men nu hotar man med svalare väder, inte kallt – men svalare. Idag är sista dagen med de där 30 graderna och jag tänker ta vara på varenda minut! Jag borde städa inne, sitta vid datorn och skriva, åka och handla och en massa annat – men det tänker jag inte göra! Istället tänker jag äta en tidig lunch och sedan packa in man och hund i bilen och hänga vi föräldrarnas pool resten av dagen. Jag ska bara ligga och jäsa i solen med något att läsa och samla solenergi hela dagen!

Redan imorrn blir det typ 10 grader svalare, då kan jag göra allt det där andra. Nu är det bara 4-5 inbokade grejer kvar, sen är det helt rent i almanackan ända till mitten av augusti – så jag hinner nog både jobba ikapp och städa. Och träna. Blev bara en enda gång förra veckan, men nu ska jag sköta det bättre igen. Svalare dagar innebär även fler och längre promenader med pälsbollen, han tycker värmen är lite jobbig. Väderomslaget kan innebära att jag får värk igen och mår sämre, det får vi se…

Sista dagen med medelhavsvärme, vi skiter i allt och hänger vid poolen – vad gör ni???

 

Äntligen är jag en klimakteriekärring – kanske…

Äntligen är jag en klimakteriekärring – kanske…

Klimakterietövergångsåldern eller perimenopaus (från grekiskans klimakterikos = kritisk) är den övergångstid som varar något år, då en kvinna övergår från att vara fruktsam till att inte längre få ägglossning och därmed inte längre kan bli befruktad på naturlig väg.

På Wikipedia beskriver man klimakteriet enligt ovanstående text. En enda lång mening, som möjligen förklara det kliniska. Men resten då? Hur vet man att man kommit dit? Hur lång tid handlar det om? Hur dåligt ska man egentligen må? Mår alla dåligt? Finns det hjälp? Såklart finns det svar på alla frågor, man hittar dem på lite olika ställen bara.

Jag tror att jag är i klimakteriet, men hur vet man det säkert egentligen? Överallt står det att från första symptomet så upphör menstruationerna ungefär ett år senare. Eller hur!!! Min mens har varit som en klocka från den första gången när jag var 10 år fram till för kanske 2 år sedan. Alltid 28 dagar mellan,  förutom när jag varit gravid. För något år sedan blev det helt plötsligt 21 dagar emellan, skit – vill inte oftare – samtidigt jabba – det är dax! tänkte jag. Snart är jag av med skiten! Men det hände iaf inte inom ett år… blödningarna fortsatte, tyvärr alltså oftare än förr. Det skulle ju vara tvärtom!

Jag har inga sk vallningar, men tycker det är lite skönt att jag blivit någon grad varmare eftersom jag alltid fryser. Sover jag sämre? Ingen aning – jag sover ju alltid dåligt. Är mitt humör mer instabilt? Är PMS´en värre? Tror inte det… PMS’en försvann nästan när jag brände slemhinnorna i livmodern för 5-6 år sedan, så jag har inte så mycket koll. Ömmar brösten? Ähum… efter min bröstförminskning har jag inte mycket känsel där alls… Jag har lixom inga säkra tecken.

Här har jag gått i två år och antagit att jag är i klimakteriet, men inte vetat säkert. Jag har hoppats och bett till högre makter och att mitt fertila liv ska vara över och att jag äntligen, efter 38 år, ska slippa den där j-a mensen! Å nu ser jag äntligen ljuset!!! Förra månaden fick jag mensvärk men inget mer, den här gången inte ens det!!!

Jag är 48 år och har tyvärr, av olika anledningar, ingen jag kan jämföra med av mina nära kvinnliga släktingar. Den enda jag kunde jämför med var min kusin som hade regelbunden mens när hon var 53, jag orkade nästan inte höra det. Med min tur så skulle jag ju också få det så förstås, men så verkar det alltså inte bli. Äntligen kanske jag är en klimakteriekärring!

