Ni måste se musikalen om Den Lilla Sjöjungfrun!

Ni måste se musikalen om Den Lilla Sjöjungfrun!

”Hotfull överdimensionerad krabba attackerade kvinnlig journalist”. Så kunde jag döpt detta inlägg, på skoj alltså. I själva verket var det min vän Anna som visade sin scenkostym för mej, när jag intervjuade henne efter premiären av Den Lilla Sjöjungfrun the musical.

Anna Norberg och jag har känt varandra sedan 1989, det är rätt länge. Då stod hon på scen på Vasateatern och jag satt i kassan där. Sedan dess har vi hållit kontakten på ett eller annat sätt, medan hennes teaterkarriär fortsatt och jag varit iväg på resor. Numera producerar Anna och hennes man Robert otroliga musikaler, oftast omarbetade och moderniserade sagor. Den här gången var det alltså dax för Sjöjungfrun att få nytt liv och vi var inbjudna till premiären.

Den Lilla Sjöjungfrun kom som tecknad film när mina barn var små, men jag kan inte säga att jag såg den. Jag minns sekvenser, men inte mycket mer än så. Det var något om dansande krabbor, en söt liten fisk och havet är djupt… musiken var bra, det minns jag!

Men det har egentligen ingen betydelse, för när Robert och Anna sätter tänderna i en saga så känner man iofs igen huvuddragen, men sen är det mesta nytt. Å så var det även den här gången. Sjöjungfrun heter numera Gwendolyn och hon blir kär i en människa, en norsk gutt. Jag vet inte om det finns en mås i sagan, men i musikalen gör det iaf det, han heter Glenn och är helt underbar. Här finns den elaka krabban, de buttra plattfiskarna, sjöjungfruns många systrar och havskungen. Allt inramat med galet läckra kläder och riktigt häftig musik. Det är Anna och Roberts son Theo (mfl) som skapat musiken. Han borde verkligen ställa upp i melodifestivalen, då skulle vi verkligen få musik på hög nivå!

Vi var på premiären som gäster till Anna och Robert, men även för att recensera föreställningen och göra en film. Man kan tycka att det är svårt och lite känsligt att recensera sina vänner, men jag tycker att det går bra. Hittills har vi inte sågat någon vi känner, de är ju proffs och gör bra saker. Vi lyssnar ju även på publikens reaktioner och snacket efteråt. Den här gången var alla lyriska, stora som små, och det var superenkelt att skriva recensionen.

HÄR kan ni läsa vår recension och här nedan kan ni se filmen från premiären, med några scener ur föreställningen:

Sjöjungfrun är verkligen något alldeles särskilt. Har ni barn, så måste ni se den! En perfekt present till ett barn (typ 3-12) som en roligt upplevelse för hela familjen. Ni vet ju hur jag gärna ser att man skapar minnen tillsammans. En upplevelse lever ju kvar så länge 🙂

För mej är det alltid väldigt speciellt att se Anna på scen. En person som man känt så länge och sett utvecklas i så många år. Det är så häftigt och man blir så stolt över henne och allt hon lyckats med, tillsammans med Robert såklart. Dessutom är hon en så rackarns trevlig och härlig människa, alltid glad och ödmjuk.

Jag ser redan fram emot nästa produktion. Sean Banan avslöjade ju lite… se filmen så fattar ni 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi har ett datum!

Vi har ett datum!

Vi ”råkade” ju köpa ny husbil för ett par veckor sedan. Sedan dess har vi förberett och planerat och nu har vi äntligen ett datum för byte av bil!

När vi köpte vår första husbil, Peppe, visste vi ingenting om vare sej camping eller husbilar. Vi googlade och frågade vänner och till slut hittade vi en modell som vi trodde skulle passa oss. För mindre än tre år sedan hade ingen av oss ens satt sin fot i en husbil. Kunskapen var alltså NOLL.

Men så hittade vi en bil som vi trodde skulle passa oss och åkte iväg för att titta. Där stod han; Peppe! Han som skulle lära oss allt om husbilslivet och som fick oss att fastna totalt för campinglivet. För att få plats med honom byggde vi om hela framsidan och förintade trädgården där. Det enda som blev kvar var en syren.

Men nu är även syrenen borta. För nu ska den nya bilen få plats där och den är 70 centimeter längre än Peppe. I höstas beskar vi busken, så den må se liten ut – men skenet bedrar. Rotsystemet var grymt! Vi höll på hela förra söndagen med att bara gräva och ta bort den, sen ägnade jag hela tisdagen åt att fylla hålet och få det att se ut ungefär som övrig beläggning. Jag tycker nog att jag lyckades ganska bra.

