Husbilsmässor är ju lite mer vår grej än andra mässor. För andra året hade Båtmässan samarbete med Stockholm Husbil, som gick av stapeln förra helgen. Vi var såklart där med både vanlig kamera, filmkamera och mobilkamera. Två gånger dessutom 🙂
Förr om åren har Stockholm Husbil (och husvagn) hållit till i Kista, men förra året flyttade man till Älvsjö. Då ihop med Båtmässan (Allt för sjön). Vi tyckte det var en lyckad komo och hoppades på samma sak i år och så blev det. Tyvärr släppte inte båtmössan till riktigt samma utrymme som förra året, ändå lyckades man trycka in fler husbilar (men färre husvagnar). Tillbehören var också lite fler, men placerade utanför A-hallen.
Vi var där direkt vid öppningen på torsdagen, filmade allt så fort vi kunde, åkte hem och fixade filmen så snabbt det bara gick. Den ser ni här nedan.
Sen var vi tillbaka med våra vänner Helene och Krister, som skulle tillbringa helgen hos oss. De kom på fredagen och på lördagen sprang vi runt på mässan tillsammans. Det var himla skönt att ha gjort det vi skulle tidigare, nu kunde vi bara gå runt och prata med folk. Det är så himla roligt att träffa både nya och gamla husbilskompisar och på mässor är de väldigt många 🙂
Vi är ju inte på jakt efter någon ny bil eller nya prylar. Däremot hade vi några möten som vi skulle klara av med representanter från olika företag. Vi lyckades göra nästan allt vi tänkt, en kontakt var inte på plats – så den ska vi maila till istället. Däremot pratade vi med flera som vi inte hade planerat för, så helgen blev väldigt lyckad.
Nu ser vi fram emot stora Elmiamässan som är i september. Ett halvår mellan mässorna är alldeles perfekt. Då kommer vår roll att vara en helt annan än föregående år, det blir väldigt spännande!
I förra veckan packade vi ihop oss igen och drog i väg med husbilen. First Camp har något som heter Husbilspasset som ger väldigt bra pris på campingar. Detta passade vi på att utnyttja för en långhelg norr om Örebro.
Förra året introducerade First Camp sitt Husbilspass för första gången. Jag satt i säkert 45 minuter för att få tag på något av de få man först släppte. Med Husbilspasset kunde man nämligen bo för 250 kr natten på olika campingar. Det är ett väldigt bra pris. Å jag lyckades få ett som vi sedan utnyttjade mycket under förra året.
I år släppte man fler och vi fick tag på ett även den här gången. Våra kompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo) lyckade också, så vi passade på att utnyttja passen förra helgen. Runt Stockholm finns inte så många First Camp, men det finns några stycken 1-2 timmar bort. Eftersom kompisarna utgår från Norrköping, försöker vi att hitta campingar som är på lagom avstånd från oss både. Den här gången föll valet på Ånnaboda strax utanför Örebro.
Martin jobbade halvdag på torsdagen, sen packade vi ihop oss och drog iväg. Det tog ungefär 2,5 timma att köra, vi hann fram och hade installerat oss precis innan det blev mörkt. När vi kom fram var det snö och 3-4 grader kallt, det skulle ändras under helgen. Första natten var vi nästan ensamma och det vräkte ner, först snö – sen regn. När vi vaknade var snön nästan borta och det var istället isgata utanför. Och dimma, man såg knappt handen framför sej.
Martin jobbade återigen halvdag, jag låg i sängen och läste tills han var färdig, sen satte vi oss med filmer, bilder och de texter som är beställda. När vi precis ätit middagen färdigt såg vi hur kompisarna ställde sej på platsen brevid oss. Sen blev det mest tv och snack resten av kvällen. På lördagen var det lite mindre is, så vi staplade oss ut på en försiktig promenad. Två gånger faktiskt, den ena var för att testa våfflorna upp på bistron.
First Camp Ånnaboda är stort. Det kanske inte är jättemånga campingplatser, men här finns en massa annat som skidspår, skid- och pulkabacke, promenadstråk och en sjö. Här kan man verkligen umgås med och i naturen på alla möjliga sätt. Det finns dessutom ett hotell och konferensmöjligheter. Tydligen var det sportlov, men det märkte vi inte mycket av. Det var några barnfamiljer, men inte alls så det visade på någon slags ledighet.
Lördagkvällen fortsatte sedan med taco och melodifestivalen såklart. Det kan ha blivit en himla massa lakritslikör också… jag som tidigare varit ensam lakritsnörd har numera fått sällskap. Så min lilla likörflaska som förr räckt hela året, tar numera slut när man minst anar det – det har lixom aldrig hänt förut. Tur jag har ett par till hemma.
Efter lite mer regn vaknade vi till lera på söndagen. All snö och is hade alltså blivit lervälling, inte alls lockande att gå ut i. Dessutom mådde jag dåligt, så jag stannade mest inne i bilen. Vi såg skidskyttet, sen däckade jag. Min fibromyalgi tycker inte om det här hattiga vädret. Kroppen reagerar med värk och trötthet, så jag sov bort större delen av eftermiddagen.
På måndagen jobbade Martin återigen halvdag och sen packade vi ihop oss och åkte hemåt igen. Det är alltid lika tråkigt att åka hem, inget vi alls vill göra. Nu längtar vi verkligen till sommaren när vi kan vara borta ett par månader i sträck. För nu kommer det att dröja ett tag till nästa husbilstur. Både veckor och helger är fullbokade med jobb, det väntar några mässor bla husbil Stockholm i mitten av mars. Bilen ska besiktas och lite sånt. Men i månadsskiftet drar vi nog iväg igen och sen börjar säsongen på riktigt med husbilsträffar och annat roligt.
Tills dess fortsätter vi att röja här hemma. På lördag är det loppis igen, en flyttkartong till är fylld. Nu börjar det synas att grejer försvinner här hemma. Så himla skönt. Ett steg närmare vårt liv på heltid i husbilen 🙂
Som vi längtat efter att få åka ut med Ralle (husbilen) igen. Senast var i lucia, men när jag fyllde år var det dax igen. Var vi hamnade var inte så viktigt, bara vi fick komma iväg. Å vilken rolig helg det blev!
Vi drog alltså till Norrköping på min födelsedag, det kan ni läsa om HÄR. Första kvällen var vi på restaurang Grazie för att fira min födelsedag. Där åt vi gott och hade väldigt trevligt. På lördagen blev det en lång sovmorgon innan vår vän Helene kom och gjorde oss sällskap. Hon tog med oss på en lång promenad runt om i Norrköping där hon och Krister bor.
Nog för att vi har passerat Norrköping massor med gånger på väg till Öland, men vi har egentligen aldrig varit där. Detta trots att min pappa var stationerad där när han jobbade för Skyways och vi faktiskt hade vårt flygplan där under ett par år. Ja, vi har haft ett eget flygplan. Ett litet fyrsitsigt med vingar på taket och pontoner så man kunde landa på både land och vatten. Det var tider det 🙂
Som sagt; vi har egentligen aldrig varit inne i Norrköping, så det lixom dax. Krister var på arbetsresa, men Helene var hemma och visade oss runt. De bor bara fem minuter från ställplatsen, så det kommer nog att bli några vändor hit framöver.
Vi började med en tur bort mot de äldre kvarteren. Norrköping ligger i Östergötland, längst in i Bråviken på bägge sidor om Motala ström som rinner genom staden. Det är en gammalt industri-, handels- och sjöfartsstad, med textilindustri som fram till 1960-talet var basen i stadens näringsliv. Å nog syns detta på olika sätt med gamla byggnader som bla kallas för strykjärnet och strykbrädan.
Det som var mest utmärkande, för utom de gamla byggnaderna, var promenadstråket som var uppbyggt som en spång längs vattnet. Alltså lite utanpå byggnaderna, som broar längs med vattnet. Jag är inte ensam om att gilla dem, för det var så mycket folk som gick här på promenad och njöt. Här och där fans små sittgrupper så man kunde vila lite med utsikt över vattnet. Och det var mycket vatten, typ överallt. Det hade jag faktiskt ingen aning om.
