Vi flydde alltså den utlovade snöstormen i torsdags. Packade i en handvändning och drog till Nyköping. Där stod vi sedan och väntade några timmar för att snön skulle försvinna och vi säkert kunde fortsätta till Stegeborg. Där fanns solen, men tyvärr inte tillräckligt för att vi skulle kunna göra det vi kom för.
Vi kom till Stegeborg vid 15-tiden och då sken faktiskt solen, men särskilt varmt var det inte. Skulle vi kunna åka den där båt/bilen eller ej. Skulle det kunna bli av dagen efter kanske? Det återstod att se.
I Stegeborg hann vi precis ta en promenad och filma ställplatsen innan vi fick sällskap av våra husbilskompisar Helen och Krister (Berggrens Bilbo) som hade lånehund med sej. Crazy Doglady (jag) blev såklart överlycklig och satt med hund i knät resten av kvällen 🙂
Morgonen efter stod det klart att jobbet vi skulle göra måste ställas in. Man kan inte testa en båt när det är typ 4 grader varmt, molnigt och småblåsigt. Särskilt som det ska filmas och fotas, det blir ju inte jättefina bilder direkt. Så vi gör ett nytt försök i juni.
Med det beslutet var det bara att köra vidare. Nu fortsatte jakten på solen och riktig värme. Färden gick vidare till Blankaholm och här var det faktiskt så fint att vi kunde sitta ute en stund. Vi har som vana att sladda in på sista platsen och den här gången var den brevid nya husbilsvänner som ska komma på vår träff på Öland. Kul kul!
Äntligen fick vi lite ledig tid, så vi stupade faktiskt. Det blev en tupplur och sen tittade vi på resten av tv-serien ”Jana – Märkta för livet”, som vi var på premiären av för någon vecka sedan. Sååå bra! Se den om ni inte gjort det. Och läs böckerna!
När vi tittade ut hade vi en otrolig solnedgång och sprang direkt ut för att ta lite bilder. Det är ju typ årets första somriga solnedgång. Den njuter man alltid lite extra av.
På morgonen vaknade vi av solen! Hur härligt! Vi kunde plocka ihop oss utan att ha tjocktröjorna på. När vi närmade oss Mönsterås gick träden över i svagt grönt och när vi parkerade i Kalmar var det 16 grader varmt. Så snabbt ut med utemöblerna, sen satt vi ute i solen och läste hela dagen. Vi hade hittat solen – som vi längtat!
Äntligen sol på näsan, ny energi i knoppen och den där behagliga känslan av att vara perfekt varm i hela kroppen. Det var så härligt att vi gick till närmaste butik och köpte glass. Sen satt vi ute och käkade glass och läste lite till. På kvällen tog vi en promenad, men då hade det blivit svalare så promenaden blev inte så lång. Med en härlig känsla i kroppen blev det rätt tidigt i säng, man blir trött av solen.
VI är alltså i Kalmar nu och här stannar vi tills på torsdag. Då kör vi över bron till Paradiset igen 🙂
Vi har småpackat hela veckan inför vår resa till den stora husbilsträffen och vägen söderut. Planen var att åka idag på morgonen, stanna på jobb i Söderköping och vara i Kalmar på söndag. Istället öste vi in saker i bilen och drog igår, å det var ju en jäkla tur.
Snövarningen över Tumba har legat där hela veckan, men vi hoppades på det bästa. Men när SMHI utfärdade gul varning och 7 cm snö under fredagen började det kännas rätt otrevligt. Vi har numera nästan 4 ton bil och 7,5 meter att manövrera och den har sommardäck. Det är bara andra gången vi ska ut med Ralle (husbilen heter så), då vill man inte halka runt på underkylda vägar med snö.
Problemet var att Martin hade kurs på torsdagseftermiddagen och skulle komma hem senare än vanligt. Vi kunde alltså inte åka en dag tidigare, som vi brukar kunna göra om det behövs. Men jag började packa mitt, så iaf det var klart. Så fick han helt enkelt avgöra hur vi skulle göra, det bästa skulle ju vara att komma iväg på torsdagen och då åka ifrån ovädret. Det slutade med att han åkte hem efter den obligatoriska delen av kursen och sa ”Vi drar”.
Han kom hem strax innan 17, vi åkte strax innan 19. Vi har aldrig packat och gjort färdigt bilen så snabbt någon gång. Det är ju en sak att vara borta en helg, men nu ska vi ju vara borta flera veckor. Vi öste in grejer i bilen och kan bara hoppas att vi fått med oss det vi ska. Tack o lov är vi ju i Sverige, så saker går ju att köpa.
Men att packa för några veckor framåt innebär att man även packar för flera olika årstider. Hur många jackor behöver man ha med sej just precis nu? Vad blir det egentligen för väder längs vägen? Minst sagt knepigt, särskilt som utrymmet dessutom är begränsat.
Det hade börjat ösregna, så vi var rätt blöta när vi satte oss till rätta i bilen och körde iväg. Vi vill helst inte komma fram i mörker och krångla med parkering så här första gången med nya bilen på en mindre ställplats. Så vi körde bara till Nyköping och drog åt handbromsen i hamnen, som vi känner till sen förut. En plats som vi gillar.
Nu var vi iaf på väg och kom undan värsta snöfallet, men skulle vi kunna göra vårt jobb på fredagen? Nope, det skulle vi inte kunna, visade det sej direkt på morgonen. För det har kommit snö i Nyköping också och vi skulle provköra en slags båt/bil på vattnet. Då vill man gärna ha lite hyfsat väder, iaf mer än 5 grader…
Så allt vi kan göra nu är att vänta. Nu snöar det iaf inte längre, det regnar inte ens, men det är definitivt inte båtväder. Särskilt inte som vi ska filma alltsammans, det blir inte en jättekul film med regn och tråkväder. Bilder går att redigera rätt hyfsat, men med film är det svårare. Dessutom är det rätt oskönt att vara på vattnet när det är typ 2 grader varmt i luften.
Istället sitter vi och jobbar, vi har ju inte gjort det i nya bilen förut. Men det funkar kanon, bättre än i den gamla. Martin har egentligen sin lediga dag idag, men sparar den till en annan gång. Han får ju göra lite som han vill tack o lov.
Jag sitter och läser, skriver och pysslar. Det går absolut ingen nöd på oss, vi trivs så himla bra i vår nya bil och vi står fint med utsikt över vattnet. Men det var ju inte så här det var tänkt att bli, vi var ju inbokade på jobb. Skit oxå!
Om en stund åker vi vidare till Stegeborg, så får vi se om vi kan köra den där båt/bilen imorrn istället, annars får det vänta tills i juni. Då ska det väl vara snöfritt iaf…
Vädret har verkligen något emot oss, det är nästan alltid sämst väder där vi är. Så nu hoppas vi verkligen att Öland visar sej från sin allra bästa sida om en vecka, när vår husbilsträff går av stapeln. Det är ALLTID sol och varm på Öland i maj. Det skulle ju vara surt om det inte var så i år när vi dragit dit över 200 husbilar 😛
Det har verkligen varit en lång vinter och riktigt dålig vår. Eller vad säger ni?
Jag vet ju att många ifrågasätter vårt sätt att leva. Att jobba på distans och bo långa perioder i husbilen är en dröm för många, men kan tydligen dessutom reta upp folk en del.
Förra helgen var jag med i P4 och pratade om annorlunda boenden med Lasse Persson och Eva Röse. När man berättar att man planerar att permanent bo i husbil får man ofta två olika reaktioner; ”Oj, va häftigt” eller ”Å fy så trångt”. Sen börjar den man pratar med fundera lite och frågar varför, hur man tvättar, om man bråkar mycket och hur man får egen tid. Så var det även den här gången. det lät som Eva var lite mer pepp än Lasse på att testa vårt liv 🙂
Sen började kommentarerna komma i sociala medier. De flesta drömmer om samma sak, men så finns det en och annan som blir arg. Ibland väldigt arg. Någon skrev med stora bokstäver att distansarbete måste förbjudas. Jag hittar inte kommentaren nu, så han har förmodligen raderat den. Han ja… det är oftast män som skriver argt i just detta ämne, nästan aldrig kvinnor.
