Bläddra efter
Etikett: husbil

Årets sista?

Årets sista?

Kommentarer 6 kommentarer

Vi är snart i slutet av oktober och kylan har kommit. Nu ställer många in sina husbilar för året, inte vi. Vi är några galningar som åker husbil året runt och ett gäng av oss träffades nu i helgen. Årets (kanske) sista husbilsträff, då vi även fick uppleva ett fantastiskt norrsken.

Förra veckan packade vi i ihop oss och körde till Stegeborg. Där stod vi och jobbade ett par dagar innan vi packade ihop oss igen och körde den korta biten till Örnvikens Camping utanför Söderköping. När vi kom på torsdagen var här redan 5 bilar. På fredagen rullade det in ett 20-tal till. Totalt blev vi 27 husbilar, runt 50 personer och sisådär 15 hundar och några katter.

Vad gör man på en husbilsträff? Vad är grejen? Jo, man umgås. Skrattar. Pratar. Och eldar. Många eldar blire… särskilt på hösten och vintern. Tror jag räknade till 11 sk solostoves, en metalcylinder som är gjord för att elda i. Plus några små, som kan ställas på ett bord. Redan på fredageftermiddagen tändes eldarna. Några passade på att grilla korv till middag. Vi åt inne i bilen och gick ut efteråt. Trots att jag satt hyfsat nära en av eldarna och hade flera lager med kläder, så frös jag rejält vid 20.30. Då gick vi in och tittade på tv, men några satt faktiskt kvar, trots minusgrader, ända till 3 på natten.

På lördagen vaknade vi till klarblå himmel och sol. Satte man sej i lä så var det så pass varmt att man kunde sitta i bara t-shirt och njuta. Så det gjorde vi såklart och vi fick sällskap av både hundar och deras tvåbeningar. Det var så pass varmt att vi passade på att äta lunchen ute, kanske årets sista. Några passade på att både basta och bada, jag är ingen större fan av vare sej bastu eller bad – så vi satt kvar i solen istället.

På eftermiddagen satte sej folk på plats igen och eldarna tändes. Vi åt middag inne först och sen gick vi ner. Den här gången placerade vi oss så vi hade eldar både framför och bakom oss. Med fyra lager kläder, värmedyna under rumpan och filt över benen kunde vi sedan sitta ute tills vi blev trötta. Vi gick alltså inte in för att vi frös. Plötsligt flög folk upp och när vi följde deras blickar såg vi det: Norrskenet. Hela himlen blev knallgrön, så häftigt. Vilket avslut på en fantastiskt kväll, träff och husbilssäsong!

På söndagen var det gråtrist igen och folk började göra sej färdiga för avfärd. Vi hade ingen brådska, utan satt länge och åt frukost, pratade med folk, sa hejdå, duschade och åt lunch – innan vi också packade ihop oss och drog iväg. Vi var sist iväg och lämnade en öde camping, som bara några timmar tidigare varit full med liv och rörelse. Kändes faktiskt lite vemodigt. Kanske årets sista husbilsträff. Nu dröjer det länge innan vi ser många av våra husbilskompisar igen. Vi bor ju så utspritt i landet.

Planen var att göra ett jobb på campingen och såklart även en film, som vi brukar göra. Men min fot (lilltån) gjorde fortfarande lite för ont för att trivas i en sko, så det var svårt att gå runt och ta bilder och filma. Så det blev inget av det. Vi måste därför komma tillbaka till Örnviken och det har vi inget emot alls.

Vi tog oss bara någon timma bort och drog åt handbromsen i Nyköpings hamn. En plats vi ofta återkommer till, både för att man står bra där och det är billigt. Vi fick ingen vidare solnedgång, men soluppgången var fin – även om den var himla kall och krispig.

Även om det förmodligen var året sista husbilsträff, så var det inte årets sista husbilstur. Nu kommer det dock att dröja ett tag innan vi drar iväg, det är lite andra resor och jobb som ska göras först. Men så fort vi kan åker vi igen. Husbilen är ju faktiskt en bil som funkar även på vintern och det är ett sätt för oss att överleva en avskyvärd årstid. Vintern blir faktiskt lite mysig och uthärdlig när man får åka ut med husbilen en sväng 🙂

Just det! Många av er har en del frågor om husbilslivet. Skriv din fråga i en kommentar här nedan, så ska jag samla ihop och svara på dem så gott jag kan i ett nytt inlägg. Ingen fråga är dum, så fråga på bara!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Ett par dagar i Stegeborg

Ett par dagar i Stegeborg

Kommentarer 7 kommentarer

Med husbilen vinterfixad och alla ”måsten” gjorda hemma, kunde vi äntligen dra iväg igen. Husbilsträff väntade i Söderköping – vi tog god tid på oss dit och stannade i Stegeborg ett par dagar.

Att packa in det sista i bilen, låsa och larma och sedan köra iväg är en så jäkla skön känsla. Husbilslivet är en känsla av frihet, att åka dit man vill när man vill. Iaf nästan. Vi tittar oftast på vädret och ser var solen skiner, så åker vi dit. Just den här gången var målet Örnvikens Camping i Söderköping där en liten husbilsträff väntade.

Men den var inte förrän till helgen, så vi passade på att ta ett par dagar i Stegeborg på vägen. Vid ruinen finns en ställplats som är i två delar, en vid båtklubben med många platser och en nedanför ruinen med ett tiotal platser. Vi valde den lilla där vi ställde oss fint med vattnet precis framför nosen och ruinen bakom ryggen. Ett fint kontor för ett par dagars jobb.

Vi kom på tisdageftermiddagen strax innan solen gick ner. Vi installerade oss och satte oss sedan och bara myste. Äntligen ute på rull igen. Då kan vädret vara vilket som helst utanför, vi har det bra inne oavsett. Nu i höstmörkret har vi en massa mysbelysning och det är mycket mysigare än hemma i huset. Vi lyssnar på ljudböcker, tittar på tv, redigerar film och planerar kommande resor och jobb.

När vi vaknade på onsdagen var det lite mulet, men strax innan lunch sken solen upp och vi fick en väldigt fin dag. Martin jobbade fram i bilen och jag från sängen. Just nu plöjer jag böcker och ska inom kort börja med julböckerna för att så småningom skriva en samlad text med julens boktips. Men innan dess har jag ett par andra böcker att läsa och recensioner att skriva. Men det går alltså en hel del tid till läsning just nu.

Jag har fortfarande ont i foten, även om lilltån numera har rätt färg igen. Men jag linkade ut och tog lite bilder och innan solen gick ner tog vi en kort promenad runt hamnen. Det är så fint runt Stegeborg med ruinen, hamnen och naturen. Att gå runt ruinen och fota är himla roligt, men den här gången nöjde vi oss med omgivningarna. Vädret var fint och vi fick riktigt fina bilder.