När det var dax för lunch tog Helene oss till Världens Kök, där vi fick jättegoda hamburgare. Min var med guacamole, som jag älskar. Den var väldigt god och jag fick dessutom massor. Inte dumt alls, vi återkommer förmodligen fler gånger och jag rekommenderar dem gärna.
Efter en liten sväng till var vi både trötta i benen och lite kalla. Så vi gick tillbaka till bilen, hämtade lite grejer och följde sedan med Helene hem. Nu hade även Krister hittat hem, så det blev lite vila och snack i soffan innan Helene började göra middag åt oss. Efter kyckling och tzatziki tog vi plats i soffan för att kolla in årets första delfinal i mellon. Den var väl sådär…
På söndagen var vi inte riktigt lika tröga i starten. Nu kom både Helene och Krister för att ta oss på ytterligare en promenad innan vi skulle åka hemåt. Nu blev det en promenad lite åt andra hållet, med mer stadsvy och fina byggnader. Alltsammans avslutade på Lingonfabriken som hade lunchöppet med dagens trots att det var söndag. Ni kan se mer om restaurangerna i filmen här nedan och se vad de bjuder på.
Sen var det alltså dax att köra hemåt, men inte hem. Kan vi vara ute lite till så är vi gärna det. Så vi körde bara halva vägen och stannade sedan i Nyköping över natten. På måndagen tog vi resten av vägen mellan två möten och kom hem strax efter lunch.
Just det! Jag har ju glömt att berätta om vattenstrulet. När vi ställde av bilen i december tömde vi såklart vattensystemet efter konstens alla regler, precis som vi gjort med den förra bilen föregående vintrar utan problem. När vi nu skulle sätta igång vattnet kom det inget. Det sprakade och bubblade i rören, men något vatten fanns inte i kranarna. Efter lite sökande såg Martin att en liten plastkopp gått sönder, trots att vi alltså gjort allt man skulle. Så där stod vi nu, utan fungerande vatten. Inget att spola toan med, inget att drick eller borta tänderna med. Kolla filmen här nedan får ni se.
V är vana att vara utan vatten på vintern, men då brukar vi vara förberedda. Det var vi inte den här gången, det skulle ju lixom bara funka. Vi hade inte ens en vattendunk med oss… så orutinerat. Men vår räddande ängel Helene hade en i bilen som hon fyllde och kom förbi med. Senare kunde vi limma den där grejer hjälpligt och på så sätt funkade vattnet resten av helgen. Vi beställde en ny sån där plastgrej direkt, plus en i reserv, som levererades redan på måndagen – så nu är allt helt igen.
Som husbilsåkare får man ofta vara rätt lösningsorienterad och det kan man nog säga att vi är. Det är sällan vi hetsar upp oss, det mesta går att leva med temporärt och det finns så många schyssta människor i campingvärlden som gärna hjälper en om och när det behövs.
Nu är vi iaf hemma igen, efter en himla härlig helg i Norrköping och en natt i Nyköping. Vattnet är fixat och vi förbereder oss för nästa tur. Jag vet att många inte campar på vintern, de flesta har inte ens testat – om de gjorde det skulle de kanske ändra åsikt. Jag gillar inte vintern, men att vintercampa är ett sätt för oss att överleva den avskyvärda årstiden. För det är väldigt mysiga att sitta inne i värmen, jobba eller glo på tv, medan snön som yr utanför. Så länge allt är helt och man slipper gå ut alltså…
Snart drar vi iväg igen, då blir det en långhelg i Örebro. Det bokades långt innan den fruktansvärd tragedin där och vi ska inte till centrum. Så det blir nog ok ändå. Häng gärna med på vårt instagram för våra resor och äventyr @jikitaspåäventyr
I fredags fyllde jag alltså år, 55 stycken. Detta firades med årets första husbilstur och en massa god mat och dryck. Ibland blir allt bara så himla bra!
Martin brukar ta sin lediga dag på fredagar och i vanliga fall drar vi iväg på torsdagen när vi ska nånstan. Men den här gången hade jag ett läkarbesök inbokat då, så det fick bli fredagen istället. Vi packade snabbt ihop oss och drog iväg redan vid 10-tiden.
Vi skulle inte så långt, bara till Norrköping ca 15 mil bort. Så vi var på plats redan strax innan 12. Vi åt lunch och sedan öppnade vi en flaska bubbel dagen till ära. Det var dessutom det enda vi kunde göra just då eftersom vi fick problem med vattnet. De kom lixom inget när vi satte på det…
Våra kompisar Helene och Krister bor precis vid ställplatsen, det var ju därför vi åkte dit. Så när Helene slutade jobba kom hon med en dunk vatten till oss, så vi iaf skulle kunna borsta tänderna och gå på toa. Vid det laget hade vi hittat felet, en liten platsgrej som fryst sönder. Vi försökte att tejpa den, men det funkade inte.
Senare testade vi att limma den och det funkade bättre, så vi kunde faktiskt använda vattnet hjälpligt resten av helgen. Nu har vi beställt två såna där grejer, så vi kan byta direkt när vi kommer hem och ha en i reserv om det händer igen. Husbilslivet lixom 😛
Helene var ensam på fredagen och tog oss till en restaurang som hon fått tips om. Det blev Italienska Grazie som ligger kanske 10 minuter från ställplatsen. Där tog jag och Helene en oxfilepasta och sedan en pavlova till efterrätt, medan Martin tog högrev har jag för mej. Tydligen svingod och han har rätt höga krav på sitt kött.
Det var så himla gott och trivsamt, så vi satt kvar där rätt länge. Det var nästan fullt med gäster, några som hade möhippa, andra som satt i små grupper och hade mysigt. Ett ställe jag absolut kan rekommendera om ni vill ha en god middag på ett bra ställe i Norrköping.
När vi ätit klart gick Helene hem till sitt medan vi kurade ihop oss i husbilen och kollade på lite film. Det första vi gör när vi vet att vi inte ska gå ut mer, är att svida om till våra tjocka pyjamasar. Sen släcker vi ner och tänder mysbelysning. Mysigare än så blir det lixom inte.
På lördagen tog vi oplanerat en rejäl sovmorgon. Vi sover så himla bra i bilen så inte förrän strax innan 10 klev vi ur sängen. Det var länge sedan vi tog en sån lång sovmorgon. Helene kom ner med en kaffemugg och fikade med oss medan vi gjorde oss ordning. Sen tog hon oss på en lång promenad runt Norrköping.
Den promenaden och resten av helgen berättar jag om i ett annat inlägg 🙂
Den här veckan är det vi brukar kalla för födelsedagsrejset. Vi har tre födelsedagar på fem dagar, en är min. Det är dax att börja testa lite av vad pensionärslivet har att bjuda på, så jag tänkte bli mini-pensionär eller kanske prova-på-pensionär 🙂
I måndags fyllde min mamma 82, i tisdags fyllde yngste sonen 30 och idag fyller jag 55. Just i år är det såklart sonen som firas mest, precis som det var när han var liten. Vi har slagit ihop våra tre födelsedagar många gånger, särskilt när sonen bodde hemma. Att käka tårta varenda dag är inte alls min grej, bättre att ta det en gång ordentligt. Det var alltså rätt länge sedan jag firade min egen födelsedag sådär lite större. Antingen har vi firat tillsammans eller också har jag åkt bort.
Men i år tänker jag faktiskt både åka bort OCH fira lite mer. Jag fyller nämligen 55, lite testa-på-pensionär sådär. From nu kan jag bo i 55+bostäder, jag kan börja ta ut av min privata pensionsförsäkring om jag vill och jag får rabatt på vissa campingar. Det måste ju firas!
