Goliat – en film om omöjliga val

Goliat – en film om omöjliga val

Det kommer att bli bra. Så låter det flera gånger  under de 90 minuterna som filmen pågår. Goliat är en film om stark kärlek till familjen, kriminalitet och utanförskap. Det är omöjligt att inte beröras av den. Vi var på galapremiären i måndags.

Jag visste nästan ingenting om Goliat när jag satte mej i biosalongen. Det enda jag visste var att den var svensk… typ. Å jag gillar svenska filmer. Fem minuter in i filmen var jag fast! Jag var oerhört berörd och såg många av de killar och familjer som jag mött under mina år i tingsrätten. Ja, det var ju inte de killarna eller familjerna förstås, men kunde faktiskt varit eftersom alla roller spelas av amatörer som levt i skiten själva. De vet exakt hur de här rollerna ska spelas, de har varit där.

Det handlar om 17-årige Kim och hans familj. Mamman är sjukskriven och på väg att bli utförsäkrad, Pappa ska infinna sej hos kriminalvården om några dagar och sedan sitta inne i 16 månader. Här finns också två mindre syskon, där lillasyster och Kim har ett alldeles särskilt starkt band. Livet för familjen är hårt men kärleken är väldigt stark. Något jag även såg i tingsrätten.

För Kim handlar det om att ta över pappans roll i det kriminella livet eller sticka från allt och skapa sin egen framtid. Jag kan lova att hela biosalongen sitter och säger samma sak när han är på väg mot bussen som ska ta honom till ett bättre liv ”fortsätt gå!” Om han gör det eller ej, får ni helt enkelt se själva.

För den här filmen måste ni se, alla borde se den. Så här ser det faktiskt ut i Sverige, idag. Det är inget vanligt Svensson-liv, men de här familjerna finns. Vi kunde mycket väl ha fått ett av de där syskonen när vi var familjehem. Det är just barn i såna familjer som får extra stöd i form av en extra familj, antingen på del- eller heltid.

Det är en tuff ton, råa slagsmål, hårda tongångar och många ageranden som kan verka helt obegripliga för oss utanför den kriminella världen. Men detta är faktiskt en del av Sverige och vår verklighet. Därför borde alla på Soc, alla inom rättsväsendet, alla i skolan och alla som överhuvudtaget arbetar med utsatta familjer se den här familjen. För att få mer förståelse. Kanske ha som diskussionsämne och bjuda in skådespelarna. Filmen är för viktig för att bara spelas upp och glömmas bort. Den kan lära oss mycket och göra otrolig nytta för alla som orkar ta den till sej helhjärtat.

Man blir berörd, upprörd, förbannad, uppgiven och ledsen. Men där är också en hel del skratt. Se den bara!

 

Den viktiga sömnen

Den viktiga sömnen

Många går runt och är trötta. Tycker man att man är oförklarligt trött så ska man kolla upp det! Sömnen är alldeles för viktig för att nonchaleras, det vet jag som numera har en konstaterad sömnstörning.

Paolo Roberto har sagt ”Sömn är den gyllene kedja som binder ihop vår hälsa med vår kropp”. När jag hörde det så kände jag direkt att det är ju precis så det är! Jag har inte hittat ett lika bra sätt att uttrycka det på bara. Men sömnen är bland det viktigaste för att vi ska fungera som människor. Ett populärt tortyrsätt förr var ju att låta offren stå upp och vara vakna tills de i stort sett blev galna. Alla vi som haft nattvak med barn vet hur knäpp i skallen man blir efter några sömnlösa nätter.

Jag trodde att jag hade en ganska bra sömn, jag somnade ju så fort jag satte mej ner. Men jag var sååå trött, jämt. Oavsett om jag sovit gott eller ej så var jag så in i döden trött, hela tiden. Ögonen sved, hjärnan funkade inte, jag tappade ord, frös osv. Något var fel och jag gick till doktorn. Där fick jag höra att alla är lite trötta på hösten, inget mer gjordes. Sen fick jag en ny läkare som direkt skickade mej på en sömnutredning som visade att jag aldrig kommer ner i djupsömn.