På torsdagen var det halv storm när vi vaknade och mulet. Men efter lunch orkade solen fram, även om det var lite kallt. Martin jobbade klart och när han packat undan jobbgrejerna, drog vi iväg till Örnviken nån halvtimma bort. Husbilsträffen var ju fredag-söndag, så vi trodde att vi skulle vara ensamma på plats. Men där var redan fem bilar och kom ännu en efter oss.

Vi är ju några stycken som kan jobba från bilen, så idag (fredag) har flera av oss gjorde just det. Vi har kört halvdag, så nu börjar vår helg. Det blir en kul en. 26 husbilar med både tvåbeningar och fyrbeningar ska träffas och ha skoj. Någon räknade ut att jag kommer att ha 15 hundar att kela med. Me like!!!

Vi får bo i husbilen i nästan en vecka och jag får kela hund. Vad kan gå fel?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Husbilsfix inför vintern

Husbilsfix inför vintern

Kommentarer 1 kommentar

Precis som man vinterfixar i trädgården, fixar vi med husbilen. Sommargrejer åker ut och vintergrejer åker in. Tunna solhanddukarna byter plats med skinnfällar. Solcellslampor byter plats med batteridrivna. Kylan är här, nu behöver vi mys i kubik.

Vi har varit hemma i nästan en hel månad, skittråkigt men välbehövligt. Vi har fixat ordning trädgården för vintern och förberett loppisen. Samtidigt har vi fixat och donat med husbilen. En del saker har gått sönder och behövts att lagas och det är grejer som måste göras för att ha ett behagligt liv inne i bilen när det blir kallare.

För ett par år sedan köpte vi överdrag till framsätena, till den förra bilen faktiskt. Sedan dess har vi haft dem bak i bilen och kört runt med dem. När jag var iväg en dag, bestämde sej Martin för att byta dem. Det tog nån timme och blev jättefint. Nu gör det inget om vi spiller något eller klantar oss, det är bara att ta av och tvätta. En grej fixad, bara ett par till kvar 😛

Överdragen köpte vi på Amazon.

Under sommaren tappade vi en flaska som gjorde hål i bordet. Som jag grämt mej över det. Att byta bordsskiva är DYRT och att laga en lackad skiva är svårt. Så kom vi på att man kan ju köpa sånt där självhäftande folie som man har till bänkskivor. Man kan ju alltid testa, det kan ju inte bli värre.

Det fanns mängder med olika färger och mönster, vi valde en som liknade vit marmor. VI fick hem en hel rulle med många meter. för typ en hundring. Så körde vi igång. En blandning av sågspån och trälim las i hålet och slipades ner. Sen på med foliet, inte jätteenkelt att få helt slätt utan luftbubblor – men det gick hyfsat. Sen skära rent runt kanterna. Inte perfekt, men helt ok. Vi blev så nöjda!

Foliet köpte vi också på Amazon.

Två fix av tre fixade. Nu var det dax att byta ut sommaren mot vinter. Vi tog ut nästan varenda grej och blev riktigt överraskade när vi upptäckte att vi knappt hade några onödiga grejer alls i bilen. Ut med sommaren och in med vintern. Det innebär att vi sätter upp två fleecefiltar med kardborreband som draperier bakom förarstolarna. På så sätt håller vi en stor del av kylan ute, men kan enkelt titta ut om vi vill. De flesta sätter ett täcke från utsidan, men vi vill ju kunna se ut – så ett sånt täcke funkar inte för oss.

Filtarna köpte vi på Rusta, kardborreband på rulle köpte vi på Amazon.

Vi har fått hjälp att sy fällar till stolarna, som enkelt kan tas av och flytt till stolarna ute. Fällarna är tjockt tyg på metervara, köpt i en sybehörsbutik. Vi sitter ibland ute vid eldar, även på vintern. Iaf när vi träffar andra husbilsåkare, aldrig när vi är själva. Å då vill vi ju göra det så varmt som möjligt med värmande underlag, värmedynor och filtar. Vi avskyr att frysa och gör allt vi kan för att hålla oss varma.

Nu är vi alltså i stort sätt redo för vintern. När de blir kallare kommer vi även att lägga bubbelplast mellan takluckorna och jalusierna i taket och dra för när det är som kallast. Sen ska vi bara byta däck också, så är det klart och vintern kan komma. Bring it on!

Vi avskyr ju vinter, snö och kyla – men att vintercampa är faktiskt ett sätt att stå ut. Det gör vintern mycket mysigare och roligare!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Intensiva dagar på Elmia

Intensiva dagar på Elmia

Kommentarer 4 kommentarer

Fem fullpackade dagar på Elmiamässan är över. Vi har sett massor med fina husbilar, träffat en massa härliga gamla och nya vänner och vi har jobbat. Också massor. Vi har haft så otroligt roligt, så det är lite snopet att det helt plötsligt är över.

Elmia Husvagn Husbil är Nordens största mässa för camping. Mer än 35 000 besökare och drygt 3000 ekipage som står på den stora mässcampingen. Det är julafton fem dagar i rad för oss campingnördar. Vi frossar i nyheter bland husbilar (och husvagnar) och shoppar tillbehör till bra på pris på dagarna och umgås på Oktoberfest eller egna små tillställningar på kvällarna. Dagarna är långa med massor av intryck, så när mässan är slut är vi också det.

Den här gången var det lite annorlunda för oss. Förr om åren har vi haft hand om något som kallats Influencerhörna. En mötesplats för digitala kreatörer att träffas och för våra följare att träffa oss. Så blev det inte i år, istället blev vi ombedd att hålla föredrag. Det innebar att vi hade en massa fri tid och på så sätt kunde samla mer material till både filmer och texter. Men också att träffa vänner och bekanta, kul kul. Däremot var det svårare för dem som ville träffa oss att göra det, eftersom vi inte var på en och samma plats hela tiden. Så det var lite synd.

Första dagen, onsdagen, gick mest ut på att filma själva mässan, redigera den filmen och sedan förbereda vårt föredrag. Den filmen kan ni se här under:

Torsdag, fredag och lördag höll vi vårt föredrag och det gick helt ok. Vi har ju inget att jämföra med, bara de andra och kan väl konstatera att vi iofs hade publik vid varje tillfälle – men definitivt inte var något dragplåster. Ett knappt hundratal per gång kom iaf alldeles frivilligt och lyssnade på oss. Tack till er alla.

Fördraget tog kanske 90 minuter i anspråk, om man räknar med förberedelser innan, föredraget och sedan eftersnacket efteråt utanför. Resten av tiden var vår egen. Då har vi tittat på alternativ till ny husbil, den vi ska bo i, kollat på tillbehör, pratat samarbeten och haft några möten. Vi har hittat ett par intressanta bilar som vi ska titta lite noggrannare på framöver och köpt några smågrejer som vi behövde till bilen.

De möten vi haft har varit väldigt bra. Vi träffade vår redaktör som garanterade oss jobb minst ett år framöver. Det är alltså bara att fortsätta testa campingar och ställplatser och fortsätta att skriva texter. Ett annat möte angående samarbete om en grej som vi gärna vill testa, och dessutom behöver, ser lovande ut. Och ett tredje möte kanske mynnar ut i jobb på Stockholms stora mässa med husbilar och husvagnar i mars på Älvsjömässan. Det ligger lite i pipelinen alltså.

