Vad hinner man på 42 timmar? Tja, man kan hinna tvätta en himla massa, röja en trädgård och bjuda folk på middag. Typ så…
Efter Ronneby var det dax att vända norrut, på vägen passerade vi Tumba och passade på att åka hem och fixa lite. Vi landade hemma vid 15-tiden på lördagen, slet ur lakanen och slängde in i tvätten direkt. Sen packade vi ur resten, det tog sin tid eftersom vi i princip skulle tömma hela bilen. Det var ju lite påsar från Ullared lixom…
Snart var lakanen både tvättade och torkade och sängen kunde bäddas rent. Det blev ytterligare två maskiner tvätt innan vi la oss och en på söndagen. På söndagen röjde vi trädgården, häckar klipptes och vissna växter togs bort. Sist trimmade vi alla kanter och körde ett varv med gräsklipparen. Fem säckar med skräp blev det och nu kom problemet…
Vi har ju ingen liten bil längre, hur sjutton skulle vi ta oss till sopen med skräpet? Jo, vi är ju med i bilpoolen – så nu var det dax att testa den. Martin bokade en bil och gick iväg för att hämta den, men tji fick han. Bilarna stod nämligen inte där de brukar stå, så det blev inget av det. Vad skulle vi göra nu?
Vi tog husbilen! Den var ju tom, så det var bara att lasta in säckarna och åka iväg. Det gick det med, även om det var lite bängligt. Vi blev av med skräpet iaf 🙂
Nöjda med vår lösning åkte vi hem, körde igång grillen och bjöd föräldrarna på middag. Vi vet ju inte hur länge vi blir borta, alltså måste vi ses när vi väl är hemma. Så det blev en god middag, där vi även firade Martins pappa som fyllt år. Sen var det bara att packa bilen igen och göra färdigt för avfärd.
På måndagmorgonen drog vi iväg igen. Nöjda med en mycket produktiv helg och att vi hunnit allt vi tänkt. Vi var helt slut bägge två!
Nu var Höga Kusten nästa mål, det var dax för en ny premiär!
Att få både musik, husbilar och himla härliga snack med en massa roliga människor är en perfekt kombo. Allt detta fick vi när Diggiloo kom till Ronneby, en kul eftermiddag och kväll – trots ett jäkla väder.
Femte premiären den här sommaren var i Ronneby, där skulle vi se Diggiloo och få prata med några av artisterna. Det varnades för regn, och regn blev det… Mellan regnskurarna passade vi på att snabbt cykla upp till Ronneby Brunnspark, där showen skulle gå av stapeln. Vi gillar att vara ute i god tid och kom såklart alldeles för tidigt, men hellre det än att komma för sent.
Efter koll av vakter fick vi gå in på ett tomt område och möta upp turnéledare Vickan. Då började det ösregna igen, så vi placerades i ett tält backstage, där artister och crew äter sina måltider. Där satt vi och väntade ut regnet och fick dessutom äta middag, medan Patrik Krall (producent och upphovsman) letade reda på artister som ville prata med oss.
Först ut var Lucianoz, grabben från förorten som blev viral med sina dansbandstolkningar. Vi fick ett kul snack, han var så otroligt härlig och har ju en himla intressant historia. Efter honom kom Andreas Weise som äääälskar att prata, underbar människa som hade massor att berätta. Den intervjun blev alldeles för lång, så i filmen fick vi klippa rätt mycket. Men han fick mycket sagt ändå 🙂
Sen fick vi även ett snack med producent-Patrik innan vi gick ”hem” till Anders Bagge. De som vill får bo i husbil under turnén och Bagge tog chansen. Han har fixat en liten musikstudio i sin bil och faktiskt skrivit ett par låtar på vägen. När vi kom in blev vi bjudna på chips och fick smakprov på hans nya låt. Ett otroligt annorlunda besök och rolig intervju. Han har ett väldigt stort hjärta den där Bagge.
Innan det var dax att sätta sej på plats hann vi med ett kort snack med Elisa också, sen fick vi skynda oss ut och sätta oss. Än var det uppehåll, så vi hängde regnjackorna på stolsryggarna och drog fram våra kameror – typ fyra stycken. Vädret håller i sej i kanske en halvtimme, sen blev det lite kyligt och jackan åkte på. Sen kom regnet, det värkte ner och snart kom även en hagelstorm. Hagel stora som ärtor smattrade ner och täckte snart hela marken. Där satt vi med kamerorna under jackan och hade inget annat val än att vänta ut skiten.
Det tog en stund, men hela andra akten var det iaf uppehåll, men då var vi ju dyngsura och frös rätt rejält. Diggiloo är TRE timmar, man får väldigt mycket show för pengarna, det gillar vi – MEN tre timmar är väldigt länge när man är dyngsur ända in på underkläderna. Martin fotade bäst han kunde och jag filmade bäst jag kunde, det gick sådär kan man väl säga. Vi fick iaf en del himla bra bilder, men inte så mycket film från showen – det gick bara inte. Vår kamera är för känslig.
Vi brukar prata med publiken efter föreställningarna, men den här gången ville vi bara hem. Vi var genomvåta och frös. Så det blev inga intervjuer efteråt, det gick bara inte. Snabbt cyklade vi tillbaka till husbilen och drog av oss alla kläder. Jag kunde vrida ur mina strumpor, trots att jag hade gummistövlar. Regnet rann från knäna, ner längs benen och ner i stövlarna. Jag var sjöblöt!