Äntligen kanske jag kan få styra mitt eget liv och slippa fundera på datum i månaden. Äntligen kanske det är slut med mensskydd i toaskåpet, i varenda väska och necessär. Äntligen kanske det är slut på förstörda kläder och sängkläder.

Jag vet att många oroar sej för klimakteriet och har väldigt jobbigt under tiden, så har det alltså inte varit för mej. Jag tackar bara äggen och äggledarna för den här tiden och ser glatt framåt. Jag är fri!!! Kanske…

 

Är din tävling på sociala medier laglig?

Är din tävling på sociala medier laglig?

Att ha tävlingar på Facebook och Instagram är ett enkelt sätt att få trafik och följare till sina sociala plattformar. För den som tävlar behöver man bara följa det som står i tävlingsreglerna, men den som har tävlingen har betydligt mer än så att tänka på. Man måste nämligen följa lagen, lotterier är inte lagliga utan tillstånd, det ska vara en tävling för att vara lagligt.

Jag kan bli ganska irriterad när jag ser hur man gör med tävlingar, särskilt av företag på Facebook som inte verkar ha någon aning alls. Lotteriinspektionen är väldigt tydliga i sina regler. Ett lotteri är något som avgörs av slumpen. Till exempel: traditionella papperslotter, bingospel, roulett- och tärningsspel, kortspel samt vadhållning på sportevenemang och hästar. För att ordna ett lotteri behövs ett tillstånd och det är i princip bara ideella föreningar får sådana tillstånd. Den som ordnar ett lotteri utan tillstånd riskerar böter eller fängelse i upp till sex månader. 

En tävling (för tävlingar krävs inga tillstånd) kräver en prestation. Den som vinner måste ha gjort något aktivt mer än bara gillat ditt konto, delat en bild, taggat kompisar osv. Det ska vara ett tävlingsmoment, som tex att svara på en fråga, skriva en slogan, motivera varför man ska vinna eller delta med en egen bild.

Företagen, men även många privatpersoner, har svårt att skilja på lotteri och tävling. Det enda som alltså kan förekomma lagligt på sociala medier är tävlingar, inte lotterier – detta är alltså förbjudet enligt lotterilagen. Solklart – eller hur! De flesta som anordnar tävlingar gör det alltså olagligt och kan få fängelse.

Något annat som man slarvar med är att meddela när tävlingen är slut och hur vinnarna annonseras och informeras. Jag har varit med i mängder av tävlingar där det aldrig utsetts någon vinnare, tävlingen har bara tagits bort efter en tid. Många (de flesta?) gör fel, inte ens stora företag eller PR-byråer har koll på vad som gäller. Frågar man så svara de oftast inte, men får man svar så heter de att vinnarna kontaktats privat. Jag tror vad jag vill om det. Det är lurendrejeri och dessa företag ska bojkottas.

Summa summarum kan man väl enkelt säga att om du ska hålla i en tävling så ska det vara just en tävling, lotterier är olagliga. Tävlingen ska ha ett tävlingsmoment och ett slutdatum. Du ska även tydligt berätta var man kan se vem som vunnit och hur vinnaren kontaktas. Du får alltså ha med delning och tagga vänner i tävlingsreglerna, men för att följa lagen måste du ha ett tävlingsmoment också, annars är du ute på hal is.

Du får alltså inte utlysa ett lotteri där vinnaren ska dras slumpvis och heller inte visa en video där du drar en vinnare. Det är olagligt, men något väldigt många gör. Du ska utlysa en tävling och ha ett tävlingsmoment! Glasklart!