Så mässan för oss var alltså mest jobb, även om vi hade mer fritid den här gången än förut. Vi var till och med på Oktoberfesten och kollade även i dansen en snabbis. Mest för att få det på film, men ändå – himla kul var det. Dagarna på mässan har varit långa. Vi har varit inne i mässhallarna 9.30 varje dag för att hinna filma lite innan mässan öppnat för allmänheten k 10.00. På kvällarna har vi stupat i säng vid 23, för att få så mycket sömn som möjligt. Det har gått sådär pga festande utanför oss, trots att vi stått med andra utställare. Vi alla ska alltså göra ett jobb och då kan man ju tro att det skulle vara lite lugnare, men manliga säljare i 40-årsåldern kan festa rätt hårt… Hänsyn är inte deras paradgren…

Vi fick en mysig plats i den sk Ekdungen, där vi stod brevid bla (Husbils)Annika och FreedomTravel. Där fanns en liten damm med stora fiskar i, som hoppade typ en meter rakt upp i luften. En liten idyll som hade varit perfekt om det inte festats så hårt första nätterna. Annika sa till en natt och jag sa till en morgon, sen var det faktiskt lugnare.

På kvällarna har vi tagit promenader runt området och träffat en massa härliga människor. Eftersom våra vänner är utspridda över hela landet och många dessutom övervintrar söderut, så har det känts viktigt att försöka träffa så många som möjligt. Och vi har träffat många, nästan alla vi ville – missade dock några stycken vilket känns lite surt.

Men vi har verkligen haft några härliga dagar. Mässor är kul, den här är lite extra speciell eftersom den är så många dagar och man ”bor ihop” med så många andra. Så det var skönt att bo lite vid sidan om, men ändå vara nära.

Årets Elmiamässa är alltså över. Det är ett år till nästa. Men innan dess är det Stockholm Husbil och Husvagn. den äger alltså rum i mars i Älvsjö på Stockholmsmässan. Vi ska såklart dit, men vet inte än i vilken funktion. Vi kommer nog till Elmia nästa år också, men vet inte heller där i vilken funktion. Får vi frågan om att föreläsa igen, så säger vi nog ja. Vi har en idé om ett ämne som vi tror kan bli väldigt bra. Så det återstår att se vad som händer alltså.

Nu återstår det bara att klippa ihop ett par filmer till från mässan och skriva ett par texter. Sen lägger vi Elmia Husvagn Husbil 2025 på hyllan och ser fram emot nästa år.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Debut!

Debut!

Kommentarer 6 kommentarer

”Det har jag aldrig gjort förut, så det klarar jag säkert”, var det väl Pippi som sa. Lite så tänkte vi när Elmiamässan frågade om vi ville föreläsa under den stora husvagns- och husbilsmässan i Jönköping. Och nu ha vi gjort det!

Vi är inte helt nya på att föreläsa. Martin har hållit kurser i många, många år och jag har stått på scen väldigt mycket. Men tillsammans har vi bara föreläst en gång förut, tror jag, och det var läääänge sedan. Men va sjutton, vad är det värsta som kan hända lixom? Vi fick ju tom bestämma ämnet själva.

Igår var det dax för första körningen av vårt föredrag ”Från dröm till verklighet”, som handlar om hur det gick till när vi realiserade vår dröm om ett liv i husbil. Vi hade 20 minuter på oss att berätta om vår resa, det kan låta lite – men alla som någon gång haft ett föredrag vet att det är rätt lång tid. Och man får varken ha för kort eller för långt, det ska vara så nära 20 min som möjligt. Första gången vi drog igenom det var det 19.36. Ha, så jäkla bra!

Våra vänner satt på första raden och filmade, vi har inte sett det än. Jag kommer nog aldrig att se det… Men vi fick MVG, så det var bara att köra idag igen. Då var vi varmare i kläderna. Det är en personlig berättelse om hur vi gått från att aldrig ens tältat till att bo i husbil, något som vi vet att andra också drömmer om. Och vet ni? Det kom folk som ville lyssna!!! Båda gångerna 😛

Imorrn kör vi sista gången, men har redan nu en idé om ämne om mässan frågar oss nästa år igen. Då kan det bli vår högst personliga topplista av några olika grejer. Mer än så säger jag inte.

I övrigt har vi träffat en massa bekanta, bla Sandra Mastio som var här och lagade mat igår. Vår bil står precis bakom matlagningstältet och är med på typ varenda bild därifrån. Vår logga är stooor, den missar ingen.

Idag hade vi flera möten, bla med vår redaktör på tidningen som vi skriver för. Vi pratade lite om kommande år och han ville skriva om oss och vår senaste kokbok.

Tiden går så otroligt fort och vi hinner ingenting mer än att prata med folk och göra vårt jobb. Vi är jättetrötta men har så otroligt roligt. Den här veckan är verkligen som julafton varenda dag för oss campingnördar. 35 000 besökare kan ju inte ha fel, eller hur?

Är ni här så måste ni leta upp oss, antingen i vår bil strax nedanför matlagningen eller på scenen imorrn kl 14.00. Eller fånga oss på golvet.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Vi fick iaf några dagar på Öland

Vi fick iaf några dagar på Öland

Kommentarer 5 kommentarer

Jag har ju halva mitt hjärta på Öland. Det är där jag har halva min släkt och till stor del är uppväxt. Att inte vara där iaf något under sommaren är jättekonstigt, därför skulle vi kompensera med att åka i början på hösten – men det blev ju inte som vi tänkt.

Planen var att åka till Öland i slutet av augusti och åka runt ett par veckor innan husbilsmässan på Elmia i början av september. Men nu behövde Martin vara hemma och jobba från kontoret i stan några dagar, så möjligheten försvann lite. Martins chefer är så himla bra och låter honom jobba mest var han vill, så när de någon enstaka gång behöver ha honom på kontoret vill inte vi krångla till det. Men detta trasslade till det lite för våra egna planer.

Någon dryg vecka senare än tänkt åkte vi iaf iväg. Vi kör sällan mer än 2 timmar, nu brakade vi iväg alla 50 mil på en gång. Vi ville bara komma fram. Så vi körde över bron i solnedgången och drog åt handbromsen på First Camp Ekerum som var vårt första stopp för den här resan. Det var mörkt när vi väl stod på plats, så inte förrän dagen därpå kunde vi se vart vi hamnat.

På morgonen var det så otroligt skönt att titta ut och se sandstranden och havet strax utanför bilen. Vi tog ut utemöblerna och åt frukost ute. Jag gick ner till vattnet bara för att känna på och det var faktiskt varmt. Tyckte tom jag som inte ens badar, inte för att jag skulle vara någon badkruka – utan för att jag helt enkelt inte tycker om att bada.

