Vi har börjat med årets stora julbordstest. Det innebär att vi äter en himla massa mat och även åker ett gäng kryssningar. Det började i helgen när vi åkte fram och tillbaka till Åland. Två gånger.
I torsdags parkerade vi husbilen i hamnen i Grisslehamn. Där stod vi och jobbade hela fredagen och halva lördagen, sen klev vi på Eckerölinjens båt första gången. Duschmöjligheterna på ställplatsen i hamnen var begränsade, så rederiet hade fixat en hytt åt oss. Så på utvägen ägnade vi största tiden åt att duscha och shoppa.
Sen blev det dax att äta. På utresan var restaurangen helt full, på tillbakaresan var det kanske halvfullt. Vi fick komma in och fota/filma under stoppet i Eckerö och hade kanske 15-20 minuter på oss att göra det vi skulle. Vi hann faktiskt göra en intervju på den tiden också 🙂
När båten startade igen och restaurangen öppnade satt vi redan vid bordet med första portionen på tallriken. Ni vet väl att ett traditionellt julbord innebär sju turer? Så många tar vi inte! Jag brukar nöja mej med en tallrik kallskuret, en med varmt och en med efterrätter. Sen kan det hända att jag tar en liten runda med de jag tyckte jag godast. Problemet med Eckerölinjens mat är att allt är väldigt gott!
Förra gången vi jämförde julborden på Östersjön vann Eckerölinjen ganska stort. De köper sina råvaror så lokalt de kan och lagar det mesta från grunden. Allt är fräscht, fint serverat och gott. Personliga är dessutom så otroligt trevlig och tillmötesgående. Vi var mer än nöjda när vi klev av.
Båten serverar dock både julbord och julbrunch, så dagen efter klev vi på igen. Då var det dax att se skillnaden mellan julbord och julbrunch. Några saker hade tagits bort och några hade lagts till, mest var det dock bort. Så har man tänkt att äta Eckerölinjens julbord, ska man ta just julbordet – inte brunchen. Det är nämligen flera av de godaste rätterna som bara serveras på den större julbordet. Bägge är bra, men julbordet är bättre.
Nu hade vi blivit tjenis med personalen i matsalen och dessutom hittat en gammal vän inne i köket. Så restaurangen blev vårt uppehållsplats hela resan, från början till start. Vi fick ett eget bord inne i ett hörn och där satt vi. Under vägen kom gamla bekanta ur personalen förbi och pratade med oss, så himla kul att ses igen. Senast var innan pandemin och på andra båtar.
Vi var tillbaka vid bilen vid 14.30 igen och påbörjade vår resa tillbaka hem till Tumba. Nu ska Peppe städas ur ordentligt och alla tankar ska tömmas så de inte fryser. Vi har ingen aning om när vi kommer ut på rull igen, däremot vet vi att vi kliver på en ny båt redan imorrn. Då ska vi testat Viking Lines julbord, också flera gånger 😛
VI gillar att åka båt, men fem kryssningar på nio dagar kanske är att ta i. Gillar ni också att åka båt?
Hur orkar jag hålla mej hälsosam vecka efter vecka? Det orkar jag inte alltid, men nästan. Knepet är att inte ha några förbud och att planera. Jag får äta pizza, hamburgare, godis och chips – men bara ibland. Om jag planerar min vardag på ett bra sätt, kan jag göra som jag vill lite då och då.
Med planering menar jag att ha koll på maten, den är viktigast om man vill gå ner i vikt eller hålla vikten. Vi har alltid matlådor i frysen, så att vår vardag ska fungera enkelt. Men jag planerar även in fysisk aktivitet, våra dagliga promenader skrivs inte in i almanackan – men min styrketräning skrivs däremot in. Måndag, onsdag och fredag ska den bara bli av! Det finns inte många acceptabla ursäkter för att inte lyckas träna 15 minuter, eller hur?
Å får jag bara mitt godis lite då och då, så står jag ut. Utan problem faktiskt. Det liv som jag levde för drygt 20 år sedan har jag förändrat totalt och idag har jag en hållbar livsstil både vad det gäller mat och träning. Jag är inte fanatisk, jag tänker bara på hälsan. För mej funkar det 🙂
Söndag: Fläskfilé i ugn (20 P för hela gratängen, plus potatismos)
Fläskfilén var en av de första rätter jag gjorde när jag flyttade hemifrån och är en av mina favoriter. Tacokryddan, Ärtamolen och vitkålsgratängen är läsarfavoriter. Jag älskar taco och har många sätt att äta den på, HÄR kan ni se olika förslag.
