Den finns inget som väntans tider, är ett utryck som jag hört många gånger. Men väntans tider är faktiskt inte roligt, det är bara frustrerande tycker jag. Å det spelar ingen roll om det handlar om en graviditet, efterlängtad semester eller som i vårt fall, datum för att hämta husbilen. Att vänta är tråkigt, punkt.

Vi bestämde oss för att börja titta på husbilar i början av maj, bara titta alltså… för att se vad som skulle passa oss bäst. 21 maj satte vi vår fot i en husbil för första gången och redan samma dag hade vi köpt en. Det gick lite snabbt kan man väl säga, men vi är väldigt nöjda med beslutet. Plånboken är dock inte lika nöjd…

Vad vi inte visste då var vilken tid det skulle ta innan vi fick hem bilen. 6-8 veckor!!! Då har ju halva sommaren passerat. Varför väntade vi så länge? Men det blir inte riktigt så lång väntan ändå, på tisdag får vi hämta vår pärla! Då har det gått drygt en månad, typ 5 veckor. Då ska vi på nåt sätt ta oss tillbaka till Elmsta på Väddö, förmodligen genom att åka kommunalt. Det kommer att ta runt 3 timmar och är första gången vi åker kommunalt på nästan 17 månader. Det blir alltså ett riktigt äventyr, som börjar redan vid 6.30 på morgonen. Så får vi se när vi glider in med husbilen på gatan, vilken lycka!

Men äventyret har faktiskt börjat redan. Vi har grävt upp nästan hela framsidan för att göra parkering. Två rabatter har tagits bort, kanterna till de gamla rabatterna har gjorts om till blomlådor, jag älskar återbruk! Staketet är borta och två buskar ska flyttas. Sen ska det komma hit en grävare och gräva bort gräs och lägga dit grus istället. Å där ska husbilen stå och glänsa varje morgon när vi vaknar, förutom när vi är ute och åker såklart.

Men innan dess blir ett litet äventyr, vi är nämligen snart på väg till Småland igen. Vi servar den vanliga bilen i Smålandsstenar eftersom vi hittade världens bästa bilverkstad där när vi krockade med älgen 2015. Eftersom det är just världens bästa verkstad får vi låna en bil och åka till Ullared med de servar bilen. Det kostar typ 1/3 av stockholmspriset att serva bilen där. Då kan man shoppa på Ullared med hyfsat gott samvete.

Så nu ska det shoppas inredning och sånt som vi behöver till husbilen, plus en massa annat också såklart. Vi brukar passa på att handla deo, tvål och alla såna där förbrukningsvaror när vi är där – det är mycket billigare om man har lite koll. Och nu har vi inte varit där på två år, det är rätt tomt i skåpen. Så det kommer att bli ett långt kvitto, trots att vi egentligen inte köper några grejer eller onödiga saker, bara sånt som dagligen används. Fast jo, några grejer blir det – nödvändiga såklart. Bland annat ett nytt stativ till kameran, så vi kan ta fina bilder av husbilen och våra äventyr 🙂

På tisdag börjar alltså nästa kapitel i livet. Den stor frågan just nu är vart första turen ska gå? VI funderar på Sigtuna, där finns två bra ställplatser som vi kollat in. Det är lagom långt bort som första tur för rookies. En annan livsviktig fråga är ju också vad husbilen ska heta? Jag har just nu en namntävlig på min instagram med fina priser, gå gärna in och tävla @marlenerinda

Apropå instagram så har vi startat ett äventyrskonto, som heter @jikitaspåäventyr som ni gärna får följa. Där blir det inte bara resor med husbilen, utan alla sorters äventyr – även med fötterna, flyg och båt. Å lite annat skoj såklart! Ni hänger väl med!