I helgen var vi iväg på sista långturen med Peppe och han seglade lät ut på vägen och lika enkelt in genom grindhålet igen. Så det ska nog funka även med nästa bil. För nu är det nära! Den 22:a byter vi till sommardäck på Peppe och kör direkt till bilfirman för att lämna honom och hämta hem XXX, just det – den nya har ju inget namn än…

Så om mindre än två veckor står där en ny bil utanför huset. Så nu ska vi bara tömma Peppe, laga några smågrejer och städa honom. Sen är det dax att flytta in i den nya och lära känna honom. Till påsk går första turen med nya bilen. Som vi längtar!!!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 11

Matsedel v 11

Är vintern över nu? Vårdagjämning om någon vecka, det är väl ett vårtecken om något? Och påsk om några veckor, ni kanske redan har börjat planera? Då finns tips på påskmat HÄR!

Precis som med jul och midsommar så är vi dåliga på det där med traditioner. Vi äter ju mycket ägg året om, kanske lägger till ägghalvor och sill till lunch på påskafton – men det är nog allt.

Än är det några veckor dit, just nu är det helt ”vanlig” mat som gäller. Med det menar jag att det helst ska vara både snabb– och lättlagat, med vanliga ingredienser och gärna passa för matlådan.

Jag tycker inte om recept som innehåller någon udda ingrediens som man sen bara ska ha en tesked av, vad gör man med resten lixom? Så vi håller oss till sånt som man nästan alltid har hemma och används ofta.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Falska köttbullar (2 P/Port, plus tillbehör)

Tisdag: Krämig fiskgratäng (13 P för hela, plus potatis)

Onsdag:  Gratinerad kassler (4 P/port, plus ris)

Torsdag: Kyckling med färskoströra (5 P/port)

Fredag: Snabblagade curryräkor (1 P/port, plus pasta

Lördag: Fläskfilégryta (7 P/port, plus ris)

Söndag: Zucchinigratäng och kyckling (4 P för hela gratängen)

Som vanligt så tycker jag att allt är lockande, jag gör ju bara matsedlar med sånt jag gillar såklart.

Men jag vill särskilt lyfta fram de falska köttbullarna, som är saftiga och jättegoda! Curryräkorna är kanon till matlådan, fläskfilégrytan passar även till fest och zucchinigratängen är riktigt smaskig, särskilt till grillat! Kom ihåg den till grillsäsongen börjar.

Ge er en fantastiskt vecka, because you are worth it 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En feelgoodhög!

En feelgoodhög!

Nog för att jag läser alla kategorier, men feelgood och biografier är ändå mina favoriter. Jag har några tyngre böcker som ligger och väntar, så nu har jag laddat med en massa mys.

Spänning, mord och poliser i all ära – men för två spänningsromaner behövs minst fyra mysböcker. Ni vet så där så man blir alldeles varm i kroppen och inte kan sluta läsa. Det var iaf vad jag trodde när jag samlade ihop den här högen, men det blev inte riktigt så. En var väldigt trög i starten och en annan var faktiskt en besvikelse.

Men vi börjar uppifrån som vanligt:

Ellens Val del 8 – Sommarnätter av Elvira Berg

De första sex delarna av Ellens Val läste jag i ett svep och jag älskar dem. De efterföljande har jag läst vartefter de kommit och har inte blivit det minsta besviken.

De tidigare delarna handlar om Ellen och hennes vänner som dra sitt strå till stacken för att skapa en bättre värld, särskilt för kvinnor. När den här delen tar sin början har Ellen fått sina tvillingar och försöker komma in i nya rutiner igen. Det är sommar år 1918 och ännu en demonstration för kvinnlig rösträtt planeras. Elisabet är delaktig, men kämpar också för att hålla familjegården, Storliden, vid liv.

Ingeborg återvänder till Anton efter tiden i Sundsvall och kärleken är starkare än någonsin. Kanske är det nu hon ska våga ta steget och gifta sig, men kan hon kombinera livet som gift och samtidigt arbeta? Ellens oro för Carl växer. Hans hälsa har försämrats kraftigt och hon övertalar honom att låta sig undersökas. Samtidigt väcks en svartsjuka hos henne när en ny studentska börjar. Dessutom känner hon sig otillräcklig i sitt skrivande, kanske är Lilja Gröndahl ett avslutat kapitel.

Detta är verkligen böcker att njuta av, så fint skrivna och med lite historia på köpet. Trots flera allvarliga ämnen, så är det ingen tung läsning. Jag har för mej att jag hörde att det skulle bli 10 böcker, jag ser redan fram emot resten.