Martin satt i några möten, men var färdig rätt tidigt. Då tog vi en promenad och satt sedan och njöt i solen. Vädret var fantastiskt och campingen i stort sett tom. Det var tyst och alldeles ljuvligt. Sensommaren och början på hösten är så otroligt skön på Öland, kanske bästa tiden på året faktiskt. Fast våren är också väldigt fin såklart.

Vi stannade två nätter i Ekerum. Jobbade med våra sociala medier och förberedde föredraget vi ska hålla på Elmiamässan. Och gjorde en film om campingen såklart, den kommer inom kort. Eller… kanske inte inom jättekort… vi ligger rätt många filmer efter…

På lördagen var det Bondemarknad i Borgholm, så det var vi ju tvungna att kolla in. Jag har inte riktigt koll på var man kan parkera en husbil på 7,5 meter, men det löste sej väldigt bra när vi kunde köra in hos kompisar som bor mitt i Borgholm. De bor dessutom nära ett postombud, så vi passade på att skicka lite iväg några kokböcker innan vi gick ner på ”stan”. Borgholm är så otroligt mysigt. Det är en sommarstad, men faktiskt lika mysigt under lågsäsong.

Vi tittade på loppisen som dukats upp, gick runt på marknaden och åt lunch på en av de många restaurangerna som fortfarande har öppet. Det blev några himla mysiga timmar innan vi gick tillbaka och hämtade bilen.

Nu var målet vår favoritplats i Byxelkroks Gästhamn. Här står vi gärna och iaf en gång om året, men oftast blir det fler. Med utsikt över vattnet och nästan varje kväll med fantastiska solnedgångar så blir det nästan som ett behov att åka hit. Och vi blev inte besvikna. Vår enda kväll här i år, gav utdelning. Vi fick vår solnedgång och somnade mer än nöjda.

För tredje morgonen i rad kunde vi äta frukost ute i solen. Vi tog god tid på oss och fördrev hela förmiddagen med att läsa, innan vi packade ihop oss och åkte vidare. Eftersom vädret var så fint bestämde vi oss för att besöka stranden där jag var mest som barn och helst åker till även som vuxen. Vi hann dock inte mer än parkera förrän solen gick i moln, surt. Men vi gick ner på stranden ändå och tog lite bilder. Och när vi åkte därifrån började solen skina igen. Så himla konstigt. Synd på bilderna som skulle varit så fina med mer sol.

Färden gick vidare till vännerna Sarah och Gillis på Arontorp. De har en så himla fin ställplats nedanför sin restaurang och bästa kroppkakorna på ön. Så här stannar vi gärna. Antingen blir det när vi åker till ön som bekvämt stopp efter en lång resa, eller innan vi lämnar ön. Vi ställde oss på plats och myste lite i solen innan vi gick upp för att äta middag. Och sen blev det faktiskt kroppkakor igen till lunch dagen därpå. Va sjutton! Det gäller att passa på när man kan 🙂

Även här bjöds vi på en fin solnedgång. Det blev alltså tre fina solnedgångar av fyra möjliga, första kvällen var sådär… Vi är beroende av de där solnedgångarna och det är därför vi väljer att mest åka på den västra sidan av Öland. Nu blev det nästan full pott och vi var mer än nöjda med vårt korta besök på ön.

På fyra dagar hinner man inte särskilt mycket, men det är bättre än inget. Vi har fått andas ölandsluft, haft fantastiskt väder, myst under vackra kvällshimlar och tagit härliga promenader. Vi har utnyttjat tiden väl tycker jag nog. Men jag hoppas att vi kan komma tillbaka för ett par veckor i vår eller nästa höst och åka runt i lite lugnare tempo. Det finns så mycket som jag vill skriva om på ön, vi ska bara hinna samla materialet…

Nu har vi lämnat Öland för i år antar jag, men man vet aldrig.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Vår första men inte den sista

Vår första men inte den sista

Kommentarer 5 kommentarer

Vet ni vem Husbils Annika är? Inte? Då åker ni inte husbil. Annika är en mycket karismatisk kvinna som bott i sin husbil i flera år nu och som bjuder på tips och tricks från sitt lite annorlunda liv på bla Youtube. Ungefär alla i husbilsvärlden vet vem hon är och när hon har husbilsträff vallfärdar många dit. Förra veckan var vi med på vår första, men absolut inte sista.

Annika Annika, vad ska man säga om Annika som gör henne rättvisa. Hon är något alldeles särskilt. En person som inte tvekar att rycka ut när någon behöver hjälp och som inte heller drar sej för att säga till när hon ser att någon beter sej illa.

Som ett exempel: Annika var på väg söderut i februari -23 för att tillbringa tid i värmen innan våren kom i Sverige. När hon är på väg bryter kriget ut i Ukraina. Då vänder hon bilen för att åka dit och hjälpa till. Hon har hjälpt till att evakuera många, många personer från krigsdrabbade områden. Ett av hennes bestående minnen av detta är lilla Malenkii. Den lilla mini-yorkien som inte kunde följa med sin familj och som nu varit med henne sedan dess.

Annika har bott på heltid i sin bil i flera år och startade tidigt med husbilsträffar lite väster ut i landet. Vi har såklart hört talas om dem, men inte haft möjlighet att åka. Nu föll det sej så att alla våra planer kastades om och vi beslutade oss för att åka till Skara och Stora Ekeberg där träffen skulle vara.

Vi hade planerat allt så bra och skulle vara framme en stund innan solen gick ner, men pga ett gäng stora vägarbeten kom vi inte fram förrän vid 20.30 och såg knappt handen framför oss när vi hade ställt oss på plats. Alla träffar är ganska olika. Våra fokuserar på att det ska vara billigt så att så många som möjligt ska ha råd att komma. Det viktiga är att hitta nya vänner och få en gemenskap. Andra har spännande föreläsningar och chans till förkovring. Hos Annika har fokus blivit att elda och mysa kring brasorna. När vi kom hade såklart flera olika eldstäder redan tänts, sedan fortsatte eldtemat hela helgen.

Första kvällen gav vi upp försöket att se vilka som var där, det var alldeles för mörkt och där var alldeles för många. Morgonen därpå däremot, då hittade vi bekanta ansikten minsann. Att försökt ta sej fram snabbt på en träff är helt omöjligt, det där med en snabb promenad är bara att glömma. Man hinner inte ens utanför bilen innan någon hälsar och ska prata. Underbart!

Vårt fokus den där första morgonen blev helt enkelt att bara ta oss runt området för att se vilka som var där. Det tog sin tid kan man väl säga. Det var ju bekanta överallt och såna som blev bekanta också. Många vet vilka vi är och vill prata lite eller köpa en kokbok. Så himla trevliga allihopa. Att träffa Annika igen var ju såklart extra roligt, det var ett tag sedan.

På fredagseftermiddagen kom även våra kompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo). Grannen hade åkt, så vi paxade platsen åt dem så de inte skulle behöva leta plats utan bara kunde glida in brevid oss. Sen blev det taco-middag innan vi gick till elden. Det var förvånansvärt varmt ute, så vi satt där rätt länge. Vi gick in för att vi var trötta, inte för att jag frös vilket brukar vara det vanliga.