Hur mycket jag än sover så blir jag aldrig helt utvilad eftersom kroppen inte får sin återhämtning och min hjärna bla glömmer att jag behöver andas. Å för detta finns det inget att göra eftersom jag inte är överviktig, snarkar eller sover på rygg. En mask (CPAP) skulle alltså inte hjälpa mej. Mitt problem är inte jättevanligt och beror förmodligen på att jag varit rejält utbränd. En receptet jag fick var att sova middag och jag känner mej faktiskt piggare sedan jag började med det.

Grejen med sömnbrist är att den kan leda till en mängd mer eller mindre allvarliga tillstånd. Den som sover för lite (eller som jag – inte kommer ner i djupsömn) eller jobbar skift har lättare att dra på sej övervikt och drabbas oftare av diabetes, får sämre immunförsvar, sämre impulskontroll, kan bli infertila och få en mängd olika hjärtsjukdomar. Man bli lite dum i huvet också eftersom skallen inte fungerar när man är konstant trött. Som när jag skriver detta… det är tur att det finns rättstavningsprogram  🙂

Är man en av dem som tränar så är det också en anledning att fundera över sömnen. Sömnen har nämligen en ganska stor inverkan även på träningen och undersökningar  visar tydligt att mindre sömn leder till sämre uthållighet och lägre koncentrationsförmåga och vi måste anstränga oss mer och ta av reserverna för att prestera. Maxpulsen sjunker, vi orkar mindre, producerar mer kortisol och får en sämre muskeluppbyggnad.

Detta är förstås något som även drabbar den som jobbar på nätterna och inte har en naturlig dygnsrytm. Man kan tydligen ganska snabbt se skillnader i fett- och muskelvävnaden efter bara några nätters sömnstörning och det är ett faktum som skrämmer mej som haft 25 år med detta.

Man har även sett fördelen med träning och fysisk aktivitet och hur det förbättrar sömnen. Så min sömnstörning försämrar alltså min träning, men den träning jag gör förbättrar min sömn… allt kunde alltså vara mycket värre  🙂

Det kan inte nog poängteras hur viktig sömnen är. Får jag inte sova mina 7-8 timmar så funkar jag helt enkelt inte. Får jag däremot sova så håller jag vikten lättare, jag får saker gjorda och känner att allt funkar i kroppen. Att få en diagnos gjorde mej förstås inte piggare, men numera har både jag och familjen en annan förståelse för min trötthet. Jag är INTE lat!

Min slutsats är alltså att bra mat och sömn hjälper oss ner i vikt och träningen hjälper oss att sova bättre och bli lite friskare. Hur står det till med din sömn?

 

Himlen har fått en ny stjärna

Himlen har fått en ny stjärna

Jag trodde att jag var förberedd. Men man blir kanske inte det hur mycket man är tror det. Jag trodde att jag bara skulle ta emot beskedet lugnt och stilla och lixom bara konstatera att det var som det var. Riktigt så blev det inte. Min lilla farmor är död.

Min Farmor blev 98,5 år, vi trodde alla att hon skulle bli minst 100. Jag är snart 49, så hon hade alltså mej halva sitt liv. Min första halva var vi rätt tajta, då sågs vi en hel del – sen blev det svårt för henne att komma till mej på egen hand och jag fick fullt upp med grabbarna.

Jag var min Farmors första barnbarn och hade henne helt för mej själv i 11 år. Hon var bara min och vi umgicks mycket. Hon tog mej till förskolan när det var dax för den och kom ner till oss på Öland så ofta hon kunde när vi var där. Vi tog promenader, plockade blommor och pratade.

