Som ett dockskåp

Som ett dockskåp

Så har vi äntligen flyttat min Farmors grejer från den gamla lägenheten i Södertälje till den nya i Tullinge. Från 2 rum och kök till en etta med sovalkov och kök. Så en hel del grejer fick inte följa med, vi får väl se vilka hon saknar…

Eftersom mina föräldrar redan tagit hem en hel del och ställt i sitt garage, behövdes det bara köras en enda gång mellan Södertälje och Tullinge. Med två kombibilar och två släpvagnar, så kunde min pappa och farbror ta det som fanns kvar. Så Martin, Jag och Junior väntade vid den nya lägenheten och fixade mest där. Så småningom kom även min faster och hjälpte till att packa upp.

Efter lunch fixade vi det sista och kunde ta med oss Farmor upp och titta. Hon ska inte bo där förrän på tisdag eftersom hemtjänsten inte fungerar förrän dess. Men hon skulle iaf få se hur det såg ut och hon blev jättenöjd! Hon nästan smög in och utropade förtjust att det såg ut som ett dockskåp  🙂

Alla hennes käraste ägodelar var på plats, det var bara en liten byrå hon saknade. Det gamla köksbordet var borta och i köket stod henne finbord. ”Du ska ha fingrejerna nu” sa vi när hon undrade. ”Jaha” sa hon bara och såg förtjust ut. Hon har fått en jättefin lägenhet med en superfin balkong. Hennes balkonglådor är gigantiska, så jag ska rensa ur dem och sätta dit en ljusslinga så hon får lite att titta på.

Det var så otroligt skönt att se hennes reaktion och hur nöjd hon var. Till mej har hon sagt under många år att hon vill flytta, men när någon annan frågat har hon inte sagt så. Men så för något år sedan sa hon det även till övrig släkt. Då började kampen att få henne flyttad mellan kommunerna. Till slut lyckade vi! Nu får vi henne äntligen på ett vettigt avstånd, så att vi kan hjälpa henne när hon behöver och vi kan hälsa på lite när som helst.

Men hon är gammal, nästan 92 år och ganska snurrig. Min faster sover där första natten och min pappa tar nästa natt. Sen får vi se. Jag hoppas bara att hon kommer att vara så glad som hon var idag och att hon inte deppar ihop när hon lämnas ensam första gången. Tänk om hon inte vet var hon är eller inte hittar till toaletten tillräckligt snabbt. Det kan inte vara så lätt att bli gammal och glömma det mesta. 

Idag pratade jag med henne om när hon var liten och om hennes biologiska mamma som inte kunde ta hand om henne och hennes fosterfamilj som hon sedan bodde hos. Hon kom ihåg det mesta men blev rörd när hon berättade. Jag har träffat både hennes mamma och fostermor och det kom hon ihåg och gladdes åt.

Jag är väl medveten om att min lilla Farmor inte kommer att leva så länge till. Hon har betytt massor för mej under min uppväxt. Hon gick med mej till baletten när jag var 4-5 år och hjälpte mej med barnen och städningen för bara några år sedan. Nu får jag hjälpa henne, det är inte mer än rätt. Den lilla tid hon har kvar… jag hoppas hennes resterande dagar blir till belåtenhet.

Min lilla söta Farmor.

.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.