Många pratar om att man måste unna sej, jag gillar inte just det uttrycket utan säger hellre att jag gör medvetna val. Jag väljer ett hälsosamt och ett friskt liv, så långt det går iaf. I det ingår att äta det man tycker om och samtidigt mår bra av. Så jag äter allt, har inga förbud – men jag har koll 🙂
Äntligen drog vi iväg med husbilen igen, återigen på jobb. Eller… äntligen… vi var ju faktiskt iväg för bara två veckor sedan. Men älskar man något, så kan det ju inte bli ofta nog 🙂
Efter tre doser med penicillin var jag ok, och efter sex doser mådde jag bra igen. Så när vi gav oss iväg igår eftermiddag var det utan minsta tvekan. Vi hade åkt oavsett, vi har ju trots allt hemmet med oss. Men det är såklart knepigare att göra ett bra jobb, när man inte mår jättebra.
Hittills har temperaturen nästan hållit sej på plussidan, men nu ska det bli kallt. I helgen väntas 5-10 minus och vår bil är inte gjord för vintertemperaturer. När det är kallt, måste man vara säker på att ha värme och då behövs gasol som komplement till vår värmefläkt. Så det första vi gjorde var att åka förbi Gasolfyllarna, så himla smidigt att ha dem bara några minuter bort.
Med flaskorna påfyllda styrde vi mot Roslagen igen. Förra gången var det Gräddö och Samstorps Gård, den här gången var det Grisslehamn på Väddö som var målet. Det är nämligen dax att testa årets första julbord och först ut är Eckerölinjen.
Vi kom fram till ställplatsen i Grisslehamns fiskehamn strax innan det blev mörkt och hann precis kolla in platsen innan det var kolsvart. Ställplatsen är helt ok, man står fint med utsikt över hamnen och båtarna. Men informationen är bedrövlig, det finns inte ens en skylt som visar var servicehus eller toaletterna är. Vi pratade med en kvinna som pekade var vi skulle gå. Ingenstans finns heller information om hur saker och ting funkar.
Toaletterna öppnas med kod som man får vid betalning, men i handfatet finns bara kallvatten. Iskallt. I duschen kostar det 10 kr, som betalas med guldpeng – men det står inte hur många minuter man kan duscha för den pengen och om det faktiskt blir varmvatten när man betalat. Det hade varit väldigt bra att veta, eftersom vi har svårt att duscha i vår bil. Martin är lite för stor för Peppes lilla duschutrymme, så där har vi garderob. Det är en av sakerna som vi vill ändra på i nästa husbil. Man behöver inte duscha i bilen särskilt ofta, men det ska gå när det väl behövs.
Så nu fick vi ta en funderare… skulle vi byta till campingen en bit bort där det finns dusch eller stå kvar och hoppas på alternativ inne på Eckerölinjens terminal… hmmm. Eftersom vi ska jobba på båten i två dagar, så slängde jag iväg en fråga till dem om vilka duschmöjligheter som finns för oss. Å de var så himla bäst, de fixade en hytt åt oss! Så nu kan vi både duscha och förvara våra grejer där, medan vi gör det vi kommit för. Vilka pärlor!
Att sova och vakna i husbilen är något alldeles särskilt. Det är svårt att förklara, men jag sover bättre och det är så himla mysigt att öppna gardinerna på morgonen och se var man står. I morse var det med utsikt över hamnen och Eckerölinjens båt. Helt ok som utsikt när man jobbar. Just precis nu är det 1 plusgrad och regn, det smattrar som en mindre hagelsvärm på taket. Enda gången sånt väder är mysigt, är i husbilen. Här inne är varmt och skönt. Å nu började det snöa, smattrar inte lika mysigt.
Vi har ca 200 meter till närmaste ICA och det finns sevärdheter överallt. Så efter jobbet blir det en promenad för att fylla på kylen och se vad som finns här i närheten. Imorrn jobbar vi fram tills vi kliver på båten, vi har några texter som måste iväg snabbt så vi kan skicka faktura och få betalt innan nyår. Sånt ska ju också göras och passar bra när vädret inte är riktigt anpassat för utomhuslek 🙂
Så här står vi alltså fint, i Grisslehamn, hela helgen. Det är så himla härligt att kunna jobba precis var man vill, att alltid ha hemmet och kontoret med sej. Detta har vi drömt om och planerat för i så många år, Martin har tom omskolat sej i vuxen ålder, han är så cool. Nu lever vi nästan vår dröm, det är bara några små detaljer kvar som ska fixas. Jag är faktiskt himla stolt över att vi förverkligat vår dröm.
Vad drömmer du om? Hur ska du göra din dröm till verklighet?