Det är väldigt många som inte kan reglerna, därför ber jag er att dela detta inlägg på varje tävling som ni ser är felaktig. Om fler gör som man ska blir det lättare för oss som faktiskt redan följer regelverket. Å så jäkla svårt är det ju inte – man behöver bara veta skillnaden mellan lotteri och tävling. Tävling är det enda man får ha som privatperson och en tävling är en tävling, inget lotteri  🙂

 

Fyra år senare…

Fyra år senare…

När jag skrev in mej på VV måndagen den 7 aug 2000 hade jag ingen aning om hur det skulle förändra mitt liv. Att jag både skulle jobba där och träffa min blivande man fanns ju inte riktigt med i planen… men så blev det! Här om dagen var det fyra år sedan vi slutade på Viktväktarna. Efter 13 år vid vågen och i kassan och tusentals medlemmar, hade vi vår sista klass i maj 2014. Den sista veckan var väldigt jobbig.

Jag hade svårt att gå ner i vikt, så i januari 2001 frågade min dåvarande konsulent (det hette så då) Anna, om jag hade lust att hjälpa henne vid vågen. Jag tyckte det lät som en kul grej och tillbringade sedan varje måndagkväll med att väga medlemmar och ge ut material. Vi hade sjukt många medlemmar, många kände jag och det var roliga återseenden med klasskompisar och grannar. Jag var ju ensamstående mamma så ofta fick killarna följa med, då satt de under vägbordet eller var på biblioteket brevid.

Det tog fyra år för mej att nå min målvikt, inte förrän 2004 blev jag Guldmedlem. Då med en högre målvikt än jag egentligen ville, eftersom min önskade vikt inte gick att hålla. Jag fick helt enkelt acceptera att kroppen inte ville ha samma målvikt som jag, om jag inte skulle kämpa mej blå varenda dag resten av livet.

Jag hade mitt liv vid vågen fram till 2007, då hamnade jag i kassan – helt oplanerat! Martin hade jobbat i kassan länge och vi hade sett varandra på olika ställen under åren. Vi var bekanta och slängde käft, inget annat. Han skulle bli konsulent och då fick jag chansen att ta hans plats i kassan. Årsskiftet 2007/2008 var jobbigt ekonomiskt och i januari fick jag en rejäl smäll och skulle ut med en herrans massa pengar. Jag hade 68 öre på kontot och frågade honom i panik om han behövde hjälp i sina klasser. Några veckor senare flyttade han in hos mej. Ops!

Vi hade som mest 11 klasser i veckan. Vi ”ägde” hela Södertörn med klasser i Huddinge, Tullinge, Tumba, Rönninge och Haninge. Hundratals medlemmar passerade min kassa varje vecka och vi hade verkligen roligt på jobbet! Att jobba på VV är ett av de roligaste jobb jag haft, att se folk växa som människor vart efter de blir mindre är det bästa av allt! Men det sliter en hel del också. Man får veta väldigt personliga saker, torka många tårar och vara en slags amatörpsykolog. Det finns ju en anledning till att man har en övervikt, i många fall har det hänt väldigt jobbiga saker. Vi fick veta allt! Medan Martin höll i lektionerna, tröstade och peppade jag. Vi hade stora klasser och hjälpte väldigt många hela vägen in i mål. Vi kompletterande varandra perfekt och var bra på det vi gjorde helt enkelt.

Men det är svårt att hela tiden vara peppande och stödjande, särskilt om man kanske inte är på topp själv. Jag var ju faktiskt sjuk, även om jag inte visste om det. Det krävs en hel del av en konsulent/coach  – det handlar inte bara om att stå längst fram och hålla en lektion. Lektionen ska planeras, det ska beställas varor, sköta ekonomi, skrivas veckobrev och ta hand om sociala medier. Vi ville verkligen vara tillgängliga när än medlemmarna behövde oss och det krävde väldigt mycket energi. Dessutom har man provisionslön och på sommaren var det inte så många aktiva medlemmar och då blev det helt enkelt ingen lön på ett par månader. När 5:2 kom rasade hela verksamheten och vi levde på en halv lön ett halvår. Det började tära på oss, vi var helt enkelt tvungna att tänka på oss…. så Martin sökte och kom in på sin drömutbildning.