Så födelsedagen inleds med att dra iväg på årets första husbilstur, bara en sån sak. Det blir inte så långt, vi har tänkt att stanna i Norrköping över helgen. Där bor våra husbilskompisar Helene och Krister, som lovat att ta oss till en prisvärd restaurang att fira min födelsedag på. Och på lördag är det ju mello och då har vi bjudit in oss på middag hemma hos dem. Det blir kanon!
Jag har absolut noll åldersnoja! Jag tycker faktiskt att det är rätt skönt att bli äldre. Jag har blivit mer avslappnad med åren och insett att det lixom bara är att flyta med lite. Att bli äldre innebär ju såklart att det finns lite rynkor, gråa strån och att det börjar hänga lite här och där. Men det gör mej ingenting. Jag vägrar att färga håret, rynkorna är faktiskt lite fina och det som hänger får väl hänga.
Men jag är mer noggrann med träningen nu, eftersom jag vill bli äldre och kunna klara mej själv. Jag vill kunna byta gardiner själv, resa mej från golvet, klättra på stegar, ta på strumpor stående osv och då måste jag träna. Det måste alla ju äldre vi blir, så är det bara.
Jag bär mina år med stolthet och ser fram emot att träna lite på pensionärslivet. Om tio år smäller det på riktigt, då behöver jag inte öva längre. Tiden går så jäkla fort!
Vi tar det mesta lite som det kommer, men en del saker planerar vi. Vad det gäller resor så har vi några jobb som återkommer år efter år, men i övrigt går vi mycket på känn. I lördags bestämde vi vart sommarens långresa kommer att gå.
Nu har vi haft husbilen i snart 4 år och vi har fortfarande inte varit mer söderut än Smygehuk och det blir inte längre ner i år heller. Tror vi… Sverige har helt enkelt för mycket spännande att bjuda på, så vi fortsätter att utforska det. Sommarteatrarna bestämmer mycket att vårt schema sista veckan i juni och första två veckorna i juli. Då rör vi oss mest mellan Kalmar och Falkenberg, med en avstickare till Kosta och tillbaka till Helsingborg. Så vi tänkte att vi fortsätter väl där nånstans runtomkring.
Sommarens långtur kommer därför att fokusera på Halland och Dalsland. Eftersom vi tänkte ha vår bas någonstans i Halland i framtiden, så kan det ju vara smart att vet hur det ser ut där och var det kan vara praktiskt att bo. Det enda vi vet om den regionen är var Ullared, Vallarna och Tjolöholm ligger, typ…
Året började ju i Egypten och det kan vara så att året avslutas där också. Men innan dess ska vi nog hinna med lite mer, förutom resor med husbilen alltså. Det vi vet är att vi ska göra en ny resa längs den norska kusten med Havila. När vi åkte senast var det vinter och allt var vitt, den här gången blir resan i slutet av september – så vi hoppas på lite mer natur och att kunna komma lite längre in i fjordarna. Gröna bilder istället för vita.
I övrigt har vi även några mässor att ta hänsyn till. Nu närmast är det Husbil Stockholm på Stockholmsmässan. Vi har inget uppdrag på själva mässan, men ska såklart dit och filma lite. Däremot har vi återigen vår lilla hörna på Elmiamässan i 10-14 september. Den sk Influencerhörnan utvecklas och det blir tredje året som vi i samarbete med mässan har en hörna där digitala kreatörer och följare kan träffas. Vår idé har slagit väl ut och det är såklart jätteroligt!
Husbilslivet är ju det som är utmärkande för oss såklart. Redan på fredag drar vi iväg på årets första husbilstur. Det blir bara en kortis i Norrköping över helgen bla för att fira min födelsedag. Sen har vi bokat en lite längre vistelse i Örebro senare i februari, något som heter Malfors vid Göta Kanal över påsk och sen har vi såklart vår stora husbilsträff i Hjo över Valborg. Den ser vi verkligen fram emot. Vi kommer nog inte hem mellan påsk och träffen, utan åker runt lite runt toppen på Vättern istället.
Över nationaldagen blir det nog lite väster ut, innan vi drar till Orsa över midsommar. Där har vi en hel vecka på First Camp Orsa tillsammans med vännerna Anne och Stefan. Vi ska vara med när Stefan får drömmen uppfylld om ett tvättäkta midsommarfirande. Det kommer att bli kyrkbåtar, knätofsar och midsommarstänger för hela slanten. Direkt efter åker vi så snabbt vi kan de 62 milen till Kalmar där första sommarteatern har premiär. Vi har bokat First Camp Stensö, där vi står och jobbar några dagar. Direkt efter det blir det Falkenberg och Vallarna samt Diggiloo i Kosta 11 juli och tillbaka till Helsingborg för ytterligare två föreställningar.
Sen är det fri hopp å lek resten av sommaren. Det är då vi tänkte kolla in Halland och Dalsland, men än är ingenting bokat. Det får bli lite som det blir. Ganska lösa planer, men ändå någon slags ram. Vi är i Ullared varje sommar och har varit på Tjolöholm, men mycket mer än så vet vi inte om Halland. Om Dalsland vet vi absolut ingenting! Så kom gärna med tips på saker att se och göra, restauranger, campingar och ställplatser.
Det kan bli så att vi smyger lite norrut för att hälsa på kompisar i Värmland och södra Dalarna också, men mer norr ut än så hinner vi nog inte i år. Tyvärr. Jag hade gärna åka tillbaka till vännerna på Glassbaren i Bräcke, sett Tomas Ledins bygdespel igen i lilla Lövvik vid Höga Kusten och en massa annat. Så otroligt häftigt, se det om ni kan!
Vårt uppdrag för campingtidningen är i Sverige, det gör att vi är lite låsta och måste utnyttja sommaren till bra bilder. Men det gör oss ingenting! Sverige har så otroligt mycket att bjuda på och man blir lixom aldrig klar. Då har vi ändå varit i Smygehuk och Treriksröset och en hel del däremellan. Men vi vill se mer. Tyvärr är ju tiden lite begränsad, men men. Det är ett lyxproblem 😛
Ni får helt enkelt hänga med här och på våra olika instagram @marlenerinda och @jikitaspåäventyr och se vart vi tar vägen. Vad har ni för reseplaner under 2025?
Att summera ett år. Det är inte jättelätt. Vad hände egentligen 2024? För att minnas har jag tittat på bilder och då inser jag plötsligt att det har hänt en himla massa. Å det mesta har faktiskt varit riktigt bra!
Att sammanfatta 2024 är väldigt mycket trevligare än när jag skulle sammanfatta 2020, -21, -22 och 23. 20-22 var fullständiga katastrofår med pandemi, sjukdom och död. -23 var bättre, men bara lite. 2024 är så mycket bättre och jag vågar knappt ens hoppas på att 2025 ska bli lika bra eller tom bättre. Vi får väl se…
Ska vi ta det viktigaste först – HÄLSAN!
Jag gick upp i vikt under -21-22, fick stopp på det under 2023 och står väl fortfarande mer eller mindre still. Men nu fick jag ju en ny medicin i höstas, två mediciner faktiskt. En muskelavslappande för värken i benen som verkligen hjälper och en mot de värsta klimakteriesymptomen. Så nu sover jag igen!
Att kunna sova och slippa värk är ju hur stort som helst. Å det hjälper ju såklart hela kroppen och det känns verkligen. Jag mår bra! Jag är hyfsat pigg! Så nu finns det hopp om att vikten ska lätta. Håller sej bara stressen borta, så ska nog 2025 bli ett bra hälsoår.
Vi fortsätter att sköta vår kost, träningen och sömnen. Det finns lixom inga ursäkter att inte ta hand om sej. Jag sätter inget mål eller några siffror, vikten ska ner och jag ska må ännu bättre. Det räcker som mål.
Reseåret 2024 – runt 150 nätter i husbilen
Året började i soliga Egypten. En två veckors resa, med en mix av sol, nya vänner och oro för svärfar som åkte in akut på sjukhus. Att befinnas sej hundratals mil bort när en anhörig blir svårt sjuk och opereras, är inte kul – men allt gick bra och han är pigg igen.