Vad är det man irriterar sej på och blir så arg över? Är det att vi har friheten? Är det att vi reser mycket? Eller är det helt enkelt bara en ilska över att vi gör något som andra drömmer om? Avundsjuka alltså.
I intervjuer vi gör hinner vi oftast inte berätta om vad vi gjort för att kunna leva så här. Att Martin omskolat sej som 40+ och satt sej i skolbänken under två år. Sedan kämpat för att få ett jobb och tom bytt namn. Hans utländska efternamn var ett stort hinder, upptäckte vi och det blev särskilt tydligt när han väl bytte namnet och aldrig fått så många jobberbjudanden som efter det. Sorgligt med sant.
Alla som känner oss vet hur vi kämpat med sociala medier, blogg, magasin och youtube för att få en inkomst. Det har varit många timmar hårt arbete och väldigt långa dagar, inte som vissa tror att man får en miljon följare på bara några månader och sedan tjänar storkovan. Sånt tar tid och massor med jobb. Så många storkovor blir det inte heller, tror vår bästa film gett sammanlagt 1000 kr hittills… Vi har nästan inga samarbeten, sånt tar för lång tid att förhandla om. Ett mail av 200 kanske ger nåt – min inkomst kommer mest från googleannonser. De där som ni blir irriterade på när ni besöker våra sidor 😛
Martin har även förhandlat med sin arbetsgivare och sina uppdragsgivare om att kunna jobba på distans. det har såklart krånglat till det för hans chefer, men pandemin visade ju att det går och många i hans bransch jobbade mycket på distans redan innan. Men uppdrag som krävt hans närvaro på ett fysiskt kontor har han ju haft svårt att ta och då finns det såklart ett dåligt samvete mot både kund, kollegor och chefer.
Hårt jobb lönar sej och nu har vi äntligen fått ett fast uppdrag av en campingtidning, Ett drömjobb att åka runt och faktiskt testa campingar och ställplatser och få betalt för det. Men jobbet ska ju göras också. Vi måste åka runt lite överallt och sedan ha tid tillsammans att redigera bilder och skriva texter. Vi har fram tills nu jobbat dygnet runt, men sedan 1/4 har Martin gått ner till 80% och tanken är nu att just uppdragen ska göras på den lediga dagen.
Just våra uppdrag är kanske lite udda. Men att bo i husbil blir allt vanligare, vi har numera flera bekanta som gör det. Många tror nog att det bara är pensionärer eller väldigt rika människor som bor i sin husbil. Men så är det inte! Vi är rätt många som har kontorsjobb som kan utföras på distans. Många jobbar med IT, som Martin, andra jobbar med ekonomi eller logistik. Det finns rätt många jobb som funkar att göra på distans, men det verkar inte all förstå.
Efter pandemin har arbetsgivarna dessutom sett att många av dem som jobbar på distans är mer effektiva än de som sitter på kontoret varje dag. Så varför blir folk så arga? Glorifierar jag distansarbetet? Ja, kanske… fast jag är ju frilans och har jobbat hur jag vill senaste 30 åren. Jag har lixom ingen arbetsplats att gå tillbaka till. Hemma är min arbetsplats oavsett vad Herr Johansson tycker om det. Och om alla skulle jobba 7-16… vad skulle hända då? Sjukvården… räddningstjänsten… butikerna… undrar om han dessutom menar 7-16 enbart på vardagarna?
Herr Paulsson tycker att vi ska vara ödmjuka. Asså… varför det? Glad är jag definitivt och stolt. Och jag är ödmjuk för att jag till slut har ett uppdrag som ger mej en inkomst. Och för att jag har en man som går med på alla mina konstiga idéer och att vi har möjlighet att leva som vi gör. Men ödmjuk för att jag jobbar på distans vet jag inte varför jag ska vara… det är ju jag som tillsammans med Martin har skapat den möjligheten.
Jag tror det var Tage Danielsson som sa att det är synd om människan. Och det kan jag verkligen hålla med om ibland. Om folk blir arga över hur vi lever, när vi inte stör någon, inte gör någon illa osv, ja, då är det synd om dem. Vilket otroligt fattigt liv de lever. Att inte kunna glädjas över att någon förverkligat sin dröm och gör något annorlunda är så otroligt sorgligt. Men väldigt svenskt – den svenska avundsjukan…
Visst, jag kanske både pratar och skriver (för) mycket om vårt liv i husbilen och hur vi gjort drömmen till verklighet. Men det är ju för att peppa! För att visa att det går! Martin och jag är inte unika eller speciella, vi har ingen särskild förmåga att göra drömmar till verklighet. Vi är helt vanliga människor, bara lite mer risktagande kanske. Nu avskyr jag uttrycket ”kan vi – kan alla”, men vi kan iaf visa att det är möjligt. Kanske inte för alla, men för många.
Å jag fattar inte hur folk kan bli så upprörda för det.
Vi firar egentligen inte påsk, iaf inte när det gäller maten och påsktraditioner – men de där extra lediga dagarna är ju härliga. I år blev det premiärtur med nya husbilen och en helg med husbilskompisar på en camping i Motala.
Det där med traditioner är inte riktigt vår grej. I år blev det sushi på skärtorsdagen och grillat på påskafton, det brukar bli grillat på midsommar också och på julafton äter vi vanligtvis skaldjur. Men vi tackar ju inte nej till några lediga dagar, för oss är det ju kanske inte helt ledigt – men eftersom andra har ledigt får vi det betydligt lugnare. Inkorgen i mailen har inte riktigt samma takt som när folk jobbar.
Den här gången var det såklart extra härligt med långhelg eftersom vi planerade premiärturen med Ralle (husbilen). Första helgen med en ny bil är det rätt bekvämt att stå på en camping med el, toa och dusch – OM grejerna i bilen inte skulle funka. Man vet ju lixom inte förrän man står där…
Så i torsdags efter lunch packade vi in oss och drog iväg. Det blev inte så långt, bara sisådär 2,5 timme bort, ända till världsmetropolen Motala. Där finns Furulids Café och Camping, man står bland tallarna och tittar man noga så ser man faktiskt Vättern. Resan dit gick bra, vi hann precis komma på plats så kom våra vänner Helene och Krister från YT-kanalen och bloggen Berggrens Bilbo. Vi var lite trötta allihop, så efter lite snack blev det en rätt tidig kväll. Vi skulle ju premiärsova i nya sängen och komma till rätta med allt.
Just det… Allt skulle vara i ordning åt oss ”det är bara att fylla vatten och dra” hette det. Det stämde inte… Martin fyllde vatten, typ 75 liter, innan han upptäckte att det forsade vatten under bilen. Han hittade en kran som inte var stängd och tänkte att det var en miss från husbilsfirman. Vi testar alla kranar inne bilen, men det kommer inget vatten nånstans… då hittar vi en annan kran som inte heller är stängd, nu har ännu mer vatten gått till spillo. Till slut får vi iaf igång vattnet och det rinner där det ska rinna.
Då knackar Helen på dörren och säger att det rinner gråvatten under bilen. Gråvatten är bla diskvatten som helst inte ska rinna ner i backen, det ska tömmas på särskild plats. Ytterligare en kran som inte var stängd. Det var alltså inte alls färdigt att bara ”fylla på och åka”, tvärtom – inget var förberett. Vi fick iaf allt att fungera till slut.
På fredagen/långfredagen vaknade vi hyfsat pigga och utvilade i den nya sängen. Lite ovant att kunna gå ur sängen åt sidan som vi gör hemma, förr har vi ju haft säng från vägg till vägg och kravlat oss ur nertill. Nu har vi ett riktigt sovrum och det känns så lyxigt. vi kan tom stänga dörren dit och behöver inte ens mörklägga resten av bilen. Dessutom kan jag ”hänga” i soffan nu, så himla skönt att ha en plats att sitta bekvämt och läsa.