När jag fick barn kom hon till mej ungefär varannan onsdag för att hjälpa mej att städa och mysa med killarna. Hon tog bussen och tåget från Södertälje på förmiddagen, var hos mej och killarna nästan hela dagen och tog sig sedan hela vägen hem igen. Det gjorde hon tills hon var runt 80. Farmor satt ofta med killarna och läste i soffan i vardagsrummet och jag kunde höra deras småprat. Hon spelade tom fotboll, hon var rätt dåligt på att säga nej till dem. Hennes första barnbarnsbarn  🙂

När hon inte klarade sej själv längre lyckades hon få ett boende här i närheten. När vi öppnade Viktväktarna i Tullinge, var det i samma hus som hon bodde – så varje tisdag kunde jag gå upp och säga hej under ett par år. Demensen satte klorna i henne, men de bra dagarna kände hon igen oss och vi pratade om ditten och datten. Så var det när jag träffade henne i slutet av sommaren, då hade hon en bra dag. Vi tittade på kort från när hon var ung och när jag var liten. Hon kunde namnge alla och berätta mer om varje bild. Det var vid det tillfället som bilden högst upp togs.

Sista gången jag träffade henne var för någon vecka sedan. Då var hon inte helt på topp men visste vem jag var. Det känns bra att hon kände igen mej den där sista gången. Därför ville jag inte ta ett avsked till eller vara med när hon somnade in. Pappa ringde och sa att man ringt från boendet, de skulle åka dit – men jag ville inte vara där.

Jag vill minnas henne som hon var. Särskilt som den hon var när jag var liten och hon var bara min. Min lite tjocka Farmor med korsett och strumpeband som jag fick hjälpa henne att knäppa. Min lite klumpiga Farmor som lyckades tippa en kanot och till och med få den över sej trots att vattnet bara var 15 cm djupt. Min lilla Farmor som älskade att plocka blommor på ängen på Öland. Det är nog där hon är nu.

Sov gott lilla Farmor och förlåt att jag inte var där och tog avsked.

 

Så skönt att bli äldre!

Så skönt att bli äldre!

 

Jag vet att många tycker det är jobbigt att bli äldre, rynkig och få grå strån. Jag är inte en av dem! Jag tycker det är såååå skönt att bli äldre!!!

Om typ 500 dagar fyller jag 50. Då hade jag tänkt rymma iväg och göra mina andra stora drömresa, nu blir det nog inte så eftersom pengarna inte räcker. Men hemma är jag nog inte, jag har ingen större lust att ha kalas. Inte för att jag inte gillar kalas, utan för att jag vet att det inte kommer särskilt många. Bättre att strunt i det och slippa bli besviken lixom…

Jag är alltså nästan 49, på väg mot 50 och alltså minst halvvägs i livet. Jag tänkte nämligen inte bli över 100… nu vet man iofs inte eftersom min farmor är 98 och typ kärnfrisk. Fast jag är ju inte frisk nu, så jag blir nog inte så gammal som hon. Så här halvvägs i livet måste jag nog säga att min bästa tid är nu. Jag tyckte livet var rätt bra runt 20 och nu vid 50 är det som bäst, däremellan var det rätt jobbigt…

Som nästan 50 känner jag mer och mer att jag slappnar av mer och mer. Jag har aldrig varit i så bra kroppsligt skick som nu, trots sjukdomar. Jag är starkare än någonsin och trivs nästan i min kropp, det finns lite kvar att jobba på – men jag är nästan nöjd. Åren sätter sina spår, så är det – men det är inget jag lider av. Jag gillar mina små kråksparkar vid ögonen och de grå stråna som jag fick vid 30 men som  konstigt nog inte blivit fler efter 40. Det är typ 45 grå strån i luggen som ser rätt tråkiga ut, så länge de inte blir fler färgar jag bort dem. Men jag har inget emot att bli helt gråhårig, som min farmor som har helt vitt hår.