Egypten var faktiskt årets enda resa utomlands, förutom ett gäng kryssningar till Finland. Vi var ju bland annat de första passagerarna på Finnlines nya fartyg Finncanopus. Vi fick åka med jungfruturen till Nådendal, njuta av den fina båten och äta väldigt god mat.
Årets första husbilstur gick av staplen i slutet av januari. Vi åkte till Gålö Havsbad där vi stod över helgen. Det var snöfritt, men väldigt isigt. Så det blev mest mys i husbilen och det gör oss ingenting när det blir så. Vi trivs ju i vår bil och är nöjda bara vi får komma iväg.
I både januari och februari var det mässor och flera premiärer. Vi bevakade mingel, skrev texter och redigerade filmer på löpande band. Vi återkommer till nöjesåret 2024 lite längre ner.
I mitten av februari hände det – Vi hittade vår drömbil!!!
Efter nästan tre år med lilla Peppe var det dax att byta ut honom mot Ralle. Vår nya husbil, en Adria Corall 670 DC, som är knappt en meter längre och några centimeter bredare. Äntligen fick vi bättre plats att jobba och bo, vi fick helt enkelt en mer funktionell bil som passar våra behov bättre.
Peppe städades ur och fixades till, sen pussade vi honom bye bye och välkomnade Ralle till familjen. Tyvärr kom han med en hel del fel som upptäcktes längs vägen, men dessa åtgärdades av säljaren. Vi är så nöjda med vår fina bil och trivs så otroligt bra med honom.
Premiärturen gick till Motala, där påsken firades med våra husbilskompisar Helene och Krister. Dem skulle vi träffa väldigt mycket under året, de har blivit riktigt goda vänner. Tänk så många härliga människor vi träffat tack vare att vi köpte husbil. Helene och Krister träffar vi mest bla för att de bor hyfsat nära och är väldigt öppna för spontana utflykter och galna äventyr. Men där finns fler, som dessutom efterfrågar vårt sällskap – det är vi inte vana vid men väldigt glada för 🙂
Påsken var i slutet av mars, sedan var vi i stort sett ute i ett sträck till slutet av september när bilen skulle lämnas in på verkstan och fixa alla de där felen. Under det halvåret besökte vi massor med platser från Helsingborg till Höga Kusten. Det blev inte mer norr ut än så i år.
Där finns några extra minnesvärda höjdpunkter som jag vill belysa lite extra. En av dem är självklart vår Husbilsträff på Böda Camping på Öland. Mer än 225 ekipage rullade över bron för att vara med på träffen. Det blev så stort att Kåre från P4 Kalmar kom på besök för att prata med några av deltagarna. Det var en helt fantastisk vecka, men så många härliga möten. Oförglömligt!
Efter Öland åkte vi runt i Sverige, det jag minns mest var besöken hemma hos folk, bla hos Therese och Karim i Höga Kusten, hos min fina vän Åsa i Dalarna, hos Zorina och Kenth i Bräcke och hos Micke, Patric och hundarna i Värmland. Så fina dagar där vi känt oss både välkomna och bortskämda. Vi har ätit gott och skrattar massor. Det känns som vår familj har blivit så mycket större med de här härliga människorna. En ovanliga känsla av att faktiskt får höra till, som jag är väldigt ödmjuk inför.
Midsommar firades hos Anne och Stefan i Skånes Fagerhult, en spontan inbjudan som vi tackade ja till. Det blev en helg med väldigt god mat, många skratt och hästar! För första gången på över 30 år satt jag på en hästrygg igen. Jag som varit superallergisk visste inte vad jag hade att vänta mej, men det gick bra. Vi var ju ute och jag sprang in i duschen direkt efter ridturen. Det var så roligt, så det gör jag gärna om!
Vi ska faktiskt fira nästa midsommar också tillsammans. men på en helt annan plats.
När jag summerar husbilsåret måste jag såklart även nämna Elmiamässan, där vi även i år hade en hörna där digitala kreatörer (influencers, youtubers) kunde träffa varandra och sina följare. I år hade vår hörna växt lite, så vi fick en hel balkong. Där passerade folk hela dagarna, många nya bekantskaper blev det 🙂
Vi var såklart ute med husbilen så mycket vi kunde även på hösten. Innan Elmia besökte vi Strömstad och fick en helt fantastisk vecka med 25 grader varmt på en otroligt vacker plats. Ja, ni ser ju själva. Det gick lixom inte att få det så mycket bättre.
Årets sista husbilstur gick bara några mil bort. Vi måste inte åka långt för att få mysigt, det räcker med ett par mil. Bara vi får komma ut. Höstens resor gick mest bara någon halvtimma bort och ofta i sällskap med Helene och Krister.
Under året har vi använt bilen som bas vid olika jobb, som alla sommarteatrarna och flera andra event. Så smidigt att bo nära när man jobbat och kanske är färdig sent.
Hur blev nöjesåret 2024?
Intensivt, är nog det mest passande ordet. Redan i början av januari drog nöjesåret igång med Pernillas Wahlgrens show Happy Ending. Sen rullade premiärerna på, det var shower, teatrar, film och konsert. Vi hamnade på många affischer, för första gången på en filmaffisch faktiskt. Ett väldigt bra teaterår måste jag säga, där betygen från oss var höga. Vi som annars är ganska petiga och snåla med stjärnor i recensionerna.
Sommarteatrarna är alltid en höjdpunkt på året och som vanligt var vi både i Kalmar och Falkenberg, men i år blev det även Helsingborg och Höga Kusten. Både Eva Rydberg och Tomas Ledin startade nya teatrar och vi var med vid premiärerna. Vi träffar ju en himla massa gamla bekanta på sommarteatrarna, några som vi faktiskt bara träffar då.
Särskilda händelser
Ja, det finns några särskilda tillfällen som jag också minns med både glädje och värme. På min födelsedag var vi inbjudna på föreställningen Mamma Ljuger med bla Janne Bylund. Vi lärde känna varandra för runt 25 år sedan, men har inte setts på väldigt många år. Nu blev det äntligen av. Vi stämde träff dagen innan föreställningen för att prata ikapp lite, men även för att jag skulle göra en intervju med honom. Det blev ett väldigt roligt möte, där tiden såklart inte räckte till för allt vi ville prata om.
Det andra fina återseendet var med Sören Olsson. Vi lärde också känna varandra för 25-30 år sedan och har hållit kontakten, men inte setts mer än ett par gånger under senaste åren. På Ljudboksgalan i april skulle han ta emot hederspriset och vi var såklart där. Det blev ett väldigt fint återseende och en speciell kväll med tanke på att han var där som hedersgäst.
En annan minnesvärd och otroligt rolig grej var när vi fick provköra en craftcart, en slags amfibiebil eller båtbil som vi kallar den. Vi fick en dag på fabriken med rundvandring och information. Sen fick vi först provköra på land, innan vi åkte iväg och provkörde den i vattnet. Så otroligt roligt. Det gör jag gärna om 🙂
Just det! Jag höll ju på att glömma! Bröllopsdagen, som vi tycker är viktig att fira. Den firades på en camping i Vansbro. Den började med stortvätt, då vi äntligen fick tag i en tvättmaskin, och avslutades med bubbel vid bilen. Mellan tvätt och bubbel blev det en god middag inne i Vansbro. Perfekt väder och en himla mysig dag. 8 år som gifta, tiden går fort när man har roligt tillsammans och det har vi!
Årets avslutas som det började. I Egypten. Å den här gången får vi sällskap, av Helene och Krister såklart! Det ser vi fram väldigt mycket mot. Först ska vi fira en nyårsafton tillsammans, innan vi packar in oss och åker till Arlanda. I snöstorm tydligen, det kommer varning på varning just nu.
