Matsedel v 32

Matsedel v 32

Augusti är här och nu börjar många jobba igen, Martin är en av dem. Det är sååå tråkigt att bli ensam igen här hemma på dagarna när man haft tre härliga veckor tillsammans. Sånt var mycket enklare när vi jobbade tillsammans förr, då var vi tillsammans jämt och det var sååå mysigt!

Men nu är läget ett annat. Han jobbar med sitt och jag jobbar med mitt och tillsammans kämpar vi bägge med hem, mat och vikt. Han kör igång ett kost- och träningsprogram idag som pågår i tre månader. Vi får väl se vad han tycker om det och om det ger något resultat. Jag själv kör vidare med Viktväktarna. Som Guldmedlem sedan 14 år är fortfarande varje dag en kamp, det kanske man inte tror – men så är det.

Under veckan kommer jag att återkomma med tips inför höstens eventuella omstart för er som inte riktigt tagit tag i allt igen. Här är tips på matlådor om ni behöver ladda frysen lite.

 

Här är veckans matsedel:

Måndag: Ärtsoppa mindre än 1 SP Flex

Tisdag: Laxgryta med räkor 3 SP Flex plus ris

Onsdag: Varm pastasallad 2 SP Flex plus sås

Torsdag: Pasta med zucchini & fetaost 3 SP Flex plus pasta

Fredag: Kyckling med mozzarella fr 3 SP Flex

Lördag: Snabb lövbiffsgryta 4 SP Flex plus ris

Söndag: Lax med jordgubbssalsa 1 SP Flex

Ärtsoppan, Laxgrytan och Lövbiffsgrytan passar bra till matlådan i frysen. Jordgubbssalsan är to die for! Gör mycket!

Ha en riktigt fin vecka och stressa inte ihjäl er om det är första arbetsveckan. Försök att stanna kvar i semestertempot så mycket ni kan, även om det ska in jobb och rutiner igen.

 

Pride Paraden 2018

Pride Paraden 2018

Igår gick Pride Paraden i Stockholm av stapeln och precis som förra året tog jag plats i början för att få de bästa bilderna. Min magkänsla var fel och det tackar vi för! Inget hände, allt var tryggt och säkert och alla var glada och partysugna.

Förra året var det ca 50 000 personer i tåget, i år ytterligare tiotusen… förra året kantade 300 000 personer vägen, i år hörde jag en siffra på otroliga 500 000!!! Stockholms Prideparade är den största i Skandinavien hörde jag, det kanske stämmer – kanske inte. Men jag tyckte att det var färre som ansträngt sej med sina kostymer i år. Några var riktigt coola, men inte alls som förra året.

Att fota paraden är en ren fröjd! Att är helt ok med att vara med på bild, poserar gärna och aalla ljvliga färger gör att nästan varenda bild blir bra. Det är svårt att välja favoriter bland 1000 bilder. Kul att ha fått Conchita på bild måste jag ändå säga och att äntligen få en tvättäkta kyssbild där men verkligen känner kärleken. Kyssbilden är nog min favorit bland alla bilder!

För er som inte var där bjuder jag på en liten bildkavalkad! Håll till godo  🙂

 

 

Pride – några dagar att vara den man är

Pride – några dagar att vara den man är

Under många år missade vi hela Prideveckan eftersom vi var på Öland, men de senaste två åren har vi varit där och haft jättemysigt. I onsdags var det invigning och vi hängde förstås där med kameran 🙂

Förr var jag en av dem som inte fattade vitsen med Pride. Jag tyckte att man väl kunde ha en festival som handlade om allas kärlek och som alla kunde delta i. Min tanke är väl fin – men Pride behövs! Särskilt för dem som i vanliga fall fortfarande inte kan visa sin kärlek eller sexuella läggning öppet. Då tänker jag inte på ”vanliga” bögar och flator, utan på de transexuella och de som har en sexuella läggning som är mer utmärkande.