Men vilken härlig show! Inte riktigt lika bra som förra året, men det kan ju ha med vädret att göra. Hela showen började med ett ABBA-medley, sen följde alla ett pärlband av härliga låtar av alla artister, samt en hyllning till Lasse Berghagen. Varje år har man en komiker med på turnén, i år är detta underbara Ann Westin. Så otroligt rolig, med en oerhörd självdistans och härlig humor.
Vi hade en himla härlig eftermiddag och kväll, både vad gäller innan och under showen. Men det var såklart himla surt med vädret, regn är inte roligt! Oavsett väder så kan jag verkligen rekommendera årets Diggiloo, så härliga artister och himla bra musik. Vi ser redan fram emot nästa år – men då önskar vi en show utan hagel 😛
Nu är äntligen alla detaljer klara kring nästa års Husbilsträff! Vår filosofi är att så många som möjligt ska ha möjlighet att komma på våra träffar, därför byter vi alltid ort och pressar priset rejält. I år blir träffen i Hjo med ett pris på 200 kr/natt. Här nedan finns all info ni behöver.
Den här gången fixar vi träffen tillsammans med Helen och Krister från Berggrens Bilbo. Annelie och Ludde behövde lite ledigt, men kommer förmodligen att dyka upp på träffen som gäster.
Efter succén på Böda med över 225 ekipage, har vi förstått att vi behöver en ganska stor camping. När vi fick tipset om Hjo Camping åkte vi dit och tittade. Ägarna Annelie och Göran var så otroligt trevlig och ville gärna ha träffen hos sej. Så vi diskuterade lite och fick till en bra deal.
Detta gäller för Husbilträffen 2025, som alltså blir under Valborg – inte Kristihimmel, eftersom det ligger så sent.
Plats: Hjo Camping
Datum: 30/4-4/5 (priset gäller dock hela veckan)
Långbord: 1 maj kl 17.00
Pris: 200 kr (inkl el)/per natt
Hashtagg i sociala medier: #husbilsträffvalborg25
Använd i sociala medier, så vi hittar varandras bilder.
Betalas senast: 19/3
Avbokningsskydd: 25 kr/natt
Med avbeställningsskydd gäller följande: Lägger du till ett avbeställningsskydd kan du avboka din plats fram till 3 dagar innan ankomst, då återbetalas hela summan exklusive kostnaden för avbeställningsskyddet (25 kr/natt). Utan avbeställningsskydd gäller följande för er: Har du inget avbeställningsskydd sker ingen återbetalning oavsett skäl. Avbokar du din plats under perioden 26 mars fram till ankomstdagen sker ingen återbetalning.
Du kan dock avboka din plats fram till 25 mars och får då en återbetalning på hela campingavgiften.
Så här bokar du:
Mejla alla uppgifter (se nedan) till valborg2025@hjocamping.se så skapas en bokning åt dig. Du kommer få en bekräftelse samt en faktura i höst skickad till din angivna mejladress. Campingen placerar oss som de tycker blir bäst med tanke på ekipagets storlek.
Ange dina fullständiga kontaktuppgifter:
*Namn
*Gatuadress
*Postnummer
*Ort
*Mobiltelefonnummer
*Mejladress
De behöver även veta
*Ankomstdag
*Avresedag
*Om du vill ha avbeställningsskydd eller ej
*Längden på husbilen (eller husvagnen + drag)
Var noga med att få med alla uppgifter i ditt mejl!
Ni kan börja boka redan nu, men har ni några frågor så svarar campingen på dem från och med v. 33 på telefonnummer 0503–31052.
Vi brukar ju inte ha några särskilda gemensamma aktiviteter, förutom långbordet som vi tänkte ha 1 maj kl 17. Men det brukar även bli dagen efter också, så sikta in er på både fredag och lördag. Är det hyfsat torrt i marken så kan det bli träning också mån – ons – fre. Den tar bara 15-20 minuter och alla kan vara med. Ni hittar programmet HÄR. I övrigt är det upp till er alla att hitta på aktiviteter om ni vill, vågar och kan. Vi hjälper er gärna att sprida dem.
Följ oss på instagram @jikitaspåäventyr och @berggrens_bilbo samt våra Youtube-kanaler med samma namn. Så missar ni inget innan eller under träffen. KLICKA HÄR för att gå med i fb-gruppen för våra husbilsträffar så missar ni definitivt inget.
Vi har ingen anmälningslista eller så, men det finns ett event på facebook. Där kan man se på ett ungefär hur många vi blir och vilka som kommer. Vi strävar inte efter att ha den största träffen, vårt mål är att träffas på en fin plats och ha några riktigt trevliga dagar tillsammans.
Snopet när man upptäcker att sånt man tar för givet inte finns där som man trott. Vi hade eluttag i bagaget på förra bilen, trodde det var standard på husbilar. Så var det tydligen inte, så det fick bli en tur till husbilskompisar i Falkenberg för att fixa det 🙂
I Peppe, vår första husbil, hade vi eluttag i bagageutrymmet. Så vi tog för givet att det var så på Ralle, den nya bilen, också. Så vi köpte en kombinerad kyl/frysbox för att ha i bak i bilen. Glada i hågen skulle vi testa den och upptäcker att där inte finns något att stoppa kontakten i… snopet!
På husbilsträffen på Öland träffade vi Lotta och Peter som har en exakt likadan bil som vi har. Han är dessutom bilmeck, med husbilar som specialitet. När vi frågar honom om de ha uttag i sin bil, svarar han att han blev lika förvånad som vi, men installerade detta direkt. Åh, sa vi – kan du hjälpa oss? Det kunde han! Så vi kollade våra kalendrar och hittade en dag som funkade för alla.
