Jag har alltid dragits till snälla människor och tycker att det är en viktig egenskap. Just nu verkar ämnet dras till mej på något konstigt sätt.

Jag förde över pengar till Smile i Gambia för någon vecka sedan och han har tackat flera gånger och säger hela tiden att vi är så snälla. När jag var på ett event förra vecka sa en bekant, helt apropå ingenting, att Martin verkar så otroligt snäll och alltid är så gullig mot mej.

Igår pratade Malou om just snällhet i sitt program. Hur man ofta blir föraktad om man är snäll och att det inte är manligt att vara det. Å andra sidan var det just detta som barn fastande för när man frågade varför de tycker om tex sin fröken. Precis som många minns sina mor- eller farföräldrar som just snälla.

Med allt detta i skallen höll jag på att trilla av stolen när jag träffade dagens intervjuperson, Tilde Fröling, som säger att just snällhet är otroligt viktigt för henne och att det är det hon mest försöker pränta in hos sina barn. Att det är viktig att vara snäll, både mot andra och sej själv och att alla är lika värda.

Snäll, omtänksam, schysst, vänlig, kärlek – kalla det vad du vill. För mej handlar det om att behandla andra värdigt och med respekt, så som jag själv vill bli behandlad. Men inte bara andra, utan även sej själv, vilket kanske är det viktigaste av allt faktiskt, inte alls egoistiskt, som en del kanske kan tycka.

När jag bodde i Gambia hörde jag flera gånger att ens handlingar alltid kommer tillbaka. Är jag snäll mot någon så kommer det på något sätt tillbaka, kanske inte direkt till mej – men till någon jag bryr mej om. Vissa kallar det Karma, jag kallar det ingenting – men jag vet att det stämmer. Lite ”Pay it forward”.

Men att göra en vänlig handling ska ju inte ha någon baktanke, det är ju sånt man bara gör. För att man vill och känner att det är rätt sak att göra. Jag ger ju inte pengar till Smile för att vara snäll eller för att känna mej som en god människa, det gör jag ju för att jag kan och han behöver hjälp. Han är en bra människa som är värd lite stöttning och jag vet att pengarna han får går till rätt saker för familjen.

Snälla människor gör mej glad och ger mej hopp. Jag tror trots allt att alla föds goda, men att miljön förändrar oss ibland. Jag tror inte att snällhet går att fejka, det funkar inte utan skiner igen. Snällhet kommer inifrån och helt naturligt. Jag skulle önska att världen blev snällare, men tyvärr känns det som att det tvärtom går åt andra hållet. Att folk blir mer och mer egoistiska och själviska.

Att vara snäll är lite mesigt och gör inte att man klättrar i karriären. Å det kanske är därför jag inte har haft, eller längtar efter någon karriär. Jag skulle helt enkelt inte kunna göra vad som helst, sticka folk i ryggen och kliva över lik för att komma framåt. Jag vill vara schysst! Jag säger inte att jag alltid är det eller alltid lyckas, men jag försöker och tror att jag faktiskt är en rätt snäll människa.

Å jag tror på att föra det vidare, att vara en god medmänniska och göra gott för andra människor så att de i sin tur kan göra gott för någon annan. På så sätt måste ju världen bli lite bättre, den kan iaf inte bli sämre…