Även om jag är hyfsat öppen för det mesta så var det inte förrän förra året som jag verkligen förstod nytta med Pride. När jag stod i vimlet framför scenen och såg finskorna i storlek 47 typ… finaste klänningen, naglarna fint målade både på händer och fötter och högst upp ett lyckligt ansikte med finaste läppstiftet och lite mörk skäggstubb. H*n gungade långsamt i takt med musiken och fick vara precis den h*n ville vara. Här fanns ingen som skulle döma eller skrika glåpord. Här fanns total acceptans, en stund i frihet att vara den man är. DÅ fattade jag vad Pride står för och varför veckan är så viktig. Men jag fick mer än en tankeställare…

Förra året var jag på festivalen ensam ett par gånger. Jag var alltså i minoritet som heterosexuell och det är en upplevelse i sej faktiskt. Jag träffade vänner på plats och när jag skulle åka hem var det dom som sa åt mej att vända på mina festivalarmband eller ta av dem så jag inte skulle skylta med dem på hemvägen. De var alltså oroade för min säkerhet när jag skulle åka ensam genom stan och ville skydda mej för saker som de själva utsatts för. Jag skulle inte skylta med mina armband för att inte råka ut för något på hemvägen. De tänkte på det, inte jag. Att ens behöva tänka så gör mej illamående. Jag undrar fortfarande hur h*n i finklänningen kom hem…

Jag tycker fortfarande att det behövs en vecka fylld med kärlek. Eller ja… det ska ju inte behövas, kärleken ska hyllas ändå året om. Pride ska däremot inte behövas. Man ska få vara den man är oavsett om man homosexuell, heterosexuell eller är man och vill klä sej i klänning. Så länge man inte får eller kan det så behövs Pride. Några dagar där man kan klä sej som man vill och vara den man är.

Jag önskar mej ett samhälle där jag inte behöver gömma armbanden från festivalen för att säkert kunna åka hem. Ett samhälle där man får vara som man är. Ett samhälle utan fördomar. En utopi förmodligen…

I dag fotar jag Pride Paraden. 60 000 personer ska tydligen gå i tåget, 10 000 fler än förra året. Då var det även 300 000 som kantade gatorna, hur många blir det i år? En stor folkfest med bara glädje och kärlek. Ändå finns där mörka moln som skrämmer mej…  och i år är jag faktiskt orolig. Magkänslan säger att något kommer att hända. Jag hoppas att magen har fel. Varje år finns det motdemonstrationer av olika varianter och organisationer, men i år tror jag att något annat händer. Frågan är vad och var. Man ska inte ha ett katastroftänk, men man ska vara realistisk. Det är valår. Det har redan hänt en del, bla under Almendalen. Jag är hyfsat riskmedveten och har nästan alltid en Plan B om något händer. Det kommer jag att ha idag med.

Jag hoppas självklart på en enbart rolig dag, men jag kommer att ha ögonen med mej. Häng med på instagram @marlenerinda för bilder och instastorys från paraden. Happy Pride!

 

Jag skålar för starka kvinnor i min närhet

Jag skålar för starka kvinnor i min närhet

Att bli äldre och få lite rynkor här och där och gråa strån är en naturlig del av livet. När man närmar sej 50 har man förmodligen levt halva sitt liv och sitter på en hel del erfarenhet. Vi har gått igenom tonåren, kanske gift oss både en och två gånger, tagit körkort, uppfostrat barn, haft en karriär med både med- och motgångar på jobbet och en massa annat.

Jag har en mängd starka kvinnor runt mej. Kvinnor som i vissa fall inte blommat förrän nu, kvinnor som levt för sin familj och först nu visar sin fulla potential och är coolare än någonsin. Andra som kämpat som djur för att nå dit de vill samtidigt som de haft både familj, hus och hem. Några vill jag lyfta fram och jag har faktiskt snott bilder från dem utan att fråga – om man ska hylla någon ska det ju vara en överraskning lixom. Här är kvinnor, över 40, som finns i min närhet och som gör under varje dag – bara genom att finnas till. Skål för er!