Efter en väldigt lång vinter och en mängd tråkigheter under våren så känns det äntligen som det kommer lite positiva vibbar över oss just nu. Hoppas bara att allt annat också kan ordna upp sej, så allt kan bli bra och vi kan koppla av på riktigt. Snart sitter det iaf en nyckel på min fina nyckelring, som jag längtat!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Ja jösses så det kan bli. Det gick lite snabbare än vi trodde att hitta rätt i husbilsdjungeln. Vi prickade rätt direkt! Å tur var det väl att det gick så fort, det tar nämligen någon månad innan vi kan hämta den. De närmaste veckorna kommer att gå sååå långsamt, sen kommer resten av sommaren att flyga iväg!

Vi tar det från början.

Drömmen om ett liv på rull har funnits där länge. För några veckor sedan bestämde vi oss för att vi inte har lust att vänta längre, det var dax för köp. Särskilt med tanke på corona och även för att vi numera är helt fria att göra vad vi vill, när vi vill. Sedan vi bestämde oss har Martin lusläst allt som finns om husbilar och jag har frågat erfarna vänner. Vi visste alltså ungefär vad vi ville ha och Martin hade tom koll på exakta märken och modeller. Den perfekta bilen hade han dessutom sett till salu på en firma på Väddö.

I lördagsmorse packade vi ihop oss och drog iväg. Äldste sonen hängde med på äventyret som moraliskt stöd. Det kan nog bli så att han kommer att följa med då och då på våra små utflykter, så han kan lika gärna vara med från början. Att åka 25 mil för att titta på en bil kanske är lite tossigt, men men… det blev samtidigt en utflykt med ett fotomål. Inget konstigt för att vara oss 🙂

Väl framme vid Svea Husbilar åt vi våra picknickmackor, så vi skulle kunna gå runt i lugn och ro. Det var tur och smart, här fanns nämligen närmare 100 husbilar att kolla igenom. Efter drygt två timmar hade vi gått in i säkert hälften av dem och utforskat en handfull mer noggrant. En av dem var alltså den där som Martin kollat in på nätet, så den kollade vi såklart in extra noga. Grejen i vårt fall är Martins längd, han måste kuna stå rak, få plats p toa och kunna köra bekvämt. Allt detta funkar i en Weinsberg Caracompact 600 meg Edition Pepper skulle det visa sej, så när vi utforskat varenda millimeter och även provkört den så var det lixom klart.

• 

• 

• 

Provkört den ja. Varken Martin eller jag hade ens varit inne i en husbil tidigare, så bara det var en cool grej. Sonen fick filma när vi klev in i en husbil för absolut första gången, ni som följer mej på instagram @marlenerinda kunde se vår premiär.

Å sen skulle vi alltså även köra den! Det är ju rätt självklart att en bil ska provköras innan köp, men ändå. En husbil är ju lite större än man är van vid och de lät oss köra iväg alldeles själva. Å det gick ju faktiskt hus bra som helst. Martin älskade det! Jag är lite mer tveksam till att köra över huvud taget sedan älgkrocken, men jag måste ju kunna om det skulle behövas.

När vi kom tillbaka efter provturen gick vi igenom bilen ytterligare en gång, sen gick vi iväg och pratade lite. Bilen är 6,5 meter lång, väger 3500 kg och är från 2018. Där finns en rejäl dubbelsäng, som går att dela i två och en soffa som går att bädda ut – men blir lite mindre än en fullstor säng. I ”köket” finns ett ganska stort kylskåp, på taket finns solcellspaneler och parabol och bak är ett stort bagageutrymme med plats för cyklar och solstolar. Där är många fiffiga lösningar och gott om utrymmen att stuva undan grejer. Allt detta skulle vi få för 579 000 kr. Å då var den nersatt från 599 000… nästan rea… 😛

Det är alltså ingen liten affär vi snackar om och pengar som man bara plockar fram ur bakfickan. Jag är uppfostrad med att man inte har lån på annat än sin bostad och det är också så jag levt. Jag tycker inte om lån och har dessutom amorterat av nästan hela mitt huslån. Att nu låna nästan lika mycket som jag gjorde när mitt hus köptes 1992 kändes sådär… men det var ju bara att göra. Vi fick en bra deal och kommer att amortera så mycket vi bara kan. Den dagen vi säljer huset betalar vi av rubbet!

