När Martin och jag blev tillsammans tyckte hans föräldrar att deras lägenhet blev för stor. Jo, för så var det… Martin bodde fortfarande hemma… iofs i en uthyrningsdel som satt ihop med deras lägenhet, men ändå… Jag var tveksam till att flytta ihop med någon som aldrig bott ensam, men det har ju gått hur bra som helst. Det var inte så praktiskt att ha dem flera mil bort, Martin vill gärna hjälpa dem så mycket han kan. Därför tog vi upp idén om att de kunde bo i närheten av oss i Tumba om de nu ändå skulle byta lägenhet. De bor i Södertälje nu och har inget eller ingen som knyter dem där… så varför inte?

Sagt och gjort, vi ställde dem i bostadskö i Botkyrka och antog att de skulle få vänta lääänge för att få något som passade dem i smaken. Idén för att få det att gå lite snabbare, var att det skulle kunna ta vilken lägenhet som helst bara för att komma in i kommunens egna kö och bo där tills de hittade något de verkligen ville ha. Efter ungefär ett år fick de komma på första visningen, de avancerade från 40:e plats till 21:a till 9:e… nu började det brännas och visningarna blev fler. Fortfarande inte där de vill bo, men iaf i Botkyrka. Så fick de för någon vecka sedan komma på visning där de faktiskt vill bo, bara några hundra meter från oss och var då helt plötsligt 3:a i kön. Å i tisdags var det och tittade på ytterligare en lägenhet i huset brevid och fick veta att de var ETTA!

Idag blev de kontaktade och ska nu skicka in kontoutdrag och inkomstuppgifter. Så i nästa vecka vet vi helt säkert om de får lägenheten eller inte. Blir det ett JA, så flyttar de in 1 februari! Så nu ska det röjas i deras lägenhet och kontaktas mäklare osv. Skönt att få dem lite närmare, så man kan träffas mer naturligt. De kan hjälpa oss med Baileys och att köra ungar, vi kan hjälpa dem med lite av varje. Dessutom har vi tillgång till en extra bil när vi behöver. Och vi kan passa varandras boende när det behövs. Så himla bra blir det!

Ibland går det som på räls. Tänk att de fick en lägenhet de ville ha redan från början och slapp flytta runt. Ibland ska man ha tur 🙂

.