Men det jag gillar mest med att bli äldre är att jag inte bryr mej så mycket längre. Jag gör lite som jag vill och bryr mej inte så mycket om vad folk tycker. Jag har iofs alltid gått min egen väg, men då har jag brytt mej om vad folk tycker och tänker. Det skiter jag totalt i nu. Så länge jag mår bra och ingen runt mej kommer till skada ska väl folk bara sköta sitt och inte bry sej. Eller hur?

Jag vet att folk pratar bakom min rygg, men gör det då! Tänk att lilla jag är så intressant… Jag vet att folk tycker en massa om mej, men tyck det då… är det snällt får ni gärna säga det till mej direkt – är det elakt kan ni stoppa upp det nånstans där solen inte lyser. Det är ganska få som känner mej, så det går runt en del lögner – det vet jag och jag vet också att de som känner mej gör sitt bästa för att stoppa lögnerna.

Jag är en lojal person som kan gå väldigt långt för någon jag tycker om. Men sårar man mej eller någon jag tycker om, så är jag ganska långsint… numera inte alls så långsint som förr dock. Det är också en positivt sak med att bli äldre, man inser att det inte hjälper att älta. Det skadar lixom bara en själv och är dåligt för en.

Så jag gillar att åldras. Jag tar mer och mer livet med en klackspark och försöker att göra det bästa av en rutten dag. Jag är långt ifrån perfekt och har börjat uppskatta mer och mer att inte vara det. Jag är bara människa och då får man begå misstag, så länge man är vuxen nog att be om ursäkt. Det är mycket jag fortfarande inte kan eller behärskar, men i ”min ålder” är det ok att be vem som helst om hjälp. Å på så sätt får man nya bekantskaper också.

Man säger att 50 är det nya 30. Kanske är det så, inte vet jag. Jag vet bara att jag gillar min ålder just nu och att det är så skönt att slippa alla krav man hade på sej själv och trodde att andra hade på en när man var yngre. Nu gör jag som jag vill! Jag vet att hälften är gjort men är inte rädd att dö. Jag har ingen åldersnoja alls och ingen dödsångest heller – jag lever nu och mår väldigt bra.

Hur tänker du kring att åldras?

 

Matsedel v 40 – med Kanelbullens Dag

Matsedel v 40 – med Kanelbullens Dag

Då går vi in i oktober, det går väldigt fort nu! Å första frosten har vi haft här i Tumba, så nu känns sommaren låååångt borta. Fast vi får lite sol igen redan nästa vecka när vi åker till Kroatien några dagar. Det ska bli både skönt och roligt.

Den här veckan är ganska lugn så fokus ligger på bra mat, god sömn, promenader, träning och massor med skratt. Den kombinationen är väldigt bra när det gäller viktminskningen, iaf för mej. Särskilt sömnen, får jag bara den så brukar det mesta fixa sej faktiskt. Jag fattade inte hur viktig den var förrän jag sprang in i väggen, egentligen inte då heller – utan först när jag fick konstaterat att jag hade en sömnstörning på riktigt. Nu prioriterar jag sömnen och mår som bäst när jag får mina 7-8 timmar.

Å bra mat äter vi nästan jämnt. Här är veckans matsedel:

Måndag: Löksoppa 8 SP Flex för hela grytan

Tisdag: Laxgryta 3 SP Flex plus ris

Onsdag: Kyckling i grönpepparsås 3 SP Flex plus pasta

Torsdag: Nudelwok med kassler fr 17 SP Flex för hela grytan

Fredag: Tacogratäng 6 SP Flex plus ris

Lördag: Delizie 45 SP Flex för allt

Söndag: Tofuburgare 2 SP Flex per burgare plus tillbehör

Torsdagsbonus: Kanelbullar 36 SP flex för hela satsen

Jodå, man får äta kanelbullar även som Viktväktare! Men det kanske räcker med max två? Vi har ju vår veckobonus till det där lilla extra, använd den! Jag hade aldrig stått ut de här 18 åren om jag aldrig fått äta godis eller annat ”göttit”, då hade jag gett upp direkt. VV är ingen kur – det handlar om resten av livet och då måste man lära sej att hantera mängder. Inte avstå helt från allt som är gott.