Vågor av längtan av Annelie Högberg

Här är äkta feelgood och en väldigt intressant och annorlunda historia. Vem vill inte veta mer om sin bakgrund lixom? Fast man kanske inte alltid gillar det man får veta.

Konstnären Donna är änka sedan ett år tillbaka. Hennes make Sixten har ordnat det för henne, så hon klarar sej bra och kan göra lite som hon vill. När hon får en oväntad inbjudan till en begravning bestämmer hon sej för att tack ja. En blåsig sensommardag kliver hon i land på den lilla ön Åstol, i Bohusläns skärgård. En ö hon aldrig har hört talas om, förrän nu.

Begravningar är aldrig roliga och när familjen hon möter på ön är minst sagt avvisande funderar hon å att åka hem igen. Men hon vill veta mer om sin pappa. Kan restaurangägaren Gösta, hans syster Hanna och deras mor Majken sitta på svaren? Kan Donna hitta en nystart på den dramatiska ön, eller hör hon helt enkelt inte hemma där?

Inom kort nystas en spännande familjehistoria upp där det visar sig att Majken för mer än femtio år sedan olovligt förälskade sig i fiskarsonen Percy på Åstol. Deras kärlekshistoria är komplicerad, och deras val kommer att ge konsekvenser långt fram i tiden.

Det är så fint och kärleksfullt berättat. Miljöskildringarna är otroliga, så nu vill jag väldigt gärna åka till Åstol!

Under en rosa himmel av Jenny Colgan

Som alltid när man får syn på en ny bok av Jenny Colgan, blir man alldeles varm. Hennes böcker är både fina och har humor. Den här blev inte riktigt så… Jag öppnade boken med spänd förväntan och läste, och läste… och läste lite till… jösses så seg! Men jag gav inte upp och efter halva boken började den äntligen leverera. Sista halvan var en ren fröjd att läsa – så ge inte upp!

Detta är den första delen i en ny serie som utspelar sig i den skotska ö-världen. Det handlar om Morag som är tredje generationens pilot. Hennes farfar driver en flygtransportfirma där de förser de avlägsna öarna i norra Skottland med allt de färgstarka öborna kan tänkas behöva.

Morag har alltid älskat att flyga, uppe i det blå är hon ett med elementen, men nere på marken är det en annan sak. Hennes flygande har tagit henne över hela världen, men när hon råkar ut för en krissituation blir det livet lite annorlunda. I väntan på utredning och nytt jobb åker hon tillbaka till sin hemstad för att hjälpa sin farfar som blivit sjuk.

Vid en av utflygningarna hamnar hon mitt i en ovanligt våldsam storm som tvingar henne att ta skydd på en avlägsen ö långt ifrån hennes vanliga rutt. Nu befinner hon sig plötsligt långt från civilisationen på en ö bestående av endast ett gammalt kloster, en fågelstation, och den ensamma ornitologen Gregor. De blir utan el och kan inte kontakta sej med omvärlden på flera dygn. Detta får Morag att omvärdera hela sitt liv.

Som sagt: en väldigt trög inledning – men sen tar den sej rejält!

Berättaren från Casablanca av Fiona Valpy

Fiona Valpy rör sej ofta mellan olika tidsepoker, så är det även i den här boken. Vi får följa Zoe på 2010-talet, som hittar en låda med en dagbok som Josie skrivit 1941.

Vi får följa Josies historia under pågående krig och deras familjens flykt till Marocko för vidare resa till Amerika. Men deras väntan på visum och utresetillstånd dröjer. Livet här är lika intensivt som solen – staden är fylld av människor, dofter och ljud. Det är en värld långt bort från alla problem där hemma, och Josie älskar det.

Sjuttio år senare anländer den problemtyngda Zoe till huset och hittar lådan. Utsikt över Atlanten är densamma som Josie hade, men Casablanca är väldigt annorlunda. Det dröjer inte länge förrän Zoe börjar se på staden med Josies ögon. Men kan ett nytt perspektiv hjälpa henne att vända tragedi till hopp, och hitta den tröst hon behöver för att läka sitt brustna hjärta?

Jag vet inte vad det är som gör att jag inte gillar boken, kanske är det språket… Josies dagboksavsnitt är evighetslånga, kanske är det det? Jag vet inte, jag vet bara att jag tycker att boken är tråkig. Jag som brukar älska historiska berättelser, särskilt om de handlar om ett exotiskt land.


Det var alltså två höjdare, en sådär och en som jag inte alls tyckte om. Så kan det bli. Man kan ju inte tycka om allt. Och jag ger definitivt inte upp om vare sej Colgan eller Valpy, de har levererat förr och gör det säkert igen.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi måste våga prata!

Vi måste våga prata!

