Frankrike har hittills inte varit någon favorit, men Korsika ändrade en hel del på vår inställning. Mycket på ön handlar om Napoleon Bonaparte som föddes här. Men ön bjuder även på fina gränder, vacker utsikt och härliga bad. Korsika var alltså en positiv upplevelse och vi återkommer gärna!
Jag har rest runt lite i Frankrike sedan jag besökte Paris i slutet på 80-talet. Efter två rundresor i landet, den första 1989 och den andra 2006 tycker jag nog att jag sett en hel del – men jag har aldrig fastnat för landet. Det kan bero på att jag inte kan språket och fransmän är ju inte särskilt hjälpsamma om man inte pratat franska. I Paris blev jag dessutom utputtad i gatan, vilket skrämde mej rejält. Dagen innan i Marseille hade inte imponerat på oss, nu var det Korsikas tur att bekänna färg. Och vilken härlig dag det blev.
Ajaccios hamn ligger mitt i stan, så det var väldigt enkelt att gå i land och börja utforskandet. Det mesta handlar om Napoleon eftersom han föddes i ett hus när hamnen och döptes i kyrkan där. Innan vi gick dit tog vi en tur upp på muren som omringar hamnen för att få lite fina bilder av stan och båten. Avstånden är små, så inom någon kilometer har man alla sevärdheter. Så skönt efter några dagar med långa avstånd och massor av steg. Värmen håller dessutom i sej, så vi utforskar alla hamnar i dryga 35 grader. Mej gör det inte så mycket, mitt resesällskap berörs desto mer.
Napoleon är alltså född, döpt och uppvuxen här. Å det syns. Huset han föddes i ligger i en gränd nära hamnen, precis som kyrkan han döptes i. Där finns även dopfunten som numera står lite vid sidan om för intresserade att titta på. Den används alltså inte längre.
Vi gick genom gränderna, alla belagda med ojämn kullersten. Här krävs alltså bra skor som sitter ordentligt på foten och med bra, halkfria sulor. Jag kan bara tänka mej hur halt det kan bli vid regn. Kan man Napoleon historia så är den här stan såklart extra intressant. Jag har en historienörd till man, som gärna berättar det han vet.
Vi har fortfarande vännernas bucketlist att fixa, i Frankrike önskade Helene ett cafébord med röd- och vitrutig duk, där hon skulle ta en glas vin eller en maträtt i äkta fransk stil. Det gick sådär… Vi hittade en restaurang med rätt dukar, men där fick vi inte bara ta något att dricka. Så vi gick vidare. Till slut hittade vi ett ställe, men då ställde de fram ett bord åt oss utan duk – så det blev fel ändå och vi lyckade inte få ägarinnan att först att det var duken vi ville åt. Det var det där med ohjälpsamma fransmän…
Vi fick helt enkelt åka vidare utan att bocka av detta från listan. För nu var vi färdiga med Frankrike och skulle åka vidare. Men Korsika var fint, här skulle jag kunna tänka mej att att ta några dagars semester framöver. Jag vill gärna se mer av ön.
Vårt andra stopp på kryssningen var i Marseille. Frankrike har aldrig riktigt hittat in i mitt hjärta, men jag var villig att ge landet en ny chans. Det gick sådär…
Jag var i Paris 1988, åkte runt i Frankrike med mina föräldrar 1989 och med barnen 2006. Jag tycker att jag sett ganska mycket av landet, men ändå inte blivit övertygad om dess storhet. Förmodligen för att jag inte kan språket och fransmännen inte är särskilt hjälpsamma när man pratar engelska. Jag trodde detta var en myt, men det är det inte. Hur snällt jag än frågat så har jag nästan alltid fått ett snorkigt svar, OM det inte varit en äldre kvinna – de har varit mest tillmötesgående.
Nu skulle både Marseille och Korsika ingå som stopp på resan, Korsika så jag fram emot väldigt mycket. Men först var det alltså stopp i Marseille. Dag två vaknade vi i hamnen och gjorde oss ordning för att gå i land. Vi gillar ju att göra saker på egen hand, så vi tog på bästa gympadojorna och började upptäcktsfärden med att leta reda på en buss. Det var rätt långt att gå mellan båten och slutet på hamnen, kanske 1,5 kilometer. Rätt långt när det är 35 grader varmt, men vi gick ändå.
Man kan alltid ta en sk shuttle-buss direkt från båten till centrum som brukar kosta ca 15 Euro – men vi vill ju göra saker på vårt sätt. Ibland blir det inte som vi tänkt oss då… som nu. Vi hittade fram till busshållplatsen, där det väntade en massa fler. Vi hade sett en tidtabell som sa att bussen skulle komma om bara några minuter. Vi väntade och väntade… inte sjutton kom det någon buss. Efter typ 40 minuter gav vi upp och kallade på en Uber istället.
Då tog vi den dessutom direkt upp till Notre-Dame de la Garde som är en jättefin kyrka högt upp på ett berg. Det var som sagt väldigt varmt, även om det fläktade pyttelite där upp på toppen. Vi gick runt där, tog mängder med bilder och förundrades över den vackra byggnaden och den otroliga utsikten. Det är ett häftigt ställe!
När vi var färdiga tog vi ena benet för det andra och gick ner till stan. Det var svinvarmt, men vi traskade på och kom snart ner i stan. På vägen dit hittade vi mysiga små gränder, fina väggmålningar och små caféer. Rätt färdiga, pga värmen, tog vi oss till torget där bussen tillbaka till båten skulle gå. Och jodå, vi hittade den med bara någon minuts marginal innan den skulle gå. Så sista meterna sprang vi för att hinna, betalade och klev på. Men den gick inte… vi väntade och väntade… Andra som också skulle till hamnen frågade busschauffören om avgångstid – men han kunde ju inte engelska… Vi lyckade väl iaf få fram att bussen skulle gå om typ 20 minuter. Så det vara bara att ha is i magen och vänta lite till.
Här är film från dagen i Marseille:
Och jodå, bussen gick. Chauffören var antingen irriterad eller påverkad av värmen, för han körde som en dåre genom stan. Prejade en annan buss som blev vansinnig och trängde sej i korsningar. Det var en spännande busstur kanske man kan säga… Fram kom vi iaf och kunde påbörja den lilla promenad tillbaka till fartyget. Väl tillbaka var vi rätt trötta och inte heller den här gången föll jag för den omtalade franska charmen.