Vad önskar jag av 2025
2024 var väldigt bra, nu bävar jag nästan inför 2025. Kan det också blir bra, kan detta hålla i sej? Jag hoppas verkligen det!
Under hösten påbörjades en grej som jag kanske kan berätta om inom kort, den grejen ska avslutas i januari. Något vi väntat på i 13 år. Jag hoppas verkligen att det var värt kampen och väntan. Snart vet vi, mer än så kan jag inte säga.
I övrigt hoppas jag såklart att vi får vara friska. Att vikten ska börja minska, så jag kan må ännu bättre. Att vi kan sälja av ännu fler grejer, så det snart börjar synas hemma. Och att vi ska få massor med härliga husbilsresor i hela vårt avlånga land, spännande kulturella upplevelser och en kanonrolig husbilsträff såklart. En del är redan bokat, andra saker är bara lösa planer. Om ett år vet vi hur allt blev.
Gott nytt år till er alla som läser bloggen. Jag önskar att 2025 blir precis som ni vill 🙂
Det var med lite ångest vi åkte hem i början på veckan. Sista husbilshelgen för i år… så himla tråkigt. Vi skulle hinna vara ute lite till, men måste faktiskt vara hemma lite. Vi har knappt varit hemma senaste månaden, så det ser ut som sjutton hemma. Vi måste städa!
På morgonen efter festen på Martins jobb, lämnade vi Tantolunden och åkte flera minuter bort. Vi lämnade city och hamnade Skarpnäck på First Camp City Stockholm. Som alltså inte alls ligger i Stockholm alltså, men det är nära till bussen som går till Gullmarsplan. Alltså ett bra ställe att stå på om man vill besöka city 🙂
När vi kom var det grått och några minusgrader, sen blev det regn och plusgrader och när vi skulle åka hem var det sol. Typ alla årstider på bara några dagar alltså. Vi brydde oss inte så mycket utan satt mest och jobbade. Vi har haft en lång lista på saker som måste göras innan alla tar ledigt inför jul, bla att svara på mail från vår redaktör på tidningen med medarbetarfrågor och en intervju om oss. Till den intervjun behövde han även bilder, så det fixade vi också.
Samtidigt försökte vi att njuta så mycket vi bara kunde av årets sista husbilshelg. Nu tar det ett bra tag innan vi hinner ut igen, kanske i slutet av januari – men troligen inte förrän i februari. Vi ska ju ut på resa och sedan har vi en massa teater och annat att roa oss med. Så Ralle får lite semester från sina ägare. Nu ska han bara packas ur och snyggas till, innan han får vila ett tag. Det kan hända att vi går ut och bara sätter oss i honom en stund, när längtan blir för stor.
På måndagen åkte vi hem, på vägen åkte vi förbi Independent Kostym för att lämna tillbaka kläderna vi lånat. Sen var vi alltså hemma igen. Så himla tråkigt. Men men, nu har vi att göra! Jobb ska fixas, texter ska skrivas, filmer ska redigeras, en packning ska förberedas och ett hem ska städas. Här är kaos!
Så det är väl bara att sätta igång… om 11 dagar åker vi till solen, då ska allt vara klart. Wish me luck lixom… 😛
Innan vi köpte vår första husbil tänkte vi att campar, det gör man på sommaren. I oktober ställde vi alltså av Peppe (första husbilen) för att låta honom vila under vintern. Men guuuuud så tråkigt det var! Så året efter köpte vi vinterdäck och sedan dess har vi campat året om. Det är ett väldigt bra sätt att förgylla den tråkigaste tiden på året.
Jag hade aldrig ens tänkt tanken att vintercampa, men nu är det något jag tycker är så mysigt. Lite omständligt ibland, men ett bra sätt att snabba på en tråkig årstid och sätta lite guldkant på iskalla dagar. Innan vi bytte husbil till Ralle, som vi har idag, var det lite knöligt med plats för vinterkläder och att inte kunna använda vattnet som vanligt, men vi vande oss ganska snabbt. Nu har vi en lite större bil som dessutom är mer anpassad för vintern.
Peppe var så liten att när man klätt på sej vinterkläderna, fick man gå ut för att ge plats åt den andra att klä sej. Så har vi det inte nu. Vi kan klä oss samtidigt utan problem och kan fortfarande röra oss inne i bilen. En knapp meter mer på längden och några centimeter på bredden är väldigt mycket i en husbil.
Vi ska dock tömma bilen på vatten nu och kommer att använda vatten på dunk resten av vintern, för att inte riskera att rören ska frysa sönder. Låter vi bilen stå med el när vi är hemma, skulle vi kunna låta vattnet vara kvar – men det kan ju bli strömavbrott när man är borta och då kan allt frysa söder. Sånt kostar mycket pengar att fixa, så det tänker vi inte riskera. Man vänjer sej rätt snabbt med att använda vatten på dunk. Dusch får man lösa, antingen på ställplats eller camping.
I tisdags åkte vi till Grisslehamn, det var perfekt väder och vägen var torr och fin. Men vi visste att ovädret var på gång… vi hade jobb på fredagen och vågade inte köra dit på torsdagen, inte heller på onsdagen, å tur va väl det. När vi drog åt handbromsen på tisdagen var det barmark, på onsdagen kom kylan och regnet, natten till torsdagen kom snöstormen. När vi vaknade hade vi fått massor med snö, tack och lov att vi inte väntade med att åka. Nu kunde vi i lugn och ro jobba från bilen, tryggt och säkert. Även om vi var rätt insnöade.
På torsdagen skickade vi ett meddelande till ägaren och frågade om de hade tänkt att ploga på sin vinteröppna ställplats, eller om de kunde dra loss oss om vi fastnade när vi skulle flytta bilen på fredagen. Direkt kom en man med sopborste och snöskyffel och gjorde en liten väg till servicehuset och garanterade att det både skulle plogas och finnas beredskap om vi fastnade. När vi vaknade på fredagen var det plogat och vi kom iväg som det var tänkt.
Att vintercampa är speciellt. Jag avskyr vintern. Alltså AVSKYR! Men i husbilen blir det uthärdligt. Där är så mysigt och ombonat. Mycket mysigare än hemma. Vist är det lite meck med att hålla kylan ute, det har vi löst med golvvärme och två filtar som sitter fast med kardborreband. Andra köper sk Masatäcke, men det fäster man på utsidan och jag vill kunna glutta ut vid behov utan att vara tvungen att gå ut. Våra filtar är en både billig och enkel lösning som funkar alldeles utmärkt och gör stor skillnad.
Största problemet de här dagarna var att luckan till toan frös fast totalt, så den gick inte att tömma. Men vi hade ju toa i en liten bod brevid oss, så det gjorde inte så mycket. Och på söndagen var det plusgrader så luckan gick att öppna igen. Dessutom hade vi väldigt lite vatten med oss, vi trodde att vi skulle fylla när vi kom fram i torsdags – men vattenkranen var avstängd. Så gör många för att ledningarna inte ska frysa, men andra talar om det… Så det där med dusch blev ju också omöjligt. Men då fanns ju servicehuset tänker ni. Japp, å där var hela 12 grader ”varmt” 😛
Men det sa vi också till om och fick ett extra element, så snart var det varmt, skönt och duschvänligt. Så visst finns det vissa grejer att tänka på när det blir minusgrader och visst kan det vara lite krångligt, men det gör inget. Det är värt lite krångel, för det är så mysigt.
Jag tycker att det är så synd att så många med husbil ställer undan sina bilar halv året. Många gör det utan att ens ha provat vintercamping, man ska lixom bara göra så. Har man provat och inte gillade det, fine. Men säg inte att ni inte vill campa för att ni inte gillar vintern. För det gör inte jag heller, men vintern blir ju mycket bättre av att dra ut på rull. Iaf i mina ögon. Prova!!! Nu kanske gillar det 😉
Men visst, det är ju inte samma liv som när man campar på sommaren. Det där att sitta ute och mysa är ju inte jättelockande, även om jag vet många som gör det genom att tända eld och lägga fårskinn i stolarna. Mej lockar det inte, vi sitter hellre inne och myser. Precis som vi gör hemma, bara att det är mycket mysigare och färre krav i husbilen.