I måndags var vi på bokreleasen av ”Avicii – Tim Bergling – hans liv och musik”. En bok som berättar om Tims uppväxt, musik och liv. Ett liv kantat av framgång, ändå orkade han inte med det.

Tim Bergling – Avicii – är en av Sveriges största artister. Han reste jorden runt, hade mängder med vänner och bekanta, alla kände till hans musik och han kunde köpa allt som gick att köpa för pengar. Men som bekant kan man inte köpa hälsa för pengar. Man kan köpa vård och medicin, men ibland räcker inte det. Det gjorde det inte i Tims fall. Han orkade inte utan tog sitt liv, ensam på ett hotellrum.

Gårdagen belyste än en gång hur viktigt det är att vi pratar mer om psykisk ohälsa. Boken visar så tydligt att alla kan drabbas. Vi måste våga fråga hur folk faktiskt mår och orka lyssna på svaret. Vi måste våga vara lite jobbiga och störa, kanske även pusha och vara med när vederbörande faktiskt söker hjälp. Att sitta med på akuten eller bara sitta brevid när h*n sover oroligt. Att våga finnas där! Kanske det största av allt.

Jag tror att de allra flesta av oss känner någon som tagit sitt liv eller känner till någon som gjort det. Jag känner flera. Jag tror också att de allra flesta hade velat göra något mer än de faktiskt gjorde. Jag gör det. Om jag bara hade frågat eller gett mer av min tid. Hade det gjort skillnad? Hade de personerna levt idag? Jag har ingen aning. Men jag vet att jag ändå är en av dem som vågar fråga och vågar störa. Jag har gjort det.

Avicii´s liv, men särskilt hans död visar så tydligt att vi måste prata mer om psykisk ohälsa och vad det kan leda till. Jag tror inte att någon egentligen vill ta sitt liv, de vill bara inte leva som de gör. Ingen vill väl gå runt och må dåligt dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år. Man vill ju må bra. Ingen vill väl heller såra sina anhöriga på det sätt som ett självmord gör, men de ser ingen annan utväg. Man vill förmodligen bara försvinna och slippa vara en belastning för sin familj. Man ser inte familjens kärlek och att den sorg man orsakar, genom sin handling, aldrig kommer att försvinna.

Om detta måste vi våga prata. Vi måste bli bättre på att visa kärlek och omsorg om våra nära, men även andra. Och framför allt kanske om oss själva. Vi är alla värda att må bra. Den jättefina boken om Tim är ett steg på vägen. Tim Berglings Foundation är så otroligt viktig i detta arbete och drar ett stort lass i arbetet kring att förebygga psykisk ohälsa och självmord. Men det behövs mer!

Vården måste blir bättre! Redan på BUP måste man se barnen som mår och far illa och sätta in hjälp tidigt, för att förebygga. Sedan måste det finnas en naturlig och säker övergång mellan BUP och vuxenpsyk, den finns inte idag. Många ramlar mellan stolarna i livet mellan barn och vuxen, hjälpen uteblir och många hamnar snett. Har man ändå turen att få hjälp av vuxenpsyk så finns det ingen personal. I snitt stannar en läkare 2-3 månader och psykologer saknas. Öppenvården ska vi inte tala om… där finns ingen hjälp alls.

Många som faktiskt ber om hjälp får den inte, det är tyvärr den bistra verklighet. För att bli inlagd på pysk måste man i princip redan försökt att ta sitt liv. Att få hjälp för att man har allvarliga funderar på att göra det, är inte tillräckligt. En svag person som till slut faktiskt ber vården om hjälp för att överleva, får den alltså inte. Är det något som är sjukt så är det psykvården! Å köerna blir bara längre.

Så vad kan vi göra då? Jag vet inte. Vi kan göra skillnad för enstaka personer, men för att förändra vården vete sjutton vad som krävs. Det behövs mer personal; läkare och psykologer. Med mer personal finns mer tid för enstaka individer. Men en viktig del är ändå att vi vågar prata och lyssna mer. Att få våra nära att känna att de är sedda och älskade. Att de kan be oss om hjälp och försäkra dem om att vi skulle göra allt för att hjälpa dem. Det räcker såklart inte, men vad annat kan vi göra?

Tillit och kärlek. Kan det vara en liten pusselbit? Jag tror det. Och mer personal! Där ger jag mej aldrig!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

All info om Husbilsträffen maj 2024

All info om Husbilsträffen maj 2024

Uppdaterad info!

Japp, redan nu planerar vi för nästa års husbilsträff. Helt galet när man tänker efter, men detta blir något alldeles extra. Så varför dra ut på det 🙂

Första året var vi på Tredenborgs Camping i Sölvesborg. I år var vi på First Camp Sunne i Värmland. Å nästa år blir träffen på Böda Sand (Böda Camping) på Öland!