Kruxet är att vi bor i Stockholm, Peters verkstad är i Falkenberg. Men dit skulle vi ju, så det gick att ordna. Så i måndagskväll, när verkstan stängde, tog Peter emot oss. Jag satt och läste medan Peter fixade och Martin var hans hantlangare. Han lyfte upp Ralle i luften och drog elen på undersidan av bilen. Det tog inte lång tid förrän allt var fixat. Så nu har vi uttag både för 230 volt och 12 volt så vi kan använda både boxen och lite annat.
Peter hjälpte oss med lite annat smått och gott också, när vi ändå var där. Så det blev några timmar i verkstan, men det var det definitivt värt. Dessutom så himla kul att träffas igen. Tyvärr missade vi Lotta, men det tar vi igen nästa gång. Vi har nämligen ett par grejer till som vi behöver hjälp med, så det blir minst en tur till till verkstaden Autovendo.
Lotta och Peter har också en youtube-kanal, Leva med husbil, med både resor och en massa bra tips för husbilslivet. Peter har sina fredagstips, med fix och trix för att piffa upp husbilen och hålla den i fint skick. Där finns en massa smarta grejer, som alla husbilsägare har nytta av. Ni kan kolla in deras blogg HÄR och Youtube-kanalen hittar ni HÄR.
Jag gillar hur man kan hjälpa varandra och hur hjälpsamma (nästan) alla husbilsägare är. Vi två kan ge tips om sociala medier, hjälpa till att starta konton på olika plattformar och dela med oss de regler som gäller kring influencers mm. Martins it-kunskap har hjälp många med olika problem, bloggar som trasslat, redigeringsprogram till filmer mm. Så kan någon annan sånt som vi inte kan, så byter vi tjänster. Som det ska vara i den bästa av världar 🙂
Tack vare Peter kan vi få med oss vår kylbox och slippa handla stup i kvarten. Så himla bra!
Efter en härlig midsommar var det dax att rulla vidare. Nu skulle vi köra tvärs över hela södra Sverige, för att landa i Kalmar där vi skulle stå och jobba under veckan. Småland bjöd oss på ett fantastiskt väder, bättre kan det knappats bli 🙂
Anledningen till att vi är i södra Sverige varje juni är utomhusteatrarna. I torsdags var det premiär i Kalmar på fina Krusenstiernska teatern. För att underlätta och samtidigt ha lite mys på vägen står vi gärna på plats några dagar innan. När vi såg att First Camp hade erbjudande på campingen i Kalmar bokade vi snabbt in hela veckan där. Så efter en natt på Revsudden strax utanför Kalmar, rullade vi in på First Camp Stensö i måndags.
Eftersom Martin har jobbat som vanligt i veckan har vi varit beroende av el och bra uppkoppling. Då kan man inte stå var som helst i Smålandsskogarna. Det var något vi upptäckte förra året, när vi stod i Gnosjö och knappt kom ut på internet. Kan tyckas vara en bagatell och ett lyxproblem, men vi jobbar ju på vägen och då måste det funka. Revsudden funkade iaf jättebra, så dit återkommer vi.
Efter lunch på måndagen rullade vi in på Stensö och fick en plats på en av deras husbilsplatser som ligger direkt bakom receptionen. Där är 18 platser, har jag för mej, men gott om plats för både bil och utemöbler. När till ett litet servicehus (servicehus 1) med toaletter och duschar, men doftade inte direkt hallon där – så vi valde att duscha i servicehus 2 istället.
Stensö ligger fint på en udde med vatten på flera sidor. Det är kanske 500 meter till stranden, finns flera fina promenadstråk och en höghöjdsbana. Vi cyklade in till stan på kanske 5 minuter och 10 minuter bort ligger Ica Maxi. Vi fick testa våra nya cyklar flera gånger, funkade hur bra som helst!
Några dagar på samma plats hinner ge rutiner, så vi började med en liten promenad varje morgon och avslutade dagen med ytterligare en. Vädret har varit perfekt, promenader i shorts och linne är de allra bästa. Att kunna sitta ute och jobba eller inne med takluckor och dörren öppen – så härligt! Vi har faktiskt fått massor gjort och kunde tom jobba lite i förväg.
Veckan avslutade med premiären av Oj då… en till?! på Krusenstiernska. En himla rolig dag! Det berättar jag om i nästa inlägg.
Midsommar är över och juli står för dörren. Den här veckan firar vi tre år som husbilsägare. Snacka om att det hänt mycket sedan vi fick ett rullande hem, vi har fått ett helt nytt liv!
Vi har varit ute på ”rull” så mycket vi kunnat de senaste tre åren. För några dagar sedan rullade vi iväg på sommarens långtur. Även om den inte går långt bort, så håller den på länge – alltså långtur. Vi fortsätter att hålla oss i Sverige, det är här vi har jobb och det finns så otroligt mycket att se i vårt lilla avlånga land.
Våra experiment med husbils/husvagns/båtmat fortsätter. Vi har några rätter vid det här laget, de hittar ni HÄR. Många har efterlyst mat som går att laga i små utrymmen, så vi vet att det är efterlängtat. Jag har faktiskt startat en Facebook-grupp med mat för små kök, ni hittar den HÄR. Ge oss gärna tips på sånt som ni tycker att vi ska fixa recept på, särskilt sånt som blir bra i Omnia. HÄR finns ett samlat inlägg på bra mat i husbil/husvagn/båt/små kök.
Häng gärna med på vårt äventyrskonto på instagram @jikitaspaaventyr och vår Youtube-kanal, där lägger vi upp resor och annat spännande som vi får vara med om. Där finns även I Jikitas Kök, korta filmer där vi lagar mat både hemma och i husbilen.
Röstin och pizzarullarna går att äta kalla och funkar bra på picknicken. Fiskbullarna, räkorna och kycklingen blir toppen i matlådan, så passa på att göra lite extra om ni är hemma och har tillgång till frys. Vi har ett minimalt frysfack i husbilen, där finns nästan bara pulled chicken till sallad, wraps och tacos. Gott gott! Ett tips att alltid ha det i frysen, det underlättar enormt när man vill äta något snabbt och gott.
Det var mycket jobb under nationaldagshelgen. Vi skulle testköra den där båtbilen och ta bilder till två beställda jobb; Jogersö Camping och Westerqwarns ställplats – alltså drog vi vidare mot Västerås och Westerqwarn. Efter att ha bytt sovplats varje dag var det skönt att stanna två nätter här.
Vår första allra natt med Peppe var på Skokloster. Andra natten drog vi till just Westerqwarn, där vi för första gången tog in på en ställplats och mötte andra husbilsåkare. Det var tre år sedan, förra helgen var vi tillbaka. Tyvärr var inte mysplatserna nere vid ån bokningsbara pga fest på restaurangen, men vi ställde oss på näst bästa platsen strax ovanför.
Solen sken när vi kom, så vi passade på att ta bilderna vi skulle och filma lite. Westerqwarn är kända för sin pizza, alltså bokade vi in oss på deras pizzabuffé. Ska man skriva om en plats måste man ju testa deras specialitet och ska man kunna ta bilder av pizzan måste man ju ha en pizza att fota. En buffé var ju perfekt!
Westerqwarn är ett mysigt ställe, inte jättestort – ungefär 70 platser lite beroende på årstid. Det ligger granne med en golfbana och har en egen minigolf. En liten bit bort åt ena hållet ligger Strömsholms slott och åt andra kan man gå ner till Kung Karl XII slussar. Perfekta promenader, särskilt om man har hund. Slottet besökte vi när vi var här sist, slussarna hann vi kolla in på söndagmorgonen innan regnet startade om.
Det var ju tur att vi var smarta och gjorde det vi skulle direkt, för sen kom regnet. Och det bara fortsatte. Våra kompisar Helene och Krister stod på platsen brevid oss, så vi satte oss hos dem och spelade spel hela lördagkvällen. De var bara där ett dygn, när de åkte på söndagen satte vi oss och jobbade. Regnet bara fortsatte. Och fortsatte.
Planen på måndagen var att vi skulle åka hemåt när Martin slutade jobba vid 14-tiden. Men hela morgonen kom det skyfall efter skyfall. Så vi bestämde att när det var uppehåll nästa gång, skulle vi vara färdiga att åka. Vi såg på regnradar att det skulle vara ett uppehåll på 10-15 minuter strax efter lunch och det stämde. Då fixade vi allt vi skulle och drog snabbt som sjutton.
Precis innan vi åkte kom en hagelattack som var helt galen. Vi har takluckor nästan längs med hela taket på bilen, som vi älskar! Här ser vi himlen och kan njuta av solens strålar. Haglet lät som pistolskott på luckorna, det dånade så vi knappt kunde prata med varandra trots att vi kanske bara hade 1,5 meter mellan oss. Helt galet! Nu är bilen verkligen testad i alla väder och helt tät. Sånt är väldigt bra att veta 🙂
Hem kom vi iaf, väldigt nöjda med helgen. Alla bilder var tagna, material till texter och filmer var fixat. Nu ska filmer och bilder redigeras och texter skrivas, lite har vi redan hunnit. Ska bli skönt att kunna skicka iväg lite jobb. Me like!
Vi blir inte ofta bjudna på middag, därför är det extra roligt och känns lyxigt när det väl blir. Å så blev det på Nationaldagen. Trevligt och gott!
Eftersom vi var på boksläpp till sent på onsdagen, kom vi inte iväg jättetidigt på torsdagen. Vi hade iofs ingen tid att passa, men det är alltid skönt att komma på plats och ”bo” in sej. Allt vi gjorde förra helgen var dessutom jobb, så det var lite planering för att få ihop allt.
Vi har fått beställning av texter och då krävs det bilder, en av texterna är om Jogersö Eco Camp i Oxelösund. Här bodde vi första sommaren med husbil, för tre år sedan alltså. Vi trivdes bra och hade inget emot att komma tillbaka. Här träffade vi dessutom Lotta och Christer, samt deras fina pälsboll Fudgie när vi var här första gången. Så när vi skulle hit igen, sa vi till både dem och våra vänner Helene och Krister att de gärna fick göra oss sällskap. Så när vi väl körde in på campingen hade vi välkomstkommitté. Så himla mysigt!
Eftersom solen sken när vi kom var det bara att sätta igång och jobba direkt. Man vet ju aldrig hur länge det är bra fotoväder lixom… så vi tog våra bilder och passade även på att göra en film om campingen när vi ändå var där.
Sen blev det en skön promenad tillsammans med alla två- och fyrbeningar. Jogersö ligger så fint vid vattnet, här finns massor med bra promenadstråk. De hann vi inte utforska så mycket den här gången, men det kommer fler tillfällen.
När vi satt och småsov i soffan kom Lotta och frågade om vi ville komma på middag hos dem. Det ville vi såklart! Blir man bjuden på middag tackar man inte nej. Så vi tog varsin stol under armen och en dunk vin och gick iväg. Där stod Christer vid den stora stekpannan och fixade paella åt oss allihop, sådär riktigt gyllengul och fin. Den mannen kan laga mat! Helene hade gjort lite gott till förrätt. Allt var så jäkla gott att vi allihop tog två gånger 🙂
Sen satt vi och pratade utanför deras husbil, tills jag inte klarade kylan längre. Jag var trött sedan dagen innan och min kropp klarar inte väderomslag, så när värken blev för jobbig var det dax för den här damen att ta kväll. Men jag var nöjd, jag hade fått en massa hundgos och somnade gott.
Jag sover så himla bra i husbilen. I vår nya bil ännu bättre än den gamla, det där att ha ett ”riktigt” sovrum är inte dumt alls. Det är lite lättare att bara kliva ur sängen på natten, om jag behöver, än att ta sej upp och ner för en stege som jag gjorde förut. Så även om sängen nu är lite smalare, är den ändå bekvämare. Vi trivs så himla bra i Ralle!
Morgonen efter skulle vi iväg hyfsat tidigt för att köra den där carten, som jag skrev om igår. Så det blev ett snabbt avsked av Lotta och Christer, Helene och Krister skulle vi träffa redan på kvällen igen. Vi skulle ut på nytt uppdrag och de hängde på då också. Kul kul.
När vi kom hem efter senaste resan började vi direkt att förbereda nästa. Den var vi iväg på nu i helgen. Samtidigt har vi förberett sommarens långresa, den går inte långt bort – däremot blir den en längre tid. Vi vet faktiskt inte hur länge vi blir borta 😛
När man kommer hem efter några dagar på rull, står tvätt och gräsklippning alltid överst på listan. Men det är faktiskt samma sak när man ska iväg. Då ska trädgården också fixas och det som ska med ska tvättas. Same same, but different lixom. Mellan resorna är vi dessutom extra noga med promenader och träning. VI hittar även på en massa recept och senaste tiden har vi faktiskt varit skitduktiga med just det!
Sen ska man fixa sej själv lite också. Jag passade på att få ögonbrynen noppade och färgade ögonfransarna förra veckan. Så himla skönt att slippa mascara och sminka sej om man inte vill. Iaf 4-5 veckor som man ser lite piggare och fräschare ut. Så det gör jag gärna innan en längre resa eller under värsta pollenperioden när mascaran ändå bara rinner av pga allergi.
Nu har vi precis kommit hem från en kortare tur, bara 10-15 mil bort och bara 4-5 dagar. Vi har gjort en massa jobb, tagit bilder till texter som vår uppdragsgivare beställt av oss, testkört en slags bilbåt och lite annat. Ska skriva mer om detta inom kort. Ni som följer med på instagram @marlenerinda och @jikitaspåäventyr har lite koll.
Nu förbereder vi alltså nästa resa. Sängen i husbilen är renbäddad och trädgården är fixad. Nu ska bara huset städas så husvakten ska trivas här. Till helgen drar vi igen. Det enda vi vet är att vi kommer hem någon dag för att tvätta, när vi ändå passerar Stockholm i mitten av juli – helt hemma har vi ingen aning om när vi är igen. Förmodligen om ett par månader, vi har ingen brådska.
Första veckorna ute på rull blir i södra Sverige och i mitten av juli drar vi norröver. Det är nu vi ska samla material till texter för resten av året. Så det är bara att köra på. En och annan ledig dag blir det, men semester på riktigt tar vi i vinter. Så ser livet ut när man skriver om campingar 🙂
Nu ska bara några detaljer till fixas. Sen åker vi. Hoppas ni hänger med!
Så var det dax att lämna Öland efter en fantastisk husbilsträff på Böda. En vecka tillsammans med människor som man aldrig träffat förr, mer än ett några stycken iaf. Som ett väldigt stort vuxenkollo 🙂
Vi tog det väldigt lugnt när vi packade ihop oss. Många hann åka innan oss, så vi kramades och vinkade – till bil efter bil, som åkte iväg. Sen var det vår tur. Vi hade redan bestämt att vi bara skulle åka en liten bit på väg, det var ju söndag efter långhelg och skulle förmodligen vara stopp hela vägen från Söderköping och hem till Tumba. Så vi siktade på Valdemarsvik och när vi sa detta till vännerna Berggrens, så hängde de på. Kul kul!
Vi åkte genom ett grönt Öland med gula rapsfält som kantade vägen nästan hela vägen ner till bron. Det var tid för lunch, så vi stannade till på Arontorp för en sista kroppkakslunch. Vi kommer nog inte över bron något mer i år, så det gäller att passa på. Äldste sonen och hans flickvän hade också varit på Öland under helgen, så vi mötte upp dem och åt tillsammans allihop. Sen tuffade vi vidare.
Vi fick höra att våra andra husbilskompisar Siv och Ove skulle möta upp ytterligare husbilsåkare som vi var nyfikna på och haft kontakt med via sociala medier. Så vi försökte få allihop att komma till Valdemarsvik, det skulle ju vara ett gyllene tillfälle att träffa Herr och Fru Frekko från Lappland som åker runt i södra Sverige just nu. Inte så lätt att fixa en date på annat sätt när det är så långt mellan oss.
En del ställplatser går att boka, vi trodde det skulle vara lugnt en söndagkväll, men bokade till slut ändå. Det var nästan fullt! Så det var med lite nervositet som vi väntade besked från de andra… skulle det finnas plats om de fick för sej att komma dit?