Jag vet att jag skrivit om detta flera gånger, men nu är det så många som är frustrerade att jag tar det igen. Det här med takten på viktnedgången är ett ämne som frustrerar många. Varför går det inte snabbare!!!
Enkelt kan man väl säga att om viktnedgången ska gå snabbast möjligt så får man offra väldigt mycket, typ allt som är kul. Så kan man bara leva en kort period och då är Viktväktarna helt fel metod och eftersom jag förespråkar just Viktväktarnas program är det detta jag vill prata mer om.
Viktväktarna är ingen kur, utan ett sätt att leva i längden. Det finns inga förbud – man får äta allt, men inte alltid. Allt det här låter ju bra, men funkar det och stämmer det?
JA! Jag vet att det funkar, för jag har gjort hela resan och håller fortfarande vikten sedan jag gick i mål sommaren 2004. Jag gick från en ledsen, överviktig, otränad och sjuk morsa som åt ett mål mat om dagen som bestod av limpmackor med ett rejält osttäcke, till att äta lagat mat regelbundet varje dag och är idag glad, normalviktig, hyfsat frisk och tom vältränad – det sista fanns inte ens i min värld. MEN!!! Å detta är viktigt! Det gick inte ett dugg snabbt!
Viktväktarna och även WHO menar att en hälsosam viktnedgång är ungefär 0,5 kilo i veckan, då har man möjlighet att både behålla muskler och gå ner i vikt. Musklerna är viktiga att behålla för att det hjälper till med förbränningen, ju mer muskelmassa desto högre förbränning. Musklerna behöver vi även för att helt enkelt hålla oss uppe i längden. Ett halvt kilo kanske låter lite men det är faktiskt ett helt mjölkpaket på två veckor och 25 kg på ett år.
MEN!!! Ibland blir det mer och ibland blir det mindre, kroppen gör det den anser är bäst för stunden. Ett MEN till: alla går inte ner i stadig takt heller, de flesta har en väldigt kringelikrokig kurva – det där som kallas livet. Och många av oss (jag) har väldigt svårt att gå ner i vikt och ligger låååångt ifrån de där halvkilot.
Men man är inte på något sätt en sämre viktväktare för att man går ner långsamt, man gör förmodligen inget fel heller, man är lixom bara sån. Jag är sån! Fördelen med att gå ner långsamt är att man lär sej väldigt mycket på vägen, sånt som är bra att kunna den dagen man ska stå still i vikt. De flesta går ner snabbt under en kort tid, sen är det inte lika enkelt, det blir tråkigt och då orkar man inte mer – man ger upp, går upp i vikt och får börja om igen. Känner ni igen det? Jag påstår att alla kan gå ner i vikt, alla har bara inte tålamodet. Alla orkar inte gå ner ett ynka hekto i veckan i flera år…
För att slippa börja om gång på gång, är mitt tips att inte sluta. Plättlätt, eller hur? Vad jag menar är att se på viktresan som ständigt pågående oavsett hur det gick just idag eller igår, man fortsätter bara framåt. Bragden i sej är ju inte att gå ner snabbt i vikt, utan att orka hela vägen i mål och sedan stanna där. Det är ju målet man vill till, eller hur? Å jag har tipsen på hur man kommer dit 🙂
Mina bästa tips för att lyckas med viktresan är:
Hitta ditt varför
Gör upp en plan
Planera delmål med belöningar
Sätt ett realistiskt mål
Ha tålamod
Gläds åt minsta framgång
Var beredd på bakslag
Börja aldrig om – fortsätt bara framåt
Jag har som sagt skrivit om detta många gånger, men jag gör det igen. Jag säger det igen TAKTEN ÄR INTE VIKTIG! Huvudsaken är att det går framåt/neråt och att skallen är med. En utförligare beskrivning av ovanstående punkter hittar ni HÄR.
Det är ju rätt surt att gå ner tio kilo snabbt om man går upp dem direkt igen. Kanske bättre att gå ner dem långsamt och sedan faktisk stanna på den nya vikten i längden. Nu finns det iofs personer som klarar bägge, men de är väldigt få skulle jag vilja påstå.
Det är alltså snittet vi är ute efter, VV och WHO säger 0,5 kilo i veckan. INGEN tar 0,5 kilo varje vecka! Det blir både mer och mindre och med tiden går det långsammare. Jag snittade 0,1… det tog mej 3 år(!) att gå ner 10 kg. Om jag orkar i den takten så orkar ni i precis vilken takt som helst, långsammare kan det nämligen inte gå. Men vet ni? Nu har jag hållit den vikten i 20 år.
Så vem är egentligen vinnaren? Den som går ner tio kilo på några månader, men som börjar om gång på gång – eller jag? Vem vill ni vara? Vill ni börja om flera gånger om året? Vill ni inte en gång för alla bli färdiga och stanna där?
Sänk målen! Följ programmet och lita på att det funkar. Sätt ett mål på 1-2 hekto i veckan och gläds över allt som är åt rätt håll, men räkna även med plus ibland och fortsätt bara framåt då. Det kommer även att stå still då och då oavsett vad du gör, vila då i din nya vikt en stund – se på din kropp och vilka förändrar du gjort så långt. Gläds över allt du faktiskt åstadkommit! Ibland behöver man bara komma ikapp, platåerna är därför bra även om de kan vara frustrerande.
Det jag försöker säga, är att allt inte måste gå fort, det kanske tom är bra när vissa saker tar lite tid. Att lära om EN ny vana är svårt, att lära om en helt ny livsstil tar lång tid och kräver en hel del tålamod. Därför kan det vara smart att bara ta ett steg i taget och föra in en ny rutin åt gången istället för att gå ”all-in”.
Jag brukar säga att man kan se sin hälsosresa som ett jobb, något man gör varje dag oavsett om det är kul eller ej. Ibland blir resultatet superbt, ibland inte så bra – men man fortsätter ändå, man slutar ju inte jobba… eller?
Jag gick ner långsamt, väldigt långsamt – men jag kom i mål. Efter tio år som guldmedlem började jag träna, innan dess gick jag bara promenader. När man ska hålla vikten börjar ett helt nytt kapitel och då är träningen till stor hjälp, det är mycket lättare att hålla vikten när man har lite muskler. Men jag tog en sak i taget! Först kosten, sen lärde jag mej att hålla vikten, sen började jag träna.
Jag vet exakt hur min kropp fungerar idag och det är kanske extra viktigt för mej som har en massa diagnoser som gärna ökar vikten, som tex hypotyreos och fibromyalgi. Ni som följer med mej på instagram vet hur jag kämpar dagligen, häng med du med @marlenerinda
Jag har gått runt och känt mej lite hängig. Trött, frusen och konstant kissnödig. Nåt var fel.
Nog för att jag har en del kroniska sjukdomar som ligger där i bakgrunden och stör, men jag är sällan sjuk. Alltså sådär som många andra som ofta är förkylda osv. När jag väl blir sjuk ignorerar jag det totalt, oftast försvinner symptomen på några dagar – enstaka gånger måste jag söka hjälp. Så var det nu.
Senaste nätterna har jag vaknat flera gånger för att jag varit kissnödig och natten till igår började det göra ont också. Inatt fick jag nog. Jag mindes nämligen förra gången det var så här, första och enda gången jag haft urinvägsinfektion. Då ignorerade jag det…
Jag vet inte hur många år sedan det är, men vet hur fruktansvärt ont jag hade när jag väl sökte hjälp på vårdcentralen. Då hade infektionen gått upp i njurarna. Inte jättebra. Ibland försöker jag lite för mycket själv.
Med det i minnet inatt, när jag var uppe för tredje gången på ett par timmar, och inte kunde somna om, slog jag upp KRY och bokade tid. Jag har aldrig provat den tjänsten förut, men nu har vi ju ingen bil och det är svårt att få tid på vårdcentralen. Det skadar inte att prova. Så klockan 3 i natt bokade jag tid till kl 8 nu i morse. Jättesmidigt!
Jag satt redo men inget hände. Så kom ett sms att läkaren försökte ringa, men inte kom fram pga av inställningar i min app. Ops! Jag hade ju inte laddat ner den… boka kunde man nämligen göra ändå… snabbt laddade jag ner appen och tryckte på nästa tid. 11 minuter senare ringer läkaren upp. 17 minuter senare finns recept på penicillin.
Det var ingen tvekan, jag har urinvägsinfektion och ska behandlas, för att framför allt få sova. Och få bort infektionen såklart. Men min sömn är så otroligt viktig. Jag har ju en sömnstörning och är konstant trött av både min fibromyalgi och hypotyreos. Jag behöver inte fler saker som gör mej trött.
Efter frukosten gick promenaden till centrum, istället för den vanliga slingan runt området. Jag ville påbörja penicillinkuren så fort jag kunde och hinner på så sätt ta tre doser redan idag. Så hoppas jag få sova inatt. Jag har hög smärtgräns och står ut med mycket, men sova måste jag få göra!
Det här hade jag inte alls planerat för, jag har inte tid att springa på toa stup i kvarten. Särskilt inte i helgen när vi ska ut med husbilen, åka båt och testa de första julborden. Men det där med KRY var ju himla smidigt, särskilt när man har ett akut ärende. Har ni testat?
Veckan fortsatte med ytterligare tre mässor; Allt för hälsan, Sthlm Food & Wine och Bak- och chokladfestivalen. Vi kollade igenom allihop och smakade även på bidragen till Årets Konditor och Mack SM.
Vi var alltså på resemässa på torsdagen och fortsatte med Allt för hälsan, Sthlm Food & Wine och Bak- och chokladfestivalen på fredagen och halva lördagen. Man kan väl säga att mässorna stått som spön i backen några dagar.
Fredagen började med pressfrukost på Allt för hälsan. Vi fick vara med på premiären av Curam-yoga som är yoga som görs med små gummikoppar som sätts fast på olika ställen på kroppen. Kopparna var rätt sköna faktiskt, men jag och yoga är inte kompatibla. Jag blir bara mer och mer stressad när jag ser hur andra bara blir lugnare och lugnare. Jag kan inte tänka på ingenting och bara koppla av, det går inte!
Efter yogan fick vi frukost och sedan utforskade vi mässan. Just Allt för hälsan är en rätt liten mässa, inte ens hela B-hallen på Stockholmsmässan i Älvsjö. Vi var förbi några bekanta, bla Rosenserien där Tony Irving höll till med sin fantastiska serie för män ”Sweden Eco”. Tony har ett helt nytt projekt på gång som vi snart får berätta mer om. Vi kollade också in trendspaningen med bla Michael Mosley, som vi även pratade lite med i pressrummet. Åsså hann vi säga hej till Tobbe och Magdalena också, som hade föreläsning på stora scenen.
Sen tog vi oss in i C-hallen där Sthlm Food & Wine och Bak- och chokladfestivalen höll till. Vi gick ett varv för att se alla utställare och hitta sånt som intresserar oss lite mer. För mej handlar det mycket om lakrits och nyheter och för Martin handlar det om rom och whisky. Här hade vi också bekanta som ställde ut bla Jessica Frej och hennes nya podd Recept Direkt, alla olika lakritsföretag och härliga Zorina och Kenneth från Bräcke Glassbar med sin fina choklad. De vann Glass SM för ett par år sedan. Vill ni äta riktigt god glass är det dit ni ska åka!
Huvudsyftet med just de här mässorna är Årets Konditor och Mack SM, som vi bevakat i flera år. Det är några riktigt roliga och goda uppdrag, där vi får smaka deltagarnas bidrag. Så även i år.
Årets Konditor gick av stapeln på fredagen, så det blev en lång dag på mässan med tårtprovning till lunch. Årets tårtor var väldigt goda. Min favorit vann faktiskt! Mack SM var dagen efter, då blev det mackor till lunch istället – känns lite mer passande som lunchmat i jämförelse med tårtor. Alla mackor var jättegoda. Den här dagen var det Martin som gissade rätt 🙂
Vi har blivit lite av inventarier på de här två tävlingarna, precis som Henrik Olsson som alltid är konferencier och som vi lärt känna under åren. Det är himla smidigt att ha honom att fråga när vi undrar om tex hålltider eller andra detaljer. Han är verkligen ett fullblodsproffs när det gäller konferencierjobbet.
När allt var klart på lördagen var det bara att skynda hem för att fixa bilder, skriva texter och redigera film. Vi (Du i Fokus) är ett av få magasin som bjuder på receptet till vinnartårtan och det ska såklart ut så snabbt det bara går. Den här gången blev det ändå inte förrän på lördagkvällen – jag vill helst ha ut det redan på fredagen. HÄR finns det om ni vill prova. För mej räcker det med att läsa första halvan, så har jag redan insett att jag låter någon annan baka. Det är inga lätta bakverk!
Tre dagar med fyra olika mässor och lååånga dagar frestar på. Jag var helt slut resten av helgen. Jag bankade ihop ett par texter, men i övrigt satt jag mest och läste och slöglodde på tv, medan Martin fixade filmen från Allt för hälsan – den från tävlingarna kommer nog imorrn.
Nu är det lugnt på mäss-fronten tom januari då det är Formex igen. OM vi inte går på hundmässan i december, det kanske blir så. Vi får väl se. Har ni någon favoritmässa?
Resemässor är alltid lika roliga. I torsdags var det dax för årets Travel News Market som går av stapeln i november varje år. Äntligen fick vi återigen frossa i spännande resmål och träffa människor med samma intresse.
Jag älskar att resa och har haft turen att vara gift med två män som också vill uppleva världen. Min första man jobbade inom flyget, innan barnen kom upptäckte vi världen ordentligt och när barnen kom fick de följa med. Även efter skilsmässan fortsatte jag att resa med barnen, men då ofta i sällskap av mina föräldrar.