Under midsommar var vi där, titta runt och fick alla detaljer kring bokning mm. Det kommer att bli kanon!

Här är all info:

Husbilsträffen är 9-12 maj 2024.

Pris: 188 kr per natt.

Priset gäller 6-12 maj, för husbil, husvagn och tält. Ej stuga! Övriga dagar ordinarie pris. Priset gäller enbart vid bokning online.

Bokning görs på Böda Sands hemsida HÄR. Där finns avbokningsregler, som måste klickas i för att komma vidare i bokningen.

Rabattkod: HB25 Anges vid bokningen. Allra sist i kassan.

Ni väljer platser själva. Träffen är i kvarter 4 och 5. Vi och Our Third Home har platserna 4115 och 4116. Finns det inte platser i kvarter 4, så finns det i kvarter 5.

I priset ingår minigolf och utegym. Strandbaren kommer att vara nyrenoverad och öppen. Ica likaså. Förmodligen är även bageriet öppet.

På en annan del av campingen hålls ett Car Meet med utställning av fina bilar. Här finns en två mil lång sandstrand och mängder med promenadstråk. Vill man spela golf, padel eller hyra cykel mm betalar man en avgift. Det kommer alltså att finnas massor att göra, om man vill.

Vi har bara fixat datum, plats och ett bra pris. Alla frågor om bokning och camping ställs direkt till Böda.

Som vanligt styr vi inte upp något mer än gemensamma middag. På fredagen kl 17 dukar vi upp till långbord, förmodligen blir det så även på lördagen samma tid. Vill ni hitta på någon aktivitet, tex en cykeltur, öl/vinprovning, promenad mm – do it!

Hashtagg: #husbilsträffmaj24

Använd i sociala medier, så vi hittar varandras bilder.

Martin och jag kommer dit redan på måndagen, Ludde och Annelie kommer på tisdag eller onsdag. Ni kommer när ni vill och stannar hur länge ni vill. Priset gäller hela veckan, vid bokning online.

Häng med när vi kollar in Böda, inför träffen

Håll koll på våra instagram i framförallt stories för saker som sker direkt på plats under helgen – på @jikitaspåäventyr och @ourthirdhome och på vår facebooksida ”Husbilsträffar med Jikitas på äventyr och Our Third Home”. Prenumerera på vår youtube-kanal så missar ni ingenting som händer i vårt liv med äventyr, träffar och mycket mer.

Se gärna vår film från träffen i Sunne

Vi har ingen anmälningslista eller så, men det finns ett event på facebook. Där kan man se på ett ungefär hur många vi blir och vilka som kommer. Vi strävar inte efter att ha den största träffen, vårt mål är att träffas på en fin plats och ha några riktigt trevliga dagar tillsammans. Sist skrattade vi så vi hade kramp i både mage och mungipor. Jajamen 🙂

Ni kommer väl dit?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Det här med pengar och resande

Det här med pengar och resande

Att pengar är viktig vet vi, men hur viktigt? Att man inte blir lycklig av pengar vet vi också, men det är såklart lättare att bli lycklig om man inte har ett stort hål i plånboken. Vad betyder pengar egentligen? För mej betyder de att jag kan resa 🙂

Jag är varken född till pengar eller har rika föräldrar. När jag växte upp var min pappa egen företagare och min mamma jobbade på dagis (som det faktiskt hette då). Min mamma hade inte särskilt många års skolgång och började faktiskt i skolan samtidigt som jag. Det var definitivt ingen fråga om utlandsresor, men vi hade vårt lilla fritidshus på Öland – där mamma är född.

Båda mina föräldrar vidareutbildade sej som vuxna, min pappa blev pilot och flög för ett större flygbolag. Min mamma blev så småningom ekonom och jobbade på bank, där jag också jobbade extra från ca 14-årsålder. Jag fick tidigt månadspeng och när den kändes för liten skaffade jag mitt första sommarjobb. När kommunen lät 13-åringar sommarjobba, var jag först på bollen och hade 4 veckor på dagis första året, och 4 veckor på långvården andra året. Sedan dess har jag jobbat.

Jag har alltid velat resa och se världen. Drömmen var att bli flygvärdinna, men fick snabbt klart för mej att det var helt kört för mej. Jag är för kort. Man ska vara minst 160 cm i strumplästen för att nå nödutrustningen, jag är 156. Då fick jag tänka om och siktade på trafikassisten istället, nästan samma sak fast på marken. Så som 16-åring (efter 2 år på gymnasiet) sökte jag till en helt ny utbildning som hette Turism- och Reseliv, och kom in på första försöket. Praktiken på Frösö Flygplats var något av det roligaste jag gjort!