Vi och Berggrens installerade oss iaf och då ser vi att ytterligare tre bilar är här från Husbilsträffen. Så lustigt! Senare kom även Siv och Ove som seglade in på sista lediga platsen, tyvärr fastande Frekko på annan ort tills vidare. Men det blev alltså en liten spontan efterträff där på ställplatsen i Valdemarsvik. Så himla roligt!
När vi vaknade på måndagen hade Berggrens redan åkt iväg, de skulle ju jobba till skillnad från oss andra. Vi tog det rätt lugnt och hann prata med de andra, innan vi bröt upp och körde hela fem minuter. Vad vi gjorde och vilka vi åkte till, berättar jag i nästan inlägg, men man ska ju inte skynda sej hem om man kan vara ute några timmar till 🙂
Vi kom till Böda Camping på söndagen. Redan på måndagen kom de första ekipagen till träffen, men den började egentligen inte förrän på torsdagen. Då var vi kompletta, drygt 220 husbilar och ett par husvagnar. Helt galet!
Detta är tredje Husbilsträffen som vi arrangerar tillsammans med Annelie och Ludde från Skåne. Från början var det för att vi ville träffas, så vi bestämde datum och plats, slängde ut det på sociala medier och fyllde en camping i Sölvesborg. Året efter, förra året alltså, var vi lite mer organiserade och förberedda – då hade vi träffen i Värmländska Sunne. Vi har hela tiden sagt att träffarna ska läggas på olika ställen i Sverige, både för att få se mer av Sverige och för att fler ska kunna komma.
Den här gången blev det alltså på Öland och fler än någonsin dök upp. Så otroligt roligt. Man blir väldigt ödmjuk för hur många som faktiskt vill komma på våra träffar och som vill träffa oss och varandra. Men det visar ju också hur många som är ofrivilligt ensamma och som söker en social samvaro, som vi kan hjälpa till med. Därför är träffarna väldigt viktiga för mej och Martin. För vi känner oss faktiskt ensamma, trots att många inte tror det.
Vi har aldrig något program på våra träffar, den enda punkten är långbordet på fredagen som brukar upprepas även på lördagen. Årets långbord var något av det häftigaste jag varit med om. Tänk er 100 bord och 200 pers som äter middag tillsammans. Aaaamazing! Asså det är svårt att förklara, men känsla att se alla umgås, skratta och knyta nya kontakter är magisk! Att vi skapat detta!
På lördagen var bordet ungefär halverat. Då satt de nyfunna vännerna istället tillsammans vid sina husbilar och umgicks. Några tittade på Eurovision, vi försökte bjuda in oss lite här och där – men det gick inget vidare. Sen såg vi att även våra husbilskompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo) satt ensamma, så vi gick dit. Vi lärde alltså inte känna så många nya på träffen, vilket är lite synd, men några nya namn har vi iaf lärt oss och hoppas ses ute på vägarna.
En himla rolig grej som hände var att ett av paren gifte sej helgen innan träffen, så detta var alltså deras bröllopsresa. Det var vi såklart tvungna att uppmärksamma. Det var ju svårt för oss att komma ifrån och köpa något att överraska med, men när jag berättade om detta för Böda fixade de en liten presentpåse åt oss. Så under fredagens långbord passade vi på att busa lite med dem och lämna över påsen. De blev så glada! Jag älskar när man kan göra något så här, så himla roligt.
Vi hade några andra jubilarer också, bla ett gäng med tre herrar som firade 60, 65 och 70 har jag för mej. De hade fest hela veckan typ 🙂
Veckan och träffen var helt otrolig. Tänk er ett stort kollo med folk som har samma intresse, i åldrarna 40-85 typ. Ingen prestige, inga krav. Bara vänskap och roligheter. Vi skapar bara en plats för folk att träffas, sen får de göra resten själva. Och som jag förstått det så var det många nya kontakter som knöts och som kommer att fortsätta hålla kontakten. Jag hoppas verkligen inte att någon kände sej bortglömd, för vi gjorde verkligen allt vi kunde för att alla skulle känna sej sedda och uppmärksammade.
Vi planerar redan för nästa träff, den kommer inte att bli på Öland (även om vi är mer än välkomna tillbaka) utan lite mer centralt i Sverige. Det gäller ju att hitta en camping stor nog för att få plats med oss och som dessutom ger oss ett jäkligt bra pris. Vi drar trots allt dit en himla massa reklam och köpstarka människor, så lite får de minsann bjuda till. Hojta om ni vet något bra ställe.
Nästan alla i husbil har mer eller mindre stora instagramkonton och många har även Youtube. Inte bara campingen får publicitet, utan hela orten och även kommunen. Som nu när till och med P4 kom på besök. Mycket bra reklam där, inte konstigt att vi är välkomna tillbaka till Böda :-p
Nästa träff blir dock lite annorlunda, men det berättar jag om en annan gång. Är ni intresserade av framtida träffar, så kan ni KLICKA HÄR och gå med i fb-gruppen för våra husbilsträffar så missar ni inget.
Jag har ju en tendens att höras på radio lite då och då och så blev det även under husbilsträffen. Men det var inte jag som var huvudperson, utan några av gästerna på träffen 🙂
Maria på P4 Kalmar och jag har haft kontakt i flera år. Förra sommaren var vi även upp på radion och besökte henne och fick se hela radiostationen med studios och hela faderullan. När vi pratades vid senast sa jag att jag tyckte att de skulle komma på vår husbilsträff, men inte så mycket mer än så.