Efter frukosten tog vi ut cyklarna och trampade iväg till Rusta för att köpa lite förvaringslådor. Vi har lite problem att få till förvaringen, men snart tror jag att allt hittat sin plats. Det tog lite tid att handla, så innan vi trampade hemåt igen åt vi lunch på Burger King och stödhandlade på Maxi. När vi kom tillbaka väntade ett par kompisar på oss, så det blev fika resten av eftermiddagen. Å sen plockades grillen fram för årets första grillning, så himla gott och ett rejält vårtecken.
Lördagen/påskafton började med en promenad längst stranden och runt området. Efter lunch gick vi in till stan, fikade på Motormuseet och flanerade längst vattnet tillbaka till campingen. En rejäl promenad! Tillsammans med förmiddagens lilla tur blev det drygt en mil och över 18 000 steg. Cyklarna fick vila, några av oss hade lite ont i rumpan sedan årets första cykeltur dagen innan 😛
Återigen väntade kompisar på oss när vikom tillbaka till campingen, världens härligaste värmlänningar Micke och Patric och deras tre pälsbollar. Om jag blev glad? Oj ja! Mitt glädjetjut hördes nog över hela Motala. Resten av dagen och kvällen gick åt till hundmys, sällskapsspel och en massa prat. Vi åt faktiskt en liten påskmiddag också, typ… där fanns iaf ägghalvor och ett litet påskris.
Sen var det söndag och sista dagen. Vi var rätt avslagna allihop och det var tråkväder, men vi tog iaf ett varv runt campingen för att filma den. Det är ju sånt vi gör på varje plats vi besöker och är en del av vårt jobb numera. Vi hade väntat på fint väder hela helgen, men det kom aldrig – så det blev dop av Ralle utan solsken. Det gick bra det med, lite bubbel lyser alltid upp tillvaron. Sen körde vi igång en liten sifferkubbs-turnering, jag är inte särskilt bra – men det är kul!
Måndagen kom och det var dax att åka hem. Så himla tråkigt! Men nu har vi bott in oss hyfsat i bilen och är så nöjda! Vi har inte hittat något negativt med den nya bilen, tvärtom! Ralle är stor och rymlig, vi trivs så himla bra!
Vi kommer tyvärr inte att komma ut på rull på ett bra tag nu, nästa gång blir till Kristhimmel och då är det den stora Husbilsträffen på Öland. Tills dess har vi massor att förbereda, för då blir vi ute ett par veckor. Dessutom trillade det ju ner 7 meter snö idag och vi har sommardäck, så även om vi ville skulle vi inte kunna åka iväg just nu. Då kan man lika gärna jobba ikapp lite.
Detta var en påsk helt i vår smak. Husbilsliv, härliga människor, roliga möten och hundmys. Perfekt faktiskt! Eller inte helt perfekt… det blev ju inte särskilt mycket sol och inte särskilt varmt heller – men bra ändå!
Som jag tidigare skrivit, så händer det väldigt mycket den här veckan. Det superviktiga läkarbesöket i måndags var bara början. Idag var det dax för ytterligare en viktig grej. Så viktig att vi tog husbilen dit redan igår, för att verkligen komma i tid.
Som stockholmare litar vi inte alls på lokaltrafiken. Ska man vara helt säker på att komma i tid, eller en fram överhuvudtaget – ja, då ska man inte använda SL. Vi tog husbilen och sov på en parkering inatt. Inte jättemysigt, men funktionellt och vi var definitivt i tid 😛
Igår var det dax för Martin att övningsköra en sista gång för C1-kort och imorse var det uppkörning. Att ta sej från Tumba till Gillinge i Vallentuna tar ca 90 minuter, när allt går smidigt. Sen ska man ju gärna vara där en stund innan, så det går åt rätt mycket i restid. Om man då ska varar där ena eftermiddagen och påföljande förmiddag OCH har inställda pendeltåg samt rusningstrafik att ta hänsyn till – ja, då ska man antingen ha egen bil eller ett jäkla tålamod och gott om tid. Vi har ingetdera.
Vår lösning var att istället ta husbilen. Så igår efter lunch åkte vi till Gillinge, där körningen skulle äga rum, och ställde oss för att jobba på deras parkering. Medan Martin övningskörde satt jag och läste i en nästan tom bil. På fredag hämtar vi den nya bilen, så i Peppe finns nästan bara lakanen kvar nu. Vi har dessutom städat det mesta och vill inte skita ner igen, så på kvällen åkte vi till närmaste centrum och åt hamburgare. Sen åkte vi tillbaka till parkeringen igen och sov där.
I morse vaknade vi alltså på en rätt tråkig parkering, precis utanför Gillinge, där han hade övningskört – men det var inte exakt där han skulle köra upp. Så efter frukost körde vi den korta biten till uppkörningsområdet några minuter bort. Nu var det dax!
Martin gick iväg och jag började fixa resten i husbilen för att fördriva tiden. Jag tog ur täckena ur påslakanen, kuddarna ur örngotten, kollade alla hyllor och tömde det lilla som var kvar. Sen satte jag mej för att läsa en stund och då kom han tillbaka. Han klarade det!!!
Nu är alltså C1-kortet bärgat och vi kan snart hämta hem vår nya husbil. Lilla Peppe är 6.75 och väger 3500 kg, han körs med vanligt B-kort. Nya bilen är 7.50 och väger 3850, för tyngden krävs alltså en högre behörighet om man tog körkort efter 1996. Å det gjorde Martin, han tog sitt körkort 2000.
Jag däremot tog körkortet redan 1988 och får alltså köra tyngre bilar – men tycker inte om att köra alls efter älgkrocken för några år sedan. Jag kan alltså – men vill helst inte.
Det roliga är att bilen som Martin körde upp i är mindre än Peppe, men väger hela 5 ton. Hade han inte klarat det, så var min pappa bokad för att hjälpa oss hem med nya bilen – så hade den fått stå och vänta tills kortet var avklarat. Nu är den lilla detaljen fixad.
Väl hemma igen ska vi plocka ur det sista och städa klart. Lakan, handdukar och filtar ligger redan i tvättmaskinen, snart redo för nya bilen. Så himla skönt att allt gick vägen. På fredag vid 10.30 hämtar vi nya bilen och nu kan vi göra det själva.
Häng gärna med på vårt äventyrskonto på instagram @jikitaspåäventyr där är mer husbilsliv än på mitt vanliga konto 🙂
Förra förra helgen var vädret dåligt och vi kände att vi hade för mycket att göra hemma för att åka iväg. Men en sista helg ville vi hinna ut, innan vi lämnar ifrån oss Peppe. Så förra torsdags drog vi 🙂
För oss är det avkoppling att åka iväg med husbilen, trots att vi nästan jobbar mer då än när vi är hemma. Martin jobbar ju som vanligt må-fr, jag gör ju lite som jag vill. Hemma sitter han på övervåningen och jag på undervåningen, i bilen sitter vi brevid varandra. Det är i bilen som vi hjälps åt med texterna och bilderna till våra beställda jobb, vi sitter lixom bättre i bilen för att jobba tillsammans. Så vi jobbar oftast ikapp en massa och känner oss så himla duktiga och nöjda när vi åker hem 🙂
Den här gången åkte vi en hel halvtimma bort, till Södertälje Husvagnsklubb mellan Södertälje och Järna. Solen sken när vi kom dit på torsdagen och även hela fredagen. Så jag tog faktiskt ut min soffa för första gången i år och satt och läste utanför bilen. Nu är det alltså vår!
Vi brukar säga att vårt vardagsrum är naturen och så är det verkligen. Ett par timmar i solen blev det och några fräknar på näsan fick jag oxå.
På lördagen var vädret inte lika fint, men vi tog iaf en lång promenad runt området och omgivningarna. Campingen ligger bara några minuters promenad från två sjöar, man går enkelt mellan dem i skogen. Det blev några steg, massor med frisk luft och mängder med bilder. En sk fotopromenad alltså. Såna som vi älskar!