Men det blev inget med den drömmen heller. Flygplatsen som var planerad i Tullinge, där vi just då bodde, blev inte av. Det var där jag hade tänkt att jobba. Jag bodde dock i Märsta en tid, men det blev inga tjänster lediga på Arlanda och jag trivdes inte norr om stan – så det sket sej kan man väl säga. Jag fick dock känna på jobbet lite när jag senare bodde i Gambia som 21-åring och tjänstgjorde på bla flygplatsen.

Det blev till att ta en himla massa andra jobb och hitta andra sätt att resa. Min pappa hade ju personalbiljetter som jag kunde använda och min dåvarande fästman jobbade på Linjeflyg, senare SAS. Så vi jobbade häcken av oss och reste. Jag hade som mest 5-6 jobb samtidigt och sen drog vi iväg på långresa. En kompis jobbade på Ericsson och stationerades över hela världen, bla i Mexico och Venezuela, vi hälsa på där han bodde och kunde på så sätt bo och resa ännu billigare.

Å så har det fortsatt. För mej är pengar något jag kan resa för. Allt vi kan spara läggs undan till nya resor. Husbilen var ett mycket medvetet inköp för att kunna resa ännu mer, särskilt i Sverige, Norden och Europa. Även om en husbil kostar mycket pengar, så slipper vi ju hotellrum för 1000 kr natten och vi kan alltid äta ”hemma”. Å numera är ju ett av mina jobb att skriva om resor, jag blev alltså varken flygvärdinna eller trafikassisten – men jag blev reseskribent. Inte så dumt det heller. Det tog många år att komma dit, men nu kan jag å andra sidan jobba hur länge och mycket jag vill. Det finns ingen pensionsålder på såna som oss 🙂

Jag har varit helt pank i perioder, särskilt som nyskild med två små barn. Jag hade 68 öra på kontot när jag träffade Martin. Det var inget snack om resor då. Jag vet hur det är att leva på ingenting och det är en erfarenhet jag alltid har med mej. Fördelen med att inte tycka om saker, knappt dricka, röka eller snusa och inte har några större krav på mat, är att man inte gör av med så mycket pengar. Vi kan leva väldigt billigt. Å då kan man spara. I bästa fall räcker det till en resa, kanske fler, per år.

För första gången på nästan 10 år har jag äntligen en stadig inkomst, inte så hög som andra kanske kräver – men tillsammans med Martins lön så räcker våra pengar gott och väl. Vi är vana att leva väldigt snålt. Den dagen vi säljer huset kommer vi kunna sätta in en rejäl slant på sparande och försöka leva på avkastningen. Vi har nämligen inga lån kvar, det känns rätt skönt och lite kaxigt.

Min plan har ända sedan jag var 25 varit att inte jobba en dag efter 60. Därför har jag två olika pensionsförsäkringar som jag sparat i sedan dess. En hundring i månaden när jag kunnat. Nu ser mitt liv lite annorlunda ut och jag kommer förmodligen kunna jobba med min hobby även efter 60. Men som 54-åring känns det helt ok att veta att jag inte måste, men kan om jag vill. Redan om en månad händer en stor förändring i vårt liv, som ger oss mer tid till resande men lite sämre ekonomi. Men det berättar jag mer om då…

Just nu säljer vi av innehållet i vårt hem. Det går inte så fort, men försvinner något nästan varje vecka. Saker har börjat tynga mej, känner mej faktiskt lite kvävd. Jag trivdes så otroligt bra i Gambia med bara en säng, byrå och en resväska. Kanske därför jag trivs så bra i husbilen och på resande fot?

Jag hävdar att det inte beror på inkomsten om man kan spara eller ej – utan på utgifterna. Vad säger ni om det? Kan ni spara? Vad sparar ni till?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 10

Matsedel v 10

Hur mår ni? Våren börjar komma igång här i Stockholm och vi är så sugna på att åka iväg på långresa med husbilen igen. Men hur mycket vi än längtar så får det vänta lite.

Under pandemin jobbade vi helt och hållet hemifrån som många andra. Och som ganska många andra, har även vi fortsatt med det. Eller… jag har ju nästan alltid jobbat hemifrån, men Martin har inte gjort det det förut.

Att jobba hemifrån är både praktiskt och ekonomiskt. Vi sparar massor med pendlingstid och pengar. Tiden lägger vi på vår hälsa och på att fixa nya maträtter och experiment i köket.