Med viss ångest gick vi tillbaka in i butiken och sa ”Vi tar den!”. Helt plötsligt hade vi alltså köpt en husbil. Vi är numera husbilsägare och nästa kapitel på vårt liv har börjat. Fast vi får inte hämta bilen förrän om någon månad. Första ska den servas, städas och kollas igenom. När vi väl hämtar den får vi även en total genomgång som tar ett par timmar, på bilens funktioner, bra-å-veta-saker och en massa annat, innan vi får åka därifrån. Fram tills dess ska vi bestämma försäkring, fixa parkering och köpa det mesta nödvändiga som gasolflaskor och lakan. Så vi kan hämta bilen, åka hem, installera oss och dra iväg så fort det bara går.

Som sprillans nya husbilsägare hittade vi direkt ett problem: året har bara 52 helger… det är ju för lite!!! Vi har ju massor med saker vi vill se bara i Sverige, sen finns det en massa utanför som är minst lika intressant. Hur sjutton ska vi hinna? Just nu är den stora frågan vart premiärturen ska gå. Kanske blir det bara några mil bort, kanske blir det Lappland. Vi har ingen aning och det är precis så vi vill ha det 🙂

Tänk att vi är husbilsägare! Det är ju faktiskt helt galet! Nu börjar verkligen äventyret!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Nu har vi bestämt oss. Vi kommer att köpa en husbil så fort vi hittar en som passar oss. Drömmen, som blev en plan, blir nu verklighet. Imorrn börjar jakten på vårt rullande hem 🙂

Jag började drömma om ett liv på rull för många år sedan. Tanken att bara ha det man får plats med och åka där vädret ser bäst ut, tilltalar mej enormt. När jag berättade om min dröm för Martin var han inte särskilt svårövertalad, tvärtom faktiskt. Min dröm blev ganska snabbt vår gemensamma plan.

Från början låg detta ganska långt fram i tiden, närmare pension. Men man vet ju inte vad som händer på vägen och hur länge man lever. I och med corona tyckte vi att tiden var inne. Sen – blev nu! Vi kan ju iaf testa 🙂

Planen var att hyra oss fram, tills vi hittar en bil som uppfyller allt vi önskar, och sedan köpa en liknande. Men det blir för dyrt. En vecka kostar typ 10 000 och blir alldeles för mycket pengar i längden, när vi ändå vet på ett ungefär vad vi vill ha, så är det nog smartare att faktiskt köpa en och sälja den när vi testat det här livet och vet lite mer. Kloka vänner sa dessutom att det inte är förrän man köper den tredje bilen som man har hittat rätt. Så i veckan tog vi beslut att helt enkelt börja titta efter bilen som ska bli vår. Kruxet är bara att ingen av oss satt en fot i en husbil. Haha!

Jag har en ganska liten kravlista; 2-3 bäddar, en ”vanlig” säng (inget matbord eller sittplats under) som man inte hissar upp eller ner, som kan stå utbäddad på dagtid och där man slipper krypa över varandra för att komma ur den. Det ska även få plats med två cyklar. Martin har ungefär samma önskemål, problemet i hans värld är hans 194 ståtliga centimetrar. Att få plats i en normallång säng kan vara ett problem, att få plats på en liten toaletten är ett annat. Huvudsaken är att han kan stå rak och laga mat, sova med även 46-orna i sängen och kunna stänga dörren på toan.

Dessutom har vi önskemål vad gäller maxpris, ålder, vikt och längd på bilen. Under 7 meter är en fördel, då kan vi nämligen parkera hos mina föräldrar. Annars får vi bygga om vår framsida lite och ställa den där, det får vi nog göra ändå. Det går det med, men blir ju ingen trädgård kvar då. Men vi ska ju ändå inte vara där, vi ska ju ut och åka 🙂

Idag fick vi dessutom ordning på finansieringen, så redan imorrn ska vi ut på shoppingtur! På Väddö finns en bil som vi är sugna på, så den ska vi åka och kolla in. 14 mil enkel resa för att titta på en bil? Japp! Det blir en heldagsutflykt, även äldste sonen ska följa med. Vi packar matsäck och kamera och passar på att kolla in Norrtälje samtidigt. Vädret ska bli sådär, det är som det är med den saken. Alla bilder kanske inte blir kanon, men något får vi säkert ut av det. Häng med på instagram @marlenerinda om ni vill vara med i hela processen. Snart ska det sitta en nyckel på den där nyckelringen!