Så vart vill jag kommer med detta då? Det vete sjutton faktiskt. Jag kanske bara vill samla ihop mina tankar att jag för första gången har något som jag faktiskt tycker om med vintern? Att den numera är uthärdlig och går fortare och vill peppa andra vinterhatare med husbil att iaf testa. Vi åker ju till solen också, men det är kanske inget man gör över helgerna utan mer som långresa ett par veckor.
Jag trodde aldrig att jag skulle bli en ”sån som campar” och definitivt inte på vintern. Men jag testade och gillade det, väääldigt konstigt – men va sjutton – jag är ju lite konstigt. Vintern i fin på bild, och inifrån en husbil 🙂
Jag är frilansskribent och sk digital kreatör med uppdrag överallt och hela tiden. Jag kan förstå att det är svårt att förstå att jag faktiskt jobbar när jag äter ett julbord eller går på en fin strand. Men så är det faktiskt.
De flesta ser nog en journalist som någon som sitter med glasögonen på näsan, djupt koncentrerad framför en dator och skriver på sin senaste text. Den bilden är rätt, men den är lixom bara slutet på jobbet. Man ska ju samla ihop materialet och ha något att skriva om också. Det är detta folk ofta glömmer.
När vi packar inför en resa får vi alltid höra ”Ha en trevlig semester”, det får alla som skriver om eller rapporterar från olika resmål. Så säger man ju inte till en sjöman, flygvärdinna eller pilot som går till jobbet. Det gör man ju inte. Men vi får konstant såna kommentarer, så jag tror inte riktigt att alla förstår hur en skribent/journalist eller digital kreatör jobbar. Vi ska på en resa, ett jobb, inte semester.
Just det… jag kallar mej hellre för skribent än journalist. Jag skriver ju så mycket mer än journalistiska texter. Det där med digital kreatör då? Asså… influencer… nääää, det tycker jag inte om att kalla mej. Jag vet inte hur mycket jag influerar någon, men kanske inspirerar? Jag vet inte, men digital kreatör är jag definitivt. Så är det när man har både instagram och youtubekanal. Då är det lixom avgörande att samla material och det är oftast inte det minsta glamoröst faktiskt. Även om det kan se ut så på bilderna.
Hur går det till då?
Det beror på… som det brukar heta. Om det är en lunch där något presenteras, ett julbord som ska testas, en produkt som ska provas eller ett resmål som ska utforskas. Allt det här tror jag ändå att man kan förstå ganska enkel. Problemet kommer när vi är på en längre resa eller ute med husbilen, som nu.
Vi står med husbilen i Grisslehamn och jobbar, precis som vem som helst – förutom att vårt kontor ser lite annorlunda ut. Husbilen är inte vårt fritidsboende, vi har inte semester – den är vårt rullande hem och vårt kontor. Vi tog oss hit i tisdags för att slippa åka i oväder, då vi har ett uppdrag här på fredag. Att köra nästan 4 ton bil i snöstorm är inte särskilt lockande. Nu står vi på plats medan snön yr utanför och har det hur bra som helst. Medans vi jobbar.
Att samla material till en text eller film innebär ganska mycket jobb, planering och tid. Tar vi tex julborden så måste vi först veta helt säkert att vi får komma in innan alla gäster. Så att bilder blir fina och lockande. Det är ju det som är hela grejen, tydliga bilder så man verkligen ser vad som finns där. Det blir ganska många mail fram och tillbaka innan alla har rätt information. Vi får oftast bara någon kvart på oss att ta bilderna, då gäller det att vi bägge vet exakt vem som ska göra vad.
Sen ska vi börja smaka maten. Är det ett julbord så smakar vi nyheterna och det som folk är mest intresserade av (julskinka, köttbullar osv). Orkar vi något efter det, testar vi även annat också. Under tiden kan det hända att vi tar någon bild på tallriken eller en filmsnutt medan vi äter. Jag brukar direkt skicka iväg några stories på instagram också.
Det är efter detta som det mesta jobbet börjar. Bilder och film ska redigeras, all information ska kokas ner och en text ska skrivas. Medan Martin redigerar bilderna, skriver jag texten. När jag skrivit klart lägger jag in bilderna och han korrekturläser. När vi är nöjda publiceras texten i Du i Fokus. Men vi är inte klara där.
Medan jag börjar förbereda ett blogginglägg fixar Martin filmen för youtube. Ibland är det bråttom, men oftast är det upp till oss när dessa kommer ut. Men vi ligger alltid väldigt mycket efter, just nu publiceras filmer från i somras… Bloggen är ju mest min dagbok, så jag kommer ihåg allt om jag behöver gå tillbaka och kan påminnas. När filmen är klar är det jag som gör den helt färdig för att publiceras. Där ska vara bild och text, ibland även länkar.
Men det är inte klart ens där. Nu ska allt pushas för på olika ställen på sociala medier. Vi har tre olika Facebook-sidor, samt flera olika grupper med olika teman och fyra instagramkonton. Jag överdriver inte om jag säger att jag har runt 6-7 timmar med mobilen i handen, varje dag. Å andra sidan sitter ju folk framför en dator och jobbar hela dagarna, jag gör det mest via mobilen.
Då har jag inte tagit med våra beställda uppdrag… de tar ju såklart ännu mer tid, för då måste allt vara så perfekt det bara går. Det behöver vi inte fundera på i våra egna kanaler. En text till tex campingtidningen vi skriver för tar kanske 3-4 arbetsdagar bara att skriva och 2-3 dagar att samla materialet.
Så när vi sitter där i vår husbil eller packar inför en resa, så är det alltså jobb. Kanske ett lite lyxigare kontor än vad andra har, men det är ändå jobb. Vi får jätteroliga uppdrag och har roligt innehåll i vårt liv, så är det – men det är ett jobb som vi tar seriöst.
Vi fattar att det kan vara svårt att förstå när vi sitter där på en fin strand eller med bubbel på en premiär. Då ska ni veta att vi nästan aldrig ens smakar alkohol förrän jobbet är klart, det som är i glaset är oftast alkoholfritt. Hur sjutton skulle vi annars kunna göra intervjuer eller hålla filmkameran stadigt?
Detta är vår vardag, vi jobbar vart vi än är. Det kanske låter lite rörigt, men så är vårt liv. Helt snurrigt och kanske lite svårt att förstå. Men kul 🙂
Förra onsdagen kunde vi äntligen åka iväg med en fullt fungerande husbil. Alla fel var fixade och vi kunde andas ut efter några veckor i ovisshet. Vi har haft jobb inbokade som varit nära att missas pga att husbilen stått på verkstan. Nu kan vi lugnt göra allt som vi planerat.
På tisdagkvällen hämtade vi bilen och på onsdagen drog vi iväg till Västerås. Där skulle vi gå på nypremiär av ”Den svenska sångboken”. En konsert som jag skrev om i föregående inlägg.
Vi checkade in på First Camp Mälaren – Västerås och passade på att ta en långhelg där. Efter att ha varit utan bilen i nästan fyra veckor, skulle vi återigen packa in det vi tagit ur, testa att allt funkade och bo in oss ordentligt igen.
Det var mörkt och kallt när vi kom fram, men vi satte upp lite mysbelysning och fick snart upp värmen. Vi har satt upp ett draperi mot förardelen och skinnfällar i stolarna. Dessutom har vi golvvärme som gör att vi får det riktigt skönt inne i bilen, hela vägen bort till sovrummet. Jag vill ha så pass varmt att jag inte behöver en extra tröja, dvs 21-22 grader.
Jag kan längta efter att få gå och lägga mej när vi är ute med husbilen, jag sover så himla bra där. Så vi la oss ganska tidigt och sedan blev det en rejäl sovmorgon på torsdagen, innan jag satte igång att banka texter. Regnet värkte ner och det blåste storm, ännu värre blev det på natten – då gungade hela bilen.
På fredagen fick vi återigen sällskap av våra husbilskompisar Helene och Krister, det börjar bli en vana att tillbringa helgerna tillsammans. De är så himla härliga och enkla, inte en massa prestige och fin yta. Vi kan sitta och jobba allihopa en hel dag, utan tvånget att man ska umgås eller prata hela tiden. Vi hade planerat för just en komma-ikapp-helg, men det blev kanske inte riktigt så effektivt som vi tänkt 😛
På lördagen blev det iaf en hyfsat lång promenad runt området och på söndagen en lite kortare. Resten av tiden gick mest åt till att prata resor, vi ska ju till Egypten tillsammans efter nyår, och att äta mat. Helene älskar att laga mat och kokar alltid ihop rätter som vi äter mer än vi tänkt av. Jaja, så kan det va 😛
First Camp i Västerås är en trivsam liten camping som just nu är ganska tom. Det var typ bara vi och några som bor permanent på campingen som var där. Ingen större trängsel alltså. Området ligger väldigt fint med härliga promenadstråk, egen strand och fin natur. Under sommaren går en båt ut till de närliggande öarna, så den måste vi komma tillbaka och testa.
Något som var riktigt spännande den här helgen var att äntligen få testa duschen i bilen, för allra första gången. Vi bytte ju bil i våras, mycket för att kunna duscha. Iden förra bilen var utrymmet helt enkelt för liten för att Martin skulle kunna använda den, därför blev det garderob där istället. I nya bilen finns det gott om plats, men när vi skulle testa den först gången visade det sej att hela rörsystemet under golvet var i smulor och helt oanvändbart. Vi var ju vana att leva utan dusch och ville inte riskera att stå utan bil, så vi väntade med reparationen hela sommaren och fram tills nu.
Efter drygt fyra veckor på verkstad där alla fel skulle fixas var allt åtgärdat och skulle alltså testas. Så lördagens lilla projekt blev att äntligen ta den första duschen. Det funkade!!! Äntligen kan vi använda bilen som det är tänkt, vi kan använda alla dess funktioner och allt fungerar. Som vi längtat efter att bara kunna ta en dusch utan att planera. Att vara tvungen att ta in på en camping eller ställplats bara för att duscha.
Nu funkar allt! Nu kan vi använda bilen precis som vi tänkt. Till slut. Det tog ”bara” sju månader… men allt gick tack och lov på garantin, så vi har inte förlorat något på det – mer än några campingnätter som kostat ett antal hundralappar per gång. Då har vi å andra sidan kunnat skriva om campingen och gjort en film, så det har ju blivit bra ändå.
Nu släpper vi det och kör vidare i vår fina och alldeles perfekt husbil, som kanske är den bil som vi faktiskt ska bo permanent i så småningom 🙂
Vår nya husbil hade sk stödben när vi köpte honom, men det ena gick sönder tidigt i höstas. Första tanken var såklart att laga det, med det slutade med att vi i samarbete med Al-Ko Tech monterade nya istället. Det blev att gnugga sina små grå, men till slut satt de på plats.
Detta är alltså ett betalt samarbete, något vi sällan gör och enbart med företag vi verkligen tycker om eller vill testa. Al-Ko Tech träffade vi på Elmiamässan i september. De erbjöd oss att testa deras stödben och se hur de är att montera själva, istället för att laga de trasiga.
När vi ”lånade” vår bil från verkstan för ett par veckor sedan, var det egentliga målet att låna våra vänners verkstad i Norrköping och montera de nya stödbenen. Så på fredagen kl 16, när verkstaden stängde för helgen, körde vi in genom portarna och började mecka. Eller… Martin började mecka, med Kristers hjälp. Jag satt och läste, medan Helene gick på fest. Allt skulle ju filmas för youtube, så jag stod standby hela tiden vid varje moment.
Vi började såklart med att packa upp lådan med grejer och se vad som fanns där. Två metallben och en påse skruv, typ. Sen var det dax för Martin och Krister och tänka. Hur skulle de sitta och var? Var skulle de nya borrhålen göras osv osv? Självklart blev det lite fel, så första benet tog i runda slängar 3,5 timma att sätta på plats, medan det andra bara tog en halvtimma. Det är alltså väldigt enkelt när man vet hur man ska göra. Men så är det väl med allt?
Ni kan se hur vi gjorde här på filmen:
Nu sitter iaf fungerande stödben på plats igen. Det ena benet sitter pyttelite snett (det ser man på filmen) – å andra sidan så är det väldigt sällan man står på helt plan mark. Så det spelar ingen roll tycker vi.
De gamla stödbenen kan ha gått sönder pga att vi drog ner dem med skruvdragare som kan dra lite för hårt. De flesta gör så och oftast går det bra. Men de nya kommer vi för säkerhets skull att dra för hand med vev. Det är inte särskilt mycket jobbigare faktiskt, men grejerna kanske håller bättre.
Det har varit lite grejer vi vill fixa, för att den ska bli som vi vill ha den. Eftersom vi tänkt behålla honom länge och vi bor ju rätt långa perioder i bilen. Ralle är ju vårt deltidshem och vi åker året om, då ska det vara funktionellt och trivsamt. Nu är faktiskt det mesta gjort, bara lite småfix kvar.
Vi trivs så otroligt bra med Ralle och skulle absolut kunna bo helt i honom. Den dagen kommer 🙂
Förra torsdagen packade vi husbilen igen och drog iväg. Bilen stod egentligen på verkstad, men de hade inte fått delarna som behövdes – så vi ”lånade” bilen över helgen för att få lite saker fixade. Det blev en både effektiv och fin helg.
Nu är allt på bilen fixat utom duschen. När detta skulle fixas gick det sönder lite mer vid nedmontering av duschgolven. Så i väntan på nya delar tog vi hem bilen och drog iväg till Helene och Krister i Norrköping. Dock med ett hål till dusch, vilket gjorde det lite bökigt att få upp temperaturen i bilen. Men det gick till slut.
I Norrköping fick vi låna Kristers verkstad för att montera nya stödben, det ska jag berätta om i ett annat inlägg. När detta var klart tog vi med oss kompisarna till ställplatsen i Nyköpings hamn.
Vädret var fint så vi tog en lång promenad längs kanalen som slingar sej runt halva stan. Vi gick förbi slottet, den gamla kvarnen, kyrkan och Gert Fredrikssons staty. Så himla härligt, massor med steg och många fina bilder blev det. En sån där höstdag som till och med jag kan tycka om. Tyvärr är det ju inte särskilt många…
På söndagen åkte Helene och Krister hem medan vi stod kvar en natt till. Nyköping ä ju bara en timma bort, så på lunchen åkte vi hem och fortsatte jobba. Efter byte av vinterdäck är bilen tillbaka på verkstaden nu för att fixa den där duschen.
Så när vi hämtar hem bilen i början på nästa vecka ska allt vara helt klart och funka som det ska. Då drar vi iväg igen såklart 🙂
Efter en vecka på en mässcamping tillsammans med 3000 andra ekipage, kändes det nödvändigt att ta en natt helt ensamma. Så på vägen hem från Jönköping tog vi en sista natt på den nya ställplatsen i Norrköpings hamn. Ett smart drag!
Den här gången var vi bara ute 17-18 dagar, det känns inte alls länge numera. Att bara åka ut fredag -söndag, som de flesta gör, känns nästan helt otänkbart. Vi vill vara ute längre, minst en långhelg – men helst mer. Och eftersom vi kan jobba från bilen, så gör vi ju lite som vi vill. Alltså bestämde vi oss för att ta ytterligare en natt ute på rull, innan vi åkte hem. Vi behövde lugnet och att bara få vara ifred. Att umgås konstant med tusentals mässbesökare under så många dagar, frestar på även om det är väldigt roligt.
Där var gott om plats på ställplatsen när vi seglade in vid 17-tiden på söndagkvällen. Vi var helt slut och skulle egentligen suttit och jobbat lite, men det blev en tv-kväll för första gången på flera veckor. Vi har en kompis som är med i The Floor och ville titta ikapp för att hänga med i snacket om programmet. Men vi däckade rätt snabbt.
På måndagmorgonen gick Martin upp och jobbade som vanligt vid 6, medan jag sov ett par timmar till. Det bästa som finns är att vakna i husbilen, men lite deppigt är det när man vet att det är sista gången på ett tag. Nu har vi massor att göra och bilen ska in på verkstan.
Direkt efter frukost kröp jag därför upp i sängen igen och läste klart en bok. Medan Martin satt i ”kontoret” fram, så satt jag i ”kontoret” bak. Eller… jag satt inte, jag låg 😛
Strax efter lunch packade vi ihop oss och körde resten av vägen hem. Med det obligatoriska stoppet på Ica Maxi i Alby. Vi har ju ingen liten bil längre, då gäller det att passa på att handla stort när man ändå åker förbi. Sen var det bara att fortsätta resten av vägen hem, lika tråkigt varje gång. För hemma är det en massa krav som vi inte har ute på rull.
Direkt såg jag hur gräset växt, hur ogräset tagit över rabatterna och hur hög häcken runt huset blivit. Juhupp… bara att ta tag i så fort vi hinner alltså. Inne var det inte bättre, fönstren är skitiga, nu när bilen ska in på service är vardagsrummet belamrat med husbilsgrejer och överallt står grejer som ska säljas på loppis. Det är sååå rörigt 🙁
Medan Martin packade ur det sista ur bilen, körde jag igång första maskinen tvätt. Vi har ju inte kunnat tvätta den här gången, så där var smutstvätt från nästan tre veckor. Plus lakan och handdukar. Mycket enklare när man kan tvätta på vägen och kommer hem med nästan tom tvättpåse. Jaja, sånt är livet.
Under tiden vi varit borta har vi missat en del grejer, bla två premiärer. Så nu var det dax att titta lite noggrannare i kalendern och lägga upp kommande veckor. Vi kom hem på måndagen, tisdagen var lugn… sen körde det igång. Direkt på onsdagen skulle vi se Svenska Revyn på Scalateatern, på torsdagen var det en spännande bokrelease och idag ska vi se Dreamgirls på Chinateatern. Jätteroligt såklart, men lite stressigt när man haft det så lugnt i flera månader. Dessutom har det varit tandläkarbesök också som inte är alls så kul, men måste göras.
Vi kom iaf igång direkt med våra promenader, det är ett väldigt smart sätt att smita undan städning.
Så nu har jag suttit i röran runt mitt skrivbord i vardagsrummet och försökt att ignorera alla grejer som ligger här. Det ska vi ta tag i under helgen. Då ska trädgården fixas för vintern, gräsklipparen ställas undan och sommarmöblerna plockas bort. Sen ska vi ta tag i eländet inne, röja och tvätta fönster.
Ni fattar varför jag vill bo i husbilen va? Där finns ingen trädgård, iaf inte som man måste sköta och det tar 5 minuter att storstäda inne. Kraven är betydligt färre, allt är så mycket enklare. Men men… nu är det som det är.
Dax att snygga till sej, stänga dörren till eländet och gå på teater. Det är mycket roligare än att städa och klippa gräset 🙂
Veckan på Elmiamässan är över. Fem dagar med mer än 35 000 besökare, jag har inte ens träffat 2% av dem – men är helt slut. Massor med härliga möten som gett energi, men tagit min röst 😛
Mässan började alltså i onsdags, en vecka sedan redan! Helt galet vad tiden går fort. Sedan dess har det gått i ett. Vår Influencerhörna har varit öppen 10-18 varje dag, utom söndagen då vi hade stängt för att hinna gå runt själva.
Hit har folk kommit för att sitta ner, prata lite, ladda telefonen och få hjälp med olika grejer på sociala medier. Vi har hjälpt till med allt från att byta namn på instagram till att publicera någons första film på youtube. Det är en ära att få förtroendet att göra detta och så himla kul att få hjälpa folk framåt!
Varje dag har vi haft ett stort vinstregn med jättefina priset. Sisådär tio glada vinnare har gått från hörnan varje eftermiddag. Lite att rodda med, men också himla kul att se hur glada alla blivit. Vi har även pratat med olika företag, satt dem in i de regler som gäller för samarbeten och lite annat smått och gott. Vi har alltså gjort en himla massa olika grejer, men främst har vi träffat och pratat med alldeles fantastiska människor som älskar camping. Och vi har haft en livesändning med info från mässan och intervjuer med några som var där. Den kan ni se här nedanför.
Å när dagen varit slut har de gemensamma kvällsmiddagarna tagit vid. Vi är några som samlats vid vår bil, bla våra vänner Helene och Krister Berggren som vi träffar lite då och då och arrangerar nästa husbilsträff med. Men även Anne och Stefan som vi firade midsommar med och ska fira nästa midsommar med också, samt Agneta och Markku som vi träffar alldeles för sällan. Samtliga är himla mysiga och hjärtliga människor som bjuder på sej själva. Och alla har även egna Youtube-kanaler, klicka på deras namn så hittar ni kanalerna.
S
Efter den långa mässdagen har vi alltså ätit middag tillsammans och sedan suttit och pratat till sent. Det har inte blivit jättemycket sömn, men väldigt mycket kvalitetstid med härliga vänner. För så är det verkligen, detta är vänner som vi fått tack vare våra husbilar. Ingen av oss har nog något större nätverk av vänner, men nu har vi hittat varandra. Å det känns så himla fint!
Varje morgon har vi sprungit runt och filmat de olika hallarna, på lördagen blev vi intervjuade av vår egen redaktör till campingtidning vi skriver för och på söndagen kunde vi titta runt på mässan lite mer för vår egen skull. Då pratade vi med olika utställare, roddade samarbeten och tackade våra sponsorer till lotterierna.
Vi träffade även mässans ledningsgrupp som konstaterade att vår hörna är en bra grej och att de vill fortsätta utveckla den. Sverige är unikt vad det gäller influencers inom camping och vi är ju dessutom lite äldre än andra influerare. Många av oss är 55+ och har följare som är minst lika gamla och äldre.
Nog för att det finns många digitala kreatörer som är långt mycket större än vad vi är, men våra följare är en köpstark skara med tid, nyfikenhet och tjockare plånbok än de som kanske följer våra yngre kollegor. Detta börjar företagen att upptäcka och då måste även de utbildas i vad som gäller vid samarbeten. Att det inte är ok att betala med produkter, utan det ska skickas faktura på belopp som går att betala räkningar med.
Det är nämligen så att om man gör ett samarbete mot en produkt, så måste man betala skatt på produkten och då har man ju faktiskt betalat för att göra reklam. Det kan vara ok om det är något man ändå tänkt att köpa, men hur många yoga-byxor eller väskor kan man ha lixom…? Tänk på detta du som funderar på att samarbeta med ett företag. Du ska ha betalt för det jobb du faktiskt gör. Skatt ska betalas och skatteverket granskar fler och fler av oss digitala kreatörer – så gör rätt!
På söndagen landade vi faktiskt ett samarbete, vilket får ni se snart. Det händer inte särskilt ofta eftersom jag inte orkar jiddra med priser och sånt. Det krävs säkert 20 mail innan man kommer överens och bara en förfrågan av kanske 100 ger ett samarbete. Många frågar, men vill inte betala. Men nu gick det alltså i lås, tjoho!
I övrigt tittade vi på det vi skulle, sa bye bye och lämnade mässan. Väldigt trötta, men även tacksamma och nöjda. Å den här gången vet vi ju att vi kommer tillbaka nästa höst, vi behöver inte vänta på besked och fundera.