Så jag äter mitt lördagsgodis eller en bulle på Kanelbullens Dag. Det är helt ok att göra det  🙂

 

En liten bit på väg…

En liten bit på väg…

Ni som följt mej ett tag och känner mej vet hur jag hela tiden kämpar för att komma ikapp. Hur jag än försöker så blir jag aldrig helt färdig och jag vet att jag inte är ensam om att ha det så. Som förra helgen när vi skulle städa ute och häcksaxen gick sönder… så är det hela tiden!

Men den här helgen blev vi faktiskt färdiga ute! Häcken runt tomten är klippt, buskar är nerklippta och ansade, vissna växter är borta, ny täckbark ligger i rabatten osv. Vi har även hängt upp alla vinterns ljusslingor, alla är dock inte tända. Jag tycker det blir så mycket mysigare om det lyser lite fint i entrén när man kommer hem. Så nu är det iaf klart där å jag är så nöjd!

Vi fick hem ett gäng resväskor förra veckan och några av dessa har jag nu fyllt med saker som inte fick plats när vi åkte till Gambia sist, utan legat i förrådet och väntat. Mycket i förrådet ska ner i väskorna, resten resas ur till loppis och secondhand. Så nästa helg är planen att få ordning i garaget och förrådet och byta till vinterhjul på bilen. Då är verkligen allt ute fixat. Jag hoppas den planen håller… man vet ju aldrig…

När man varit utbränd så illa som jag har varit så klarar man inte när det är för rörigt. Röran blir en onödig stress, ändå tar man inte tag i det – man vet helt enkelt inte var man ska börja. Det är därför jag rensar så mycket jag kan nu när jag mår bra och säljer/slänger/skänker bort grejerna. Det måste bli lättstädat överallt och då måste grejerna bort. Då minskar stressen och jag mår så mycket bättre. Jag vill bara ha helt lugnt. Överallt.

Bara detta att trädgården är fixad gör massor! Jag vet nästan säkert att vi inte kommer att komma igenom allt den här gången heller, det kommer säkert hända något på vägen. Men jag vet att det finns en plan och att en dag så kommer jag att komma hela vägen fram. Jag trodde att 2018 skulle bli året då vi kom i ordning och ikapp ekonomisk, men så blev det inte… bilen gick sönder, vi skaffade nytt larm och fixade resten av rören i huset och nu gick värmepannan sönder. Just som vi kommit upp på plus så måste vi alltså ut med ca 30 000 för en ny panna… suck!

Så nu avsätter vi även 2019 till att inte bara komma ikapp utan även få ihop ett nytt sparande. Är det inte det ena så är det det andra… Tänk så skönt det skulle vara om allt bara föll på plats. Att kunna sitta på trappen och fika och känna ett totalt lugn, vilken grej! Men vi är en liten bit på väg! Lite närmare än igår  🙂

 

Mina restips till vintern

Mina restips till vintern

Många har säkert redan bokat vinterns resa för att vara helt säkra på att få precis det man önskar. Men så finns det en och annan som fortfarande funderar på var de ska åka. Jag tänkte ge några av mina tips och då vet ni att det handlar en hel del om Afrika  🙂

Vill man ha ett prisvärt resmål så är det Egypten som gäller. Här är sol och värme, fantastiska vatten att dyka och snorkla i och god mat. Egypten har också mängder med historia och spännande platser att besöka. Mitt tips är att bo i Marsa Alam på något av de resort som finns och då även ta ”all inklusive” eftersom omgivningarna oftast bara består av öken. När vi var där senast bodde vi på Siva Resort i Port Ghalib som är ett gigantiskt resort med allt man behöver och lite till. Det ligger nära en mysig marina dit vi tog våra dagliga promenader. Jag rekommenderar också att man tar en utflykt eller två, och då är mina favoriter vackra Luxor och galna Kairo. Det är en upplevelse att se pyramiderna i Giza, men faktiskt ännu häftigare att se templen i Luxor. Jag älskar verkligen Egypten – där finns allt!

Tanzania är en annan favorit och då pratar jag förstås om safari! Det här är ju inget billigt alternativ, men det absolut mest minnesvärda. Är man sugen på safari så ska man först och främst kolla vart djuren är vid den specifika tiden för resan. På så sätt så kan man vara hyfsat säker på att få se Big Five och verkligen få ut mesta möjliga upplevelse. Vi åkte på juldagen och valde därför Tanzania istället för Kenya eftersom djuren skulle befonna sej på den sidan då. Vi bokade all med Kilimanjaro SafariAgency som gav oss exakt det vi ville ha. De fick vår budget och våra önskemål och gav oss ett förslag som visade sej vara helt perfekt. Vi fick en vecka på savannen i en bekväm jeep, bara vi… ingen grupp som störde. Och vi såg precis allt vi ville se. Vilken upplevelse!

Zanzibar är inte heller så billigt men ett bra slut på en safari. Så efter en dammig vecka med långa, spännande safaridagar tog vi en vecka i paradiset på Zanzibar. Kritvita tomma stränder. Härlig snorkling och chansen att simma med delfiner. Detta är verkligen platsen för total avkoppling där man kan ligga på en solsäng och läsa, bli serverade afternoontea på stranden med palmbladen som tak. Det är magisk vackert!

Seychellerna är paradiset på jorden enligt många. Det är egentligen 110 öar där varje ö har sitt eget tema. La Digue är ön utan bilar där du blir hämtad med oxe eller cykel för att komma till hotellet. Praslin har den exotiska dubbelkokosnöten och på Moyenne finns det piratgravar. Det är underbart vackert överallt, lugnt och skönt. Seychellerna reglerar turismen genom att begränsa mängden turister och hotellen får inte vara högre än palmerna. Här är rätt dyrt, men helt fantastiskt!

Vi var till Kap Verde förr vintern och kan rekommendera det om man INTE åker dit i januari-februari. Det blåser lite för mycket då, iaf på Sal där vi var. Men övrig tid kan vi absolut rekommendera det! Stränderna är oändliga och nästan helt tomma. Gillar man att fotografera så är detta en perfekt plats, alla bilder blir bra! Här finns god mat, härliga människor och allt är så enkelt. Gillar man vattensport så är det perfekt, i övrigt finns det inte jättemycket att göra. Men det är så fint!

Jag har svårt med tidsskillnad men ett ställe jag kan tänka mej att åka tillbaka till ändå är Sri Lanka, även kallad Indiens tår. Ön drabbades hårt av tsunamin och fick väldigt lite hjälp, vi var där på ettårsdagen och då var nästan inget återställt eller ens påbörjat. Det man slås av på Sri Lanka är att alla är otroligt vänliga och hjälpsamma. Här finns långa härliga stränder men även spännande te- och gummiodlingar som man kan besöka. i Kandy kan man se en av Buddas hörntänder och på vägen dit måste man absolut besöka Pinawella som är elefantbarnhemmet. Har man tur kan man få mata en av bebiselefanterna och kanske tom bada med de stora elefanterna.

Florida är också ett kul resmål men innebär även det en viss tidsskillnad fast åt andra hållet. I Florida är det enkelt att hyra och köra bil, allt är lixom anpassat för bil. Självklart är det stränderna och de stora parkerna som lockar, som tex Disney och Universal. Men det är också enkelt att ta sej ner till Ft Lauderdale och kolla in kryssningsföretagens butiker för en sistaminutenkryssning. För nästan ingenting kan man få två veckor i Karibien på en lyxkryssare med all inklusive.