Stora Ekeberg är en fantastisk plats. Det var ett sanatorium i början av 1900-talet, men även vårdhem för offer från tyska koncentrationsläger på 40-talet. 1989 upphörde all verksamhet och sedan dess har det till och från varit vandrarhem. Tills Bert Karlsson tog över och gjorde om det till ett flyktingboende under den stora flyktingkrisen. Sen stod det tomt ett tag och förföll en del, tills nya ägare tog över. Dessa renoverar nu försiktigt hela byggnaden och den börjar bli väldigt fin.

På lördagsmorgonen serverades det frukostbuffé i den fantastiska matsalen. Bara taket är något alldeles extra, med sina otroliga målningar. Ska man se alla får man hålla på ett bra tag, så häftigt. Under frukosten pratade vi om att vi nog borde skriva en artikel om platsen, men det hanns inte riktigt med tyvärr. Men då finns det ju flera anledningar att komma hit igen 🙂

Efter frukosten var det loppis, med nya och gamla saker. Vi bar dit ett bord och min soffa och packade upp våra kokböcker. Några böcker fick nya ägare, men man önskar såklart alltid att det hade varit fler… vi lyckades iaf hålla tassarna borta från de andra borden och köpte ingenting. För vi ska ju göra oss av med grejer, inte skaffa nya. Köper vi på oss grejer kan vi ju aldrig sälja huset.

Resten av lördagen satt vi mest utanför bilen och pratade med folk. Innan det var mat och sedan dax att ta plats vid elden igen. Sista kvällen. En helg går väldigt fort. Även lördagkvällen var hyfsat varm, men så kom det några droppar regn vid 22-tiden – då packade vi ihop och tackade för oss. Bokstavligen faktiskt, för vi drog in markisen och packade in alla utemöbler när det ändå skulle regna.

Så på söndagmorgon var det inte mycket mer att göra än att äta frukost så var vi klara. Nästan… vi skulle ju gå ett varv och säga hejdå. Det tog ju sin lilla tid och även om planen var att komma iväg senast 10, så hann klockan bli närmare 11 innan vi pratat med alla. Det roliga är att många av oss ses igen om bara någon vecka, när Elmias stora Husbilsmässa börjar 😛

En himla härlig helg var det iaf och Annikas träff åker vi gärna på igen. Det är lättsamt, man känner sej både önskad och välkommen och det är hjärtligt och varmt i dubbel bemärkelse. Vi har ju en bit att åka om vi utgår från Tumba, men det får det vara värt. Annika är en av dem vi träffar redan nästa vecka. Då står vi på utställarcampingen tillsammans och ska hålla föredrag efter varandra under mässan.

Jag måste passa på att rikta ett tack direkt till alla som var med på träffen, särskilt Annika såklart. Det var så otroligt roligt att träffa er alla, hoppas det blir snart igen. Om det inte blir på Elmia alltså. Kanske ses vi på vår träff? Alla är hjärtligt välkomna till Unda i Kristihimmel. Mer info finns HÄR.

Detta var vår första husbilsträff med Annika – men absolut inte den sista!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Allt om Husbilsträffen 2026!

Allt om Husbilsträffen 2026!

Kommentarer 3 kommentarer

Våra husbilsträffar firar 5 år nästa år! Det är alltså drygt 5 år sedan vi träffade Annelie och Ludde på Gran Canaria och gillade varandra så mycket att vi ville ses igen. Vår första träff i Sölvesborg blev en chock. Vi trodde det skulle komma kanske 10 bilar, det kom över 70 och 20 till stod på kölista. Jösses så roligt det var!

5 år senare planerar vi för jubileumsträff, den här gången på Unda Camping i Uddevalla. Numera gör vi träffarna tillsammans med Helene och Krister.

Här är allt ni behöver veta om ni vill komma. Alla är välkomna, oavsett om man åker husbil, husvagn eller bor i tält/stuga. Bokningen öppnar måndagen den 1 september.

Detta gäller för Husbilsträffen i Kristihimmel 2026!

Plats: Unda Camping

Tid: 14-17 maj 2026

Pris: 200 kr/natt inkl el, gäller hela veckan.

Långbord: 15 maj kl 17.00 (med live-sändning på Jikitas Youtube)

Hashtagg i sociala medier: #husbilsträffunda26 eller #husbilsträffunda2026

Använd gärna när ni postar på sociala medier, så vi hittar varandras bilder.

Här vår live med info om träffen:

Du kan avboka din plats fram till 20 april och får då en återbetalning på
hela campingavgiften.

Så här bokar du:

Mejla alla uppgifter (se nedan) till daniella@undacamping.com så skapas en bokning åt dig. Skriv Flygare 26 i ämnesraden. Du kommer få en bekräftelse med länk till betalning skickad till din angivna mejladress. Det går att önska en plats, men om den är upptagen placerar campingen oss som de tycker blir bäst med tanke på ekipagets storlek. Är ni flera som vill stå tillsammans är det enklast att göra en bokning för alla.

Ange dina fullständiga kontaktuppgifter:

*Namn

*Gatuadress

*Postnummer

*Ort

*Mobiltelefonnummer

*Mejladress


De behöver även veta

*Ankomstdag

*Avresedag

*Längden på husbilen (eller husvagnen + drag)

Var noga med att få med alla uppgifter i ditt mejl!

Just den här träffen kommer att bli speciell eftersom det är jubileum.

Långbordet är numera en självklarhet och något som absolut ska prioriteras. Det går till så att man tar med stol och bord, samt det man vill äta. Sen äter vi tillsammans med sisådär 200 personer, det är en riktigt häftig upplevelse! Detta kommer att äga rum på det lilla grönområdet på ”höjden”. Missa inte det!

Pizzabattle!

Eftersom Unda har en riktigt fin restaurang som drivs av stjärnkocken Knut Lake (som också äger campingen) så ville vi hitta på något skoj. Så det blir ett pizzabattle mellan oss arrangörer. Vi har designat åra egna pizzor, Jikitas samt Berggrens pizza kommer att kunna köpas i restaurangen under veckan. Sen får ni rösta på den pizzan ni gillar bäst. På lördagens quizkväll uppe i restaurangen utses vinnaren. De är heeelt olika, så det blir spännande 🙂

Det kommer även att finnas en liten goodiebag att hämta vid ankomst hos Berggrens på plats 47. Det blir tipspromenad och gemensamma hundpromenader för dem som önskar det. Jag brukar hålla i ett kort träningspass, så det kanske det blir också.

Loppis!

På lördagen kör vi loppis på området där vi hade långbordet. Vi har inte bestämt någon tid än, men kanskw 10-14 elle nåt sånt. Ta med gamla grejer ni vill bli av med, eller nya om ni har en egen verksamhet.

Å eftersom det är jubileum kan det hända att det blir en och annan överraskning också. Eller kan hända… det kommer att bli överraskningar. Det kan vi faktiskt lova.

Den här träffen vill ni inte missa!

Följ oss på instagram @jikitaspåäventyr och @berggrens_bilbo samt Facebook och våra Youtube-kanaler med samma namn. Så missar ni inget innan eller under träffen. KLICKA HÄR för att gå med i fb-gruppen för våra husbilsträffar så missar ni definitivt inget.

Här vid sidan är filmen från förra årets träff i Hjo:

Vi har ingen anmälningslista eller så, men det finns ett event på facebook. Där kan man se på ett ungefär hur många vi blir och vilka som kommer. Vi strävar inte efter att ha den största träffen, vårt mål är att träffas på en fin plats och ha några riktigt trevliga dagar tillsammans. Att skapa nya härliga kontakter som man sen kan möta upp längs vägen 🙂

Hoppas att vi ses på träffen!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Höstens Formex

Höstens Formex

Kommentarer 4 kommentarer

Tydligaste tecknet för att sommaren är på väg att gå över i höst är när det är dax för Formex. Jag trodde inte att vi skulle vara hemma, men det var vi. Så igår gick jag upp med tuppen och drog iväg till mässan.

Formex är en jättestor designmässa som går av stapeln i januari och augusti. Den sparkar alltså igång terminerna kanske man kan säga. Efter sommar- och juluppehåll är det en rolig mässa då man träffar kollegor som man inte sett på ett tag. Så var det även igår.

I vårt onlinemagasin tipsar vi om i stort sett allt som kan intressera en 50-plusare. Vi skriver om resor, mat, dryck, upplevelser och inredning – alltså en del design. Mässan är ett sätt att uppdatera oss på vilka trender som kommer och vad som kommer att hända inom den närmaste framtiden. Formex utser dessutom nya talanger och ger en hint om vilka namn som man ska ha lite extra koll på.

Det är en sk bransch-mässa, men enbart folk från inredningsbranschen. Vi journalister och annan media börjar alltid med en stor pressträff mässans första morgon. I år fyller Formex 65 år, så vi blev bjudna på en traditionell frukost från 60-talet; Skogaholmslimpa med prickig korv och varm choklad. Så himla gott ju!!!

Sen följde en liten rundvandring med de viktigaste punkterna och efter det ett gäng pressvisningar med några olika märken, bla Ceannis och Himla. Jag passade även på att besöka dem som hjälper oss med porslin till våra matbuilder, bla Cultdesign som designar den fina serien Orient. Så fort jag läger upp en bild med den tallriken eller muggen är det många som frågar vilket märke det är. Jag älskar den serien!

Jag passade också på att träffa Anna från Pufz.se som bla gör en hel del grejer till husbil och camping. Våra lakan och filtar är från henne, samt våra fina kökshanddukar. De är faktiskt med i vår senaste kokbok, och det ville jag såklart visa henne.

Anna är världens mysigaste människa, alltid glad och välkomnande. Hon har dessutom himla fina grejer. Campar ni, med husbil eller husvagn, så måste ni kolla in hennes sortiment på Pufz.se. Där finns en massa roliga produkter, bla supersöta formar för iskuber. Ni hittar hennes grej HÄR.

Jag stannade inte så länge eftersom vi hade tänkt att dra iväg på eftermiddagen. Nu blev det inte så, vi passade istället på att färdigställa en del jobb. Men nu är vi på väg igen. Destinationen är än så länge okänd…

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Vår andra kokbok är här!

Vår andra kokbok är här!

Kommentarer 5 kommentarer

Efter att många frågat och faktiskt tjatat en hel del på oss, släppte vi vår första kokbok i våras. ”Lättlagat med Jikitas” är precis som det låter en kokbok med lättlagade rätter. Nu har ”Jikitas mat för små kök” precis kommit, lite fler sidor och några fler recept än den första. Perfekt för oss som campar!

Att släppa en kokbok är ju inte jättelätt och det satt verkligen långt inne för oss. Men vi har ju ändå skapat mer än 500 recept och har ju en del att plocka av. Så till slut valde vi ut några av våra mest omtyckta rätter och satte ihop vår första kokbok. Den var ett slags test och släpptes bara i 100 ex och det kommer inte att bli fler av den. Finns kanske fem stycken kvar av ”Lättalagat med Jikitas” om någon är intresserad.

Lättlagat är ju det vi gillar, men nu rör vi oss ju i campingvärlden där köken är små och oftast bara har två kokplattor. Alltså började en kokbok med husbilsmat att ta form i skallen, men det är ju inte bara vi i husbil som har små kök utan även husvagn, båt, kanske sommarstugan och studentlyan. Så vi bestämde oss för att det skulle vara en kokbok för just små kök med bara två kokplattor.

Under sommaren har vi valt ut en massa recept, några har vi lagat om och tagit nya bilder, några har varit ok som de är. Sen har vi pusslat, lagt till och dragit ifrån. För oss är det viktigt att recepten är hyfsat enkla med vanliga ingredienser som man oftast har hemma. Inga konstigheter alltså. Till slut hade vi en färdig kokbok med allt från frukost till fest och dessert som skickades på tryck.

Och nu har vi fått hem vår andra kokbok ”Jikitas mat för små kök”. Vi som inte ens kunde tänka oss att göra en, har alltså gjort två nu. Helt galet. En bok som är perfekt att ha med i husbilen, husvagnen, båten osv tack vare storleken. Den får plats i nästan vilken liten hylla som helst. Dessutom med spiral-bindning så den kan ligga uppslagen utan att slå igen. Sånt gillar iaf jag.

Är ni intresserade av att köpa en? Eller kanske den förra?

Släng iväg ett mail till mmjikita@gmail.com så tar vi detaljerna den vägen.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Borgvik är en ny favorit

Borgvik är en ny favorit

Kommentarer 4 kommentarer

Vi hittar massor med fina platser är vi är ute och åker. Sverige är verkligen fantastiskt. När vi kom till Borgvik kunde vi lägga en ny favorit på vår lista. Vilket ställe!

Borgvik, strax utanför Grums, var under 1800-talet en viktig bruksort och ett av Värmlands tidiga industrisamhällen. Här låg Borgviks bruk, en järnindustri som grundades redan på 1600-talet och som var i drift ända fram till 1920-talet. Fortfarande finns resterna kvar av industribyggnader, slaggstensmurar och ruinerna av masugnarna.

VI hade ingen aning om detta, utan såg bara att ställplatsen i den lilla gästhamnen hade fått fina betyg och skulle vara ett bra ställe. Så vi körde dit enbart för att göra ett jobb på ställplatsen. Det är vi väldigt glada för.

Vi kom fram strax efter lunch och ställde oss på plats. En liten ställplats (som vi trodde bara hade tio platser) måste man komma tidigt till för att få en plats. Men det var betydligt större, informationen vi fått var gammal. Här fanns iaf ett 20-tal-platser – men inte ens de blev fulla medan vi var där. Kanske för att folk inte tror att det är någon idé att ens försöka?