Åsa är den som stått vid min sida i vått och torrt ända sedan våra första barn föddes 1993. Vi har fått en massa barn, gått igenom varsin skilsmässa, hon har flyttat låååångt bort, vi har träffat nya män och bägge fått helt nya liv. Liv som vi bägge förtjänar. Äntligen har Åsa tid att ta tag i sitt eget välmående och lägga tid på sej själv. Hon är värld det absolut bästa som finns! Åsa kan vara en av världens finaste människor <3

Annelie lärde jag känna för kanske 5-6 år sedan. Vi hade setts i ”vimlet” men egentligen inte umgåtts förrän jag efterlyste sällskap till en grej och hon hängde på. Sedan dess har vi setts eller hörts av nästan varenda dag, eller iaf varje vecka. Annelie är musikerfru och driver ofta ”projekt familj & hem” på egen hand. Hon tar även hand om flera egna företag inom inredning och sin blogg. Egentligen är hon för snäll för sitt eget bästa, säger ofta ja fast hon borde säga nej – men det blir bättre och bättre. Jag älskar att höra henne fräsa ifrån  🙂

Annika blev jag vän med av en slump tack vare Annelie. Annika är journalist, redaktör för flera tidningar och vet massor om massor. Hon är alltid otroligt hjälpsam, men glömmer ofta bort sej själv och jobbar för mycket. Om man googlar på uttrycket ”ensamstående – enastående mamma” borde man få upp en bild på henne. Detta är en otroligt enastående morsa! En stabil hälsingetös med alla fötter på jorden och alltid nära till ett skratt.

Malin/Fnulan. Vad ska man säga om Malin? Hon är så rolig! Malin driver bloggen Fnulan som handlar om hela hennes liv och familj. Hon har barn i alla åldrar och är nu även mormor, en roll som hon älskar och helt gått upp i. Som mamma till en eftertraktad barnmodell har hon ständigt en massa järn i elden och precis som alla andra mammor sätter hon sej själv sist. Malin är Malin och det är hon bäst på!

Lotta/Vimmelmamman är också en person som platsar bland mina coola kvinnor. Jag läste Lottas blogg en tid innan jag en dag träffade henne på ett event. Många, många läste hennes blogg för några år sedan när hon drabbades av tarmcancer och berättade öppet om detta på bloggen. Tack och lov gick allt bra, idag är hon frisk och enastående halvtidsmamma som ofta syns i vimlet – men bara varannan vecka. Det Lotta och jag har gemensamt är vårt intresse för Afrika. Även om jag bott i Afrika, så är det Lotta som volontärarbetat på olika sätt på olika platser – det ska jag också göra!

Anna Norberg, kvinnan med så många talanger att man nästan får mindervärdeskomplex! Anna driver tillsammans med sin man Dröse Norberg Entertainment. Förra julen satte de upp den enorma produktionen Aladdin och i år är det dax för Djungelboken i ny tappning. Anna och jag lärde känna varandra när vi bägge jobbade på Vasateatern för ungefär 200 år sedan. Hon är skådis, chef, mamma och dessutom jäkligt trevlig och galet snygg!

Diana – med hjärtat på Öland precis som jag! Diana var en av de första bloggare som jag träffade och från början tyckte vi ingenting om varandra, varken bra eller dåligt – vi bara var. Så började vi prata och kom fram till att vi hade en hel del gemensam. Diana jobbar alldeles för mycket! Och hon är otroligt duktig på allt hon tar sej för, vilket ofta alltså är för mycket. Vi har resandet och engagemanget för andra människor gemensamt och ingen av oss har någonsin varit rädd för att bita ifrån.

Det finns förstås fler, jag skulle kunna rabbla hur många som hest faktiskt, men det här är några av dem som inspirerar mej och som jag därför vill lyfta fram. Kvinnor över 40 som jobbat hårt både med sej själva, sina liv och sina drömmar. Några har fortfarande lite yngre barn och har fortfarande knappt någon tid för egen del, men när de väl får det får vi nog hålla i oss – då kommer det att hända grejer!

Man ska aldrig förringa eller förminska en kvinna över 40 (ingen annan heller för den delen). Det är nämligen i 40-årsåldern vi slutar att behaga… det är då vi får skinn på näsan och är tillräckligt kloka för att inte ta skit och börjar fräsa ifrån. Vi har upptäckt vårt eget värde och har inget behov av att göra som andra säger bara för att… När vi börjar säga nej kan omgivningen få en liten chock, särskilt om vi alltid sagt ja och ställt upp tidigare. Å jag älskar det!

Jag älskar att se min vänner börja ta plats! Jag älskar att se dem säga emot och ta en diskussion! Jag älskar att äntligen få se att de värnar om sej själva och ställer upp för sej själva och sin person. Har man inte gjort det innan 40 så är det lixom dax!

Åsa, Annelie, Annika, Malin, Lotta, Anna, Diana – ni är så coola!

 

Sommarens läsning

Sommarens läsning

Jag har väldigt svårt att läsa under terminerna eftersom jag måste ha det helt lugnt runt mej för att fatta vad jag läser. Böckerna läggs alltså på hög under vintern och sedan slukar jag dem under vintersemestern och sommaren. Den här sommaren har jag förutom en massa kok- och faktaböcker – även plöjt tre väldigt olika romaner som jag vill berätta om.

Först tog jag tag i ”Nej och åter Nej” av Nina Lykke som är en av de nominerade till Årets Bok. Boken handlar om Ingrid och Jan som har varit gifta ganska länge. Sönerna är vuxna och uppför sig som hotellgäster. För Ingrid har både familjelivet och jobbet som lärare mist sin glans. Jan, däremot, har blivit befordrad och drömmer om sin femton år yngre kollega Hanne. Hanne som i sin tur är i färd med att bli förbisprungen på familjefronten när väninnorna gifter sig och skaffar barn.

Det är en underhållande roman om medelålders medelklass och dess problem med kärleken, driften och meningen med livet. Den är välskriven och ibland riktigt rolig, ändå får jag lite ont i magen när jag läser den. Jag inser ju att många känner som Ingrid men inte orkar eller tvingas göra något åt det. När jag slog igen boken visste jag inte om jag tyckte om den eller inte och det vet jag fortfarande inte. Den känns alldeles för nära verkligheten på något sätt. Inte min verklighet, men ändå…

Sen satte jag tänderna i ”Världen utan dig” av  Jill Santopolo som jag fick förra hösten, men inte riktigt orkat med förrän nu. Boken handlar om Lucy och Gabe som möts första gången  den 11 september 2001, mitt under pågående terroristattack i New York. De blir hejdlöst förälskade och bestämmer sig båda för att inte kasta bort sina liv. Även om de inte får ett liv tillsammans så följs de åt under hela livet på olika sätt. När Gabe blir fotograf i Mellanöstern gör Lucy karriär, bildar familj och skapar sig ett liv i New York. Det är en roman om kärlek, drömmar, begär, svartsjuka, svek och försoning. Om vad vi är villiga att offra för kärleken och om hur långt vi kan gå för att följa våra drömmar.

Den här boken tyckte jag väldigt mycket om! Även om allt är påhittat (tror jag) så är det ämnen som berör mej. Hur man förändras som person när något stort inträffar. Hur viktigt det är att välja sin väg och följa sina drömmar, men kanske på bekostnad av något viktigt. Vad är egentligen viktigt? Jag ska nog leta fram fler av Jill Santopolos böcker, jag gillade hela hennes sätt att skriva.

Nu senast tog jag till slut fram ”En hel vanlig familj” av Mattias Edvardsson som jag inte riktigt orkat bläddra i förrän nu. Jag insåg redan när jag fick den att det skulle bli en bladvändare… och det blev det! Boken handlar om den där helt vanliga familjen, som är som alla andra. Pappa Adam är präst, Mamma Ulrika är jurist och tillsammans har de den 19-åriga dottern Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro perfekt. Men en dag raseras allt. Stella anklagas för mord och hamnar i häktet. Boken är uppdelad i tre delar, i varje del får man följa var och en av familjens medlemmar under utredning och rättegång. Bit för bit avslöjas sanningen om vad som egentligen hände.

Jag är fast från sida 1! Som gammal nämndeman är ju detta mumma för mej, att både frossa i facksnack och att försöka hitta felaktigheter i texten. Men jag hittar inte särskilt mycket, Edvardsson har gjort en grundlig research och vet vad han snackar om. Man får lite egna funderingar… bland annat hur långt man är beredd att gå för att skydda sina barn och sin familj. Detta är en bok helt i min smak!

Jag har en hel byrålåda full med pocketböcker. Sånt jag samlat på mej, tar med på semester och lämnar kvar på hotellen. Jag hinner nog inte läsa någon mer roman den här sommaren, men har en massa annat som jag borde kolla igenom och skriva om. Häng med på Du i Fokus om du är nyfiken, där finns en alldeles ny recension av Paolo Robertos nya kokbok  🙂

 

Mysko reaktioner…

Mysko reaktioner…

Igår när jag avslutat mitt pass på gymmet gjorde jag son jag brukade på vägen ut och samtalade lite med kvinnorna som också var på väg därifrån. Fyra damer i åldern 60+, typ… när jag sa att jag är på gymmet medan maken städar badrummet fick jag häpnadsväckande svar…

Den första damen sa: Då är det bäst du skyndar dej hem och ser till så det blir ordentligt gjort!

Den andra damen sa: Då ska du stanna här länge, så han hinner färdigt!

Den tredje sa: Då måste du hem och dra ditt strå till stacken!

Den fjärde hummade bara med…

När jag gick till bilen funderade jag på deras reaktioner och blir inte riktigt klok på hur de tänker faktiskt. Menar dam nr 1 att män inte kan städa och att jag ska vara nån slags besiktningsman? Menar dam nr 2 att jag ska smita undan så han ska hinna resten av huset också? Menar dam nr 3 att man måste göra exakt lika mycket hemma? Menar de att män helt enkelt inte är att lita på när det gäller hushållsarbete?

Martin och jag delar inte lika på hushållsarbetet, men vi hjälps åt – var och en gör det h*n är bäst på. Jag tar hand om det mesta av tvätt och städning, förutom stora badrummet – det brukar vara Martins avdelning. Han lagar å andra sidan nästan all mat. Jag klipper gräset och han fixar med bilen. Vi handlar tillsammans.

Jag vet inte hur de här damerna har det hemma, men som det låter så är det iaf inte männen som gör det mesta hemma… jag hoppas att deras barn som borde vara i min ålder har det bättre jämställt. Jag hoppas att det där med att hjälpas åt hemma är något som går framåt med de yngre generationerna. Jag kan bara se på mina söner och hur det är självklart för dem att ta tag i både tvätt, disk och städning. Det är ingen kvinnosyssla i deras ögon tack och lov.

Nu är jag förstås nyfiken på hur ni har det? Hur har era föräldrar det? Är hemmet uppdelat i vem som gör vad och hur i såna fall? Berätta!

 

Matsedel v 31 – med sommarbonus

Matsedel v 31 – med sommarbonus

Att planera matsedel denna sista vecka i Juli är lite knepigt. Jag brukar försöka anpassa maten efter kommande väder, men just nu är det svårt att veta vad det ska bli för väder. Inte ens vädret just precis nu stämmer oavsett vilken väderapp man än tittar på  😛

Här är det en vecka kvar av Martins semester. Värmen ser iaf ut att hålla i sej, även om det verkar bli lite moln och ev regnskurar. Kan man inte hänga i poolen, så kan det ju vara smart att fixa lite matlådor att ta av när vädret är fint igen eller till jobbet. Så veckans matsedel är en blandning av somrig mat och sånt som går att laga mycket av och ha i matlådan i frysen. Vi kommer att hänga på Pride en del, då är det bra att ha något i frysen när man kommer hem och inte orkar eller har lust att laga mat.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Gazpacho o SP Flex plus garnering

Tisdag: Torsk med äggsås 3 SP Flex plus potatis

Onsdag: Frittata med pasta 8 SP Flex

Torsdag: Purjo- och lövbiffsgryta 4 SP Flex plus ris

Fredag: Laxsallad med sparris 4 SP Flex

Lördag: Blomkålspizza 3 SP Flex

Söndag: Kyckling och broccoli i grönpepparsås 3 SP Flex plus pasta

Sommarbonus: Vinbärskaka 16 SP Flex för hela

Jag gillar inte soppa och egentligen inte tomater heller, men Gazpachon är något av det godaste jag ätit! Gör en rejäl sats och ha i kylen, både bra lunch och mellanmål. Gör den bara! Torsk med äggsås är en bra rätt till matlådan om man mosar potatisen eller tar den vid sidan om. Purjo- och lövbiffsgrytan och kycklingen i grönpepparsås är kanon till matlådan, så gör mycket! Och för alla er som tänker ställa frågan ”Smakar det mycket blomkål om pizzan?” så är svaret nej  🙂

Ha en riktigt fin vecka, i sol eller regn, och ta hand om era vinbär medan de finns, gör gärna kakan – den är superlättlagad, syrlig och god.

 

Dammråttor stora som flodhästar

Dammråttor stora som flodhästar

När det var utlovat regn och molnen hängde tunga utanför huset bestämde jag att förfallet inomhus nått sin kulmen. Med klädhögar som skulle imponera på vilken tonåring som helst och dammråttor stora som flodhästar var det dax! Med ångmopp och ett glas vin tog jag äntligen tag i städningen!

Det känns som jag knappt varit inomhus sedan i början på maj när solen kom. Jag har tagit vara på så mycket som möjligt att det vackra vädret och hängt med hunden i poolen nästan varenda dag. Att städa ligger aldrig högt upp på min lista, nu har det legat längre ner än någonsin. Typ icke-existerande 🙂

Men när man inte kan lägga något mer ovanpå klädhögen utan att det trillar ner på golvet och man vaknar täppt i näsan varje morgon – då måste man lixom göra något. Så i väntan på regnet tog jag tag i katastrofen. ALLT i sängarna tvättades, lakan, madrasser, kuddar och täcken. Golvet ångmoppades och kläderna las där de ska ligga och i tvättkorgen förstås. 3-4 timmar senare var jag färdig, på mer än ett sätt. Å så nöjd!

Till och med pälsbollens låda är rengjord, inte lådan – men överdraget. Lådan finns där för att han ska komma upp i sängen. Det är inte så lätt att vara nästan 12 år och halvblind, då kan man behöva lite hjälp ibland.

Vi kommer sova såååå gott inatt! Sovrummet är rent, sängen är ren. Så det blir en dusch ikväll, man kan ju inte lägga sej skitig i en ren säng. Vad har ni gjort idag? Väntat på regnet? Eller kanske lyssnat på regnet? Berätta!

 

Fel att älska värmen?

Fel att älska värmen?

Vi har rekordsommar med värmebölja här i Sverige i år och jag älskar det! Klart att det är otäckt med torkan och alla bränder, men för mej personligen är detta den bästa sommaren jag kan komma ihåg. Men det får jag tydligen inte tycka… eller iaf inte säga högt.

Det bästa med den här sommaren, förutom värmen, har varit att man kunnat vara säker på att det ska bli sol imorrn också. Förr om somrarna har det varit sol en dag och mulet två, typ… då har jag varit ute varenda minut i panik att det inte ska bli någon mer chans. I år har jag lagt mej varenda kväll i trygg förvissning om att solen kommer tillbaka imorrn också. Det är det jag gillar med att åka utomlands, man kan lixom vara säker på att det är sol flera dagar i sträck och nu har det varit så här med. I flera veckor till och med.

Att klaga på värmen är helt ok, det verkar alla tycka. Å andra sidan är det tydligen ok att klaga på alla väder året om… Så när jag höjer årets sommarväder till skyarna får jag bara skit tillbaka. Jag får veta att man pga bränderna och torkan inte kan njuta av värdet. Pga att gamla, sjuka och djur har det jobbigt så får jag inte tycka om värmen. Jag är en hemsk människa som bara tänker på mej själv och som borde flytta. Sånt har jag fått höra när jag säger att jag aldrig mått så bra som nu.

Jag får alltså inte njuta av att ha en kropp som fungerar. Att jag har mer energi än vanligt. Att jag får massor gjort och att hjärnan funkar bättre än vanligt. Jag sover gott och vaknar pigg. Jag står ut hela jäkla vintern, då kroppen gör ont, skallen strejkar och inget fungerar – kan jag inte få njuta av detta den korta tid det faktiskt varar? Jag vet att det är bränder och torka och att bönderna har det svårt. Jag tänker på det också. Men det förtar inte hur jäkla bra jag mår i min kropp. Låt mej njuta av det utan att få skit! Inte säger jag att andra inte får njuta av en god middag när det finns svält i världen.

Jag förringar inte att andra inte tycker om värmen, jag förstår det. Jag avskyr vintern och uttrycker det ganska högljutt. Jag vet hur det är att lida av ett väder. Så låt mej tycka om det som är nu. Låt mej njuta av sol och 30 grader varmt och en kropp som fungerar. Det händer inte så ofta lixom… vinter och svalare väder får ni inom kort och då väldigt länge. Ni får ert snart, låt mej ha mitt nu, den korta tid som är.

 

Den viktiga vätskan – gör egen vätskeersättning så här!

Den viktiga vätskan – gör egen vätskeersättning så här!

När det är varmt är det extra viktigt att man dricker mycket, något som jag är ganska dålig på. Igår kände jag mej yr, mådde lite illa och var allmänt ur gängorna efter träningen. Jag har varit noga med att dricka tycker jag, men tog lite vätskeersättning för säkerhets skull och efter en stund mådde jag helt bra igen.

Vätskeersättning är en speciell salt- och sockerlösning och är det bästa man kan dricka för att återställa vätskebalansen. När mina barn var små köpte jag alltid från apoteket för att ha med på våra resor, men tack och lov så behövde jag nästan aldrig använda det. Numera köper man Resorb och det har folk gjort så mycket att hyllorna just nu är helt tomma. Men det är jätteenkelt att göra vätskeersättning själv. Nedanstående recept är från Sjukvårdsupplysningen och ett recept som  jag har använt många gånger under åren.

Det är mycket viktigt att doseringen blir rätt när man blandar själv. Använd exakta teskedsmått, inte vanliga teskedar. Det är viktigt att inte ta för mycket salt och att använda vanligt salt, inte örtsalt. Smaka på lösningen, du ska bara ana saltsmaken, det ska smaka som tårar.

Receptet nedan gäller för alla åldrar, även vuxna. Men för barn under ett år är det säkrast att ge vätskeersättning från apotek, för att doseringen inte ska bli fel.

Du behöver:

  • 1 liter vatten
  • 6 teskedsmått strösocker (1 teskedsmått = 5 milliliter)
  • ½ teskedsmått salt (½ teskedsmått = 2,5 milliliter)

Blanda vatten, socker och salt. Drycken kan smaksättas med ett par teskedar koncentrerad fruktjuice eller saft.

Jag kokar alltid vattnet först, men det behövs egentligen bara om man är osäker på vattnets kvalité eller om man är utomlands. Blanda därefter avsvalnat vatten med socker och salt. Enkelt va!

Ta hand om er i värmen. Jag älskar det – men har förstått att jag är rätt ensam om det…