I två år pluggade han parallellt med jobbet. Nu hängde det på mej att dra runt VV så vi drog ner på klasserna. Det föll sej naturligt i ett par fall, då vi blev uppsagda från några lokaler som vi hyrde. I slutet hade vi bara två orter kvar, Huddinge och Haninge, orter med många trogna medlemmar. Dagen vi skulle meddela kontoret vår uppsägning var väldigt jobbig. Men dagen då vi skulle skicka ut veckobrevet och informera våra medlemmar om att vi skulle sluta var sju resor värre. Veckan efter var en av de jobbigaste jag haft arbetsmässigt. Medlemmarna var så ledsna, inte arga tack o lov – men besvikna och ledsna.

Vi hade dock en tjej som skulle ta över efter oss, så det var ”bara” vi som slutade – VV skulle inte upphöra på Södertörn. Vår efterträdare gick parallellt med oss under nästan tre månader, vi lärde henne allt vi kunde och lite till och kände oss helt säkra på att hon skulle fixa det när vi väl slutade.

27 maj 2014 hade vi vår sista klass. Dagen innan hade vi tagit avsked i Haninge och nu var det dax för Huddinge. Vi fick mängder med vackra blommor och det var många tårar. I 13 år hade jag haft med medlemmarna att göra, antingen vid vågen eller i kassan, det är ganska många år. Några hade man lärt känna väldigt väl, vissa hade ju varit med alla de här åren. Dessutom hade ju många av dem följt min och Martins resa, varit med när vi träffades och suttit med vid förvirrade lektioner när vi båda var i det där nyförälskade stadiet när man knappt vet vad man heter. Det är kanske en klyscha att säga att vi var som en familj med våra medlemmar, men så var det faktiskt.

Det har inte gått många dagar de här senaste fyra dagarna utan att jag tänkte på våra medlemmar och även haft kontakt med dem. Några finns i de olika grupperna på facebook där jag är med, vi ses på gymmet eller i mataffären och några har blivit mina vänner i vardagen. Jag kan sakna jobbet lite då och då, men idag har vi en stadig inkomst och slipper stressen med provisionslön – det är värt väldigt mycket. Jag har fått ett helt gäng diagnoser och genomgått några livförbättrande operationer, jag mår mycket bättre idag. Jag hjälper fortfarande folk med vikten genom bloggen, recepten på Du i Fokus och de olika VV-grupperna på FB. Det är ju lixom det jag kan!

Jag vet att jag är en förebild både för våra gamla medlemmar och nya som aldrig ens träffat mej. Jag är beviset på att man kan gå ner i vikt och sedan hålla vikten år efter år. Jag vet att VV fungerar!

Viktväktarna gav mej ett helt nytt liv! Jag fick lära mej en sund kosthållning, jag fick en hälsosam vikt och jag träffade min man. Snacka om vinst! Vad som helst kan hända när man skriver in sej på VV. Det är ju ganska otippat att man träffar sin kommande man där, men varför inte. Även män behöver ju gå ner i vikt.

Så har du inte testat, skriv in dej på Viktväktarna, gå i klass och se vad som händer. Du kan få ett helt nytt liv  🙂

 

Matsedel v 22 – Juni!

Matsedel v 22 – Juni!

På fredag är det Juni och bara 4 veckor kvar till midsommar. Hur fort går inte tiden!!! Hade ni något viktmål till midsommar? De flesta som går på Viktväktarna brukar ha det. Hur har det gått med det målet?

Mitt viktmål är inte till midsommar utan till nyår. Då ska jag vara på min målvikt igen och dit är det 4 kilo. Fortfarande, höll jag på att säga… Vintern och våren har varit besvärlig med mycket värk och dåliga dagar. Jag vet inte hur mycket klimakteriebesvär jag än så länge har, men det kanske spelar roll det också att man nått dit. Jag går ner ett par hekto varje vecka och är otroligt stolt över att jag sköter träningen, så det får gå i den takten – det är helt ok! Med 2 hg i veckan så hinner jag nå mitt mål gott och väl till nyår. Allt måste inte gå snabbt  🙂

Det är fortfarande varmt och skönt, då vill iaf jag ha lite lättare mat. Här är veckans matsedel:

Måndag: Krämig Tomatsoppa 3 SP Flex för hela grytan

Tisdag: Grekisk fiskgratäng 5 SP Flex plus ris

Onsdag: Kycklingwok med ananas 2 SP Flex plus nudlar

Torsdag: Indiska räkor 2 SP Flex plus ris

Fredag: Cannelloni med kasslerfyllning fr 7 SP Flex

Lördag: Indiska Daal fr 3 SP Flex plus ris

Söndag: Kycklinggryta med senap & bacon fr 2 SP Flex plus ris

Kycklinggrytan är väldigt god, gör mycket av den och ha till matlåda. Även de indiska räkorna, cannellonin och daalen passar till matlådan i frysen.

Ha en riktigt fin vecka!

 

Det bästa mamma kan få

Det bästa mamma kan få

Idag är det som bekant Morsdag. En kommersiell dag, precis som Farsdag och Alla Hjärtans Dag. Jag tycker inte om det… det blir lixom en dag då papporna till de gemensamma barnen ska fira sin kvinna genom barnen… om ni fattar hur jag menar. Särskilt om barnen är små. Är man separerad sitter man där och får inget firande alls… så var det för mej och det är nog därför jag inte gillar det.

Med större barn är det annorlunda, då väljer de ju själva hur de vill fira sin mamma. I mitt fall hände nog ingenting förrän för bara något år sedan. Då fick jag helt plötsligt en blomma av min äldste son, jag tappade hakan men blev förstås glad. Idag har samma son skrivit grattis på Facebook, han är bortrest just nu så det blir inte så mycket mer därifrån. När det gäller yngste sonen vet man aldrig…

Enligt gammal tradition så ska Morsdag vara en dag då Mor får en ledig dag från hushållssysslor och ska pysslas om lite extra. Hon ska få frukost på sängen och full uppmärksamhet, det hon ger varje dag året om till sin familj. Numera är det reklam flera veckor i förväg om bästa presenten till mamma. Men nu är det väl knappast fler grejer vi mammor behöver?

Mammor är fortfarande de som drar största lasset i hemmet. Därför tror jag att det bästa presenten till mamma skulle vara att de andra familjemedlemmarna föreslog att de gör ett gemensamt schema över alla hushållssysslor och vem som ska göra vad och när. Då menar jag alltså inte bara på morsdag, utan alla dagar! Och att samma initiativtagare faktiskt gör sina sysslor utan att mamma behöver tjata!

På så sätt får mamma avlastning, mindre stress och mer tid. För det är väl tid vi alla vill ha mer av. Tid att göra saker tillsammans med familjen eller bara pilla sej i naveln. Tid får vi om vi hjälps åt VARJE dag. Att ge mamma ett självskrivet presentkort på att man ska tömma diskmaskinen en gång är väl fint, men det hjälper inte mamma att ta bort stress i vardagen.

För sanningen är den att sjukskrivningarna bland utbrända mammor ökar igen. Man ska jobba heltid, prestera på topp varenda minut på jobbet, ta hand om barnen på bästa sätt och ha en kliniskt rent hus med senaste inredningen. Vem sjutton klarar det i längden?! Jag blev ensam när barnen var 3,5 resp 5 år gamla, jag vet hur det är att bolla tusen bollar samtidigt och tappa hälften. Man känner sej värdelös, blir stressad och till slut kanske man blir utbränd – det blev jag. Man behöver avlastning och hjälp! Varje dag – inte då och då.

Så ge mamma det finaste som finns; ge av er tid och se till att alla hjälpas åt hemma. Då får ni en gladare och coolare mamma och mer tid tillsammans. En blomma och frukost på sängen är förstås också välkommet, det ena behöver ju inte utesluta det andra 🙂