Fast det kunde gått riktigt illa. Strax efter att bilden togs på mej, så drar jag på ändan rejält. Jag halkade på en liten isfläck på stenhällen, men jag landade mjukt och allt gick bra.
På lördagkvällen var det dax för final i melodifestivalen, självklart tittade vi. Vi hade ingen direkt favorit men att Marcus och Martinus skulle vinna var ju inte så svårt att gissa, de var ju favorittippade. Blir spännande att se hur de fixar finalen av Eurovision. Den går av stapeln när vi har vår stora husbilsträff på Öland. Hoppas att fler än vi vill titta. Vad gör vi annars?
Det var alltså sista helgen vi var ute på tur med lilla Peppe. Nu blir det en övernattning till, när Martin ska köra upp för C1-kort. Då kommer han att övningsköra en dagen och köra upp den andra, så vi sover på parkeringen där han ska vara. Både för att spara tid, slippa köer och vara säkra på att vi är där i tid. I stockholmstrafiken på morgonen är sånt långt ifrån säkert.
Sen ska han glädja någon annan. Vi har redan tagit ut det mesta – förutom det vi behöver för sista natten. Allt ligger i en hög i vardagsrummet, det ska ju ändå bara in i nästa bil redan nästa vecka. Så det är lite kaos, men blir snart ok igen 🙂
Vi ”råkade” ju köpa ny husbil för ett par veckor sedan. Sedan dess har vi förberett och planerat och nu har vi äntligen ett datum för byte av bil!
När vi köpte vår första husbil, Peppe, visste vi ingenting om vare sej camping eller husbilar. Vi googlade och frågade vänner och till slut hittade vi en modell som vi trodde skulle passa oss. För mindre än tre år sedan hade ingen av oss ens satt sin fot i en husbil. Kunskapen var alltså NOLL.
Men så hittade vi en bil som vi trodde skulle passa oss och åkte iväg för att titta. Där stod han; Peppe! Han som skulle lära oss allt om husbilslivet och som fick oss att fastna totalt för campinglivet. För att få plats med honom byggde vi om hela framsidan och förintade trädgården där. Det enda som blev kvar var en syren.
Men nu är även syrenen borta. För nu ska den nya bilen få plats där och den är 70 centimeter längre än Peppe. I höstas beskar vi busken, så den må se liten ut – men skenet bedrar. Rotsystemet var grymt! Vi höll på hela förra söndagen med att bara gräva och ta bort den, sen ägnade jag hela tisdagen åt att fylla hålet och få det att se ut ungefär som övrig beläggning. Jag tycker nog att jag lyckades ganska bra.
I helgen var vi iväg på sista långturen med Peppe och han seglade lät ut på vägen och lika enkelt in genom grindhålet igen. Så det ska nog funka även med nästa bil. För nu är det nära! Den 22:a byter vi till sommardäck på Peppe och kör direkt till bilfirman för att lämna honom och hämta hem XXX, just det – den nya har ju inget namn än…
Så om mindre än två veckor står där en ny bil utanför huset. Så nu ska vi bara tömma Peppe, laga några smågrejer och städa honom. Sen är det dax att flytta in i den nya och lära känna honom. Till påsk går första turen med nya bilen. Som vi längtar!!!
Under midsommar var vi där, titta runt och fick alla detaljer kring bokning mm. Det kommer att bli kanon!
Här är all info:
Husbilsträffen är 9-12 maj 2024.
Pris: 188 kr per natt.
Priset gäller 6-12 maj, för husbil, husvagn och tält. Ej stuga! Övriga dagar ordinarie pris. Priset gäller enbart vid bokning online.
Bokning görs på Böda Sands hemsida–HÄR. Där finns avbokningsregler, som måste klickas i för att komma vidare i bokningen.
Rabattkod: HB25 Anges vid bokningen. Allra sist i kassan.
Ni väljer platser själva. Träffen är i kvarter 4 och 5. Vi och Our Third Home har platserna 4115 och 4116. Finns det inte platser i kvarter 4, så finns det i kvarter 5.
I priset ingår minigolf och utegym. Strandbaren kommer att vara nyrenoverad och öppen. Ica likaså. Förmodligen är även bageriet öppet.
På en annan del av campingen hålls ett Car Meet med utställning av fina bilar. Här finns en två mil lång sandstrand och mängder med promenadstråk. Vill man spela golf, padel eller hyra cykel mm betalar man en avgift. Det kommer alltså att finnas massor att göra, om man vill.
Vi har bara fixat datum, plats och ett bra pris. Alla frågor om bokning och camping ställs direkt till Böda.
Som vanligt styr vi inte upp något mer än gemensamma middag. På fredagen kl 17 dukar vi upp till långbord, förmodligen blir det så även på lördagen samma tid. Vill ni hitta på någon aktivitet, tex en cykeltur, öl/vinprovning, promenad mm – do it!
Hashtagg: #husbilsträffmaj24
Använd i sociala medier, så vi hittar varandras bilder.
Martin och jag kommer dit redan på måndagen, Ludde och Annelie kommer på tisdag eller onsdag. Ni kommer när ni vill och stannar hur länge ni vill. Priset gäller hela veckan, vid bokning online.
Vi har ingen anmälningslista eller så, men det finns ett event på facebook. Där kan man se på ett ungefär hur många vi blir och vilka som kommer. Vi strävar inte efter att ha den största träffen, vårt mål är att träffas på en fin plats och ha några riktigt trevliga dagar tillsammans. Sist skrattade vi så vi hade kramp i både mage och mungipor. Jajamen 🙂
Böcker av (för mej) nya författare är så spännande. I den här högen är det bara en som jag tidigare känner igen och det är Åsa Hellberg som jag bara älskar! Medan hennes böcker är superfeelgood, så är övriga högen superspännande!
Ibland får jag frågan direkt av förlagen om att recensionsläsa nya författare eller nya serier av etablerade författare. Den här gången var det så med den sprillans nya duon Anna Granlund och Jenny Hellberg samt Kajsa Leo´s nya bok. En serie om polishundar och dess förare går ju inte att tacka nej till och jag är verkligen glad att jag fick möjlighet att läsa den för det var verkligen en riktig bra bok. En värld som vi inte vet så mycket om, men som jag gärna lär mej mer om.
Nu svävar jag ute lite i förväg, vi tar högen uppifrån som vanligt:
Kajsa Leo är en helt ny författare för mej, men Snöflickan kom faktiskt redan förra året. När jag fick möjlighet att läsa hennes sprillans nya roman Allt kött är hö, bad jag om att få den första också. Även om del två är en fristående fortsättning, så är det lättare att förstå allt om man har storyn från början. Och så här i efterhand tycker jag att man ska läsa dem i ordning.
Snöflickan är första delen om poliskvinnan Dylan som har en jobbig bakgrund, som hon inte tagit itu med helt. Hon lever dessutom med de förväntningar och krav som en polisdotter kan ha.
När femåriga Märta hittar en död man i snön är det Dylans uppgift att reda ut vad som hänt. När ytterligare en man hittas död uppdagas en fruktansvärd historia som berör hela orten. Dylan blir förälskad i konsthallens ägare, men är det så klokt? Å andra sidan: hur klok är man när man är kär? Det blir en minst sagt stormig tid för Dylan, både privat och yrkesmässigt.
Allt kött är hö är del två om Dylan. Efter förra utredningen hänger hennes polislegitimation på en skör tråd efter en incident med en kollega. Hon blir omplacerad till idyllen Slånbäck, där polisen och influencern Mikael är försvunnen. Mikael är även kyrkligt engagerad och tycks inte ha en enda fiende i det lilla radhusområdet.
Dylan blir alltmer desperat i sin jakt på de hemligheter som hon är övertygad döljer sig bakom Mikaels perfekta fasad. Spåren leder henne på snåriga vägar till skolan, kyrkan och bygdens slakteri, men ingen säger något och alla verkar ha något att dölja.
Medan utredningen står ganska stilla, kämpar hon samtidigt för att behålla sin polislegitimation i det privata kaoset av kvinnor, föräldraskap och en mor som med sina obesvarade samtal river upp minnen som Dylan helst vill hålla undanträngda.
Jag gillar bägge böckerna och Dylan som karaktär är både spännande och mångfacetterad. Men jag tycker att det är synd att det återigen är en poliskvinna som är en bitter och bitchig flata med trassligt familjeliv. Varför kan det aldrig vara en glad flata med en lugn och stabil familjerelation? Det kanske är därför jag ser fram så mycket emot nästa del? Jag hoppas att Dylan ska få lugn i sitt liv.
Den här serien har jag sett fram emot! Vem vill inte veta mer om polishundarnas vardag och deras förare? Jag är iaf väldigt nyfiken på dem och kastade mej över första delen i bokserien.
K9 är polisens enhet med hundar och hundförare inom Polisen, som har olika specialiteter. Zara jobbar med malinois-tiken Ceres, Micke väntar på sin nya hund schäfer Keegan och Lisa, som är ny på enheten, letar narkotika med sin labrador Smilla.
Zara och Micke beordras ut på en sökinsats när två kriminellt belastade ungdomar har försvunnit från ett SIS-hem på Lovön i Stockholm. Jakten efter Robin och Mario tvingar dem att ta svåra beslut som kan komma att riskera hela deras karriär. Ska man skydda sin vän eller följa lagen? Vad är viktigast som polis?
Förutom hundförarnas egna personliga och knepiga historier och bakgrunder, handlar det även mycket om den försvunna pojken Robins familj. Familjemedlemmarna har en komplicerad relation till varandra som förstärker en redan intressant och spännande handling.
Det här är så bra! Boken är välskriven, men ett ganska enkelt men ändå målande språk. Det märks att man vet vad man snackar om, detaljer är många och allt känns verkligt. Jag är så taggad på fortsättningen och vill bara ha mer!
Har man en gång läst något av Åsa Hellberg, så håller man alltid utkik efter nya böcker. Här snackar vi feelgood, humor och ofta även lite historia. Den här boken handlar om väninnorna Mia, Noora och Lotta och den lilla orten Fjällfors. Där händer tre stora saker samtidigt: Mias man dör, Nooras dotter blir gravid och Lotta tvingas flytta hem till sin exman.
Väninnorna har tidigare haft en plan om att bo i Spanien, iaf två av dem. Hur ska det gå med den planen nu? Skulle inte livet bli bättre efter 60?
I kyrkokören sjunger Lotta Y viva España så högt att Gud kan höra henne, hennes dröm är starkare än någonsin. Änkan Mia är kanske inte så ledsen som hon borde och får upp ögonen för Pedro på pizzerian. Noora spår sig och får veta att Spanien och en änglabutik kanske inte är en lysande idé just nu. Men så kommer stumma 81-åriga Dolores och tar dem med på livets roadtrip – i en HUSBIL! Ja, ni fattar ju, jag är fast 🙂
Det står inte en ord på baksidan om att en husbil är med i handlingen, hade det stått det så hade jag förmodligen öppnat boken bra mycket snabbare. Sånt intresserar mej såklart lite extra och jag har faktiskt en FB-grupp med boktips om böcker som utspelar sej i eller om husbilar. Ni hittar den HÄR.
Jag tycker så mycket om den här boken. Det är sorg, glädje, vänskap och kärlek huller om buller och kanske särskilt mycket livslust! Hur omvärderar vi livet när någon dör, föds eller blir allvarligt sjuk? Medan man läser känner man värmen av Spaniens sol och vännernas kärlek till varandra. Så fint!
Summering:
Det är svårt att rangordna böckerna i den här högen, men jag måste nog lägga Espana for favor högst upp, det är en härlig historia och med husbilstema. Sen intresserar mej polishundar så mycket att jag lägger den som två. Kjas Leos böcker hamnar alltså som god trea och jag ser fram emot fler delar i serien.
Som ni vet så planerar vi för att bo heltid i husbilen. Drömmen har blivit en plan som är på väg att l´bli verklighet. Det kommer inte att bli nu, men vi tar ett litet steg i taget och just idag kom vi ett stort steg framåt. Vi har fått vårt hus värderat!
Även om det inte är aktuellt just precis nu, så gör vi ändå vad vi kan för att förbereda oss för ett liv på heltid på rull. Den här veckan har planen blivit ännu mer verklig, några stora steg har tagits och det är sååå spännande!
Igår städade jag preciiiis hela dagen och idag på förmiddagen tog jag det sista. Asså sådär på riktigt städa, med svabb och ångmopp. För idag kom det nämligen en mäklare för att värdera huset vi just nu bor i och alltså ska sälja nån dag.
Vi tänkte nämligen som så att just nu är det sämsta tänkbara läge att sälja, så det vi kan få för huset nu är det absolut minsta det kommer att säljas för. Sämre blir det lixom inte, det kan bara bli bättre. Det är ett bra utgångsläge att veta att det förmodligen inte blir mindre.
Å det blev ungefär som vi trodde. Vi har ett litet kedjehus på 100 kvm, en gaveltomt. Den som sålde senast fick 3,7 miljoner (förra sommaren typ, den innan gick för 4,6 eller nåt sånt, det var innan räntorna höjdes), vi har solpaneler och lite annat piff som de andra inte har – så vi får lite mer än den sista som sålde. Helt ok i lågkonjunktur.
Vi har ju knappt några lån kvar, så det blir sköna pengar direkt i handen den dagen vi säljer. Mäklaren tyckte inte heller att vi skulle göra något alls innan försäljning – allt var helt ok med tanke på att köparen förmodligen ändå vill göra om allt. Så nu vet vi och kan lugnt luta oss tillbaka. Vi behöver inte måla, renovera eller fixa nåt. ALDRIG MER!!! Så skönt!
För det handlar ju inte om att sälja NU, utan när en massa andra bitar fallit på plats. Det kan ta ett halvår och det kan ta flera år. Vi får se. Det känns ändå som ett steg framåt att övht ha pratat med en mäklare 🙂
Å på lördag är nästa spännande grej. Då ska vi titta på en husbil som kanske blir vår nästa. Kanske inte den vi kommer att bo heltid i, men den går att bo heltid i om vi vill. Den är någon halvmeter längre än Peppe, men framför allt har den ett ”riktigt” sovrum. Där finns en fristående dubbelsäng och dörr att stänga, det har vi saknat.
Dessutom är det ett mer funktionellt vardagsrum/kontor med soffor mittemot varandra, istället för en mittemot kaptensstolarna som vi har nu. På så sätt kan vi sitta med datorerna mitt emot varandra och komma ut utan att den ena behöver flytta på sej.
Som ni ser på de första bilderna här nedanför så har vi rätt trångt i vår lilla Peppe (husbilen heter så). I jämförelse till det vi söker, som är de tre sista bilderna. Å då är det alltså ändå bara en halvmeter på längden och kanske 15-20 cm på bredden som skiljer. Mycket för att soffan är annorlunda.
Köket är också lite större och på andra sidan, mot vad vi har nu och det gör att utrymmet mellan köket och dörren blir större. I Peppe måste den ena sitta ner när den andra klär på sej ytterkläderna, iaf på vintern – på sommarn har man ju inte så mycket kläder. Man kan inte heller öppna till toaletten när någon lagar mat, det ska bli skönt att få ändrat på. Och vi får en dusch som Martin får plats att duscha i, det underlättar att slippa ta in på camping eller ställplats för att duscha.
Peppe är vår första husbil, vi visste ingenting när vi köpte honom. Vi hade ju inte campat en enda natt innan och visste inte om vi skulle tycka om det. Så vi köpte Peppe med det vi visste då och sedan dess har vi lärt oss en hel del. Han är fortfarande en perfekt bil när man är två, men inte för att bo och jobba i så mycket som vi gör. På lördag ska vi iaf titta på ett intressant alternativ, så får vi se hur det slutar.
Det är så otroligt spännande! Även om just heltidsboendet kan vara ett par år framåt, så känns det som vi tagit två stora steg i veckan. Nu ska vi fortsätta att sälja av grejer, man har ju en del… Det finns ingen nostalgi alls längre, grejerna åker på löpande band 🙂
Skulle ni kunna bo i en husbil på sisådär 7-8 kvm?
Som vi har längtat efter att komma ut med husbilen igen och nu blev det äntligen av! När vi såg att vi hade en helg ledig och det samtidigt kom ett bra erbjudande packade vi ihop oss och drog iväg.
Runt lucia var senaste gången vi var ute med husbilen Peppe. Då stod vi en natt i Tantolunden, eftersom vi var bjudna på fest på söder och sedan åkte vi till Oxelösund över helgen. Det känns som jättelänge sedan, så nu var vi rejält sugna på att få mysa i husbilen igen. Så dök det upp en helt ledig helg och vi behövde verkligen få lugn och ro att jobba ikapp – så vi började kolla runt lite.
Planen var att det skulle vara nära Stockholm, vi behöver nämligen kolla in vårt närområde lite och hitta saker att skriva om här. Vi hade nästan bestämt oss för en camping i Västerås, när det dök upp ett erbjudande i mitt flöde på facebook. Campingen vid Gålö Havsbad erbjöd en hel helg för typ 500 spänn. Taget!
Så i torsdags efter lunch packade vi Peppe och drog iväg, 50 minuter senare var vi på plats. Vi installerade oss medan solen gick ner och hann inte se så mycket just då, men det tog vi igen under helgen.
Hela fredagen gick åt till jobb, Martin jobbar ju som vanligt när vi är ute – medan jag gör lite som jag vill. Men vi hade bestämt att det skulle vara en jobbhelg, så jag recensionsläste och skrev texter. Jag hann massor. Under fredagskvällen gjorde vi klart sista filmen från Egypten och började på en från Cypern, där vi var i mars -23. Som sagt; vi ligger lite efter och behövde verkligen en jobbhelg utan störmoment.
På lördagen sken solen och värmde faktiskt riktigt skönt. Vi tog en kort promenad innan lunch för att se området och lägga upp en plan. Sen testade vi ett nytt recept och efter lunch tog vi med oss kameran och filmade campingen.
Efter att ha varit ute i flera timmar, stängde vi in oss och började jobba. Martin redigerade bilder och jag skrev klart ett beställt jobb. Han läste igenom texten och kom med förslag på ändringar, jag korrigerade, han läste igenom igen och strax innan mello började tryckte vi på skickaknappen. Så skönt att få iväg det! Men nu är det bara att börja på nästa.
Sen var det alltså mello, samtidigt som vi smygbörjade firandet av vår 16-årsdag som var på söndagen. Lite gott i glaset och mys i husbilen med årets musikfest. Bidragen var ju ingen höjdare, men kul ändå. A-Teens var kvällen höjdpunkt!
På söndagen var det dax att packa ihop och åka hem. Det är lika tråkigt varje gång, vi vill inte hem. Hemma bra men borta bäst är ju vår melodi. Å andra sidan är ju Peppe mest hemma för oss 🙂
Det blev en riktigt bra och produktiv helg. Planen var att jobba undan och få massor gjort och så blev det också. Lite av stressen försvann, men det är ändå lite kvar. Jag har lagt in veckomenyer ända fram till april, så det kan jag glömma ett tag. Jag har skrivit mängder med texter till Du i Fokus, men där finns det rätt mycket kvar. Vi är nästan ikapp med filmer, bara 2-3 stycken kvar som legat alldeles för länge. Och vi tog flera promenader och verkligen lapade sol och D-vitamin. Så otroligt skönt!
Nu längtar vi såklart redan till nästa tur, när den blir har vi ingen aning om. Kanske om ett par veckor? De här jobbhelgerna är så himla sköna, att bara få saker gjorda lixom. Jag vill bara ut igen!
Den känns det svårt att sammanfatta året. Det har hänt så himla mycket och tiden har gått så fort. Men ett är iaf säkert: det har varit det bästa året på mycket mycket länge!
Sen 2020 har jag önskat att nästa år ska bli bättre och äntligen blev det så. Under 2023 har inga katastrofer inträffat i vår närhet, ingen har dött och ingen i närmaste familjen är sjuk. Istället har det varit lugnare än på länge. Det har bara varit en handfull bränder att släcka och även om de varit stora så har de varit möjliga att släcka med lite hjälp. Jag kan inte säga så mycket mer om den saken än så.
Istället för dagliga kriser, har vi kanske haft en var tredje vecka. Det blir bättre och det märks framför allt på min egen hälsa. Kroppen som varit extremt stressad verkar börja förstå att det inte är kris och akut läge längre. Jag har inte hjärtklappning eller muskelkramper regelbundet särskilt ofta numera. Det går åt rätt håll alltså 🙂
Jag tänkte sammanfatta året i kvartal och börjar alltså med januari – februari – mars.
2023 började på Mauritius med Martins 50-årsdag. Vi hade drygt två härliga veckor på en väldigt vacker plats, hit kommer vi gärna tillbaka. Jag har tränat regelbundet i många år, Martin lite mer sporadiskt – men efter resan började han faktiskt träna med mej. Så himla kul!
I februari firade vi 15 år tillsammans, med att ta husbilen till ställplatsen i Tanto på söder. Det var svinkallt, men vi utforskade stan ganska ordentligt ändå. Det blev en riktigt mysig helg och vi började få kläm på det här med vintercamping.
I mars åkte vi på en mycket oväntad resa för att vara vi. Vi drog nämligen till kylan i Nordnorge för att kryssa längs norska kusten med det nya rederiet Havila. Vilken resa! Vi åkte hundspann, körde skoter på natten i jakten på norrsken och fick äta obegränsade mängder kungskrabba. En resa vi verkligen kan rekommendera!
När näst sista snösmockan kom i slutet på mars fick vi nog av snö och kyla och bokade en sistaminuten till Cypern. Ett par dagar senare packade vi ihop kontoret och drog iväg. På bara fyra timmar gick vi från snöslask och 0 grader, till sol och drygt 20 grader. Tänk att det aldrig slagit oss att Cypern är så solsäkert och nära. Nu kommer det nog att bli fler akutresor dit när våren dröjer.
April – Maj – Juni
April började alltså på Cypern och resten av månaden var ganska lugn. Vi planterade ju för årets stora Husbilsträff som ägde rum i Sunne i början på maj. Här samlades ett 80-tal husbilsgalningar och vi hade en fantastisk helg tillsammans. Träffarna arrangerar vi tillsammans med Annelie och Ludde, som vi träffade på Gran Canaria för ett par år sedan.
Annelie och Ludde träffade vi bara en månad senare, då på Öland, där vi firade midsommar och hade en urmysig helg tillsammans. Vi fick chansen att visa dem lite av vårt Öland och hoppas få visa dem lite mer redan nästa år. Där började även sommarens långresa.
Juli – Augusti – September
1 Juli började det regna och slutade lixom aldrig. Vi fick panikköpa regnkläder för att kunna vara ute, våra första regnkläder sedan vi var små typ. Vi körde från Östkusten till Västkusten för att utforska platser vi bara hört talas om. Vi utnyttjade varenda liten regnfri sekund och fick se både Smögen, Hunnebostrand, Fjällbacka och många andra fina platser.
Men vi tröttnade på värdet och körde österut igen, innan vi åkte hem för att vara med på Pride i början av augusti. Vi ställde husbilen på Långholmens ställplats och hade nära till allt som hände i stan under Prideveckan. Så himla mysigt och praktiskt och så himla många härliga bekanta vi träffade.
Resten av augusti var rätt lugn, om man kan kalla en operation för lugn. När jag skulle ta cellprov visade det sej att min livmodertapp hade vuxit ihop och var tvungen att öppnas med operation. Man misstänkte nämligen cancer… Jag var rätt säker på att det var cancer och blev ganska överraskad när det inte var det, men såklart väldigt lättad!
Sen var det dax för Elmia Husvagn & Husbil och vi skulle ha vår egen hörna för digitala kreatörer. Oj, vilken rolig vecka det blev. Mängder med folk kom förbi oss. Tänk så många härliga husbilsmänniskor det finns. Under sommaren började jakten på ny husbil och den hittade vi nog på mässan. Nu ska den bara komma begagnad så vi har råd att köpa den, alternativt vinner en rejäl slant!
Efter mässan åkte vi hem några dagar, mest bara för att packa om. Sen drog vi till Göteborg och Bokmässan. Så länge som jag velat besöka den och nu var det äntligen dax! Vi passade på att stanna en hel vecka i Göteborg och hann på så sätt både gå på Liseberg och på teater. Det blev några otroligt roliga dagar, där vi också träffade en mängd bekanta.
Oktober – November – December
I oktober fick vi äntligen avslöja vår hemlighet som vi gått och burit på sedan april. Under våren fick vi nämligen en ny uppdragsgivare som vi jobbat med under sommaren och nu kom äntligen våra första texter i tidningen. Alla platser vi åkt runt till under våren och sommaren var alltså för att samla information och ta bilder och nu behövde vi inte vara tysta längre. Numera är det vi, samt en till, som gör Ställplatskollen och Campingkollen i campingtidningen Allt om Husvagn och camping.
I början av november längtade vi ut med husbilen och tog en helg på Samstorps Gård i Norrtälje. Och någon helg senare började årets stora julbordstest. Första julbordet var på Eckerö Linjen, så det var bara att åka tillbaka till Norrtälje där vi stod med husbilen i hamnen några dagar. Där passade vi på att kolla in Grisslehamn lite när vi ändå var där.
Sen kom snön. Massor med snö. Det kom bara med och mer och när det inte snöade, så regnade det. Det pendlade mellan 15 minus och massor med snö och 5 plus och regn. Värdelöst! Det var väldigt skönt att packa ihop sej och dra iväg till solen precis innan nyår.
Men vi har inte bara rest, vi har varit på en massa härliga shower, teatrar och andra föreställningar också. Jag vet inte hur många vi sett och kan inte rangordna dem heller, men det finns några favoriter. Moulin Rouge var helt fantastisk, Änglagård och Wicked var också otroliga. Men även Jonas Gardells show och Queens var häftiga.
Det har verkligen hänt mycket under 2023 och mycket har varit väldigt bra. De bästa är dock att allt lugnat ner sej, inga katastrofer som hänger i luften längre och ingen har dött.
Vad önskar jag eller förväntar jag mej av 2024?
Jag vill bara ha lugn och ro. En mängd saker kunde avslutas under 2023, men det finns fortfarande ett par saker som vi väntar på att kunna avsluta. Tyvärr beror det inte på oss, utan på myndigheter, sjukvården och samhället. Men jag känner hopp och det har jag inte gjort på länge.
Jag hoppas att vi hittar husbilen som vi vill ha till ett rimligt pris och att det inte blir allt för smärtsamt att byta ut Peppe. Jag ser fram emot årets första husbilstur och är nyfiken på vad vi kommer att se och hur många nätter på rull det blir i år.
Det viktigaste är ändå att jag inte har cancer och jag tänkte inte få det heller. Så hälsan är fortfarande väldigt viktig. Vi ska fortsätta träna, motionera och äta bra. Jag måste ner några kilon och det kommer jag att fixa nu när allt är lugnare.
Jag ser fram emot 2024 och önskar ett dramafritt år, att det ska bli slut på krigen i världen och att vi alla får vara friska. Jag har även en uppmaning till er: SKRATTA! Så mycket ni kan! Det är nämligen roligare att vara glad 🙂
Ni vet ju hur mycket vi gillar husbilslivet. Förra veckan packade vi ihop oss igen och tog några dagar på rull, sista chansen i år. Helgen tillbringades på en ställplats i Femöres Fiskehamn i Oxelösund. Det var sååå mysigt!
Vi var ju på fest på torsdagkvällen i stan, då ställde vi faktiskt husbilen på ställplatsen i Tanto och fick på så sätt väldigt nära hem efter festen. Så himla smidigt. Under lunchen på fredagen flyttade vi bilen några mil söderut, närmare bestämt Mc Donalds i Järna. Där stod vi och jobbade och körde vidare till Oxelösund efter jobbet, där vi mötte upp Helene och Krister från Berggrens Bilbo.
Ställplatsen ligger med utsikt över hamnen, det är kanske inte jättemysigt men helt ok. Här finns en massa fina promenadstråk och en liten restaurang. På restaurangen serveras just nu julbord, så det föll sej naturligt att vi testade det när vi ändå var här.
Fredagkvällen gick mest åt till att prata ikapp vad som hänt sedan sist vi sågs. Det var med Helene och Krister vi var på Samstorps Gård i början av november. Så vi satt mest och pratade och skrattade tills vi inte orkade vara vakna längre.
Lördagen började med en lång promenad, som tog extra lång tid eftersom det var så halt och man fick gå väldigt försiktigt. Här finns jättefina fiskebodar och ett väldigt speciellt brunnslock. Sedan satt vi i kompisarnas bil och jobbade, Martin redigerade film och jag försökte att hjälpa Berggrens med sin nystartade blogg samtidigt som jag äntligen startade en gilla-sida på FB för ”Jikitas på Äventyr”. Gå gärna in och följ 🙂
Sen var det dax för julbord på restaurang Sailor, alldeles brevid ställplatsen. Vi var inne och fotade bordet före lunchserveringen för att få bra ljus, men väntade till middagen med att äta. Så kl 18 var vi på plats och testade det grundligt. Ett alldeles lagom stort julbord som faktiskt hade några överraskningar. Man kan ju tro att vi inte kan bli överraskade längre, med tanke på hur många julbord vi testat genom åren, men uppenbarligen så kan vi det. Här servades nämligen rökta musslor på julbordet och marängsviss till dessert. Det har vi aldrig sett förut!
Där fanns sherrysill och romsill som var väldigt goda, både färska och rökta räkor som var jättefina, flera sorters lax och en massa annat gott. Jag hade dock önskat lite mer julpynt där maten serverades, det fanns ingenting. Är det julbord så är det, det ska synas och kännas ordentligt! Lite granris och nån ljusslinga hade inte skadat. Mätta blev vi iaf, definitivt 🙂
Söndagen började också med en promenad. Den här gången kikade vi runt i gästhamnen och området på andra sidan om ställplatsen. Både lördagen och söndagen började faktiskt med att morgonen bjöd på en vacker soluppgång, det känns som det är väldigt länge sedan vi såg solen. När vi kom till Femöre i fredags var det ca 10 cm snö och minusgrader, på söndagen var det nästan ingenting kvar och 7 grader varmt. Så vi kunde faktiskt gå ut och fota utan tjocka jackor.
Vi filmade ställplatsen, packade ihop oss, tog avsked och drog hemåt. Sista helgen på rull för i år var över. Det har blivit drygt 100 nätter i vårt rullande hem även i år. Jag längtar verkligen tills det blir alla nätter, året om.
Nu kommer det att dröja lite innan vi kommer ut igen, vi ska ju åka till solen snart. Men i slutet av januari är vi nog ute på vägarna igen. Ska bli spännande att se hur nästa år blir, om vi hittar vår drömbil till ett rimligt pris eller om vi kör Peppe hela nästa år också. Planen är iaf att utforska Dalarna lite mer, vi får väl se om den planen håller.
Äntligen drog vi iväg med husbilen igen, återigen på jobb. Eller… äntligen… vi var ju faktiskt iväg för bara två veckor sedan. Men älskar man något, så kan det ju inte bli ofta nog 🙂
Efter tre doser med penicillin var jag ok, och efter sex doser mådde jag bra igen. Så när vi gav oss iväg igår eftermiddag var det utan minsta tvekan. Vi hade åkt oavsett, vi har ju trots allt hemmet med oss. Men det är såklart knepigare att göra ett bra jobb, när man inte mår jättebra.
Hittills har temperaturen nästan hållit sej på plussidan, men nu ska det bli kallt. I helgen väntas 5-10 minus och vår bil är inte gjord för vintertemperaturer. När det är kallt, måste man vara säker på att ha värme och då behövs gasol som komplement till vår värmefläkt. Så det första vi gjorde var att åka förbi Gasolfyllarna, så himla smidigt att ha dem bara några minuter bort.
Med flaskorna påfyllda styrde vi mot Roslagen igen. Förra gången var det Gräddö och Samstorps Gård, den här gången var det Grisslehamn på Väddö som var målet. Det är nämligen dax att testa årets första julbord och först ut är Eckerölinjen.
Vi kom fram till ställplatsen i Grisslehamns fiskehamn strax innan det blev mörkt och hann precis kolla in platsen innan det var kolsvart. Ställplatsen är helt ok, man står fint med utsikt över hamnen och båtarna. Men informationen är bedrövlig, det finns inte ens en skylt som visar var servicehus eller toaletterna är. Vi pratade med en kvinna som pekade var vi skulle gå. Ingenstans finns heller information om hur saker och ting funkar.
Toaletterna öppnas med kod som man får vid betalning, men i handfatet finns bara kallvatten. Iskallt. I duschen kostar det 10 kr, som betalas med guldpeng – men det står inte hur många minuter man kan duscha för den pengen och om det faktiskt blir varmvatten när man betalat. Det hade varit väldigt bra att veta, eftersom vi har svårt att duscha i vår bil. Martin är lite för stor för Peppes lilla duschutrymme, så där har vi garderob. Det är en av sakerna som vi vill ändra på i nästa husbil. Man behöver inte duscha i bilen särskilt ofta, men det ska gå när det väl behövs.
Så nu fick vi ta en funderare… skulle vi byta till campingen en bit bort där det finns dusch eller stå kvar och hoppas på alternativ inne på Eckerölinjens terminal… hmmm. Eftersom vi ska jobba på båten i två dagar, så slängde jag iväg en fråga till dem om vilka duschmöjligheter som finns för oss. Å de var så himla bäst, de fixade en hytt åt oss! Så nu kan vi både duscha och förvara våra grejer där, medan vi gör det vi kommit för. Vilka pärlor!
Att sova och vakna i husbilen är något alldeles särskilt. Det är svårt att förklara, men jag sover bättre och det är så himla mysigt att öppna gardinerna på morgonen och se var man står. I morse var det med utsikt över hamnen och Eckerölinjens båt. Helt ok som utsikt när man jobbar. Just precis nu är det 1 plusgrad och regn, det smattrar som en mindre hagelsvärm på taket. Enda gången sånt väder är mysigt, är i husbilen. Här inne är varmt och skönt. Å nu började det snöa, smattrar inte lika mysigt.
Vi har ca 200 meter till närmaste ICA och det finns sevärdheter överallt. Så efter jobbet blir det en promenad för att fylla på kylen och se vad som finns här i närheten. Imorrn jobbar vi fram tills vi kliver på båten, vi har några texter som måste iväg snabbt så vi kan skicka faktura och få betalt innan nyår. Sånt ska ju också göras och passar bra när vädret inte är riktigt anpassat för utomhuslek 🙂
Så här står vi alltså fint, i Grisslehamn, hela helgen. Det är så himla härligt att kunna jobba precis var man vill, att alltid ha hemmet och kontoret med sej. Detta har vi drömt om och planerat för i så många år, Martin har tom omskolat sej i vuxen ålder, han är så cool. Nu lever vi nästan vår dröm, det är bara några små detaljer kvar som ska fixas. Jag är faktiskt himla stolt över att vi förverkligat vår dröm.
Vad drömmer du om? Hur ska du göra din dröm till verklighet?
Vi är inte vana vintercampare, men vi håller på att bli. Första vintern med husbil ställde vi av den, och led i fem långa månader, innan vi kunde åka igen. Förra året köpte vi vinterdäck och var ute en del. I år ska det bli mer!
Det är ju inte vinter än runt Stockholm och fortfarande enkelt att campa, det blir värre är minusgraderna kommer. Så länge det är runt nollan kan man använda vattnet i bilen som vanligt, men blir det mer än 3-4 minus då måste alla tankar tömmas och det blir knepigare med allt som har med vatten att göra. Men än så länge är det alltså enkelt.
Att campa under höst och vinter är faktiskt jättemysigt. Till och med regn och oväder är mysigt i husbilen, smattret på taket gör att man sover väldigt gott. Med små lampor blir det dessutom betydligt mer ombonat än hemma. Vår bil är inte utrustad för kyla, men med en liten fläkt funkar det alldeles utmärkt.
Efter att ha varit hemma hela oktober var det dax att åka iväg igen. Utflykterna den mörka årstiden går inte så långt bort, men det gör inget. Årets första ”vinter”tur gick ungefär 10 mil, till Norrtälje. Där ligger Samstorps Gård med sina många djur, trevliga ägare och mysiga ställplats. Dit styrde vi kosan i torsdags och tanken var att vi skulle stå till måndagen, men så blev det inte.
Torsdagkvällen och halva fredagen gick åt till jobb och vi fick massor gjort! Det är så himla skönt att trycka på skickaknappen ibland och veta att man lyckats få ihop något hyfsat bra ännu en gång. Vi skrev klart två texter och började på två nya. Dessutom fixade Martin några funktioner som behövde uppdateras både här på bloggen och på Du i Fokus. Det är ju så med wordpress att funktioner och widgets blir gamla, försvinner och behöver uppdateras lite då och då. Jag fattar ingenting av sånt, det är Martins bord – men han hinner ju inte alltid. Nu är det iaf fixat!
På fredagseftermiddagen fick vi sällskap av våra husbilskompisar Helene och Krister. Vi satt länge och pratade på kvällen, trots att vi faktiskt sågs även i Göteborg för inte alls så länge sedan. De har också en Youtube-kanal, ni kan följa den HÄR. På lördagen hängde vi med på Samstorps safari och fick göra närmare bekantskap med gårdens djur. Här finns getter, hjortar, vildsvin och vicenter, alla otroligt nyfikna på oss besökare och faktisk väldigt keliga. Så nu kan jag lägga till gos med ett ton vicent på min CV 🙂
Efter safarin var vi både lite frusna och blöta, regnet tog lixom aldrig slut. Det började regna på torsdagen när vi kom och bara fortsatte och fortsatte. Så vi värmde oss med en fika och spelade spel, tills det var dax att äta middag. Den åt vi uppe på gårdens restaurang, en grilltallrik med delikatesser från gården. Det var så fräscht och gott! Där satt vi till de stängde och typ sparkade ut oss. Då satte vi oss i kompisarnas bil och spelade spel igen.
På söndagen sken faktiskt solen igen, det känns som en evighet sedan sist. Så vi började dagen med en promenad i omgivningen. Samstorp Gård är jättestor, tror de sa 50 hektar, och det är djur överallt. Vädret var för dåligt för att vi skulle kunna ta bilder som funkar för en artikel, så det får vi komma tillbaka och fixa. Vi har faktiskt inte ens filmat något ens till vår egen Youtube. Det får vi också gör nästa gång, det är trevligare med vårbilder.
Vi tog dessutom beslutet att åka hem på söndagen pga ”omständigheter”. Så när Helene och Krister åkte iväg, gjorde vi sällskap. De hängde med oss hem och käkade lunch, eftersom det ändå var på vägen. Sen fortsatte dem hem till sitt, medan vi packade ur bilen och fixade allt det som vi var tvungna att åka hem för.
Vi hade en jättemysig helg, även om den tog slut lite tidigare än planerat. Men det gör inte jättemycket, vi åker iväg om ett par veckor igen 🙂