I början på förra veckan ringde Maria och sa att livereportern Kåre skulle komma och hänga med oss under förmiddagen på fredagen, träffens andra officiella dag. Tills dess skulle jag leta upp ett par spännande sk ”case”, alltså extra intressant personer.
Maria pratade om största husbilen, mat i husbil eller något annat som stack ut. Jag gav dem istället minsta husbilen på träffen, som en ensamåkande kvinna vid namn Lena (min_lillabil_vanlife på instagram och Youtube) rattar. Matlagning gillar alla, så det fick bli Helene från Berggrens Bilbo (också instagram och Youtube) som plötsligt skulle laga mat i direktsänd radio. Medan Helene var supercool, var Lena desto mer nervös.
Kåre skulle börja sända kl 11, så vi tänkte att han väl kommer vid 10.30. Jag hade lovat att möta upp honom i receptionen och väntade och väntade. Kl 11, hade han fortfarande inte kommit… nånstans runt 11.30 dök han upp efter att ha suttit i bilkö genom halva Öland. Sändningen började 12.30 istället, har jag för mej.
Då började det med att Martin och jag, samt Annelie och Ludde (som vi arrangerar träffen tillsammans med) blev intervjuade. Vi fick berätta varför vi har våra träffar, hur de sett ut tidigare och vad vi förväntade oss av denna. Sen gick vi till Lena som berättade om sitt liv som soloåkare och sin fina lilla bil. Hon var så otroligt bra på att berätta hur härligt man kan ha det på vägarna när man åker själv. Möten på vägen och hur man spontant gör precis vad man vill. Det blev så bra att radion sände enbart hennes intervju dagen efter och inslaget även ligger ute på P4´s webb. Så roligt!
Sen sprang vi över till Helene som berättade om sitt matintresse och hur matlagning i husbil kan se ut. Kåre fick kolla in Helenes kyl och vara med och laga lasagne i Omnia. Helene har ett enormt matintresse och har alltid mängder med mat med sej, man kan undra om hon tror att det bara finns matvarubutiker i Norrköping där de bor. För jäklar vad hon handlar innan de ska iväg 😛
Sen var det dax att ta lite bilder och göra små extraintervjuer. När allt var klart, sändningen var över och Kåre hade allt material han behövde, sa vi bye bye och pustade ut. Maria var så nöjd med mitt förarbete att hon tyckte att jag kunde ta jobb som producent. Nu tycker jag iofs inte att det är så stor skillnad att leta fram folk till radiointervjuer eller en tidningsartikel, så det var kanske inte så himla fantastiskt jobbat ändå. Men kul att få vara ute lite på ”fältet” igen 🙂
Alla verkade tycka att det var väldigt spännande att ha radion där, det var många som fotade och filmade under tiden. Sånt här kan hända när man har oss på besök. Den camping som tar emot oss får alltså en himla massa publicitet!
Detta var bara en liten del av allt som hände under träffen, mer kommer…
Tiden går så fort! Det är redan lördag och vi har varit på Böda i snart en vecka. Vi fyttade in redan i söndags och sedan dess har det varit fullt ös här!
När vi stod i Byxelkrok förra helgen, såg vi att det låg ett stort regnområde över norra Öland på måndagen. Så vi ändrade våra planer och åkte till Böda en dag tidigare än vi tänkt. På så sätt kunde vi installera oss och ställa allt på plats redan på söndagen, innan regnet.
Det är sådärkul att komma fram och gör allt när man är dyngsur. Så när det väl började regna på natten, hade vi redan fixat allt och kunde kura inne i bilen hela dagen. Så mysigt!
Sen har allt gått i ett! Vår stora husbilsträff började offentligen inte förrän på torsdagen, men redan på måndagen började det rulla in bilar. Å sen fortsatte det bara. Bil efter bil… till slut var vi drygt 220 bilar, helt galet. Det innebär typ 400 personer och ni kan ju bara ana hur många hundar… jag är i himlen! Jag har hundar att gosa med överallt!
Under veckan har jag iaf tränat himla duktiga och tagit flera promenader varje dag. Vi har också testat ett par nya recept som vi filmat, ett ligger redan ute på youtube. Så det har varit både nöje och jobb i en perfekt blandning.
VI har det så himla bra här på Böda. Dagarna är intensiva och flyger förbi. Ska berätta mer vartefter, nu ska jag sitta i den ljuvliga solen och snacka bort resten av dagen med härliga människor 🙂
Tiden går så fort! Vi har redan varit ute med husbilen i snart två veckor och allt är verkligen toppen. Fast det kunde få vara lite varmare…
Efter dagarna i Kalmar var det dax att åka över bron till paradiset. På torsdagen runt lunch drog vi över Ölandsbron, mellan två jobbmöten, med sikte på Arontorp och kroppkakor. Från Kalmar tar det inte ens 20 minuter att åka till Arontorps kroppkakor som har en jättefin ställplats och förmodligen Sveriges godaste Ölandskroppkakor. Hit kommer vi alltid när vi åker över bron och trivs jättebra.
Vi installerade oss och jobbade klart, sen gick vi upp till restaurangen åt och de efterlängtade delikatesserna. Asså… det är ju så gott! Någon frågade hur man egentligen äter ölandskroppkakor på rätt sätt, om det finns några särskilda traditioner. De flesta äter antingen med smör, grädde eller lingonsylt – en del äter med alltsammans på en gång. Jag har bara smör till mina, det räcker bra.