Senaste åren har rätterna flugit ut ur köket, just nu finns det nog runt 700 rätter i receptbanken på Du i Fokus. Kolla in där då och då så ni inte missar något gott 🙂

Här är veckans matsedel:

Måndag: Linsgryta (4 P/port, plus ev ris)

Tisdag: Fisk med kräfttzatziki (1 P/port, plus potatis)

Onsdag: Kyckling med mozzarella (7 P/port)

Torsdag: Kassler Florentine (fr 5 P/port, plus ris)

Fredag: Vitlöksräkor (5 P/Port, plus ris)

Lördag: Filégryta med ananas (5 P/Port, plus ris)

Söndag: Vitkålsgratäng med kyckling (13 P för hela gratängen )

En vecka helt utan pasta, va hände där? Jag som oftast äter pasta minst en gång om dagen 😛

Den här veckan rekommenderar jag som vanlig allt! Allt utom tisdagsfisken funkar i matlådan, linsgrytan är krämig och god, kycklingen med mozzarella är superenkel, kasslern och vitlöksräkorna är kanon till matlådan, filégrytan toppengod och passar även till fest, vitkålsgratängen passar till allt och är väldigt poppis när grillsäsongen kör igång. Testa allt, så missar ni inget gott 🙂

Jag älskar att höra vad ni tycker om vår mat när ni testat något och att se era bilder av smaskiga middagar gjorda med våra recept. Tagga @marlenerinda så jag inte missar det ni lägger ut. Jag vill se mer!

Ha en fantastisk vecka!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Godis vs Viktnedgång

Godis vs Viktnedgång

Måste man avstå från precis allt som är gott när man vill gå ner i vikt? Jag hävdar att man inte behöver det. Att det går att både äta god mat och godis och samtidigt gå ner i vikt.

Jag har flera FB-grupper med inriktning på viktnedgång. Lite då och då kommer frågan upp om det inte är lite väl många inlägg, frågor och recept som gäller godis, sötsaker och bakverk. ”För det är ju sånt som gjort oss tjocka och det vi måste sluta med”, brukar det heta.

Jag håller inte med! Såklart är godis och sötsaker inget som vi människor måste ha i vår kost för att överleva, men det är ändå något som kan göra livet lite trevligare och då ska vi istället lära oss att hantera det.

För mej handlar viktresan att lära en ny livsstil som vi kan ha resten av livet, där ingår både god mat, snabbmat, godis, alkohol och bakverk. Jag skulle inte, och vill inte leva resten av livet utan detta. Jag lever efter Viktväktarnas devis: Man kan äta allt men inte alltid. Med Viktväktarna gör man smarta val och äter sej ner i vikt och det funkar faktiskt i längden. För resten av livet. Vi har ju dessutom en veckobonus som är till för att användas 🙂

Det gäller att lära sej hantera mängder och hitta smarta alternativ. Enligt undersökningar köper vi i snitt 3 hekto plockgodis eller 2 kg, inget däremellan. Påsarna blir större och större, knappt ingen använder eller kommer ihåg de små påsarna som fanns när vi var små. Dem använder jag! Å jag fyller den nästan proppfull, ändå blir det bara ett drygt hekto. Under min viktminskning tillät jag mej en sån påse varje lördag och gick ner i vikt ändå. En kontrollerad mängd, med favoritbitarna.

Genom att tillåta mej godis på helgen vet jag att jag får och kan stå ut när suget kommer i veckan. Det är en av mina lösningar, som funkar för mej. Jag behöver ha en lösning som funkar, blir det ett förbud så triggas jag och ger upp direkt. Genom att få godis då och då kan jag stå ut i längden, resten av livet. För det är inte godiset i sej jag blivit tjock av – det är mängden. Precis som vi inte blir tjocka av vare sej frukt eller mat, det är mängden vi måste hantera. Energi in – energi ut.

Jag tänker likadant när det gäller bakverk, som tex semlor. Jag älskar semlor! Men den veckan får jag välja; en liten semla och någon liten godisbit – eller en stor semla och inget godis. Att lära sej hantera mängden är en stor nyckel till att lyckas – inte att avstå helt. Återigen; förbud triggar mej och är en större risk att jag ger upp. Jag vet att jag inte är ensam om detta.

Jag har heller inget emot sötningsmedel. Så när vi vill letar alternativ hittar vi spännande recept där det vanliga sockret kan bytas ut, som tex kokosbollar eller chokladbollar. Ni vet ju att jag följer Viktväktarnas kostprogram och räknar Points, genom att byta ut sockret blir våra kokosbollar 0! Och chokladbollarna är 1 P/styck eller 3 P för två. Då kan man äta med gott samvete tex ikväll när det är Melodifestivalen på tv eller till påsk – godiset stora högtid.

Här är några av mina alternativ och länk till recept:

Chips & snacks

Potatischips (16 P för hela plåten)

Grönkålschips – (4 P för hela plåten)

Chilirostade kikärtor (fr 4 P för allt)

Godis

Gelegodisar (0 P för allt)

Fruktremmar (fr 1 P)

Kokosbollar – (0 P)

Chokladbollar – (1 P/styck)

Glass

Krämig bananglass (0 P)

Yoghurtglass med mango (5 P för hela satsen)

Detta funkar för mej! För att jag ska orka hålla mej till min nya livsstil resten av livet. För jag är en av dem som gått ner i vikt, kommit till mål och sedan hållit vikten efteråt. Därför vågar jag slå mej för bröstet och påstå att jag lärt mej så pass mycket att jag kan tipsa andra om smarta lösningar. Dessutom jobbade jag på VV i många år och såg vad folk ”åkte dit på”. Jag säger inte att mitt sätt funkar för alla, men jag tycker att ni ska prova och se hur det blir för er.

Jag tror nämligen inte på devisen ”Kan jag så kan du”, eftersom vi alla har olika förutsättningar. Men jag tror att alla kan prova, för att hitta sitt sätt. Det jag definitivt inte tror på är förbud, sånt har aldrig hjälpt någon.

MEN! Jag har inget emot en fruktsallad heller. Eller en grönsaker med dipp. Å en sak till: Det händer att man trots lång övning och medvetet tänk ändå faller och äter mer än man borde. Då är det så. Ingen idé att varken ångra eller banna sej själv. Gjort är gjort och kommer att hända igen. Det är inte snedstegen eller hur man äter då och då som är avgörande, utan hur man lever i sin vardag i längden.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Dagarna rullar förbi – lite för snabbt!

Dagarna rullar förbi – lite för snabbt!

Tiden går så fort just nu! Jag tycker verkligen inte att jag ligger på latsidan, ändå hinner jag inte alls det jag vill. Går tiden snabbare än vanligt eller?

Helt plötsligt är det torsdag, det var ju nyss helg. Jag tycker det är mest fredag och måndag hela tiden just nu. Veckorna bara rinner iväg och jag kämpar verkligen för att hinna det jag borde. Det går sådär…

Den här veckan är lugn, bara ett event och det är ikväll. Men så händer det ju alltid saker på vägen som sinkar och tar tid. Så var det i lördags när vår mikrovågsugn helt plötsligt bara la av och slutade värma. En mikro är kanske en världslig sak för de flesta, men vår planering bygger ju på matlådor i frysen… japp, då behövs mikro. Å vi har ju ingen bil, så inte kunde vi åka och köpa en ny heller. Så det blev att beställa en och invänta leverans.

Sent igår (onsdag) kom den, typ 22.05. Martin har jobbat på kontoret i stan hela veckan, så jag har levt på vegobullar och pasta medan jag väntat på den nya mikron. Idag kan jag äntligen ta en matlåda igen, tjoho! Jag tycker verkligen att det är sååå tråkigt att laga mat och glömmer ofta bort att äta lunch när jag är ensam. Därför är matlådorna nödvändiga. Kommer man på att man glömt äta lunch sådär vid 13-tiden, så ska det lixom gå snabbt. Då vill iaf inte jag stå och mecka med att laga mat. Matlådor och mikro är min räddning 😛

Senaste tiden har vi lagat om en massa av våra gamla recept. Inte för att de varit dåliga, utan för att bilderna varit riktigt kassa. Samtidigt har vi passat på ändra i recepten om det behövts och redigerat texterna i recepten för att göra dem ännu bättre. Om ni inte redan visste det så har vi cirka 700 recept på vår sida Du i Fokus, nästan alla är både lätt- och snabblagade och med få ingredienser som man vanligtvis alltid har hemma.

Sedan vi startade magasinet för snart 10 år sedan har vi lärt oss både att lägga upp och att fota maten lite bättre. Eller vad tycker ni? Det är samma rätt på tallrikarna här nedan, filégryta med ananas. Yum!

Tiden just nu går alltså åt till att laga mat, fota och skriva recept. Samtidigt som andra texter också ska skrivas och bloggen ska uppdateras iaf 2-3 gånger i veckan. Sen har jag ju en massa andra plattformar som också ska ha sitt. Ja, jag har för många plattformar – så är det. Ska berätta mer om dem en annan gång… tror jag administrerar 16 FB-grupper… så sjukt!

Jaja, nu ska jag fota en ny hårprodukt från Kronans Apoteket samt maträtten vi hittade på igår. Sen blir det teaterpremiär ikväll, med foto och film av Röda Mattan och mingel. Som ska skrivas om imorrn, helst inatt… Som sagt; tiden går för fort!!!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube