Ser inte det andra ser…

Ser inte det andra ser…

Kommer ni ihåg min makeover? Dagen då jag blev fixad från topp till tå med både kläder, hår och smink. En otroligt lyxig dag!!!

När jag var färdig var jag supernöjd med hårfärgen och glad över kläderna. Jag var jättnöjd med dagen och tyckte att tjejerna lyckats bra. Bilden jag la ut på instagram visade en nöjd 45-årig kvinna i ny frisyr och nya fina kläder. OJ, va många ”likes” och fina kommentarer jag fick och det är jag förstås jätteglad för. Nu till problemet…

Jag hör vad alla säger, men jag ser inte det ni ser. Alla kommentarer om att jag var såååå fin, läcker, cool och en massa annat. Jag försöker verkligen ta in allt, men kan helt enkelt inte se det. Jag ser en förändring, men i mina ögon är jag varken snygg, läcker eller särskilt cool. I mina ögon är jag fortfarande minst sagt alldaglig, småmullig och har ett ganska tråkigt utseende.

Observera nu att jag inte säger detta för att fiska komplimanger, utan för att det förundrar mej att jag inte kan se mej själv i andras ögon. Vem ska jag lita på? De andra säger att de ser eller det jag själv ser? Ska jag lita på mej själv så är det ganska ledsamt eftersom jag i mina ögon inte har något extra alls. Så jag skulle ju hellre gå efter andras tyckande, men det är sååå svårt!

Så när jag får en komplimang tackar jag, för det tycker jag att man ska göra. Och sen funderar jag på vad sjutton man ser som jag inte ser. All kan ju inte ha synfel, trots allt… Å jag skulle så gärna vilja känna mej så där snygg som jag ibland får höra att jag är när jag klätt upp mej lite extra.

Jag fattar ju själv att det har med självkänsla att göra. Jag har ju hört att jag ser helt ok ut men min hjärna säger ändå åt mej att jag inte gör det. Att jag är för tjock, för kort, har tråkig frisyr (men nu snygg färg), inte kan sminka mej, klär mej ganska tråkigt osv. Den senaste tiden tycker jag inte ens att jag är en särskilt bra person heller, vilket jag tidigare gjort. Så självkänslan dalar alltså… å det är ju inte bra. Så mycket som jag jobbat med mej själv och lyckats komma till den punkt när jag ändå börjat acceptera och respektera mej själv och nu gör jag knappt det.

Frågan är vad man gör åt saken? Jag kanske helt enkelt får fortsätta som jag gör och bara tacka och acceptera att jag ser något helt annat än vad ni gör. Fast det är ju inget vinnande koncept direkt… Men samtidigt kan jag ju inte vara ensam om detta? Ser ni det andra ser? Tycker ni om ert utseende? Det måste ju kännas fantastiskt att göra det!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.