Vi gjorde kväll ganska tidigt och på morgon åt vi frukost med Sarah och Gillis som driver Arontorp. De har nämligen en jättefin frukostbuffé som man bara måste äta om man är där. Där finns allt! Martin hade sin lediga dag, så vi tog det ganska lungt. När åt vi frukost i nästan två timmar lixom? Med trevligt sällskap kan det bli så 🙂
Strax innan lunch drog vi vidare, men inte så långt – bara till Borgholm. Här hade vi hittat en ställplats som vi ville testa, nämligen Borgholms Stug- och ställplats, för den har 18-årsgräns. Det är den andra vi hittar där man bara tar emot vuxna, den andra är Bananpannkakan i Helsingborg. Tidningen vi skriver för fick just frågan om barnfria ställplatser och campingar, så det var ju väldigt passande att vi fick nys om den här.
Vi ställde bilen på plats och tog en promenad ner till Borgholm. När vi kom tillbaka till ställplatsen hade flera av gästerna samlats för ta en kvällsöl tillsammans. Fast jag drack cider. Alla kände varandra och vi hamnade lite vid sidan om, så vi stannade inte så länge utan gick tillbaka till bilen. Morgonen efter filmade och fotade vi, innan vi drog vidare igen.
Det blev ytterligare en kortare sträcka, bara till Byxelkrok. En favorit bland ställplatser, där man står fint i hamnen. Här tänkte vi stå två nätter, men det blev bara en. Nu hade vi bytt sovställe så många gånger att jag hade svårt att orientera mej när jag vaknade. Det tar en stund innan jag vet var jag är när vi byter plats varje dag. Lördagen bjöd på härligt väder, så vi satt ute nästan hela dagen och läste. Kvällarna i Byxelkrok brukar alltid bjuda på fina solnedgångar, den här gången var den sådär…
Vädret skulle tyvärr bli sämre, särskilt måndagen skulle bjuda på skitväder. Det är sådärkul att installera sej i regn, så vi bestämde oss för att åka till Böda en dag tidigare än vi bestämt från början. Så redan på söndagen ställde vi bilen på plats. Solen sken och vi kunde äntligen plocka upp oss ordentligt med mattor, markis och möbler. Skönt att stanna på en plats ett tag och veta var man är när man vaknar 😛
Vi var nästan ensamma på denna enorma camping som Böda Sand är. Men det kommer snart att ändras… under veckan ska drygt 200 ekipage rulla in, alla för vår att vara med på vår husbilsträff. Det kommer bli helt galet!
Vi flydde alltså den utlovade snöstormen i torsdags. Packade i en handvändning och drog till Nyköping. Där stod vi sedan och väntade några timmar för att snön skulle försvinna och vi säkert kunde fortsätta till Stegeborg. Där fanns solen, men tyvärr inte tillräckligt för att vi skulle kunna göra det vi kom för.
Vi kom till Stegeborg vid 15-tiden och då sken faktiskt solen, men särskilt varmt var det inte. Skulle vi kunna åka den där båt/bilen eller ej. Skulle det kunna bli av dagen efter kanske? Det återstod att se.
I Stegeborg hann vi precis ta en promenad och filma ställplatsen innan vi fick sällskap av våra husbilskompisar Helen och Krister (Berggrens Bilbo) som hade lånehund med sej. Crazy Doglady (jag) blev såklart överlycklig och satt med hund i knät resten av kvällen 🙂
Morgonen efter stod det klart att jobbet vi skulle göra måste ställas in. Man kan inte testa en båt när det är typ 4 grader varmt, molnigt och småblåsigt. Särskilt som det ska filmas och fotas, det blir ju inte jättefina bilder direkt. Så vi gör ett nytt försök i juni.
Med det beslutet var det bara att köra vidare. Nu fortsatte jakten på solen och riktig värme. Färden gick vidare till Blankaholm och här var det faktiskt så fint att vi kunde sitta ute en stund. Vi har som vana att sladda in på sista platsen och den här gången var den brevid nya husbilsvänner som ska komma på vår träff på Öland. Kul kul!
Äntligen fick vi lite ledig tid, så vi stupade faktiskt. Det blev en tupplur och sen tittade vi på resten av tv-serien ”Jana – Märkta för livet”, som vi var på premiären av för någon vecka sedan. Sååå bra! Se den om ni inte gjort det. Och läs böckerna!
När vi tittade ut hade vi en otrolig solnedgång och sprang direkt ut för att ta lite bilder. Det är ju typ årets första somriga solnedgång. Den njuter man alltid lite extra av.
På morgonen vaknade vi av solen! Hur härligt! Vi kunde plocka ihop oss utan att ha tjocktröjorna på. När vi närmade oss Mönsterås gick träden över i svagt grönt och när vi parkerade i Kalmar var det 16 grader varmt. Så snabbt ut med utemöblerna, sen satt vi ute i solen och läste hela dagen. Vi hade hittat solen – som vi längtat!
Äntligen sol på näsan, ny energi i knoppen och den där behagliga känslan av att vara perfekt varm i hela kroppen. Det var så härligt att vi gick till närmaste butik och köpte glass. Sen satt vi ute och käkade glass och läste lite till. På kvällen tog vi en promenad, men då hade det blivit svalare så promenaden blev inte så lång. Med en härlig känsla i kroppen blev det rätt tidigt i säng, man blir trött av solen.
VI är alltså i Kalmar nu och här stannar vi tills på torsdag. Då kör vi över bron till Paradiset igen 🙂