Marseille är inget ställe jag kommer att åka tillbaka till. Nu var Korsika nästa hamn och nästa försök till att få en bättre bild av Frankrike. Det kunde ju inte bli så mycket värre iaf 😛
Snart augusti! Varför går sommaren och min favoritårstid så fort? Tänk om man kunde stoppa tiden när det är som bäst, då hade jag stannat den ungefär nu. Vår dröm om att bo i solen på vintern blir bara starkare och starkare och vi kommer ett steg närmare varje dag 🙂
Vi är på kryssning, just nu Italien. Idag utforskar vi Pompeji, imorrn blir det en heldag på havet innan vi når Chania i Grekland. En så häftig resa med mängder av intryck. Men vi jobbar en del på vägen också, särskilt dagarna på havet.
Just nu lagar vi av förklarliga skäl inte särskilt mycket mat, men vi testar en massa roliga rätter både ombord på fartyget och i de olika hamnarna. Kanske blir det recept när vi kommer hem. Jag har ju haft några matsedlar med mat jorden runt som varit uppskattade. Kanske kan utöka vårt receptbank med lite mer rätter från olika länder. Sånt är himla kul tycker jag.
Vi är som sagt ute på äventyr och äter inte alls enligt veckomenyerna. De är bara för er just nu. Så jag hoppas att ni uppskattar dem 🙂
Vi är ombord och på väg. 14 härliga dagar på Medelhavet med 12 spännande stopp. Vi klev ombord på lördagen och redan dagen efter vaknade vi i Palma på Mallorca. Här skulle vi bocka av första punkten på kompisarnas bucketlist.
När vi tittar på en resa är destinationen viktigast och boendet sekundärt. Visst vill vi ha ett bekvämt och fint boende, men vi har inget behov av fem stjärnor eller lyx. När vi skulle boka den här kryssningen letade vi först reda på en intressant rutt. Det var den som fick avgör vilken båt det blev. Nästan alla fartyg på medelhavet är fina, så det är inget större problem.
Det är inte många rutter som har stopp nästan varje dag. Vi vill ju se så mycket som möjligt av länderna runt Medelhavet, så när vi hittade den här rutten mellan Barcelona och Aten var det lixom redan klart. Rederiet spelade ingen roll – det var rutten vi ville åt. Men vi är så nöjda!
Vi trivs i hytten. Båten är fin och lagom stor, även om vi har sett långt ifrån allt. Det får bli lite i taget. Vi är ju i land hela dagarna from nu. Av 14 dagar har vi alltså hela 12 stopp. Det är faktiskt rätt hektiskt, men så himla intressant.
Det kommer dessutom att förutom upplevelser i massor, även ge oss en massa steg. Hela 16 000 blev det på första stoppet. Vi har gått från noll till hundra kanske man kan säga 🙂
Vi vaknade alltså på Mallorca, sisådär 5-6 km från centrum. Så vi bestämde oss för att ta bussen, det är ett bra sätt att se en ny plats tycker vi. Målet för dagen var den stora katedralen. Bussen stannade alldeles i närheten. På vägen såg vi hamnpromenaden, hotellet där jag bodde för några år sedan, mysiga kvarter och några sevärdheter. Mallorca är så fint!
Väl framme vid katedralen insåg vi hur stor den var. Vi gick inte i den, utan nöjde oss med att ta bilder utifrån. Från alla håll typ.
Sen gick vi in i gränderna för att uppfylla första punkten på Helene och Kristers Bucketlist: att dricka sangria i Spanien. Det tog några försök innan vi hittade någon som serverade sangria ur en kanna, men när vi väl gjorde det blev vi mer än nöjda. Det var den godaste sangria jag druckit!
Sen promenerade vi lite till innan vi tog bussen tillbaka till båten. En bra start på resan måste jag säga. Mallorca är så fint. Jag kommer gärna tillbaka fler gånger, även om jag varit här rätt många hittills.
Här kan ni se film från dagen:
Med 36-37 grader varmt är man rätt trött när man gått typ 16 000 steg. Så det var inga problem med sömnen den natten. Men innan vi lämnade hamnen blev det en drink i eftermiddagssolen. Vi har fri roomservice – gissa om vi utnyttjar det.
På kvällarna sitter vi gärna på balkongen och jobbar lite. För ja, vi må vara på semester, men en del saker måste vi göra ändå. Och bloggen vill jag gärna uppdatera så ofta det går för att inte komma efter för mycket. Så balkongen är ett bra kontor där vi alla gärna sitter och jobbar lite.
Nästa morgon vaknade vi i Marseille. Det ska jag berätta om i nästa inlägg.
Efter en kväll en intensiv kväll i Barcelona vaknade vi fulla av förväntan på lördagsmorgonen. Äntligen var det dax att åka till hamnen och gå ombord på Sun Princess som skulle vara vårt hem kommande två veckor. Som vi längtat!
Efter en lugn frukost satte vi oss och jobbade en stund. Vi skulle inte vara i hamnen förrän efter lunch, så vi hade gott om tid på oss. När vi satt där i det lilla tv-rummet så sprack plötsligt taket!
Jag hörde hur något började droppa i allt snabbare takt, ganska snart så snabbt att det rann ordentligt. Då reste jag mej för att se efter vad det var. Mellan frukostmatsalen och tv-rummet var en stor spricka i taket där det forsade vatten. Jag sprang faktiskt in i köket och viftade åt personalen och komma med. De behövde inte titta länge för att se vad som stod på.
Medan de fixade med läckan så fixade vi med vårt. Men snart packade vi ihop oss och gick därifrån, undrar vad som hände sen…
Vi blev upplockade av en taxi och var snabbt framme i hamnen och terminalen där Princess Cruises har sina fartyg. Och där stod hon: Sun Princess. 340 meter lång och 21 våningar hög.
När vi kryssade senast, 2016, var det ett jäkla meck att checka in. Nu lämnade vi väskorna utanför, checkade in och klev ombord. Plättlätt. Vissa saker blir alltså enklare med tiden 🙂
Väl ombord sjönk vi ner i varsin fåtölj med en cola, innan vi fick tillgång till våra hytter. Vi hade tur och fick våra väskor direkt, kompisarna fick vänta på sin ena väska ett bra tag.
Vi bor på 14:e våningen och har en hytt med balkong. Eftersom vi åker tillsammans med Helene och Krister och gillar att umgås, bad vi vår hyttansvarig att låsa upp dörren mellan balkongerna. Så nu har vi en stor balkong där vi kan sitta tillsammans. Och där sitter vi massor!
Här kan ni se film från ombordstigandet:
Första dagen ombord spenderas mest med att få koll på läget. Alla måste genomgå en kort säkerhetsutbildning innan fartyget lämnar hamnen. Så det var det första vi gjorde, sen blev det en sen lunch och lite sånt.
Men sen satt vi faktiskt mest på balkongen och bara njöt. Nu har äventyret börjat på riktigt!
Så var äntligen väskorna packade och dagen D var här. Det var dax att åka till Arlanda för vidare resa till Barcelona där vi skulle kliva ombord på kryssningsfartyget Sun Princess.Snacka om att vi var förväntansfulla!
Jag vet inte hur många gånger jag packat om min väska. Lagt till och dragit ifrån. Jag vill gärna ha en klänning per kväll, eftersom vi tycker om att äta i den finare restaurangen. Men 14 olika klänningar… det gick helt enkelt inte. Till slut ansåg jag mej iaf klar och stängde väskan. Vi väntade in kompisarna som ställde sin bil hos oss och tillsammans tog vi pendeltåget till Arlanda där vi skulle sova.
Vi brukar göra så. Ta en hotellnatt för att slippa stressen innan avresa. Då vet man att man är på plats i tid, särskilt skönt på vintern när värdet är osäkert. Men en liten extra lyx så här på sommaren. en bra start på resan helt enkelt.
I fredags åt vi frukost innan vi checkade in bagaget och gick den korta biten till säkerhetskontrollen. Kl 12 satt vi på flyget och några timmar senare landade vi i Barcelona. Redo att ta oss an den härliga staden. Med löparskorna på kanske man kan säga…
Martin och jag har varit i Barcelona flera gånger tidigare, men det har inte våra kompisar. Vi hade ungefär 5-6 timmar på oss att visa dem så mycket som möjligt. Det blev ett litet race. Vi tog oss till hotellet, kastade in väskorna och gick iväg. Tunnelbana är smidigaste sättet att ta sej fram i staden. Vi jämförde lite och köpte sedan varsitt dygnskort eftersom vi skulle åka lite fram och tillbaka.
Första målet var Sagrada Familia. Den gamla katedralen som byggts på de senaste 100 åren. Nu är den nästan färdig, bara några mindre detaljer kvar. Som jag förstått det. Och byggställningarna är nästan borta. Ett självklart ställe att börja vårt äventyr i Barcelona.
Här kan man gå hur länge som helst, men vi hade ju lite begränsat med tid. Så efter ett varv runt byggnaden och mängder med bilder, tog vi oss vidare. Nu var det dax för mat. Vi hittade en ställe i närheten av Catalunya där vi hade nästa punkt på programmet.
Mätta och belåtna gick vi mot Nationalmuseum och parkerade oss vid fontänen framför museet. 21.30, fem kvällar i veckan hela sommaren, är det ljud- och musikshow i fontänen. Det är så häftigt!
Vi fick reda på showen kring fontänen när yngste sonen var i Barcelona på språkresa för typ 16-17 år sedan. VI hälsade på honom och han tog med oss dit. Detta kom vi såklart ihåg när vi var tillbaka några år senare och nu ville vi visa kompisarna. Det är sååå häftigt!
Efter det ca 40 minuter långa showen tog vi oss vi La Rambla och Columbus Statyn hem till hotellet. Jag kan lova att vi kraschlandade i säng och somnade direkt.
Här kan ni se filmen från Barcelona och första dagen på resan:
Efter en god natts sömn men med lite ont i benen var vi redo för resans stora mål. Det var dax att ta sej till hamnen 🙂
Vi är på Mallorca och har precis påbörjat vår kryssning mellan Barcelona och Aten. En andra bröllopsresa som vi gör nu när vi firar tio år som gifta. Vi flyter omkring på Sun Princess, ett fartyg med 23 våningar. Man kan ha det sämre!
Dagarna går som vanligt i ett galet tempo. Vi åker båt på nätterna och kommer till en ny plats varje dag. Det finns så otroligt mycket att se precis överallt. Just idag upptäcker vi Palma på Mallorca, imorrn blir det Marsielle. Vi älskar kryssningar eftersom det är lite som en buffé av länder. Man packar upp en gång och skjutsas sedan runt på havet för att få ett smakprov på olika städer. Sen kan man åka tillbaka om man vill se mer.
Maten då? Ja, det finns massor och överallt. Vi har drygt 25 restauranger att välja på ombord och det är öppna nästan dygnet runt. Mycket mat blire alltså… men vi kommer ju även att gå väldigt mycket. Fast ett plus på vågen är att räkna med. Det är som det är med den saken. Här finns även ett fint gym, med utsikt över havet. Men vi kommer nog inte hinna dit, vi är ju i hamn mellan 9-17 typ. Det får bli som det blir med den saken. Jag tänker inte ha dåligt samvete på något sätt. Bara fortsätta på den ”rätta” vägen, när vi kommer hem igen.
På torsdag firar vi alltså 10 år som gifta och 11 år som förlovade, båda händelserna var vid vatten. Martin är en riktig romantiker som friade till mej vid vår strand på Öland, i solnedgången såklart. Sen gifte vi oss på en skärgårdsbåt samma datum men året efter. Och åkte på Medelhavskryssning på bröllopsresa, vatten vatten vatten. Och nu gör vi alltså om den bröllopsresan, även om rutten inte är densamma.
Vi kommer alltså inte att följa vår veckomeny, men den finns här för er. Vassegoa!
Kycklingen med jalapeno är superenkelt och passar kanon i matlådan, precis som kasslertornen. Kycklingspetten är skitgoda rent ut sagt, marinerade i coca-cola. Å taco tubsen går att variera i all oändlighet. Perfekta till picknicken. Mycket gott i veckan alltså 🙂
Ha nu en riktigt fin vecka och ta hand om er ordentligt.
Nu har jag babblat om sommarens resa så mycket att jag knappt vet vad jag har berättat. Men har jag verkligen sagt hur resan ser ut och vart vi är på väg? Tror faktiskt inte det… Nu är vi iaf på väg och jag ska berätta allt!
När vi gifte oss var vår bröllopsresa en medelhavskryssning. Ni vet: jättestor båt, blått vatten och en massa intressanta stopp på vägen. Då klev vi både på och av båten i Barcelona och passerade sedan bla Rom, Nice, Venedig och Montenergo. En helt underbar resa och bra rutt.
I maj förnyade vi våra äktenskapslöften eftersom det i sommar är 10 år sedan vi gifte oss. Självklart ville vi åka på en andra bröllopsresa och det fick gärna vara en kryssning. Så vi började titta och hittade snart en rutt som passade oss. Rutten är viktigare än båten. Och nu är vi alltså snart ombord. Nu är det dax 🙂
Rutten vi hittade är enkelt sagt en kryssning mellan Barcelona och Aten. Vi kliver strax på i Barcelona och ska sedan passera bla Mallorca, Marseille, Genua, Rom, Korsika, Ephesos och Mykonos, innan vi klivar av i Aten. 14 dagar på vattnet med hela 11 hamnstopp. En rolig rutt helt enkelt. Och båten som tar oss runt heter Sun Princess. En rätt ny båt, byggdes 2024, som har 21 våningar och tar 4000 passagerare. Så den försöker vi nu lära oss att hitta på.
Några av hamnarna besökte vi för tio år sedan, men då hade vi ju ingen Youtube-kanal. Så vi kör en repris på bla Rom, Pompeji och Pisa för att helt enkelt ta nya bilder och filma lite. Jag kommer att lägga upp massor med bilder och sk stories på instagram @marlenerinda och @jikitaspåäventyr – så häng med där om ni vill se vart vi är.
När vi var hemma i slutet av maj bytte vi ut böckerna i husbilsbokhyllan. Lästa böcker åkte ut och nya åkte in. Några av dem var nästan rykande färska då, men detta var ju såklart några veckor sedan. Hur som helst var det böcker jag sett fram emot att läsa 🙂
När vi ska åka iväg och vara borta länge måste bokhyllan planeras extra noga. De nyaste böckerna följer såklart med, men sen fyller jag på med gammalt. Äldst av de äldre kanske man kan säga. De som legat länge och väntat och som jag nu borde ha tid att läsa. Förra turen blev det rätt många såna, den här inte riktigt lika många tyvärr. Jag har suttit och knackat texter och helt enkelt inte hunnit läsa lika mycket. En del andra jobb måste ju lixom gå först av någon konstigt anledning.
De här fyra släpptes under våren och början på sommaren. Carin Hjulströms generbyte har jag sett fram emot, likaså Grebes nya serie. Fortsättningen på Spionernas krig var det nog mest maken som såg fram mest emot, men jag tycker också att det är intressanta. När det gäller Anne-Lie Högbergs bok, så visste jag att jag hade missat förra delen – så den skulle jag behöva lyssna på innan jag satte tänderna i den. Det ska alltså egentligen vara fem böcker i den här högen.
Men vi börjar väl uppifrån som vanligt:
Solen färgar sommarnatten (samt Stjärnfall över Åstol) av Anne-Lie Högberg
I första delen ”Vågor av längtan” kommer Donna till Åstol för att reda ut sin familjehistoria. Det leder till att hon flyttar di och skapar sej en helt ny tillvaro. I uppföljaren ”Stjärnfall över Åstol” har Donna funnit sej till rätta på ön. Hon ska precis genomföra sin första konstutställning och har dessutom gått med i planeringsgruppen för den stundande julmarknaden.
När hon träffar Lars, som tvingats återvända till ön där han växte upp, förändras allt. Efter att Donnas hetlevrade bror Gösta vägrat hjälpa henne att hitta en passande båt under årets kallaste och stormigaste tid vänder hon sig till Lars för hjälp. Men Donna blir snart varse att det finns olösta konflikter mellan Lars och hennes bror. Lars har först inga planer att stanna på ön, men går motvilligt med på att hjälpa till att städa ur hans mormor och morfars gamla hus. Sjävklart hittar de familjehemligheter under rensningen.
I den tre flyttar dottern Hanna in hos Donna under en tid när kärleken trasslar till hennes liv. Donna och Lars har börjat hitta varandra, kanske är de lite mer än bara vänner? Men hon vågar inte riktigt hänge sej, särskilt inte som Hanna har det så jobbigt.
De här böckerna är så otroligt fina. De har lixom alla ingredienser som behövs för en riktigt härlig feelgood. Det är vänskap, familjehemligheter, ett och annat missförstånd och sen löser sej allt. Precis som det ska vara!
Fallhöjd – Mordet på Kullaberg av Carin Hjulström
Jag gillar verkligen Hjulströms böcker om Säbyholms Gröna Fingrar, sån där härlig cozycrime som man bara uppslukas av och inte kan sluta läsa. Nu har hon bytt genre, detta är betydligt mörkare än förut.
Efter att ett prisbelönt grävreportage fått tragiska följder lämnar journalisten Meja Romare både sitt arbete och sitt gamla liv bakom sig. Hon hamnar av en slump i ett förfallet torp vid Kullaberg utanför Mölle, där ett oväntat ansvar för djur ger henne en ny tillvaro. När en välkänd friskoleägare omkommer under extremloppet Kullamannen 2.0 misstänker Meja att dödsfallet inte är någon olycka. Hennes jakt på sanningen leder henne in i ett allt farligare spel där insatserna är högre än någonsin.
Det är extra roligt när man känner igen sej i miljöerna som beskrivs. Kullaberg har hittills varit ett vackert strövområdet, nu vete sjutton om man vågar sej dit…
Hjulström kan konsten att bygga upp en historia, även om den här är mörkare än tidigare. Jag gillar hennes sätt att skriva och hennes ton. Precis som tidigare är det intressanta karaktärer som fångar mej direkt. Även om jag tycker väldigt mycket om Siri och Anton, så ser jag fram emot att lära känna Meja också.
Innan natten tar oss av Camilla Grebe
Under våren plöjde jag Camilla Grebes serie om Manfred och Malin. Jag gillar hennes lite kufiska karaktärer och spännande stories. Detta är första delen i en ny serie där Grebe tar oss tillbaka till 70-talet.
Kriminalpolisen Bettan Hedin återvänder till sitt barndomshem i sörmländska Skevsta för att begrava sin far. Det är tänkt att bli ett kort besök, men när bygden drabbas av en ofattbar katastrof blir hon kvar för att utreda ett misstänkt dödsfall. Och för att slicka sina egna sår. Spåren leder decennier tillbaka i tiden och visar att det förflutna är allt annat än dött.
Under utredningen tvingas Bettan gräva djupt i bygdens och sin egen familjs historia, där mörka hemligheter, klasskillnader och gamla oförrätter sträcker sig flera decennier tillbaka i tiden. Grebe väver samman ett spännande kriminalfall med en stark berättelse om arv, familjeband och hur det förflutna fortsätter att forma människors liv. Det är intressanta karaktärer och miljöer och en jäkla bra historia helt enkelt!
Det blir även ett litet stycken svensk kvinnohistoria, även om det inte är jättelångt tillbaka i tiden. Jag tycker sånt är intressant, men också lite skrämmande eftersom vi trots allt inte hunnit jättelångt vad det gäller jämställdhet på jobbet. Lite har det väl hänt på 50 år, men vi är inte framme än.
Spionernas krig del 3 av Anders Nilsson
Detta är tredje delen av Spionernas krig och en del av det som händer i den här bocken har jag hört Anders Nilsson berätta om flera gånger. Han har en förmåga att få alla att släppa allt och lyssna när han kommer igång. Och det är väl en av faktorerna till att hans serie om Johan Falk blivit så lyckad. Han kan berätta helt enkelt.
Vi har kommit fram till 1942, då en av de viktigaste sjöstriderna under andra världskriget sker utanför Skagerrak. Svensk, brittisk och tysk underrättelsetjänst, med några av de mest karismatiska spionerna i världshistorien i spetsen, inser att bataljens utgång kommer avgöra vem som vinner världskriget. Erika Schwarze, börjar jobba på Nazitysklands spioncentral i Stockholm, den 2 januari 1942. Samma dag som allt dras till sin spets i Göteborg,
I en parallell handlingen är vi i 1992, efter att Sovjetunionen fallit samman och det nya Ryssland växer fram, befinner sig chefen för Säpos kontraspionage, Tore Forsberg, mitt i en slutstrid för att få fram sanningen om vad som verkligen hände i Sverige under andra världskrigets viktigaste ögonblick. Och det han hittar vänder upp och ner på allt – och har påverkan även på det som sker nu. Det mesta har hemligstämplats och glömts bort, men alltså grävs fram igen av Tore Forsberg långt senare. Men någon, eller några, vill stoppa honom. Vad är det för sanning som är så farlig att den måste begravas för alltid?
Jag är inte särskilt intresserad av just sån här historia, men detta är intressant. Samtidigt som man läser får man en rejäl portion världshistoria. Tänk om min historialärare hade berättat som Anders Nilsson gör, då kanske jag hade lärt mej något…
Fyra rätt olika böcker alltså, plus en femte som hänger ihop med den högst upp. En feelgood, två spännande och en som är både spännande och lärorik. Hur jag rangordnar dem beror helt på vilket humör jag är på. Just nu är jag inne i feelgood-period och väljer mys framför allt annat. Så nästa bokhög blir typ bara mys – stay tuned!
Som reseskribent och van resenär är jag bra på att packa. Iaf när jag reser i jobbet. Men nu… jag vet inte vad som har hänt. Jag får inte ihop det. Att resa privat är tydligen mycket svårare är att resa på jobb. Allt är ett enda kaos.
Trädgården är alltså röjd och min nya telefon funkar. Nu är det bara ”resten” kvar att fixa innan vi drar till Arlanda imorrn. resten ja… I måndags var vi till stan och köpte ny kostym till Martin. Det blev faktiskt två stycken till slut och ett gäng skjortor. Då träffade vi även Grekiska Turistrådet för att prata om våra stopp i bla Aten. Ja, vi kommer att jobba lite på vägen. Det är svårt att låta bli. Såna är vi. Vi har även kontakt med turistrådet i Italien.
Hade det varit en ren jobbresa, så hade packningen varit enkel. Då är man borta 3-5 dagar och ska vara representativ hela tiden. Den packningen går på rutin. Likaså att packa husbilen, det är också enkelt och då tvättar vi ju dessutom på vägen. Men nu…
Jag plockar fram, lägger i och plockar bort. Det ska vara klänningar till kaptensmiddagar och temakvällar samt representativt i hamnarna. Men det ska också vara lite mer avslappnat när vi äter i mindre fina restauranger och strandkläder de få dagar som vi är helt på havet. Åsså ska det ju vara passande skor till alltsammans. Och smycken… och kanske en tjockare kofta, men det ska ju vara typ 30 grader hela tiden. Behöver jag långbyxor då? Kanske inte. Jag lovar, jag blir snart galen.
Så har vi ju den lilla detaljen böcker… jag brukar ha med en bok för varje dag i vanliga fall. Det går helt enkelt inte nu, dessutom kommer vi att ha hamnstopp 12 dagar av 14. Jag kommer faktiskt inte att hinna läsa särskilt mycket alls. Men jag vill ju ändå ha chansen när den väl kommer. Så jag har faktiskt gått med på att läsa i mobilen samt lyssna på böcker. Men lite följer ändå med på resan. Inte alla på bilden, men några. Planen är att läsa Christina Eriksons serien om Svartå och Emma Hambergs serie om Rosengädda.
När jag väl fått till packningen ska jag snabbröja huset också. Jag vill komma hem till ordning. Dessutom kommer svärfar att vara här en del, då blir det ju trevligast för honom om det inte ligger dammflodhästar överallt. Så det finns lite att göra lixom. Just det ja! Mediciner! De måste ju med. Och jag ska fixa naglarna…
Men ytterligare två texter är skickade till redaktören på tidningen, faktura är skickad, veckomenyer är tidsinställda hela juli och augusti och en massa annat är också fixat. Bara ta tag i det sista. Imorrn kommer våra kompisar hit, då blir det en lättare lunch innan vi drar till Arlanda. Där sover vi innan flyget går på fredag. På lördag kliver vi på Sun Princess i Barcelona. Oavsett om jag fått ihop packningen eller inte. Bäst att fortsätta alltså.
Ni vet nog vid det här laget att jag avskyr att komma hem. I mitt fall är det ”Hemma bra, men borta bäst” och det beror mest på trädgården. Ute på rull har vi bara ett krav och det är att jobba. När vi kommer hem är det så många fler och ett av dem är att ta hand om hus och trädgård. Det var inget undantag den här gången.
Vi rullade in på garageuppfarten på fredagseftermiddagen. Vi passar alltid på att storhandla på vägen hem, när vi ändå har bilen och den är ju rätt rymlig. Men det gör att det tar någon timma extra att åka hem. Jag bävar alltid för vad jag ska få se när jag kliver ur bilen, hur illa allt ska vara. Den här gången var det rätt illa. Jag trodde att torkan skulle gjort att det mesta i trädgården skulle vara torkat och visset. Men icke.
Vi kom hem till en djungel, bokstavligen. Vår lilla gräsplätt på baksidan har roboten tagit hand om, men den har aldrig varit så grön och fin i juli. Häcken… blä… den hade växt typ en meter åt varje håll. Jag trodde att den bara skulle behöva putsas lite. Nu blev det hela lördagen som gick åt till att klippa allt och packa i säckar. Sen skulle vi på nåt sätt få iväg de där säckarna till sopen. Sju fullpackade… Det är inget man tar på bussen direkt.
Först bad jag om hjälp på Facebook, men där blev det inget napp. Då kom vi på att vi har en Bilpool, så det var planen för dagen därpå. Vi gick peppade iväg för att hyra en bil. Vi har försökt förr, men då hittade vi aldrig bilarna. Nu gjorde vi ett nytt försök och den här gången fattade vi var de stod. Loggade in på appen, valde vår bil och körde iväg. Men där tog det stopp. Parkeringen var inhägnad och där fanns inget passerkort till grinden. Efter ett samtal med Bilpoolen fick vi veta att de tjatat på Botkyrka Kommun om detta under en lång tid utan respons. Vi fick alltså ställa tillbaka bilen och den trevliga herren på kundtjänst makulerade vår bokning. Vad skulle vi göra nu då?
Vi hade redan tidigare tittat på att hyra en bil, men det skulle bli så väldigt dyrt. Vi skulle ju behöva en lite större bil och då ökar kostnaden. Vi behövde dessutom bara bilen typ 1 timme. Då dök TipTap upp i skallen. Så vi laddade ner appen och testade. Det tog kanske tio sekunder så hade vi 8-9 svar från personer som var villiga att hjälpa oss. Och bara någon halvtimma senare kom en Cornelis och hämtade allt. Sen fick vi ett meddelande från SRV att han varit där med våra grejer. Skönt att veta att grejerna slängs där de ska. Så himla smidigt. Detta kommer vi att använda även nästa gång och hoppas på att Cornelis vill hjälpa oss igen.
Med trädgården fixad och den gemensamma allmänningen klippt, kunde vi lägga bort detta och göra annat. Nu kom en annan grej som jag avskyr. Ny teknik. Jag avsky teknik, särskilt att byta telefon. Men nu var det verkligen dax. Min telefon är 7 år gammal och minnet är helt fullt. För att ta en bild måste jag radera en bil först. Å nu tänker ni ”Ja men ladda ur bilderna då eller radera dem”. Det är inte så enkelt. Radera gör jag såklart, men många bilder använder jag ofta och plockar fram när jag ska skriva en ny artikel. Jag måste alltså komma åt dem lätt. Och de är för många. Vi har försökt på varenda sätt som finns, men telefonen hänger sej eftersom det inte finns något minne kvar. Molntjänster kanske skulle vara nåt, men det är ju så jäkla dyrt med stora moln.
Efter sju år känns det ganska ok att köpa en ny telefon, även om jag gärna använder saker tills de är helt slut. Men en ny blev det alltså och den gamla kommer nu att användas som bildbank. Nästa problem med en full telefon är att det inte bara är att lägga den gamla brevid den nya och enkelt klicka på överföring… allt hänger sej. Så min käre make, som alltid fixa allt tekniskt, fick föra över app efter app manuellt. Hade det varit jag hade jag fått ett psykbryt. Men nu fixade han allt, satt typ en hel kväll, och lämnade sedan över min nya telefon med exakt samma utseende som den gamla. Är han bäst eller!!!
Även om jag är väldigt anti nya grejer så måste jag ändå erkänna att jag är nöjd med den nya telefonen. Det blir väldigt fina bilder och det passar ju perfekt inför nästa resa. En vanlig dag blir det kanske 50-100 bilder, ett par veckor framöver kommer det att bli kanske 200-300 bilder per dag. Ni fattar varför jag behöver utrymmet va?
Nu är alltså det mesta på plats inför resan. Trädgården är fixad, så vi slipper skämmas inför grannarna. Jag har en ny telefon och slipper en massa stresspåslag pga fullt minne. Nu ska bara resten fixas… sen åker vi!
Det har gått fem veckor sedan vi åkte hemifrån och nu är det dax att rulla hemåt igen. Jag brukar ha rejäl ångest när det närmar sej, men den här gången är det ok. Vi ska ju bara hem för att packa om och sedan dra iväg igen. Men då blir det med flyg!
Att åka hem är aldrig roligt, men nu när vi visste att det inte skulle bli särskilt långvarigt så var det ändå helt ok. Vi hade ju ändå några dagar till på oss. Väl hemma skulle det bli ett rejält race för att hinna fixa allt inför nästa resa.
Vi lämnade ovilligt det otroligt härliga Gränna Strandhotell och den lilla fina ställplatsen där. En plats vi absolut kommer att återkomma till, förmodligen mer än en gång.
Vi tänkte ta hemvägen i mindre etapper och började med Tranås. Lagom långt för att åka under en långlunch. Vi siktade på den lilla småbåtshamnen och förberedda för oväder. Här kunde man stå hyfsat skyddat och det var gångavstånd till butiker.
Första kvällen var alldeles ljuvlig med varmt sent inpå kvällen. Vi satt ute och läste länge. Väderrapporten visade att det skulle komma en himla massa regn och blåst, men när det väl kom så var det inte så farligt. Blåsten var värst, så det blev att ha öronproppar eftersom kapellen på båtarna lät så mycket. Här blev vi iaf i två nätter innan vi körde vidare.
Nu var vi lite trötta och ville mest bara ha lugn och ro, så vi styrde mot Norsholm och ställplatsen vid Kapten Billes. Här har vi stått tidigare, men behövde nya bilder till artikel. Så det blev bra att ta en natt här, fixa bilderna och sen bara mysa i solen. Och mysa fick vi definitiv. Vädret var helt fantastiskt, vi stod när Göta Kanal och såg båtar passera i sakta mak. Vi fick en riktigt härlig kväll och kunde även slutföra några jobb.
Sen var det bara en natt kvar. Den tog vi på ställplatsen i inre hamnen i Norrköping där våra kompisar bor. Kanske Sveriges tråkigaste ställplats, men den ligger bra och är nära när vi ska hälsa på kompisarna.
Vi ställde oss på plats, jobbade klart arbetsdagen och gick sedan den korta biten hem till Helene och Krister för att kolla in nya lägenheten och äta middag. Nu är det inte långt kvar innan vår gemensamma resa, så det blev såklart lite sånt snack också. Sen var det bara att gå tillbaka till husbilen, sova sista natten och åka resten av vägen hem.
Sen fick vi rejsa ordentligt. Nu började förberedelserna på riktigt. Knappt en vecka kvar till årets stora äventyr!
Halva sommaren har passerat och många av er har säkert semester just nu. Vi får vänta några dagar till, iaf Martin. Han jobbar halva veckan, sen är han ledig från sitt ”vanliga” jobb. Då väntar äventyr minsann!
Sedan vi lämnat alla teatrar bakom oss har vi koncentrerat oss på vårt andra uppdrag. Nämligen att samla material från campingar och ställplatser. Vi har åkt lite fram och tillbaka från västkust till ostkust. Förra veckan började vi åka rakt norrut, för att landa hemma i Tumba i fredags.
Nu blir det att röja trädgården och packa, allt ska vara klart på torsdag. Då väntar vi in resesällskapet och drar till Arlanda. Där ska vi tillbringa natten innan vi flyger till Barcelona på fredagen. Som vi har längtat!
Det innebär att mycket ska förberedas vad gäller texter och andra jobb. Ni kommer inte att märka så mycket, matsedlarna är inlagda för resten av sommaren. Så även om inte vi följer dem, så har ni tillgång till en ny veckomeny varje söndagmorgon.
Får ni slut på egna idéer kan ni alltså kolla veckomenyerna eller vår youtube ”I Jikitas kök”. Du hittar matlagningsfilmerna HÄR. Där finns rätter som passar att laga i mindre kök, som tex i husbil, husvagn och båt, men även picknickmat, tillbehör till grillat, pastasåser och annat lättlagat. På Du i Fokus finns massor med recept. Några av dem finns även i vår kokbok ”Jikitas mat för små kök”. Vill ni köpa en sån kan ni maila till mmjikta@gmail.com 🙂
Söndag: Grillat och grönsaksgratäng (8 P för hela gratängen)
Den här veckan passar det mesta till matlådor. Jag vill särskilt rekommendera fiskgratängen, pajen och grönsaksgratängen. Just för husbilen/husvagnen/båten passar alla pastarätterna perfekt!
Hoppas ni får en riktigt fin vecka. Ni hänger väl med oss runt i Sverige?
Vi besöker 50-60 campingar och ställplatser varje år, för att det är vårt jobb. De flesta är ganska lika, men så händer det att vi kommer till en riktig pärla. Såna platser kan vara svåra att lämna och så var det i Gränna eller rättare sagt Örserum. Över helgen bodde vi på en av de finaste ställplatser vi varit på hittills. Ett vackert gammalt badhotell från 1905.
Ibland poppar det upp nya anläggningar och då är vi rätt snabba på att åka dit. Vi har ju som uppdrag av campingtidningen Husvagn & Camping att testa campingar och ställplatser. Det är såklart extra roligt att kolla in något helt nytt. När vi fick veta att Gränna Strandhotell öppnat en ställplats med bara fem husbilsplatser och vi faktiskt var i närheten är det klart att vi åkte dit. Vilket ställe!
Örserums badhotell, som i dag är känt som Gränna Strandhotell, har sina rötter i den svenska brunnsepoken. Om jag fattat det rätt så låg det redan på 1600-talet ett gästgiveri på platsen, men detta kan vara fel. På 1800-talet upptäcktes två källor med mineralrikt vatten som ansågs ha hälsobringande egenskaper. År 1905 invigdes Örserums Brunns- och Badanstalt, där gäster reste för att kombinera brunnsdrickning, bad och rekreation i den natursköna miljön vid sjön Ören. Sedan dess har anläggningen utvecklats från klassiskt brunns- och badhotell till dagens Gränna Strandhotell. Källorna finns fortfarande kvar i den gamla brunnsparken som en påminnelse om platsens ursprung, men de används inte.
För drygt ett år sedan tog kocken och entreprenören Mathias Wessman över verksamheten. Jag har sällan träffat en så engagerad människa. På bara ett år har han rustat upp och, i mina ögon, förbättrat verksamheten totalt. Han har bla tagit ner 27 stora träd och öppnat upp utsikten helt över vattnet. Jag såg en bild där hela den vackra parken var belamrad med stora björkar som dolde utsikten totalt, idag är där öppet och välkomnande. Men det första han gjorde var att ändra namnet från Örserum badinrättning till Gränna Strandhotell, rätt eller fel… men det drar definitivt mer folk till Gränna än till Örserum.
När vi kom fram sken solen från en klarblå himmel och det var väl en 25 grader. Vi fick platsen närmast stranden, vilken visade sej vara kanske 10-15 meter bort. Vi brukar bara stanna två dagar på en så här pass liten ställplats, men vädret skulle bli dåligt och hela hotellet ingick ju – så för att vara helt säkra på att hinna gå igenom allt och få fina bilder tog vi en natt extra och det var en jäkla tur. Som husbilsgäst får man använda hotellets faciliteter, som toa, dusch, bastu, spelrum, restaurangen osv. Det blir alltså lite som att bo på hotell fast man sover i husbilen.
Första kvällen testade vi restaurangen. Vi gjorde som vi brukar och beställde signaturrätterna, finns det några så är det såklart dem vi vill ha på bild. Martin fick därför en miso- och soyamarinerad lax till förrätt och svensk bogfilé till varmrätt. Jag tog burrata till förrätt och en löjromspizza till varmrätt, för att det helt enkelt är gott och gör sej bra på bild 🙂
Å jösses så gott allt var. Vi äter såklart alltid av varandra för att smaka allt. Men först ska det tas bilder, så vi äter nästan aldrig varm mat. Så är det. Jobbet år först. Men det gör oss ingenting, vi har ju blivit rätt vana vid att det är så här. Vi blev mätta och belåtna ändå och gick nöjda från bordet.
På lördagmorgonen tog vi en sen frukost upp på hotellet. Så himla lyxigt med hotellfrukost när man sovit i husbilen. Står man på ställplatsen har man lite rabatt på frukosten, detta ska utnyttjas såklart. Särskilt som frukosten är jättefin, med allt man kan önska och lite till. En traditionell hotellfrukost helt enkelt. Det enda jag tyckte saknades var löskokta ägg och kanske våfflor med vispad grädde och sylt, bara för att det är så gott 😛
Lördagen var fin, då upptäckte vi området och satt mest ute. Då passade vi på att filma och fota det vi kunde. Vi kom så sent till frukosten att den var rätt urplockad, så den kunde vi inte fota utan fick vänta till måndagen. Restaurangen var nämligen abonnerad resten av lördagen och halva söndagen pga fest. Men på söndagseftermiddagen blev vi visade runt hotellet, fick titta in i sviterna och de mindre rummen. Vi fick också veta om kommande planer, det kommer att hända mycket spännande här. Som alltid när det kommer en ny entreprenör till ett litet samhälle, så finns det en och annan som inte tycker om att det sker förändring. Så är det även här, men det skapar ändå arbetstillfällen, som en av de närboende konstaterade.
Söndagen bjöd i övrigt mest på regn, blixt och dunder. Som i större delen av sverige. Vi kom nog rätt lindrigt undan ändå tror jag. Vi satt mest och jobbade, skickade ett par nya texter till redaktören. Vilket alltid känns lika skönt. Eftersom det regnade hade vi redan packat in utemöbler och sånt, så när vi vaknade på söndagen var vi färdiga att åka. Men först sprang vi upp till restaurangen för att fota frukosten innan de ens hade öppnat för gästerna. Nu hade vi alla bilder vi behövde.
Men det var inte helt enkelt att åka därifrån. Vissa platser fastar man lixom direkt för. Gränna Strandhotell var inte bara vackert och trivsamt, där var även Mathias som ödmjuk, varm och välkomnande ägare med hundra idéer. Otroligt inspirerande. Vi hade gärna stannat länge till, men vi måste ju vidare. Men vi kommer tillbaka, vi måste ju se vad som händer med alla Mathias idéer. Så himla spännande ju!
Det kommer såklart en film härifrån, så fort vi hinner 🙂
Sista datumstyrda jobbet var färdigt. Nu kunde vi göra lite som vi ville någon vecka. Efter en snabb tur på Gekås i Ullared, styrde vi bilen mot Hjo. Där fanns en hamburgare som vi skulle fota. 18 mil för en bild, så kan det vara i vårt liv 😛
Vi ska hålla en föreläsning på Elmia i september, om annorlunda ställplatser och Campingar. Där passar Bisonfarmen i Gate bra, men när vi var där senast så var restaurangen stängd. Alltså kunde vi inte testa deras omtalade bisonburgare, men det kunde vi nu. Allt var öppet, så vi körde dit för att äta burgare och ta den där bilden. Men vi gjorde faktisk lite anat också.
På vägen såg jag att några kompisar var färdiga med sitt besök i Oskarshamn och inte hade någon plan. Så jag skrev att de skulle komma och äta burgare med oss på Bisonfarmen. Så det gjorde dom. Kul med spontana människor!
Vi kom dit på onsdagkvällen, installerade oss och gick ett varv runt gården. Pratade lite med Simon och Jennie som äger farmen och bestämde att vi skulle åka med på safarin dagen efter. En trubadur uppträdde på kvällen och det hördes lite ner till oss på ställplatsen.
Vi satt med dörren öppen och jobbade, jättemysigt med musiken som bakgrund. Extra mysigt med de brölande djuren runt bilen. När vi var här sist, gick de i ett annat hägn. Nu var de flyttade till den närmast ställplatsen, så vi hade riktig närkontakt ibland.
På torsdags gick Martin upp som vanligt vid 5.30, för att jobba fram tills vi skulle på safarin. När jag vaknade vid 8 åt vi frukost, sen satte jag mej ute och läste en stund. Strax innan 11 gick vi upp till restaurangen och traktorn som stod där bakom och väntade på oss. När vagnen var full åkte vi långsamt in i hägnet. Vagnen var pyntad med små lövruskor som såklart fångade djurens intresse direkt. De modigaste vågade sej fram för att sno åt sej godiset.
Bisonoxar är fascinerande djur. De är stora men rätt skygga, vill inte bli klappade – men är ändå så nyfikna att de kommer rätt nära. De minsta djuren var bara fem dagar gamla, så otroligt söta. Men bisonmammorna höll dem borta från oss så mycket de kunde och drog sej undan. Ni kan se turen på en liten film på vårt instagram Jikitas på äventyr.
Turen tog någon halvtimma. Efteråt fick det bli snabblunch i husbilen och Martin jobbade sedan klart arbetsdagen. Då dök våra kompisar upp med sina två hundar, så det blev såklart en massa hundmys på kvällen. Kungspudeln Roffe är världens kelgris och det är jag glad för.
Vid 18-tiden gick vi upp till restaurangen och beställde den där omtalade hamburgaren. Restaurangen är jättefin, med bisontema såklart – men även med inslag av hjort som var den tidigare inriktningen på gården. Det var lite ruggigt ute så en brasa var tänd och knastrade mysigt brevid oss. Snart kom hamburgarna och vi kunde ta den där bilderna till slut. Sen satte vi tänderna i dem. Jag var inte jätteimponerad, de smakar typ som vilken burgare som helst men med lite mer viltsmak. Martin däremot tyckte att den var jättegod. Mäta blev vi iaf 🙂
Jag gillar verkligen Bisonfarmen i Gate. Det är lagom stort, fint servicehus, hur lugnt som helst och riktigt härliga ägare. Dessutom bjöds vi på häftigaste regnbågen.
Två bra dagar, med härligt sällskap och god mat. Det var dax att dra vidare.