Nu börjar alltså äventyret! Ett nytt kapitel i vårt liv 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Som ni kanske kommer ihåg så planerar vi för ett liv i husbil. Alltså att bo i en. Reaktionerna på detta är delat i två läger: några tycker att vi är galna och kan inte tänka sej ett liv utan en massa saker – andra tycker att det låter ljuvligt att bara äga det man får plats med i bilen. Så hur går det med våra dröm?

Jo, tackar som frågar! Det går bra. Detta handlar ju inte om nästa månad, eller ens nästa år. Det är en planering som kräver lite tid och framförallt måste det stämma med vårt övriga liv, det finns ju något som kallas för jobb och arbetsgivare. Sånt som maken håller sej med 🙂

Men vi är ett steg närmare! Eller kanske tom två. Våren gick åt till att röja i källare, vind, förråd och garage. Det vi äger är numera det vi ser, samt ungefär 15 plastbackar på vinden. Vi har inget som ligger i källaren och skräpar, i förrådet finns bara sånt vi använder och garaget är tomt typ. Vi har sålt av möbler och bytt ut stora tunga grejer mot sånt som går att plocka ner i mindre delar. Det vi har nu, eller skulle spara vid en flytt, går att magasinera i ett normalstort förråd.

Det har tagit en jäkla tid att rensa ur, men det känns så skönt! Skulle det hända oss något nu, så behöver inte ungarna stå med mängder med saker efter oss. Detta är ett STORT steg inför vårt rullande liv. För huset ska förstås säljas innan det är dax för ett liv helt i husbil, vi vill aldrig mer äga en bostad efter det.

Nästa pusselbit fick vi av Anna på Pufz.se – en nyckelring med en husbil! Nu ska det bara till en nyckel också. Men det tar nog sin tid innan vår egen nyckel sitter där. Vi kommer nämligen känna oss fram de närmaste åren genom att hyra olika bilar, så vi vet vad vi behöver. Det vi planerar för just nu är att ta oss till Polen till våren, alltså april/maj-21, och åka runt i Martins gamla hemtrakter.

Min pappa har länge sagt att han vill se mer av Polen och då tänkte vi att vi ju kan hyra en bil för fyra och dra iväg. Martin vet ju vad vi ska se och hur trafiken fungerar och han vill besöka platser från sin uppväxt, så vi har ju bästa guiden! I Polen ska det finnas bra ställen att stå på, så det är tydligen rätt enkelt att åka husbil där. Vi måste ju testa!!!

Å så kommer vi att göra några år framöver. Hyra, åka kortare eller längre bort. Se vad som funkar och vad som inte funkar. Vad vi behöver och vad vi klarar oss utan. Så tänker vi att alla som köpte husbil i år säkert har tröttnat om 2-3 år och då säljer de sina pärlor som vi kan slå till på!

Men, det finns ett MEN till, innan vi kan bo helt i vår bil, och det var ju det där med jobb och arbetsgivare. Martin är ju lite yngre än mej och sadlade om ganska nyligen. Han älskar sitt jobb och går inte i pension förrän 2038 typ… om han ska jobba till 65 alltså (men det ska han inte om jag får bestämma).

Så planen är att ta en utlandstjänst några år, så vi kommer ifrån det här landet. Å sen sälja huset och bo i husbil, halva året. Oktober-april vill vi nämligen bo i solen och ha garanterad värme. Då får husbilen vila sej på Husby Säteri i Söderköping. Där kan man nämligen hyra in sej över vintern, under tak och allt.

Men två steg och några pusselbitar närmare vår dröm är vi ändå; vi har rensat och vi har en nyckelring. Men det viktigaste av allt, vi har en plan!