Vi åker till Gambia över nyår, det vet ni säkert redan. Gambia är mitt eget lilla paradis, eftersom jag bott där och älskar det. Här är stränderna milslånga, man kan gå från Senegal igenom Gambia och in i Senegal igen om man vill och orkar. Precis som många andra av ställena jag rekommenderat så är ständerna i stort sett tomma och fridfulla. Här finns plats för alla! Min favoritsysselsättning är att gå längst stranden och leta snäckor, det finns mängder av vackra snäckor. Skruvade, stora, små, färgade, kritvita. Maten är smakrik men inte starkt. Alla är vänliga och nyfikna. Vill man följa med oss och även följa med till byn som vi hjälper så kan ni läsa mer HÄR.

Vi åker inte med barn längre och även om alla de här resmålen fungerar med barn, så tycker jag nog att barnen ska vara lite äldre för att följa med på tex en safari. Det handlar om rätt mycket pengar och då ska de ju gärna har nåt slags utbyte av att följa med, så jag skulle nog säga att de ska vara i 10-årsåldern för att göra en sån resa. Det är många timmar i bil och man blir rätt trött faktiskt. USA är ju som gjort för barn, även kryssningarna. Egypten och Sri Lanka är helt ok med barn, särskilt Egypten med tanke på livet under ytan. Mina älskade att snorkla där och låg i hela dagarna. Seychellerna har inte särskilt mycket att erbjuda för barn, det är en ”kärleksdestination”  🙂

Jag hoppas att detta kan ge er lite idéer om nya resmål som ni kanske inte ens tänkt på förut. Vi åker som sagt till Gambia i år och funderar redan på vart resan ska gå nästa år. Kanske blir det USA… eller Egypten igen… eller nåt helt annat! Man vet inte med oss, det kan bli vad som helst.

Vart åker du i år?

 

En säng för varje rygg

En säng för varje rygg

*** I samarbete med Furniturebox***

Jag tycker det är ganska svårt med inredning. Visst kan man gå efter trender, men ska man vara trendig måste man ju byta inredning flera gånger om året och för oss funkar inte det ekonomisk. Dessutom är jag lite för bekväm av mej för att följa trender, jag vill mest att mitt hem ska vara funktionellt och lättstädat.

Men jag gillar att kolla på möbler och försöker ständigt att förenkla hemma. Just nu är det vardagsrummet som är mest aktuellt, förutom sovrummet som är ett återkommande tema för jämnan. I sovrummet är det alltid sängen som är en fråga. Både maken och jag har problem med våra ryggar och då måste man ju ha en bra säng. På Furniturebox finns mängder med kontinentalsängar! Typ 871 stycken. Det måste ju finnas något som passar  🙂

Furniturebox har typ allt, inte bara sängar! Jag har inga problem att köpa möbler via nätet, det är himla smidigt tycker jag. Nu har jag nog hittat både sängar till sovrummet och ett skåp till vardagsrummet som jag kan tänka mej som verkar uppfylla alla mina önskemål. Får fundera lite till…

Himla smidigt ändå att både kunna kolla runt, mäta i lugn och ro, beställa och sedan få grejerna hemkörda helt gratis. Allt utan att ens lyfta på rumpan!

 

Tänk på detta när du tittar på Biggest Loser!

Tänk på detta när du tittar på Biggest Loser!

Igår körde Biggest Loser Sverige igång igen, denna gången VIP med kända svenskar. Jag var på finalen och vet vem som vann, men det tänker jag ju inte berätta förstås. Däremot vill jag att ni tänker på lite grejer när ni tittar på programmet.

Jag tycker att program som Biggest Loser är väldigt intressanta, särskilt ur ett socialt perspektiv. Egentligen gillade jag Tjockholmen bättre eftersom man inte röstade ut någon där och man hade även hjälp av en vän. Det roliga är att jag blivit bekant med en av mina favoriter från Tjockholmen, Daniel, och kan berättar att han håller vikten idag.

Men det finns ju några saker man ska ha i bakhuvudet när man ser såna här program och det är bla att deltagarna isoleras från sin vardag och går in i en ”bubbla” med bara träning, sömn och mat. De gör lixom inget annat och då kan vi som gör jobbet utanför inte jämföra siffrorna på vågen. Deras jobb är att gå ner i vikt, det är det enda de som ska göra under veckorna programmet sänds. De behöver inte sköta hus och hem, inte fixa mat till familjen, inte stressa runt och köra barn hit och dit, de behöver inte tänka på något alls mer än att äta, sova och träna. Och tom detta har de hjälp med!

Vi kan med andra ord inte jämföra deltagarnas resultat med våra. De kör sitt race några veckor på slottet och sedan i sin hemmiljö innan finalen. Några går ner mycket – men inte imponerande mycket ändå ibland med tanke på förutsättningarna. När vi jobbade på VV jämförde vi BL-deltagarnas resultat med våra medlemmar och i flera fall gick våra medlemmar faktiskt ner mer. Å våra medlemmar skulle alltså ta hand om ett helt liv vid sidan om viktkampen. Å jag kan nästan garantera att våra medlemmar sedan höll sin vikt längre än vad BL-deltagarna gjorde. Många från Biggest går nämligen upp massor de första veckorna efter finalen. En person pratade om 15 kilo…

Jag var alltså med när finalen spelades in och det jag är mest intresserad av är att höra om deltagarnas förbättrade värden. Inte vikten alltså, utan hur blodfetter förbättrats, hur blodtryck sjunkit osv. Bara det där med insulin är ju hur spännande som helst och årets program visar tydligt hur mycket en liten viktminskning gör för insulinet. Det är så häftigt!

Det jag vill att ni tänker på när ni tittar är alltså att deltagarna har detta som sitt jobb under en begränsad tid, det har inte vi ”vanliga” viktkämpare. Och att de har all hjälp de kan få, det har vi inte heller. Ändå är det många av oss utanför slottet som går ner precis lika bra som de som är på slottet. Hur bra är inte vi? OCH: det som händer i kroppen är viktigare än det som visas på vågen många gånger. Det handlar om vår hälsa! Inte om ett tv-program eller snabb viktnedgång – det handlar om att förlänga livet.

Sa jag att jag vet vem som vinner  🙂

 

Matsedel v 39 – allt funkar till matlådan!

Matsedel v 39 – allt funkar till matlådan!

Renoveringskaoset är över och alla teaterkvällar avklarade. Nu kan vi återgå till ett normalt liv igen, där inget är särskilt normalt – men ändå  🙂

Jag lyckades med min plan att stå still i vikt och det är nästan att se som en bragd. Maten har varit rätt dålig, men jag har ändå försökt att göra smarta val och det har tydligen varit rätt väg att gå. Efter 14 år som guldmedlem börjar jag äntligen lära mej!

Nu är allt lugnt i två veckor sedan åker vi på jobb i Kroatien. Vi ska återigen vara med på VM i olivplockning. Inte vara med i själva tävlingen, även om vi faktisk fick frågan, utan vi ska fota och skriva om det. Men det är då det!

Nu kör vi på med bra mat igen och då passar vi även på att fylla frysen med matlådor.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Ärtsoppa 8 SP Flex för hela grytan

Tisdag: Krabb- och räkgratäng 7 SP Flex

Onsdag: Vitlökskycklinggryta 3 SP Flex plus pasta

Torsdag: Snabb kasslergratäng 6 SP Flex

Fredag: Pasta med räkor och chili 1 SP Flex plus pasta

Lördag: Lövbiffsgratäng 14 SP Flex (stooor portion)

Söndag: Shepards Pie 11 SP Flex (stooor portion)

Med exakt 3 månader kvar till jul är min plan att ta bort 1,5 kilo. Går det så går det  🙂

Vad har du för plan?