Martin hade inte rest jättemycket innan han kom in i mitt liv, så de senaste 15 år har jag dragit runt honom i världen. Jag har nästan visat honom alla platser som jag tyckt extra mycket om och velat återse, men några finns kvar. Ett liv utan att resa kan jag inte tänka mej och man kan ju inte räkna med att en ny partner delar ens intresse, så jag är väldigt glad att han älskar att resa lika mycket som jag.
För oss innebär alla mässor jobb. Vi går aldrig på en mässa enbart för nöjes skull, det handlar alltid om att knyta kontakter och lära sej mer. Just Travel News Market är ett bra tillfälle att under en kort tid träffa flera olika länders representanter och turistråd. I år pratade vi lite extra med Gran Canaria, Seychellerna och Egypten samt några kryssningsbolag.
Det blev några timmar innan vi med trötta ben började ta oss hemåt. Efter att ha försökt få tid för vaccination och insett att trots att vi är i riskgrupp kommer vi att få vänta till mitten av december, kanske tom januari – så bestämde vi oss för att testa drop-in. Så på vägen hem hoppade vi av pendeltåget i Huddinge och gick den korta biten till Glömstapoolen. Regnet vräkte ner så det kändes ju sådär att stå i kö ute, men de hade fixat med partytält så det var ingen fara alls. Och det gick snabbt!
Vi tog nummerlapp och satte oss ner och väntade. När vi kom var det kanske 15-20 personer före oss och det gick snabbare än vi trodde. På cirka 30 minuter var vi dubbelvaccinerade och på väg tillbaka till tåget igen. Så skönt att ha det gjort, särskilt som vi kommer att träffa massor med folk närmaste veckorna.
Apropå resor. På lördag börjar vi årets julbordstest och i år är vi tillbaka till livet innan pandemin och ska testa alla Östersjöns julbord igen. Vi kommer alltså att åka med Eckerölinjen, Viking Line och TallinkSilja och testa alla deras julbord och sedan göra en stor jämförelse. Om någon vecka vet vi alltså vilket rederi som har bästa julbordet. Missa inte det!
Att ha resa som jobb är en förmån och kan ju låta väldigt lyxig. Att se nya platser och uppleva nya saker är absolut en förmån, men det är ett jobb – det får man inte glömma bort. När vi reser har vi en arbetsdag som är fullpackad, ofta från 8 på morgonen till 23 på kvällen. Då ska vi vara representativa och uppmärksamma, samtidigt som vi ska ta bilder, filma och snappa upp allt som sägs om platsen vi besöker. Oftast reser vi tillsammans med folk från andra länder som vi aldrig har träffat och som vi ska umgås tätt med under några dagar. När vi kommer hem har vi dessutom en massa jobb kvar att göra, då ska artiklar skrivas, bilder redigeras och filmer klippas ihop. Bilderna från våra resor må se glassiga ut, men är mycket mer jobb än man kan tro.
Jag älskar att se nya platser, uppleva nya kulturer, göra konstiga saker och äta mysko mat. Inte för mysko, men ni fattar. Att resa är ett sätt att leva och det är ju det vi planerar för. Ett liv helt och hållet på resande fot 🙂
Det är redan mitten av november och nu börjar julborden för oss. Senaste månaden har vi varit väldigt noga med promenader, mat och vila – för att gå ner något kilo. För nu kommer det bli mycket mat under ett par veckor och vågen kommer att visa plus.
Eftersom jag inte tycker om november så är det alldeles perfekt att ha en massa resor inbokade då. Nu är det tyvärr inga semesterresor till solen, men ändå! Det är alltid roligt med nya miljöer och nya människor och tiden går snabbt när man har kul. En fördel när man vill ha vår så fort det går 🙂
På fredag äter vi årets första julbord, det är alltså inte långt kvar innan advent står för dörren och glöggmyset är ett faktum. HÄR finns tips på gott till advent som även passar för Viktväktare. För det är klart att man kan mingla och mysa med både glögg och tilltugg även som Viktväktare! Varför inte lixom?
Det är alltså nu den börjar, årets stora mathögtid. Under advent och jul kan det vara svårt att ha koll på Points/kalorier. Men vet ni? Det är inte vad vi äter den här tiden som har betydelse, utan hur vi lever resten av året. Det är vardagen som är viktigast. Har vi en hälsosam vardag, så är det helt ok att släppa kontrollen lite då och då. Så länge man har ett slutdatum på förfallet.
Det kommer förmodligen bli plus på vågen efter jul, men det fixar man när helgerna är över. Visst kan man hålla sej på banan över jul också, det är förstås helt ok att göra valet att hålla sej strikt inom sina P/kalorier då också – men det är inte enkelt! Och man är inte en sämre människa om man inte klarar det.
Jag brukar säga att en liten promenad kan göra underverk. Så ut och gå med er 🙂
Än är det några veckor kvar till advent dock, här är veckans matsedel:
Lördag: Grillad kyckling och Potatiskaka (17 P för hela formen)
Söndag: Gulaschsoppa (både Crockpot och gryta) (fr 4 P/port)
En vecka med hyfsat Points/kalorisnåla rätter. Så kan ni ge vikten en liten skjuts nu innan allt kör igång i advent. OM ni vill alltså. Den här veckan gör vi dubbel sats av kasslern, så blir det många smaskiga matlådor.
Potatiskakan är väldigt omtyckt bland både oss och er där ute och godare än vilken potatisgratäng som helst. Den funkar både till vardag och fest, jag vet att många har den till oxfilén på nyår 🙂
Det mesta man ser på scen är glatt, mysigt och underhållande. Men ibland får man uppleva en kväll då man sätter skrattet i halsen och får en rejäl käftsmäll. Så var det igår när vi såg Nannes show ”Välkommen! Va f-n vill du?”
Den som hört Nannes sommarprogram vet att hon haft en minst sagt tuff uppväxt. Den psykiska ohälsan har präglat hela hennes barndom med missbrukande föräldrar och en ganska speciell mormor. Båda Nannes föräldrar var alkoholister och hennes mormor hade en liten spritbutik i lägenheten. Detta sätter såklart sina spår och Nanne brinner numera för barn som växer upp i miljöer som barn inte ska behöva vara i.
Därför startade hon Nanne Network för att hjälpa barn och unga, som behöver stöd och hjälp. Jag vet inte riktigt när nätverket startade, typ 2017… alla jobbar ideellt, så även Nanne. Pengarna som kommer in fördelas på de organisationer och föreningar som jobbar för samma sak och är anslutna till nätverket. Just nu ett 20-tal, bla Bris, Hope, RFLS ungdom, Suicide Zero och Attention.
Igår var det show på Rival i Stockholm och vi var ditbjudna. Vi var inte helt på det klara med vad vi skulle få se eller vara med om, bara att det var en enda förställning. Vilket är väldigt udda i sej.
Redan innan föreställningen, ute i foajén, var det annorlunda. Här minglade representanter från olika organisationer och det var på något sätt lugnare än vanligt. Det fanns ett allvar i luften och en förväntan.
Något försenat kom föreställningen igång och det var helt annorlunda än något vi sett förut. Nog för att många artister haft föreställningar om sin uppväxt och berättat om sitt liv. Men Nanne gjorde det på ett helt nytt sätt, sitt alldeles eget sätt. Hennes berättelse varvades med musik och information om de olika organisationerna i nätverket. I vissa fall var det med viss svårighet som hon fortsatte sin berättelse. Stundtals satt publiken helt knäpptyst. Det var mycket känslor i omlopp hos oss alla.
En del var riktigt jobbigt att höra, som när hennes mormor blev hotad av flera män mitt framför 8-årige Nannes ögon. Dessutom inne i deras hem, som ska var den tryggaste platsen för ett barn. Eller alla de gånger som Nannes mamma försökt ta sitt liv och Nanne förband såren medan hon väntade på ambulansen.
Detta är utan tvekan den viktigaste show som visats på en scen i Sverige under 2023. Man brukar ju säga att våra barn är vår framtid, men våra unga idag mår inte bra. Nu säger ni säkert ”det är många vuxna som också mår dåligt” och det stämmer såklart. Men vi måste ju börja någonstans och då kan det väl vara ganska vettigt att börja med återväxten och de som ska ta över.
Nanne har skapat Nanne Network för att lyfta fram både stora och små organisationer. Det hon gör är så otroligt viktigt. HÄR kan du se och läsa om alla organisationer i nätverket och få information om hur du själv kan bidra. Där ser du även hur du kan få kontakt om du själv eller någon du bryr dej om mår dåligt.
Det var en oerhört stark kväll och det kändes som man fick käftsmäll efter käftsmäll. Ända tills Nanne berättade om en dikt som hon tonsatt. Den heter Ekan och är skriven av hennes styvpappa. Medan hon sjunger den rullar en film, både jag och Martin hajar till direkt. Det är nämligen från ”vår” strand på Öland, där han friade till mej. Där ligger just en eka framför sjöbodarna, med Blå Jungfrun som bakgrund. Där är fint, men det är nästan aldrig någon vanlig turist som visar bilder därifrån – därför blev vi ganska överraskade. Det var så fint och talade att se bilderna och ett slags lugn tog plats i magen.
Det var en väldigt annorlunda kväll, men så viktig. Jag tycker det är synd att den här föreställningen inte ska gå flera gånger och hoppas verkligen att den poppar upp lite här och där. Kanske på någon skola eller konferens för vuxna som jobbar med utsatta barn och ungdomar. Den behöver visas. Nanne behövs.
Skulle ni se att showen dyker upp i er närhet: BOKA! Alla borde höra hennes berättelse och bidra till Nanne Network. Det är viktigt! Fast ni kan ju bidra utan att se showen, bara swisha: 123 473 4331 🙂
Vi är inte vana vintercampare, men vi håller på att bli. Första vintern med husbil ställde vi av den, och led i fem långa månader, innan vi kunde åka igen. Förra året köpte vi vinterdäck och var ute en del. I år ska det bli mer!
Det är ju inte vinter än runt Stockholm och fortfarande enkelt att campa, det blir värre är minusgraderna kommer. Så länge det är runt nollan kan man använda vattnet i bilen som vanligt, men blir det mer än 3-4 minus då måste alla tankar tömmas och det blir knepigare med allt som har med vatten att göra. Men än så länge är det alltså enkelt.
Att campa under höst och vinter är faktiskt jättemysigt. Till och med regn och oväder är mysigt i husbilen, smattret på taket gör att man sover väldigt gott. Med små lampor blir det dessutom betydligt mer ombonat än hemma. Vår bil är inte utrustad för kyla, men med en liten fläkt funkar det alldeles utmärkt.
Efter att ha varit hemma hela oktober var det dax att åka iväg igen. Utflykterna den mörka årstiden går inte så långt bort, men det gör inget. Årets första ”vinter”tur gick ungefär 10 mil, till Norrtälje. Där ligger Samstorps Gård med sina många djur, trevliga ägare och mysiga ställplats. Dit styrde vi kosan i torsdags och tanken var att vi skulle stå till måndagen, men så blev det inte.
Torsdagkvällen och halva fredagen gick åt till jobb och vi fick massor gjort! Det är så himla skönt att trycka på skickaknappen ibland och veta att man lyckats få ihop något hyfsat bra ännu en gång. Vi skrev klart två texter och började på två nya. Dessutom fixade Martin några funktioner som behövde uppdateras både här på bloggen och på Du i Fokus. Det är ju så med wordpress att funktioner och widgets blir gamla, försvinner och behöver uppdateras lite då och då. Jag fattar ingenting av sånt, det är Martins bord – men han hinner ju inte alltid. Nu är det iaf fixat!
På fredagseftermiddagen fick vi sällskap av våra husbilskompisar Helene och Krister. Vi satt länge och pratade på kvällen, trots att vi faktiskt sågs även i Göteborg för inte alls så länge sedan. De har också en Youtube-kanal, ni kan följa den HÄR. På lördagen hängde vi med på Samstorps safari och fick göra närmare bekantskap med gårdens djur. Här finns getter, hjortar, vildsvin och vicenter, alla otroligt nyfikna på oss besökare och faktisk väldigt keliga. Så nu kan jag lägga till gos med ett ton vicent på min CV 🙂
Efter safarin var vi både lite frusna och blöta, regnet tog lixom aldrig slut. Det började regna på torsdagen när vi kom och bara fortsatte och fortsatte. Så vi värmde oss med en fika och spelade spel, tills det var dax att äta middag. Den åt vi uppe på gårdens restaurang, en grilltallrik med delikatesser från gården. Det var så fräscht och gott! Där satt vi till de stängde och typ sparkade ut oss. Då satte vi oss i kompisarnas bil och spelade spel igen.
På söndagen sken faktiskt solen igen, det känns som en evighet sedan sist. Så vi började dagen med en promenad i omgivningen. Samstorp Gård är jättestor, tror de sa 50 hektar, och det är djur överallt. Vädret var för dåligt för att vi skulle kunna ta bilder som funkar för en artikel, så det får vi komma tillbaka och fixa. Vi har faktiskt inte ens filmat något ens till vår egen Youtube. Det får vi också gör nästa gång, det är trevligare med vårbilder.
Vi tog dessutom beslutet att åka hem på söndagen pga ”omständigheter”. Så när Helene och Krister åkte iväg, gjorde vi sällskap. De hängde med oss hem och käkade lunch, eftersom det ändå var på vägen. Sen fortsatte dem hem till sitt, medan vi packade ur bilen och fixade allt det som vi var tvungna att åka hem för.
Vi hade en jättemysig helg, även om den tog slut lite tidigare än planerat. Men det gör inte jättemycket, vi åker iväg om ett par veckor igen 🙂