Vi stod fint med utsikt över vattnet och hamnen och såg även några större byggnader på andra sidan kanalen. Senare fick vi veta att det var hit järnmalmen fraktades och vägdes, för att sedan tas vidare upp till hyttan. Vi blev såklart nyfikna och traskade iväg på upptäcktsfärd. Bara några minuter bort hittade vi flera vackra byggnader, den gamla smedjan, det gamla varmbadhuset och ett värdshus och strax bortom det låg dessutom ruinen från den gamla hyttan. Allt så otroligt fint och välbevarat.

Vi fortsatte upp till herrgården och vidare till kyrkan. Här sjöd nog av liv och rörelse för ett par hundra år sedan. En spännande tanke. En otroligt fin plats som jag gärna besöker igen och hoppas att ni och också vill besöka. Med husbil är det ju plättlätt!

Just det! Järnet från Borgvik användes bland annat vid bygget av Eiffeltornet i Paris, bara en sån sak 🙂

Besöket i Borgvik är en sån sak som vi stoppar i minnesbanken. Här fick vi några riktigt fina dagar och trivdes väldigt bra. Det var även här vi fick sommarens vackraste månsken. Vi flög ut med kamerorna, men det blir ju tyvärr inte lika fint på bild.

Här hade vi kunnat stanna mycket längre och vi kommer absolut tillbaka!

Det kommer såklart en film om ställplatsen och det finns en sk reel, en kort film, från ruinerna mm på vår instagram @jikitaspåäventyr. Det kontot kan ni följa om ni vill ha lite mer bilder och info om husbilslivet samt campingar/ställplatser. På min instagram @marlenerinda är det mest vardagsbilder.

Följ båda vetja!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Hundar och storm i Kil

Hundar och storm i Kil

Kommentarer 4 kommentarer

Ett nytt oväder närmade sej och vi var i närheten av kompisar som köpt nytt hus. Alltså passade vi på att besöka dem samtidigt som vi tog skydd mot stormen.

Vid dåligt väder kan vi inte ta tillräckligt bra bilder till tidningen, så då brukar vi passa på att träffa kompisar. Micke, Patric och deras tre pälsbollar träffar vi gärna och nu när de flyttat ville vi såklart se deras nya hus. Så himla bortskämda vi blev!

Vi kom fram vid 15-tiden på söndagen och ställde oss strategiskt för att möta 22 sekundmeter. Det kan gunga rätt bra i en husbil när det blåser så mycket. Jag gillar det faktiskt, man sover så gott. Men man måste stå säkert, så inget blåser ner på bilen och förstör den. Ett par kompisar var på resa i Italien när de fick en gren genom framrutan. Det är ju en mindre katastrof när man är ute och åker. En husbilsruta finns ju inte hemma på lager på en vanlig glasfirma lixom…

Så vi försöker att ha koll och ställa oss smart. Den här gången blev det alltså hos våra goda vänner i närheten av Kil. Martin skulle börja jobba igen efter semestern och jag hade tre pälsbollar att roa mej med. Fast ska sanningen fram så behövde jag också jobba, tyvärr. Men man kan ju ta många och långa raster när man är sin egen chef 😛

Vi blev så otroligt bortskämda. En av hundarna är duktig på att hitta kantareller, så första kvällen fick vi kantarellfylld lövbiff med grönsaker och potatis. Andra kvällen fick vi en galet god pasta och den sista kvällen var det vår tur att bjuda på middag, då lagade Martin en pastasås med fläskytterfilé. Det kan hända att det blev lite gott i glaset också och lite glass till efterrätt. Det gick absolut ingen nöd på oss där i stormen.

För blåste gjorde det. Vi fick larm om träd över vägar och strömavbrott, men det var inget som drabbade oss. Martin och Micke satt på varsitt håll och jobbade, jag och Patric som på ett annat – men tillsammans. Där var ju såklart även hundarna. Jag passade på att låna tvättmaskinen och fick hjälp av hundarna att vika tvätten.

Det blev väldigt mycket hundgos och flera härliga promenader. Så himla skönt att få röra på kroppen och göra det i sällskap av glada hundar. Som jag saknat det. Det är verkligen något särskilt att ha glada hundar runt benen.

När stormen var över var det också dax för oss att åka vidare. Vart vi skulle hade vi ingen aning om, så vi kollade vart solen skulle skina och åkte åt det hållet. Så kan man göra när man har husbil 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Träff med kompisar i lilla Sölje

Träff med kompisar i lilla Sölje

Kommentarer 6 kommentarer

Vi lämnade vackra Dalsland och styrde mot Värmland. Här skulle vi såklart göra ett jobb, men hade dessutom vi stämt träff med några husbilskompisar. Vi kom till en liten mysig camping mitt ute i ingenting.

Sölje är kanske mest känt för sin herrgård, som faktiskt en av våra bekanta äger. Tyvärr lyckades vi inte få till ett besök där, men det blir nästa gång. En liten bit från herrgården ligger lilla Sölje campingen, precis vid vattnet.

Det är campingens medlemmar som sköter området och det gör verkligen så gott de kan. Efter lite meck vid incheckningen kunde vi köra till vår plats, då stod kompisarna Helene och Krister (Berggrens Bilbo) redan på plats. Så himla kul att ses igen, det var ju flera månader sedan sist.

Campingen är som uppdelad i två olika områden och vi fick plats längst bort på den ena. Där var det bara husbilsplatser och lugnt och skönt. Iaf de två första dagarna och kvällarna, sen vankades det kräftskiva… say no more lixom… Packade medelålders människor är väl typ det värsta som finns?

Tre dagar hade vi på oss att prata ikapp och uppdatera varandra på allt som hänt. Vi har ju en husbilsträff att planera och en resa till Egypten, skulle det visa sej. De hade inte bestämt sej om de skulle följa med även i år, men så en kväll medan vi satt och pratade tryckte de på bokaknappen. Så himla roligt.

Andra dagen kom även Maria i sin nybyggda van, men hon kom inte med på bild av någon konstig anledning. Men så roligt det var att träffa alla igen. Det är ett så bra gäng som tar oss precis oss vi är. De låter oss jobba och vi kan vara lite tråkiga. Att kunna sitta tysta tillsammans utan att det blir obekvämt är faktiskt inte så vanligt och funkar absolut inte med alla. Men med de här filurerna funkar det alldeles utmärkt.

De är också ett bra gäng att testa idéer på. Så Helene har kollat in vår nästa kokbok, som är nästan färdiga nu. Den fick godkänt. Det blev alltså några dagar med jobb, bra snack, god mat och en massa skratt. Nu dröjer det nog inte så länge innan vi ses igen.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Marknad i Lilla Dalskog

Marknad i Lilla Dalskog

Kommentarer 4 kommentarer

Nu har vi varit ute på rull i stort sett sedan innan påsk, men ett par veckor hemma i maj. Vi älskar vårt nya liv och har ingen som helst lust att åka hem. Med bara ett par veckor kvar börjar det bli lite panik att hitta fler ställen att skriva om. Inte för att platserna tar slut, utan för att vädret blir sämre.

Dagen innan vi lämnar en plats börjar vi titta efter en ny. Vi vill helst inte åka mer än något timme, alltså max 10-15 mil. Siktet har hela tiden varit inställt på Dalsland och nu närmade vi oss. Det var dax att köra över gränsen och upptäcka ett nytt landskap. Ställplatsen i Dalskog låg bra till, den fick det bli.

De flesta ställplatser har sk drop-in och blir fulla snabbt. Lilla Dalskog går att boka, men vi tänkte att vi drar iväg hyfsat tidigt och chansar. Vi har en känsla av att det är färre husbilar på vägarna i år och att det blivit fullt senare än förr. Mycket riktigt fanns det platser att välja på när vi kom fram, vi valde såklart den största 🙂

Vi förberedde oss för sämre väder, men det skulle fortfarande vara varmt. Så vi satte upp markisen och ställde ut utemöblerna, sen satte vi oss och jobbade medan regnet strilade ner. Det funkade en stund, sen började det ösregna – då gick vi in.

Det lilla samhället rustade för marknad, så på lördagen började vi med att gå ner till marknadsplatsen. Där var några marknadsstånd med försäljning av bla honung, sniderier, hemstickat och lite annat. Från den uppställda scenen var det underhållning och både stora och små kunde rida eller åka häst och vagn. Så mysigt. Vi kollade in byn lite, men blev inte kvar särskilt länge.

Lilla Dalskog är en trivsam ställplats med trevliga ägare. Här finns bara ett 20-tal platser, ett litet välskött servicehus med allt man behöver och en kiosk med glass och tilltugg. På lördagkvällen fick vi lite underhållning, då den kvinnliga ägarens dotter och hennes kompis ställde till med konsert. Mysigt att sitta och lyssna på avstånd medan vi pysslade med vårt.

På söndagen drog vi vidare, men hit kommer vi nog tillbaka. Alldeles lagom stort för oss och det ligger väldigt bra längs med vägen och är enkelt att hoppa in när man ändå passerar. Såna platser gillar vi!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Roliga dagar hos Knut på Unda Camping

Roliga dagar hos Knut på Unda Camping

Kommentarer 4 kommentarer

Redan i våras bestämde vi att nästa års husbilsträff ska hållas på Unda Camping i Uddevalla. Nu var det äntligen dax att göra ett besök där. ”Chiefen” Knut tog inte emot oss med öppna armar, han svalde nämligen en geting och fick åka helikopter till sjukhuset.

Vi lämnade våra kompisar i skogen och hann lyssna på ett par sommarprat innan vi checkade in på Unda Camping. Det enda vi visste om campingen innan vi kom dit var att det skulle vara en suverän utsikt över Uddevallabron och att hela anläggningen varit i ett bedrövligt skicka innan Knut tog över för ett par år sedan och att han sedan dess gjort om nästan allt.

Vi visste också att Knut är en helt suverän kock och drivit krogar i Norge med hela två stjärnor. Restaurangen som han byggt upp och startat här var alltså ett måste att besöka. Å så blev det ju eftersom vi firade vår bröllopsdag här, som jag skrivit om i ett annat inlägg.

Vi checkade in och ställde oss på plats. Det var rätt mycket folk som kom samtidigt som oss, så vi lät allt lugna ner sej innan vi började fråga efter chefen. Men ingen visste var han var… Så såg vi en ambulanshelikopter flyga in över oss och landa en bit bort. Sånt är ju alltid lite otäckt, men vi är inga ”gamar” och gick inte dit för att titta. Vi tänkte istället att det hade hänt något som krävde Knuts uppmärksamhet, så vi lät det bero och tog kväll.

Morgonen därpå var alltså vår bröllopsdag. Jag hade satt mej ute för att vänta medan Martin duschade, då kom Knut förbi med frukostfrallorna i handen. Så himla gulligt. Han bad om ursäkt för att han inte hälsat oss välkomna dagen innan, det var nämligen honom helikoptern kommit för att hämta. Han hade svalt en geting och blivit stucken inne i halsen. Akut läge alltså. Men allt hade gått bra och även om han var lite trött och medtagen, så mådde han bra. Det var ju det viktigaste av allt.

Vi pratade en stund och bestämde sedan att vi skulle gå igenom området vid ett senare tillfälle. Han låg lite efter med en del saker av förklarliga skäl och behövde fixa en del grejer. Så när vi ätit frukost gick vi på egen upptäcktsfärd av området. Det är sååå mysigt!

Vi ska skriva en artikel till tidningen om anläggningen, så vi kollade allt noga och fotade så mycket vi kunde. Självklart kommer det att bli en film också, den gjorde vi dagen efter.

Ungefär halva campingen är upprustad och topp notch. Vi stod på det ”fina” området, med egna altaner och utsikt över bron. Här finns även glampingtält, den nya restaurangen och en deli. det är första gången vi ser en deli på en camping, så läckert. Nedanför en liten backe ligger två stränder, går man förbi den som är längst åt höger kommer man till tre bryggor och en trapp som går uppför ett berg där man kan sitta och titta på utsikten. Som vi gjorde på vår bröllopsdag.

Campingen är som i två olika områden, ett precis vid receptionen och det andra med utsikt över bron. Vi bodde alltså på det med utsikt över bron, men husbilsträffen ska hållas på området vid receptionen. För det är större. Sen finns det en liten gräsplätt mellan områdena och där ska vi ha långbordet. Det kommer bli kanonbra! Om ni är intresserade av träffen så kommer all info att komma här på bloggen när det närmar sej, men det bästa är att gå med i vår FB-grupp – så missar man ingenting. Bokningen öppnar 1/9, så tills dess är det lugnt.

Till slut lyckades Knut komma loss en stund och visade oss runt. Han berättade vad de har gjort och allt som ska göras. Det fixas och donas precis överallt och precis hela tiden. Det är ett område under utveckling och det ska verkligen bli spännande att komma tillbaka till våren. Det har förmodligen hänt massor då!

Något annat vi pratade om var den där Jikitas Pizzan som vi provade att göra när vi hälsade på hos Grimwalker. På Unda finns ju som sagt en deli, så nu kanske vi kunde få rätt topping på vår pizza och känna de riktiga smakerna. Visst fick vi det! Det saknades dock en ingrediens, avokado, men den är inte avgörande för smaken. Men oj så god vår pizza blev med rätt skinka, en hit faktiskt.

När vi kommer tillbaka i vår kommer även avokado att finnas, för då kommer vår pizza att finnas på menyn! Hur coolt är inte det! Mer om detta ska jag berätta senare 🙂

Det är inte ofta jag tycker det är tråkigt att lämna en camping, men så var det när vi skulle lämna Unda efter tre nätter. Jag trivdes så otroligt bra här. Platsen vi stod på var kanon, utsikten suverän, närheten till vattnet tilltalar mej alltid, personalen var härlig och maten så otroligt god. Ja, vi testade en massa mat de här dagarna, det måste man ju när man har en Michelin-kock som lagar maten och priset är otroligt bra.

Så vi kommer tillbaka, inte bara för att ha vår husbilsträff – utan även privat. Flera gånger säkert 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube